Nekromanti Berätta om dina spelhöjdpunkter 2011
- Thread starter wilper
- Start date
Vitulv
Årets spelledare 2011 och 2013
- Joined
- 23 Dec 2000
- Messages
- 6,892
En spelledare är aldrig bättre än sina spelare. Om man dessutom har förmånen att spela världens bästa kampanj, till världens bästa spel då är det svårt att misslyckas.chrull said:
Men tack så mycket för titeln du just gav mig
Skarpskytten
D&D-smurf
Jag avslutade Pendragon Great Campaign som spelledare. Två år och tio månader, 93 spelmöten, enormt mycket jobb. Det var min femte större Pendragonkampanj, och första gången både jag och mina spelare orkade hela vägen i mål.
Tack vare en fantastisk spelgrupp som spelade alla lätta och svåra bollar jag gav dem rakt genom hela kampanjen så blev det en stor spelupplevelse. Förmodligen den största jag haft. Och jag har spelat rollspel sedan den första utgåvan av Drakar och Demoner ...
Tack vare en fantastisk spelgrupp som spelade alla lätta och svåra bollar jag gav dem rakt genom hela kampanjen så blev det en stor spelupplevelse. Förmodligen den största jag haft. Och jag har spelat rollspel sedan den första utgåvan av Drakar och Demoner ...
Applåderar ert tempo! Jag tror att vi är halvvägs efter fem år (å andra sidan har de flesta av oss blivit pappor under kampanjens gång och det har gjort att det varit svårare att få ihop speltillfällenSkarpskytten said:
Min höjdpunkt är nog skrivarglädjen efter GothCon, feedbacken för Tangonätter var så grymt bra och inspirerande så jag har fortsatt att skriva i den formen och vid speltester känns det som det bara blir mer och mer slipat.
-Gunnar (som skulle skriva nu, men orkar inte byta dator och den här saknar word)
Skarpskytten
D&D-smurf
Inga barn i min spelgrupp, vilket nog har hjälpt. Jag är djupt imponerad av alla som klarar av att fortsätta spela även efter de har blivit föräldrar. Jag hoppas ni blir klara någon gång, det är verkligen en utmaning att ta sig igenom hela kampanjen.MrG said:Applåderar ert tempo! Jag tror att vi är halvvägs efter fem år (å andra sidan har de flesta av oss blivit pappor under kampanjens gång och det har gjort att det varit svårare att få ihop speltillfällen
Årets overall: Nordnordost och allting därikring. Knytkonventen är bland det bästa nånsin, ungefär, och har låtit mig uppleva en hel massa spännande spel. I år har jag bekantat mig med Panty Explosion Perfect, A Taste for Murder, The Daughters of Verona, Fiasco, The Phenomenon, Archipelago II, friformsgrejer, fått känna på bra Montsegur och en hel massa andra grejer som jag glömmer bort. Och så har vi spelat en massa gamla favoriter också! Dessutom är ju SävCon typ årets trevligaste konvent, trots att jag gled runt på fullkomlig sömnbrist.
Annars har jag spelat en massa awesome kampanjer med vanliga gänget:
En lång-kampanj i walruz STALKER-hemmabygge vi tyvärr inte riktigt hann klart med. Det bästa var att jag för en gångs skull verkligen älskar min RP och kom djupt in i henne. Det fick mig att bryta lite med min gamla stil, att spela med ganska stor distans. Dessutom hade jag och en annan RP en fantastisk kärleksberättelse mellan oss.
En kort sommarkampanj i Den yttersta domen. Den gudomlige, shogunen låg dödssjuk och utan arvingar. RP var de mäktigaste i riket (klanledare, översteprästen för statskyrkan & kapten för shogunens livgarde) som alla hade ville ta över. De smed ränker och formade och bröt allianser för att vara redo. När shogunen dog var alla redo och på några timmar föll shogunatet, folkrepubliken utropades, blev ersatt av teokratin, som krossade av plutokratin. Alla var inne i Game of Thrones och det märktes. En jättehäftig berättelse som ingen visste hur den skulle sluta förns nästa sista scenen.
Till sist är väl årets produkt Apocalypse World. Jag blev hooked efter att jag spelade ett fantastiskt pass på GothCon, som Simon spelledde. Nu i höst har jag själv spellett Apocalypse Pistvakt: Norrbottens inland, efter att dammarna rämnat och älvarna är vilda, där tjälen aldrig går ur och malströmmen visar sig i norrskenet, där alla fruktar bjärvkultisterna och ingen vågar sig nära Vargvallen. Alla är awesome, men showen snos varje gång av choppern Souvas, som drar runt med sitt skotergäng Nordanvinden och tjuvskjuter renar, bråkar med allt och alla och jagas av fanatiska laestadianer. Utöver att kampanjen är awesome är AW ett helt otroligt bra och väldesignat spel.
Annars har jag spelat en massa awesome kampanjer med vanliga gänget:
En lång-kampanj i walruz STALKER-hemmabygge vi tyvärr inte riktigt hann klart med. Det bästa var att jag för en gångs skull verkligen älskar min RP och kom djupt in i henne. Det fick mig att bryta lite med min gamla stil, att spela med ganska stor distans. Dessutom hade jag och en annan RP en fantastisk kärleksberättelse mellan oss.
En kort sommarkampanj i Den yttersta domen. Den gudomlige, shogunen låg dödssjuk och utan arvingar. RP var de mäktigaste i riket (klanledare, översteprästen för statskyrkan & kapten för shogunens livgarde) som alla hade ville ta över. De smed ränker och formade och bröt allianser för att vara redo. När shogunen dog var alla redo och på några timmar föll shogunatet, folkrepubliken utropades, blev ersatt av teokratin, som krossade av plutokratin. Alla var inne i Game of Thrones och det märktes. En jättehäftig berättelse som ingen visste hur den skulle sluta förns nästa sista scenen.
Till sist är väl årets produkt Apocalypse World. Jag blev hooked efter att jag spelade ett fantastiskt pass på GothCon, som Simon spelledde. Nu i höst har jag själv spellett Apocalypse Pistvakt: Norrbottens inland, efter att dammarna rämnat och älvarna är vilda, där tjälen aldrig går ur och malströmmen visar sig i norrskenet, där alla fruktar bjärvkultisterna och ingen vågar sig nära Vargvallen. Alla är awesome, men showen snos varje gång av choppern Souvas, som drar runt med sitt skotergäng Nordanvinden och tjuvskjuter renar, bråkar med allt och alla och jagas av fanatiska laestadianer. Utöver att kampanjen är awesome är AW ett helt otroligt bra och väldesignat spel.
Undergångens arvtagare där jag varit spelledare för den andra delen under våren var en riktigt rolig och händelserik historia, men under andra halvåret har jag lämnat spelledarposten en stund (även jag har blivit pappa) och vi har spelat en hemsnickrad Noir-kampanj. Jag har blivit ganska förtjust i spelvärlden, mycket förtjust i regelsystemet och djupt förälskad min karaktär.
Det är ganska länge sedan jag spelade kampanjspel som spelare, och det är väl egentligen i sig den stora spelupplevelsen 2011.
Det är ganska länge sedan jag spelade kampanjspel som spelare, och det är väl egentligen i sig den stora spelupplevelsen 2011.
Rickard
Superhero
Hitta en spelgrupp i Australien som inte var insnöade på D&D (eller andra rollspel - hittade en som bara spelat Rolemaster hela sitt liv). Det var en kul upplevelse. Att se vad andra kände till om svenska rollspel; jag hittade bland annat Gemini i en spelbutik.
Via spelgruppen fick jag testa att spela en massa nya rollspel, som Trail of Cthulhu, Dread, Warhammer FRPG 3 och Zombie Cinema.
Spelar just nu D&D4 över forum, vilket är en kul och intressant upplevelse.
Fast inga av dessa är egentligen wow-upplevelser.
/Han som tyckte att det var kul att få göra en massa nytt
Via spelgruppen fick jag testa att spela en massa nya rollspel, som Trail of Cthulhu, Dread, Warhammer FRPG 3 och Zombie Cinema.
Spelar just nu D&D4 över forum, vilket är en kul och intressant upplevelse.
Fast inga av dessa är egentligen wow-upplevelser.
/Han som tyckte att det var kul att få göra en massa nytt
solvebring
Superhero
Wunderbar! Låter sannerligen skoj det där med att få testa nya spel med nytt folk i ett främmande land.Han said:
Nog för att jag halvt om halvt är inte asocial, men det låter helt klart spännande i alla fall.
* Min MERP-samling (1st ed) blev "komplett".wilper said:
* Min Äventyrsspelssamling blev "nästan komplett" (se fotnot)
* Vi spelar regelbundet i föreningen (=stort fall framåt)
* Jag var på konvent (för första gången sen de kallades spelkongresser)
* Jag spelade DoD för första gången med min äldste son.
* Jag har varit på ett par forumsöl.
Det är väl höjdpunkterna...
//EvilSpook
Fotnot: Mutant Chronicles/Chronopia räknas givetvis inte i det här fallet och jag saknar några Sinkaduser och ytterligare några småsaker.
Nordnordost har varit en höjdare, jag gillar knytkonventen och hur nice det är att ha ramlat in i den bekantskapskretsen eller vad man nu ska kalla det.wilper said:
Sedan i somras har jag spelat Earthdawn, en kampanj som vi har lyckats hålla ett bra tempo i med få avbrott och jag gillar stämningen i spelet. Det är riktigt, riktigt roligt!
Sist, men inte minst, den totala förvåning jag upplevde när jag fick veta att mitt äventyr till Sävkon var det som flest lag ville spela. Det var coolt och gav mig en rejäl egoboost!
Ännu ett tillfälle - som definitivt måste hyllas som en höjdpunkt! - hanns med, när jag, Stövelkatt och Jarl spelade Labyrinth Lords med Eksem som DM.
I den första spelomgången var vi fyra karaktärer på tre pers. En dvärg, en cleric och två tjuvar. Efter att ha klurat oss igenom diverse gåtfulla kontraptioner, förbi fällor och magiska utmaningar - och efter att den ene tjuven hastigt strukit med i en rätt uppenbart riggad fälla (det räckte inte att sätta en grappling hook på en ten foot pole...) mötte vi bossen.
Bossen var ett spöke (av den magiker vars grav vi alltså röjde runt i...) Genom att komma fram till honom, visste vi att vi alla skulle få svar på var sin fråga. Istället för att fråga något om hur man blir lycklig i livet eller så, inriktade vi oss på att få veta hur vi kunde besegra honom och dra med hans skatter...
Vi fick veta att hans ande var bunden till en gyllene urna som stod på en stenpiedestal. Vi fick en gratischans att försöka med avståndsattacker, innan spöket kunde attackera oss. Det gick åt helsike...
Vi (jag) missade urnan. Men alla tre rusade in och försökte smasha den. Spöket attackerar med någon form av dödlig gas. Save vs. poison. Två strök med direkt. Jarls tjuv sparkade ut den ur hexgrammet (ihopp om att det skulle bryta besvärjelsen). Men nej. Han sprang efter och dammade till den - men lyckades inte slå sönder den, innan spökets isande klor slog tag om hans hals...
TPK
Andra spelomgången spelade vi fem karaktärer på tre personer (så småningom på två, eftersom Jarl var tvungen att röra på sig). Vi skulle bryta oss in i ett hus hos en suspekt person, Rogat Damasien (?).
Vi tog oss in via det nedgångna grannhuset, hittade en gång i källaren som ledde till ett altare. Cleric:en Therese slog sönder altaret.
Via en längre, slingrande gång hittade vi ett störe rum - fyllt av erbarmligt klädda tiggare, som inte drog sig för att attackera gruppen. Vartefter tiggarna blev ihjälslagna, förvandlades de till odöda.
När de slutligen dräpts en andra gång, och det visade sig att de levt på människokött och vanhelgat platsen med oheliga inskriptioner på väggarna, inskred åter Therese och tvingade alla att hjälpa till att tvätta bort inskriptionerna.
Efter lite beräknande, insåg gruppen att de måste ha passerat huset som var målet, gick tillbaka i gången och lyckades lokalisera en hemlig dörr. Därifrån tog de sig upp i huset, lade beslag på ett par lådor sidentyger i vad som uppenbarligen en gång varit en butik. Men alla rum som rimligen borde brukas av en levande varelse (kök, sovrum osv.) stod numera orörda. Allt luktade ohelighet och orena kulter!
På andra gången fanns ett rum med nån slags funt/kar fyllt med vatten, en impliknande stenstaty och konstiga draperier. En korridor ledde därifrån, fylld med spindelväv och alldeles mörk, så när som på underliga små ljus som påminde om fyrverkerier i miniformat.
När tjuven blickade ned i karet, frös han till som han hypnotiserats. I samma ögonblick vill Therese förstöra avgudabilden (imp-statyetten). Då förvandlas den till liv och går till motattack!
Denna imp/gargoyle/väktarstatyett fällde gruppens två bästa krigare - clericen och alven. Med dem försvann också två värdefulla spells (cure light wounds och invisibility).
De tre kvarvarande bestämde sig för att kolla översta våningen. Där stod ett guldbeslaget skrin på ett bord - men i hörnet stod ännu en väktarstaty. Nå, den här gången visste de vad som gällde och förberedde sig genom att tjuven drack en potion of growth och fick ett långsvärd, medan magikern och fightern trädde en säck över väktarstatyn. Men, trots det lyckades tjuven inte träffa! Fightern och magikern lyckades till slut kniva ihjäl statyn (tjuven strök med).
Tjuven och magikern flydde, med det juvelbesatta skrinet, några kuddar och en broderad gobeläng (och betalde sen för att få det öppnat...)
Summa summarum, sju av totalt nio karaktärer stöp. Helt. Otroligt. Old school. Faktastiskt.
I den första spelomgången var vi fyra karaktärer på tre pers. En dvärg, en cleric och två tjuvar. Efter att ha klurat oss igenom diverse gåtfulla kontraptioner, förbi fällor och magiska utmaningar - och efter att den ene tjuven hastigt strukit med i en rätt uppenbart riggad fälla (det räckte inte att sätta en grappling hook på en ten foot pole...) mötte vi bossen.
Bossen var ett spöke (av den magiker vars grav vi alltså röjde runt i...) Genom att komma fram till honom, visste vi att vi alla skulle få svar på var sin fråga. Istället för att fråga något om hur man blir lycklig i livet eller så, inriktade vi oss på att få veta hur vi kunde besegra honom och dra med hans skatter...
Vi fick veta att hans ande var bunden till en gyllene urna som stod på en stenpiedestal. Vi fick en gratischans att försöka med avståndsattacker, innan spöket kunde attackera oss. Det gick åt helsike...
Vi (jag) missade urnan. Men alla tre rusade in och försökte smasha den. Spöket attackerar med någon form av dödlig gas. Save vs. poison. Två strök med direkt. Jarls tjuv sparkade ut den ur hexgrammet (ihopp om att det skulle bryta besvärjelsen). Men nej. Han sprang efter och dammade till den - men lyckades inte slå sönder den, innan spökets isande klor slog tag om hans hals...
TPK
Andra spelomgången spelade vi fem karaktärer på tre personer (så småningom på två, eftersom Jarl var tvungen att röra på sig). Vi skulle bryta oss in i ett hus hos en suspekt person, Rogat Damasien (?).
Vi tog oss in via det nedgångna grannhuset, hittade en gång i källaren som ledde till ett altare. Cleric:en Therese slog sönder altaret.
Via en längre, slingrande gång hittade vi ett störe rum - fyllt av erbarmligt klädda tiggare, som inte drog sig för att attackera gruppen. Vartefter tiggarna blev ihjälslagna, förvandlades de till odöda.
När de slutligen dräpts en andra gång, och det visade sig att de levt på människokött och vanhelgat platsen med oheliga inskriptioner på väggarna, inskred åter Therese och tvingade alla att hjälpa till att tvätta bort inskriptionerna.
Efter lite beräknande, insåg gruppen att de måste ha passerat huset som var målet, gick tillbaka i gången och lyckades lokalisera en hemlig dörr. Därifrån tog de sig upp i huset, lade beslag på ett par lådor sidentyger i vad som uppenbarligen en gång varit en butik. Men alla rum som rimligen borde brukas av en levande varelse (kök, sovrum osv.) stod numera orörda. Allt luktade ohelighet och orena kulter!
På andra gången fanns ett rum med nån slags funt/kar fyllt med vatten, en impliknande stenstaty och konstiga draperier. En korridor ledde därifrån, fylld med spindelväv och alldeles mörk, så när som på underliga små ljus som påminde om fyrverkerier i miniformat.
När tjuven blickade ned i karet, frös han till som han hypnotiserats. I samma ögonblick vill Therese förstöra avgudabilden (imp-statyetten). Då förvandlas den till liv och går till motattack!
Denna imp/gargoyle/väktarstatyett fällde gruppens två bästa krigare - clericen och alven. Med dem försvann också två värdefulla spells (cure light wounds och invisibility).
De tre kvarvarande bestämde sig för att kolla översta våningen. Där stod ett guldbeslaget skrin på ett bord - men i hörnet stod ännu en väktarstaty. Nå, den här gången visste de vad som gällde och förberedde sig genom att tjuven drack en potion of growth och fick ett långsvärd, medan magikern och fightern trädde en säck över väktarstatyn. Men, trots det lyckades tjuven inte träffa! Fightern och magikern lyckades till slut kniva ihjäl statyn (tjuven strök med).
Tjuven och magikern flydde, med det juvelbesatta skrinet, några kuddar och en broderad gobeläng (och betalde sen för att få det öppnat...)
Summa summarum, sju av totalt nio karaktärer stöp. Helt. Otroligt. Old school. Faktastiskt.
Rickard
Superhero
Något jag har tyckt var roligt förra året (läs: förra månaden) var att jag träffade fler nya forumiter än de två senaste gångerna som jag har varit på konvent. En bunte forumiter på stockholmsträffen när jag anlände från Australien och Daniel Andersson när jag var på besök i Katrineholm.
/Han som tycker det var kul att träffa de folk som han "umgåtts" med en hel del på forumet
/Han som tycker det var kul att träffa de folk som han "umgåtts" med en hel del på forumet
Spider Jerusalem_UBBT
Swashbuckler
Faran i fjollkärr måste varit ett av dom bättre äventyren jag spelade förra året, det använde sig av DoD6E och var ett mystik och skräck spel. Det var en underbar stämning och SL hade bra planer som vi spelare gillade.
Men det har varit ett bra år spelat totalt 3 kampanjer och runt 80 äventyr.
Men det har varit ett bra år spelat totalt 3 kampanjer och runt 80 äventyr.
Jag startade och slutförde kampanjen Svarta Madonnan till Kult som SL.
Rollpersonerna slutade, som de bör i sann Kult-anda, som förlamade kollin i ett vidsträckt ödelandskap bortom vår verklighet efter att ha räddat en grupp barnhemsbarn undan samma öde.
Nu är jag en gång för alla trött på rälsade, färdigskrivna äventyr, hur kul det än var att spelleda denna legendariska kampanj.
Rollpersonerna slutade, som de bör i sann Kult-anda, som förlamade kollin i ett vidsträckt ödelandskap bortom vår verklighet efter att ha räddat en grupp barnhemsbarn undan samma öde.
Nu är jag en gång för alla trött på rälsade, färdigskrivna äventyr, hur kul det än var att spelleda denna legendariska kampanj.