Torbern Klason
Gammal rollspelsräv
Efter mycket om och men så nådde spelarna fram till Slottet Härvalla och "besegrade" den onde farbrorn Mard Svartklinga....eller gjorde dem det? Det visade sig att han kom tillbaka till livet igen. Den huvudlösa kroppen reste sig och hämtade sitt huvud och satte det på plats, gav kungen sina sista varningar och lämnar Härvalla....
Vi använder de färdiga rollpersonerna från Fem Quackers.... vilka är:
Spelarna snyggar till sig (putsar fjädrarna och kammar manen) och beger sig med hovbetjänten. De leds in till Kungens rådskammare där förutom Kungen även
rikskanslern Ebenhutt, drotsen Lemborg, överbefälhavaren marsken Krushoff och prinsessan Ewandala befinner sig. SL tycker Krushoffs namn påminner mycket om nikita khrushchev och beskriver honom som den gamle Sovietledaren men tydligen visar ingen av spelarna något intresse för kalla krigets historia så SL förpassar khrushchev till historiens papperskorg och beskriver mer av vad som avhandlas på mötet. Ack och ve, varför vill ingen veta något om kalla kriget???
Hur som helst, Rikskanslern (ej Adolf H) utan Ebenhutt förklarar att han för kungens talan då kungen lider av en förfärlig baksmälla idag och sitter med en ispåse runt huvudet och suckar samtidigt som Krushoff mixar ihop en "återställare". Kungen suckar högljutt över att hovtrollkarlen/livmedikus är out-of-town på den där årliga träffen för druider och trollkarlar..... Ebenhutt ber spelarna att tala lågt så inte kungens "huvudvärk" försämras emedan Krushoff är klar med "återställaren".
Ebenhutt misstänker att Mard har ingått någon pakt med en blodsdemon eller någon mäktig magiker. Det ryktas om en nekromatiker och hans adept drog igenom Adralorien i samband med slaget i Bendalen. Att det var på hans inrådan som Mard slaktade trupperna från Bargoynes. Eller slaktade.... de offrades till de mörka gudarna och till all sköns svartkonst. Nekromatikern gick under namnet Shag-någon-ting och hans adept kallades för Malek M... De försvann innan våra trupper hann dit och stoppa eländet. Men det är något lurt med vad som sker. Det är svartkonst, sanna mina ord.
Ebenhutt fortsätter att förklara att inget magiskt vapen biter mot denna svart konst. Det finns bara två vapen. Drakkejsarens svärd Um-Durman men det ska finns i dimmiga dalen och vaktas av någon Alvmagiker som heter Galvander och hans fyra äventyrarkumpaner. Det skulle ta flera månader att sända iväg en kunglig expedition för att på diplomatisk väg övertyga dem att låna ut vapnet. Den tiden har vi inte. Istället finns det ett annat vapen. Men först måste spelarna sluta en pakt och skriva ut ett dokument med sigill att de aldrig får yppa vad de nu kommer att höra. Alla spelarna går med på detta och signerar dokumentet. Därefter får de höra legenden om Järnskymning och om gudar som blödde och dog, om dvärgen Whurin, om dvärgguden Kharamzhul och om den onde och snikige dvärgen som stal vapnet under Kharamzhul-fylleslag. Det ryktas att den onde dvärgen sålde svärdet till orcherna för att finansiera vapenförsäljning till både orcher, dvärgar och alver. Allt för egen vinningsskull och för att tillfredsställa sin egen girighet. Och vad värre är, är att en släkting till denna lömske dvärg fortfarande lever och vandrar på den yta......Ebenhutt menar att denne dvärg verkar som en köpman som dyker upp var helst konflikter uppstår..... några av spelarna misstänker CARL F. Denna lömska dvärg som häcklat och bedragit spelarna sedan dimmiga dalen (YEEEEP metagaming på hög nivå och mycket långsinta personer runt bordet.....).
Vidare berättar Ebenhutt om Galindir Silvermåne blodsalvernas hövding och om striden för 800 år sedan. Så något efter drakkejsarens död. De får reda på att svärdet kom till honom och han fick slut på kriget. Sedan dess finns det inne i blodveden. Enda problemet är att alla som kungen sänt dit genom åren aldrig kommit ut igen. Nu kan han inte avvara mer män men spelarna skulle ju kunna avvaras. Om de lyckas så väntar 5000 guldmyn eller en mitrilltacka. Girigheten lyser ur spelarnas ögon runt bordet och SL funderar på om inte alla borde kolla på sina rollformulär vad de har för mål och om girighet är ett av dem..... men å andra sidan så har ju spelarna svalt betet och nu är det bara framåt som gäller.... eller är det det????
Spelarna vill ha någon form av brev från kungen där det finns stämpel och signatur. Detta vill de visa för alvkungen. Sagt och gjort detta kan ordnas. D’UCKTAGNAN undrar vad det är för skuld som Mard talade om. Kungen, som nu fått sig en rejäl återställare flyger upp från sin tron så ispåsen flyger all världens väg. Arg som ett bi förklarar han att alla måste utrymma genast utom spelarna. Sedan berättar han historien om Mard, en jakt och ond bråd död. Kungen menar att skulden blev betald då Mard fick bli Marsk och General men den som ropar efter mycket vill ofta ha mer.
Sedan visas spelarna ut och och utrustas kungligt. Men då utbryter en förfärlig diskussion runt bordet om vad spelarna vill ha för utrustning. Här duger de inte med hästar, sigill-ringar, fina kläder. Hela utrustningslistan ska upp och SL undrar om vi ska lägga hela sessionen på att handla utrustning. Tredje äventyret vi körde gick mer eller mindre åt enbart till att köpa utrustning i dimmiga dalen. Efter det införde jag att alla spelar får själv handla utrustning mellan speltillfällena. Till slut säger jag som SL NI FÅR ALLT NI VILL BARA VI KAN SPELA VIDARE TACK!!!!! Alla blir glada och SL sjunker ned i sin stol och rättar till äventyret och kladdpapper. Men då utbryter nästa problem. Hur ska spelarna kunna bära allt? SL kontrar med att ni får hästar.... spelare undrar Har de en eller två sadelväskor? SL- TVÅ!!!! Spelare: Men min häst kan inte bära ett 6 manna-tält, lampa, olja...... och 100 ting till. SL tittar på klockan och tänker det kommer bli en lång dag idag och inspekterar tekoppen som är tömd sedan länge och tekokaren är tom likaså....
Efter en massa menlös diskussion som tog tid och energi så tänker spelarna ge sig av. Men de saknar drycker som kan hela dem. Den kungliga apotekaren APOTEKS-ARNE, vilket är en anka, råkar ha några stycken men han vill att spelarna samlar in ev. blod från Mard och hans armé av odöda/demoner för Apoteks-Arne tänker göra kärleks-elexir, som han kan kränga av för dyra slantar till lågadelns som vill muta in sig hos finare prinsar och prinssessor. Spelarna tar glatt emot lite tomma glasflaskor att samla upp detta i.
Därefter ger de sig iväg mot byn PLOGR. SL funderar på hur det ska uttalas? Är det PLOG-ÄR eller PLOG-RRRR eller PLÅGAR????? Om Jörgen Karlsson läser detta så får han gärna sända mig ett meddelande hur det ska uttalas så slipper jag och spelarna sitta och munhuggas över detta.
Resan mot PLOGR går nästan bra. Bortsett från en hund som sabbar till det så en häst skenar så förlöper resan till PLOGR utan större problem. Spelarna får seperationsångest när de ska lämna hästarna och all utrustning vid byn och bege sig in i blodveden.
Här kände SL att han var HEEEEELT SLUTkörd av allt tjat om utrustning, utrustningslistor, vad ska vi bära med oss? Hur ska det gå utan hästar osv. Idag ska vi spela vidare och jag ber en stilla bön till Gud i höjden att vi inte ska fastna i det vanliga tjatet om hur många meter rep ska vi bära med oss.....
Vi använder de färdiga rollpersonerna från Fem Quackers.... vilka är:
- DUCKLEBERRY FINGERS - en anka som är tjuv spelad av en min 13-åriga brorson
- D’UCKTAGNAN - ännu en anka och krigare, splelad av min lillebror
- GOSALYN - en flygande gås och mentalist, spelad av min svägerska
- MANDRAKE - en ank-elementalist, och spelad av min brorsdotter
- TORVAR INGOLF MURDUCK - En vargman som tror sig vara en anka....jägare och spelad av min brorsdotter
Spelarna snyggar till sig (putsar fjädrarna och kammar manen) och beger sig med hovbetjänten. De leds in till Kungens rådskammare där förutom Kungen även
rikskanslern Ebenhutt, drotsen Lemborg, överbefälhavaren marsken Krushoff och prinsessan Ewandala befinner sig. SL tycker Krushoffs namn påminner mycket om nikita khrushchev och beskriver honom som den gamle Sovietledaren men tydligen visar ingen av spelarna något intresse för kalla krigets historia så SL förpassar khrushchev till historiens papperskorg och beskriver mer av vad som avhandlas på mötet. Ack och ve, varför vill ingen veta något om kalla kriget???
Hur som helst, Rikskanslern (ej Adolf H) utan Ebenhutt förklarar att han för kungens talan då kungen lider av en förfärlig baksmälla idag och sitter med en ispåse runt huvudet och suckar samtidigt som Krushoff mixar ihop en "återställare". Kungen suckar högljutt över att hovtrollkarlen/livmedikus är out-of-town på den där årliga träffen för druider och trollkarlar..... Ebenhutt ber spelarna att tala lågt så inte kungens "huvudvärk" försämras emedan Krushoff är klar med "återställaren".
Ebenhutt misstänker att Mard har ingått någon pakt med en blodsdemon eller någon mäktig magiker. Det ryktas om en nekromatiker och hans adept drog igenom Adralorien i samband med slaget i Bendalen. Att det var på hans inrådan som Mard slaktade trupperna från Bargoynes. Eller slaktade.... de offrades till de mörka gudarna och till all sköns svartkonst. Nekromatikern gick under namnet Shag-någon-ting och hans adept kallades för Malek M... De försvann innan våra trupper hann dit och stoppa eländet. Men det är något lurt med vad som sker. Det är svartkonst, sanna mina ord.
Ebenhutt fortsätter att förklara att inget magiskt vapen biter mot denna svart konst. Det finns bara två vapen. Drakkejsarens svärd Um-Durman men det ska finns i dimmiga dalen och vaktas av någon Alvmagiker som heter Galvander och hans fyra äventyrarkumpaner. Det skulle ta flera månader att sända iväg en kunglig expedition för att på diplomatisk väg övertyga dem att låna ut vapnet. Den tiden har vi inte. Istället finns det ett annat vapen. Men först måste spelarna sluta en pakt och skriva ut ett dokument med sigill att de aldrig får yppa vad de nu kommer att höra. Alla spelarna går med på detta och signerar dokumentet. Därefter får de höra legenden om Järnskymning och om gudar som blödde och dog, om dvärgen Whurin, om dvärgguden Kharamzhul och om den onde och snikige dvärgen som stal vapnet under Kharamzhul-fylleslag. Det ryktas att den onde dvärgen sålde svärdet till orcherna för att finansiera vapenförsäljning till både orcher, dvärgar och alver. Allt för egen vinningsskull och för att tillfredsställa sin egen girighet. Och vad värre är, är att en släkting till denna lömske dvärg fortfarande lever och vandrar på den yta......Ebenhutt menar att denne dvärg verkar som en köpman som dyker upp var helst konflikter uppstår..... några av spelarna misstänker CARL F. Denna lömska dvärg som häcklat och bedragit spelarna sedan dimmiga dalen (YEEEEP metagaming på hög nivå och mycket långsinta personer runt bordet.....).
Vidare berättar Ebenhutt om Galindir Silvermåne blodsalvernas hövding och om striden för 800 år sedan. Så något efter drakkejsarens död. De får reda på att svärdet kom till honom och han fick slut på kriget. Sedan dess finns det inne i blodveden. Enda problemet är att alla som kungen sänt dit genom åren aldrig kommit ut igen. Nu kan han inte avvara mer män men spelarna skulle ju kunna avvaras. Om de lyckas så väntar 5000 guldmyn eller en mitrilltacka. Girigheten lyser ur spelarnas ögon runt bordet och SL funderar på om inte alla borde kolla på sina rollformulär vad de har för mål och om girighet är ett av dem..... men å andra sidan så har ju spelarna svalt betet och nu är det bara framåt som gäller.... eller är det det????
Spelarna vill ha någon form av brev från kungen där det finns stämpel och signatur. Detta vill de visa för alvkungen. Sagt och gjort detta kan ordnas. D’UCKTAGNAN undrar vad det är för skuld som Mard talade om. Kungen, som nu fått sig en rejäl återställare flyger upp från sin tron så ispåsen flyger all världens väg. Arg som ett bi förklarar han att alla måste utrymma genast utom spelarna. Sedan berättar han historien om Mard, en jakt och ond bråd död. Kungen menar att skulden blev betald då Mard fick bli Marsk och General men den som ropar efter mycket vill ofta ha mer.
Sedan visas spelarna ut och och utrustas kungligt. Men då utbryter en förfärlig diskussion runt bordet om vad spelarna vill ha för utrustning. Här duger de inte med hästar, sigill-ringar, fina kläder. Hela utrustningslistan ska upp och SL undrar om vi ska lägga hela sessionen på att handla utrustning. Tredje äventyret vi körde gick mer eller mindre åt enbart till att köpa utrustning i dimmiga dalen. Efter det införde jag att alla spelar får själv handla utrustning mellan speltillfällena. Till slut säger jag som SL NI FÅR ALLT NI VILL BARA VI KAN SPELA VIDARE TACK!!!!! Alla blir glada och SL sjunker ned i sin stol och rättar till äventyret och kladdpapper. Men då utbryter nästa problem. Hur ska spelarna kunna bära allt? SL kontrar med att ni får hästar.... spelare undrar Har de en eller två sadelväskor? SL- TVÅ!!!! Spelare: Men min häst kan inte bära ett 6 manna-tält, lampa, olja...... och 100 ting till. SL tittar på klockan och tänker det kommer bli en lång dag idag och inspekterar tekoppen som är tömd sedan länge och tekokaren är tom likaså....
Efter en massa menlös diskussion som tog tid och energi så tänker spelarna ge sig av. Men de saknar drycker som kan hela dem. Den kungliga apotekaren APOTEKS-ARNE, vilket är en anka, råkar ha några stycken men han vill att spelarna samlar in ev. blod från Mard och hans armé av odöda/demoner för Apoteks-Arne tänker göra kärleks-elexir, som han kan kränga av för dyra slantar till lågadelns som vill muta in sig hos finare prinsar och prinssessor. Spelarna tar glatt emot lite tomma glasflaskor att samla upp detta i.
Därefter ger de sig iväg mot byn PLOGR. SL funderar på hur det ska uttalas? Är det PLOG-ÄR eller PLOG-RRRR eller PLÅGAR????? Om Jörgen Karlsson läser detta så får han gärna sända mig ett meddelande hur det ska uttalas så slipper jag och spelarna sitta och munhuggas över detta.
Resan mot PLOGR går nästan bra. Bortsett från en hund som sabbar till det så en häst skenar så förlöper resan till PLOGR utan större problem. Spelarna får seperationsångest när de ska lämna hästarna och all utrustning vid byn och bege sig in i blodveden.
Här kände SL att han var HEEEEELT SLUTkörd av allt tjat om utrustning, utrustningslistor, vad ska vi bära med oss? Hur ska det gå utan hästar osv. Idag ska vi spela vidare och jag ber en stilla bön till Gud i höjden att vi inte ska fastna i det vanliga tjatet om hur många meter rep ska vi bära med oss.....