Jag nämnde inte själv Martins värld (Planetos?) men i sak har den höga höjder och stor potential. Det som gör att den inte är fantastisk utan bara bra, är att den för mig känns lite orealiserad. Kanske för att romanerna aldrig blev klara men kanske också för att en del sammanhang aldrig riktigt spikades av författaren.
Jag retade mig på hur smockfull av referenser och homage bokserien var. Kan köpa lite nickningar här och var, men ASoIaF kändes som ett slags Where's Waldo av fantastikreferenser.
Amber är grym - den känns på nåt sätt både som att Zelazny kom på den allt eftersom, och som den alltid funnits. Full av märkliga karaktärer som man både känner igen direkt och inte vet vad man har, och detsamma med världsbygget. Trots att "multitude of worlds" liksom öppnar för att inget spelar roll eller att allt liksom är lite halvdant, blir det precis tvärt om. Man känner stenhårt för de stackars lurviga varelserna som blint följer vår huvudkaraktär på hans fälttåg mot familjen, personer spelar roll trots att världen är full av kaos och obestämbarhet.
Visst spelade Panetoz i Västerås? Hoppas nån gjorde en grej av det!
Hur menar du då?
Vad gjorde att du fastnade för dessa? Atmosfär, sammanhängande världsbygge, fantasieggande beskrivningar, öppet spelfält, eller?
Mest atmosfär tror jag. Många av världarna har ju flera saker av dessa, men atmosfären är nog det primära för mig.
Martin är ju känd för att göra referenser till andra fantasyverk, och han är inte särskilt subtil med det. Sam och Pip, osv...!
