Shabo
Veteran
- Joined
- 21 Feb 2014
- Messages
- 59
Lugnet före stormen (Del XI)
24 sekanda 1529 efter Daak
Under morgonen stormar grevens trupper in på Bondstorp gods och nedgör motståndet. Hans nåd Doriel van Tallberg och Sir Begal van Tallberg kallar till sig van Tallbergs trupper och vasaller. Fienden har dragit sig tillbaka till borgens hall och Doriel tänker storma den. Hans trupper och RP slår sig in i hallen och möter där hårt motstånd från Sir Lot Ikonslagaren Bondes förband Ikonslagarna och Dibukts barn. Under striden slår sig Grim vindkappan van Tallberg och Bivor klan Ghor den starke sakta fram till Lot. Grim blir dock utslagen av Lots spjut men Bivor lyckas hålla stånd tills Sir Vicras van Tallberg och Sir Lansal Swerd kommer till undsättning. Bivor hugger huvudet av Lot i en storslagen slutstrid. I stridens kölvatten vårdar Bivor den fallne Grim tillbaka till ett stabilt tillstånd.
Någonstans på Bondstorp gods gömmer sig en man och dennes två försvarare. Mannen bär en symbol på sina kläder; på svart bakgrund en röd ros med grön stjälk och blad och till höger om denna den högra hälften av en röd örn med gyllene beväring. Ätten van Culnars emblem. Det är en äldre man, lång och smal med olivfärgad hudfärg och gröna ögon. Utanför rummet hörs ljud av strid och död som kommer allt närmare. Tillslut bryter inkräktare in och rummet fylls av knektar och riddare. Mannens två försvarare nedgör flera inkräktare innan de faller till fiendens numerära överläge. 'Ni begår högförräderi, om min far får reda på vad ni gör kommer han ...' mer hinner inte mannen säga innan knektarna stoppar en tygbit i hans mun och drar en säck över hans huvud. 'För honom ut härifrån tillbaka till lägret, och se till att ingen ser eller identifierar honom!' beordrar ett befäl på platsen.
När striden ebbat ut säkerställer Vicras att Doriel och Begal är vid liv. I fiendens intagna hall ekar ropet; 'van Tallberg! Alltid vaksam!'.
Vicras tar Lots rustning och svärd medans Lansal tar riddarens personliga korrespondens.
De segrande tar för sig av förlorarnas egendom och kroppar. Plundring, mord och våldtäkter av civila och av och de stridande som lagt ner sina vapen sker över hela den intagna borgen. Vicras hör dödsskriket av vad som måste varit en ung pojke. Hans tankar går till krigsmötet där Doriel förklarat greven, Hans Högvälborenhet Divil Gemoro van Dacmat plan; 'Under stormningen av borgen kommer dessvärre alla av ätten Bonde förorsakas. Ingen kommer finnas kvar att utkräva hämnd eller göra anspråk på Bondes marker.' Vicras kan inte hjälpa att tänka på sin egen fru, Darella, och eventuella barn som de skulle kunna få i framtiden.
Ute på borggården vitnar Lansal flera kvinnor som uppenbart utstått sexuella övergrepp föras bort av segrande knektar och riddare. Han sliter åt sig en filt för att täcka någon av dem och för en stund möter han hennes blick; fylld av hat och avsky.
Senare på dagen har hallen städats från kroppar och de värsta resterna av striden. Tronmarks godsherrar är samlade framför högsätet där ett bord är uppställt. På bordet ligger över två dussin huvuden. Divil har låtit inspekterat huvudena och identifierat dem med hjälp att tillfångatagna knektar, riddare och tjänstefolk. 'Gott, alla verkar vara här' säger greven och stryker det sista namnet från en lista hans skrivare håller åt honom. Divil låter hämta tunnor med mjöd och vin från borgens förråd. Med Bondes muggar och koppar fyllda med Bondes vin och mjöd utropar greven; 'för dem som varit men som inte längre är!' och häller ett par droppar på marken. De församlade upprepar orden och gesten. Med det inleds segerfesten.
RP vet inte om det myckna drickande är på grund av glädje över segern eller lyckan över att vara vid liv eller må hända för att bedöva samvetet. Vad som är tydligt är att alkoholen flödar. Lansal deltar inte i drickandet eller festandet. Huvudena ligger kvar och stirrar dött ut över hallen och festen. Vissa huvuden så unga som två år!
Lansal talar med Vicras om det som hände under Slaget vid Bondstorp kunde vara rätt och riktigt. Alla de oskyldiga, vad med dem?! Vicras verkar inte sympatisera med fienden på samma sätt som Lansal.
Divil tackar Doriel för hans insats under stormningen av borgen; 'Vi skulle inte klarat detta utan ert agerande, vi kommer minnas detta'.
Lansal lämnar hallen och tar sig ut på borggården. Han vandrar runt i mörkret och får höra hur två män våldför sig på några tillfångatagna kvinnor i ett stall. Händelserna och upplevelserna snurrar i hans huvud och han rusar in i stallet och avbryter våldtäkten. En av männen kommer undan men den andra mördas av Lansal. Efter händelsen klär han de tre kvinnorna och leder dem osedda ut ur borgen. De springer barfota genom den kalla natten.
24 sekanda 1529 efter Daak
Under morgonen stormar grevens trupper in på Bondstorp gods och nedgör motståndet. Hans nåd Doriel van Tallberg och Sir Begal van Tallberg kallar till sig van Tallbergs trupper och vasaller. Fienden har dragit sig tillbaka till borgens hall och Doriel tänker storma den. Hans trupper och RP slår sig in i hallen och möter där hårt motstånd från Sir Lot Ikonslagaren Bondes förband Ikonslagarna och Dibukts barn. Under striden slår sig Grim vindkappan van Tallberg och Bivor klan Ghor den starke sakta fram till Lot. Grim blir dock utslagen av Lots spjut men Bivor lyckas hålla stånd tills Sir Vicras van Tallberg och Sir Lansal Swerd kommer till undsättning. Bivor hugger huvudet av Lot i en storslagen slutstrid. I stridens kölvatten vårdar Bivor den fallne Grim tillbaka till ett stabilt tillstånd.
Någonstans på Bondstorp gods gömmer sig en man och dennes två försvarare. Mannen bär en symbol på sina kläder; på svart bakgrund en röd ros med grön stjälk och blad och till höger om denna den högra hälften av en röd örn med gyllene beväring. Ätten van Culnars emblem. Det är en äldre man, lång och smal med olivfärgad hudfärg och gröna ögon. Utanför rummet hörs ljud av strid och död som kommer allt närmare. Tillslut bryter inkräktare in och rummet fylls av knektar och riddare. Mannens två försvarare nedgör flera inkräktare innan de faller till fiendens numerära överläge. 'Ni begår högförräderi, om min far får reda på vad ni gör kommer han ...' mer hinner inte mannen säga innan knektarna stoppar en tygbit i hans mun och drar en säck över hans huvud. 'För honom ut härifrån tillbaka till lägret, och se till att ingen ser eller identifierar honom!' beordrar ett befäl på platsen.
När striden ebbat ut säkerställer Vicras att Doriel och Begal är vid liv. I fiendens intagna hall ekar ropet; 'van Tallberg! Alltid vaksam!'.
Vicras tar Lots rustning och svärd medans Lansal tar riddarens personliga korrespondens.
De segrande tar för sig av förlorarnas egendom och kroppar. Plundring, mord och våldtäkter av civila och av och de stridande som lagt ner sina vapen sker över hela den intagna borgen. Vicras hör dödsskriket av vad som måste varit en ung pojke. Hans tankar går till krigsmötet där Doriel förklarat greven, Hans Högvälborenhet Divil Gemoro van Dacmat plan; 'Under stormningen av borgen kommer dessvärre alla av ätten Bonde förorsakas. Ingen kommer finnas kvar att utkräva hämnd eller göra anspråk på Bondes marker.' Vicras kan inte hjälpa att tänka på sin egen fru, Darella, och eventuella barn som de skulle kunna få i framtiden.
Ute på borggården vitnar Lansal flera kvinnor som uppenbart utstått sexuella övergrepp föras bort av segrande knektar och riddare. Han sliter åt sig en filt för att täcka någon av dem och för en stund möter han hennes blick; fylld av hat och avsky.
Senare på dagen har hallen städats från kroppar och de värsta resterna av striden. Tronmarks godsherrar är samlade framför högsätet där ett bord är uppställt. På bordet ligger över två dussin huvuden. Divil har låtit inspekterat huvudena och identifierat dem med hjälp att tillfångatagna knektar, riddare och tjänstefolk. 'Gott, alla verkar vara här' säger greven och stryker det sista namnet från en lista hans skrivare håller åt honom. Divil låter hämta tunnor med mjöd och vin från borgens förråd. Med Bondes muggar och koppar fyllda med Bondes vin och mjöd utropar greven; 'för dem som varit men som inte längre är!' och häller ett par droppar på marken. De församlade upprepar orden och gesten. Med det inleds segerfesten.
RP vet inte om det myckna drickande är på grund av glädje över segern eller lyckan över att vara vid liv eller må hända för att bedöva samvetet. Vad som är tydligt är att alkoholen flödar. Lansal deltar inte i drickandet eller festandet. Huvudena ligger kvar och stirrar dött ut över hallen och festen. Vissa huvuden så unga som två år!
Lansal talar med Vicras om det som hände under Slaget vid Bondstorp kunde vara rätt och riktigt. Alla de oskyldiga, vad med dem?! Vicras verkar inte sympatisera med fienden på samma sätt som Lansal.
Divil tackar Doriel för hans insats under stormningen av borgen; 'Vi skulle inte klarat detta utan ert agerande, vi kommer minnas detta'.
Lansal lämnar hallen och tar sig ut på borggården. Han vandrar runt i mörkret och får höra hur två män våldför sig på några tillfångatagna kvinnor i ett stall. Händelserna och upplevelserna snurrar i hans huvud och han rusar in i stallet och avbryter våldtäkten. En av männen kommer undan men den andra mördas av Lansal. Efter händelsen klär han de tre kvinnorna och leder dem osedda ut ur borgen. De springer barfota genom den kalla natten.