Nekromanti Det konstigaste som hänt dig i hobbyväg?

När jag var kanske 15 eller 16 introducerade jag rollspel för en fyra år yngre barndomsvän (son till min pappas bästa kompis). Vi spelade Uppdrag i Mos Mosel och jag spelledde förstås. Han var tillräckligt road av det hela för att sedan börja spela på egen hand med sina lite mer jämnåriga kompisar.

Min barndomsvän och jag återknöt ca 15 år senare kontakten och gjorde en massa andra saker tillsammans. Bland annat var jag gäst på hans bröllop. Det visade sig snart att flera av de andra bröllopsgästerna tillhörde hans gamla rollspelsgäng. En del av dem jobbade (och jobbar fortfarande) i filmbranschen (de är ganska kända). Några av lekarna under bröllopet hade drag av rollspel och en regissör (jag hade sett en av hans filmer) kallade sig spelledare under sitt tal (det hade ju också, i någon mening, blivit hans yrke). Ju fler snapsar, desto mer spelmöte blev det av det hela. Film- och kulturfolket blev rollspelare igen.

Jag kunde förstås inte låta bli att tänka på hur det hela började ca 20 år tidigare - när min barndomsvän och jag satt i hans föräldrars sommarstuga och spelade Uppdrag i Mos Mosel.
 
Last edited:
Under spelande av Expert Drakar och Demoner någonstans i höjd med tidigare tonår hade en kamrat - här kallad Spelare 1 - en rollperson - här kallad Rollperson A - som på något sätt fått tag på en gravt obalanserad magisk handske. Denna hade inte bara egenskapen att i närstrid automatiskt gräva sig in i närmsta motståndares bröstkorg för att slita ut vederbörandes bultande hjärta, utan slöt sig även magiskt om Rollperson A:s hand varför det inte kom på tal att låta någon stjäla den. Handsken gjorde var strid till en parodi och gick alla utom Spelare 1 på nerverna. Om det hela hade gått att lösa genom god, rak kommunikation grundad i mogna och konstruktiva resonemang? Möjligen, men så jobbade inte vi.

I stället trädde våra äventyrare under utforskandet av något underjordiskt komplex in i en rund sal med små hål jämnt utplacerade kring väggarna. En annan kamrat - här kallad Spelare 2 - meddelade att hans rollperson - här kallad Rollperson B - frejdigt stövlade fram till ett av hålen och stack in handen för att undersöka vad som fanns i det. Spelledaren - här kallad Spelledaren - förkunnade dramatiskt att Rollperson B fått tag i en juvelprydd, magisk dolk. Omedelbart klack det till i Spelare 1 som lät Rollperson A rusa fram till närmsta hål för att känna efter vilka rikedomar som väntade där. Någon förtrollad dolk fanns dock inte men väl en magisk, klibbig gegga som omedelbart stelnade kring Rollperson A:s underarm och låste fast honom på fläcken. I samma ögonblick bar det sig inte bättre än att en stor lönndörr öppnades, genom vilken en fruktansvärd amöbaliknande varelse gjorde entré för att långsamt och hungrigt hasa fram mot den fastnaglade Rollperson A. Då amöban verkade osårbar för alla avvärjningsförsök hade vi övriga inget annat val än att i all omtänksamhet hacka av Rollperson A:s arm i armbågstrakten varefter vi flydde fältet, med Rollperson A:s hand och tillhörande handske kvar i hålet.

Det tog inte Spelare 1 någon längre stund att inse att även han på ett metaplan gått in i en lömsk fälla, på förhand gillrad av Spelledaren och Spelare 2 i nogsamt samförstånd. I ursinnig hämndlystnad lät han Rollperson A gå till anfall mot Rollperson B men i sitt stympande tillstånd var den forna handskbäraren sig inte riktigt lik och blev nesligt dräpt på en SR eller två. Spelare 1 avböjde förståeligt nog Spelledarens generösa erbjudande att rulla fram en ny rollperson men satt en god stund passivt blängande kvar i soffan. Då och då gav han sig dock tillkänna genom att utan förvarning kasta pennor mot Spelare 2, emellertid inte mer träffsäkert än att han prickade det mesta förutom just sin måltavla, inkluderande flera av oss andra runt bordet. När Spelare 1 väl fått nog av vårt sällskap för dagen såg vi hur han på den trånga innergården just utanför fönstret i fullständig slapstickanda oavsiktligt råkade ha omkull samtliga parkerade cyklar minst en gång var innan han lyckats trassla ut sin egen. Jag vill minnas hur vi diskuterade att vår kamrat uppenbarligen inte hade något vidare FV i Kasta pennor men att hans förmågor i färdigheten Välta cyklar torde rendera åtminstone någon handfull Hjältepoäng.

Inget spelmöte att vara stolt över, förstås. Men än idag känner jag mig tydligen lite irriterad när jag tänker på Rollperson A.

För övrigt utbildade sig Spelledaren sedermera till jurist, om någon skulle undra.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top