Att ta sig ur frysboxen.

Hundenilunden82

Hundenilunden82

Mai pen rai
Joined
14 Nov 2024
Messages
563
Efter tråden hur hamnade du i frysboxen väckte det en frågeställning då jag själv befunnit mig där i 3 år nu och känner att jag börjar få frostskador och rollspelsabstinens som är out of this world.

Hur i hela hellsefyr tar man sig ur frysboxen

Jag känner att jag försökt plantera flera frön i marken och kasta ut flera krokar i sjön men inget växer på min åker och storgäddan vägrar att nappa på kroken.

Hur gjorde ni som tog er ur frysboxen

Jag vill tilläga att jag är medveten om alternativ som att spela online men är totalt ointresserad av det i dagsläget och vill komma ur frysboxen och in i värmen hos en spelgrupp som träffas fysiskt hemma vid spelbordet.
 
luddwig said:
Är det avsaknad av spelgrupp som är problemet?
Click to expand...
Ja,det är väl the main issue att jag saknar spelgrupp och på grund av det har jag hamnat en längre period i frysboxen och har nu fått svårt att ta mig därifrån så behöver lite tips på hur man tar sig ur frysboxen
 
Det du behöver göra är att spelleda och konvertera icke-spelare till spelare.

1: Rekrytera spelare från din vän krets eller från ditt jobb till en one-shot. Skicka ut ett massutskick till typ 10 personer, de flesta kommer säga nej. Men du behöver bara 2.

2: Spelled D&D. Det är vad folk hört talas om. Du kan byta spel senare.

3: Grattis du är ur frysboxen.
 
Om det finns något rollspelskonvent eller liknande i närheten av där du bor rekommenderar jag att du besöker det och försöka knyta kontakter. Samma sak om det finns någon aktiv spelförening på din ort. Även om det är en förening för bräd- eller kortspel kan det funka eftersom det brukar finnas ett överlapp i spelintresset. Kolla även efter lokala sammanhang där det finns folk som kan tänkas gilla rollspel. Spelbutiker, köp/byt/sälj-grupper för spel på Facebook och liknande och fråga eller sätt upp anslag där. Min nuvarande, lokala spelgrupp består faktiskt till hälften av personer jag träffat via en brädspelsförening och till hälften av personer jag träffat på konvent. Jag har även testat att skriva i det lokala spelcaféets Facebook-grupp och fick fyra spelare som mötte upp en kväll och testspelade en grej jag skrivit. Det kan även funka att bara prata om rollspel i andra sammanhang. Ett tag spelade jag till exempel med några kollegor som blivit nyfikna sedan de hört att jag höll på med rollspel.
 
God45 said:
Det du behöver göra är att spelleda och konvertera icke-spelare till spelare.

1: Rekrytera spelare från din vän krets eller från ditt jobb till en one-shot. Skicka ut ett massutskick till typ 10 personer, de flesta kommer säga nej. Men du behöver bara 2.

2: Spelled D&D. Det är vad folk hört talas om. Du kan byta spel senare.

3: Grattis du är ur frysboxen.
Click to expand...
Jag har försökt detta och när man väl någon gång lyckats fått napp så är det svårt att behålla spelarna på kroken.

Efter ett par spelmöten brukar dedikationen dala och det rinner ut i sanden

Känns som det är väldigt svårt att få vuxna personer att binda upp sig på att spela rollspel 3-4 timmar en gång i veckan under en längre tid vilket jag iofs kan förstå då man som vuxen har massa annat som äter av ens tid.

Tack för tipsen förresten 🙂
 
mrund said:
Varannan vecka kanske är en rimligare ambitionsnivå.
Click to expand...
Har försökt hitta spelare som har möjlighet att spela varannan vecka men även det är svårt att hitta folk som har viljan och möjligheten att spela varannan vecka
 
Jag har mest hittat grupper här på WRNU, men det beror såklart på var man bor. Att vara flexibel med vad man spelar hjälper ju. Det ska ju finnas en del FB-grupper för att leta spelare oxå, har jag hört, har ju inte FB själv.

Lycka till och ge inte upp!
 
Hundenilunden82 said:
Har försökt hitta spelare som har möjlighet att spela varannan vecka men även det är svårt att hitta folk som har viljan och möjligheten att spela varannan vecka
Click to expand...
Kan du tänka dig att spela enligt det schema som passar dem? Säg att de bara kan en gång i månaden - då är det ändå en gång i månaden oftare än vad du spelar nu. Och sen finns ju alla möjligheter att det blir mer frekvent vartefter!
 
verlandes. said:
Kan du tänka dig att spela enligt det schema som passar dem? Säg att de bara kan en gång i månaden - då är det ändå en gång i månaden oftare än vad du spelar nu. Och sen finns ju alla möjligheter att det blir mer frekvent vartefter!
Click to expand...
Absolut, jag har tidigare försökt att vara väldigt flexibel och tillmötesgående om inget har hindrat mig från att vara det sen har naturligtvis även jag haft begränsningar som att jobb och studier och avsaknad av bil osv begränsat mig

Problemet för min del (som jag upplever det) är att det är svårt att träffa folk att spela med och när jag väl lyckas ragga upp 2-3 spelare så är det svårt att hitta spelare med tillräckligt motivation och dedikation.

Det funkar fint i ett par veckor, nån månad och sen börjar (min upplevelse) strulet.

Kalle hör av sig en timme innan spel och ställer in för frugan fick jobba över så han måste hämta lillen på dagis och nästa gång är det olle som haft så mycket på jobbet under dagen så hen måste ställa in spelmötet och vila och veckan där på så kan inte lisa för hens partner vill ha date night exakt den dag och tid vi skall spela rollspel och veckan efter så har eva tvättid precis den dagen och tiden som det är spelmöte och där gick en hel månad utan att ett enda spelmöte blev av

Det känns som att detta mer eller mindre blir regel än undantag och att det är oerhört svårt att hitta vuxna människor som har viljan och dedikationen att avsätta tid att spela 3-4 timmar på regelbunden basis nån gång i veckan/varannan vecka
 
Bra tråd.
Jag är lite i samma sits, det är svårt att hitta spelare/grupp på grund av "hur skaffar man rollspelskompisar när man är medelålders och flyttat runt hela livet" men också då jag själv är en halvt opålitlig gruppmedlem re: sjukdomsknas.

Online blev väl räddningen ut ur frysboxen under pandemin, men ställer jag väldigt höga krav på mig själv i det forat. Jag älskar kartor, handouts och allt det där göttiga som händer kring bordet. Sånt måste ofta skapas separat till online-spelande = merjobb i prepp. Merjobb = mer jobb att komma igång och hålla grejorna flytande.
Detta oaktat ambitionsnivå egentligen, jag finner det kanske svårare att skapa kul spelarutskick för TOTM än för "brädspels-flytta-runt-rp-på-battlemats"-kartor, även om det senare kanske kräver en annan insats.

Som spelare online _måste_ det klicka till 100% för att mitt deltagande inte ska klinga av över tid. Just nu har jag turen att spela i just en sån grupp, nästan roligare med hänget än själva spelandet till och med, det är ju en jäkla bra grej.

Nånstans försöker jag väl ändå vara rätt förnöjd. Dom där 3-4 timmarna i veckan du nämner är ju såklart drömscenariot, men jag vet personligen inte om det är rätt läge i livet för det egentligen just nu. Man ska vara försiktig med att få det man önskar sig typ, enklare att vara bitter över ingen grupp än ledsen för att man inte kan upprätthålla det. :D
 
Utöver det så är ålder och livssituation faktorer som spelar in väldigt mycket såklart. Det är underförstått svårt under de där ofta 10 åren när karriär byggs upp och barn skapas. Då hoppar folk av hela tiden och det är ofta meningslöst att försöka få till kontinuitet med spel ex varannan vecka.
 
Skald said:
Bra tråd.
Jag är lite i samma sits, det är svårt att hitta spelare/grupp på grund av "hur skaffar man rollspelskompisar när man är medelålders och flyttat runt hela livet" men också då jag själv är en halvt opålitlig gruppmedlem re: sjukdomsknas.

Online blev väl räddningen ut ur frysboxen under pandemin, men ställer jag väldigt höga krav på mig själv i det forat. Jag älskar kartor, handouts och allt det där göttiga som händer kring bordet. Sånt måste ofta skapas separat till online-spelande = merjobb i prepp. Merjobb = mer jobb att komma igång och hålla grejorna flytande.
Detta oaktat ambitionsnivå egentligen, jag finner det kanske svårare att skapa kul spelarutskick för TOTM än för "brädspels-flytta-runt-rp-på-battlemats"-kartor, även om det senare kanske kräver en annan insats.

Som spelare online _måste_ det klicka till 100% för att mitt deltagande inte ska klinga av över tid. Just nu har jag turen att spela i just en sån grupp, nästan roligare med hänget än själva spelandet till och med, det är ju en jäkla bra grej.

Nånstans försöker jag väl ändå vara rätt förnöjd. Dom där 3-4 timmarna i veckan du nämner är ju såklart drömscenariot, men jag vet personligen inte om det är rätt läge i livet för det egentligen just nu. Man ska vara försiktig med att få det man önskar sig typ, enklare att vara bitter över ingen grupp än ledsen för att man inte kan upprätthålla det. :D
Click to expand...
Jag har försökt att spela online och det har funkat som en sista utväg för mig när inga andra lösningar finns till hands men för mig får jag inte samma tillfredställelse av att spela online det är som att dricka hembrännt med whiskyextrakt ist för en äkta 12 årig single malt.

Man går misste om så mycket (för mig) viktiga komponenter vid spel online så som fysiska handouts och rekvisita,rullandet av fysiska tärningar, fika stund efter spelmötet med alla deltagande i samma rum osv osv.
 
P.eLL.e said:
Utöver det så är ålder och livssituation faktorer som spelar in väldigt mycket såklart. Det är underförstått svårt under de där ofta 10 åren när karriär byggs upp och barn skapas. Då hoppar folk av hela tiden och det är ofta meningslöst att försöka få till kontinuitet med spel ex varannan vecka.
Click to expand...
Det stämmer helt klart. Samtidigt har jag spelat med småbarnsföräldrar som var så sugna att vi bitvis rentav spelade två gånger i veckan. Så det finns folk som prioriterar upp det!

Så HundeniLunden leta vidare! Finns folk därute med stort sug! Och sen finns det ju singlar med begränsat karriär-intresse oxå.
 
zonk said:
Det stämmer helt klart. Samtidigt har jag spelat med småbarnsföräldrar som var så sugna att vi bitvis rentav spelade två gånger i veckan. Så det finns folk som prioriterar upp det!

Så HundeniLunden leta vidare! Finns folk därute med stort sug! Och sen finns det ju singlar med begränsat karriär-intresse oxå.
Click to expand...
Jag tänker också att många av oss har passerat eller närmar oss 50 års åldern och fick man inte barn väldigt sent så bör barnen iaf vara mellan 15-20 år och bör så lunda klara sig 3-4 timmar själv utan att det blir total holmgång där hemma så i det fallet bör inte barn vara ett skäl att avstå om man vill spela rollspel.
 
Hundenilunden82 said:
Jag tänker också att många av oss har passerat eller närmar oss 50 års åldern och fick man inte barn väldigt sent så bör barnen iaf vara mellan 15-20 år och bör så lunda klara sig 3-4 timmar själv utan att det blir total holmgång där hemma så i det fallet bör inte barn vara ett skäl att avstå om man vill spela rollspel.
Click to expand...
Ja, är läget så så är det nog bara att söka vidare. Konvent och pubträffar är bra mötesplatser om man har den geografiska möjligheten. Och visst öppnas nya världar när barn blir äldre.
 
Hundenilunden82 said:
Jag har försökt att spela online och det har funkat som en sista utväg för mig när inga andra lösningar finns till hands men för mig får jag inte samma tillfredställelse av att spela online det är som att dricka hembrännt med whiskyextrakt ist för en äkta 12 årig single malt.

Man går misste om så mycket (för mig) viktiga komponenter vid spel online så som fysiska handouts och rekvisita,rullandet av fysiska tärningar, fika stund efter spelmötet med alla deltagande i samma rum osv osv.
Click to expand...

Jag dricker iofs helst hembränt i snapsform eller en trevlig fruktdrink än whiskey, men förstår din poäng. :P
Jag spelar hellre oftast inte alls än online, men..

Även om det är absolut inte är samma sak som i soffan runt bordet, så är det klart mer tillgängligt. Man sitter i sin egen soffa och inte behöver åka nånstans (kanske en timmes resväg extra inklusive allt), man behöver inte den där barnvakten utan kan smita ifrån 5 minuter om det behövs emellanåt, eller i mitt fall där jag försöker lägga speltillfällen när hustrun är på sina grejor och jag behöver rodda husdjuren både inne och ute.
Jag är alltid mån om att det läggs minst en halvtimme per spelomgång på "häng" i onlinegrupper jag SLar för, före själva spelet. Efter kör jag enligt devisen "feedback i 5 minuter per spelare". Det gör det mindre andefattigt i alla fall för egen del, och skapar känslan av det där vanliga kamratskapet.

Frågan jag försöker ställa mig emellanåt när suget blir stort efter en fysisk grupp är ifall jag bara är nostalgisk över ungdomens bekymmersfria (det var dom inte) och underbara (jobbiga) helhelger dör man spelade rollspel (det var inte bara rollspelande) dygnet runt medan alla var skitpepp (det var vi inte) och tyckte att vi hade grymt bra inlevelse (njäe)?
Jag brukar landa i att det inte bara är nostalgi som driver mig mot fysiskt spelande, men å andra sidan så lockar ju inte det som finns tillgängligt i den formen speciellt mycket (typ konventsspelande), jag vill ju lira kampanjer.
 
Prova att främst erbjuda one shots, eller äventyr som går att bränna av på 2-4 kvällar. En lång sammanhängande kampanj kan vara klurig att binda sig till i vuxen ålder, medan kortare spel känns som ett lättare åttagande.
Då kan du också introducera variation som gör att spelare håller gnistan uppe längre: "efter dessa tre fantasyträffar ska vi spela ett one shot i rymdskräck!".

edit: eller omvänt, erbjud en riktigt namnkunnig kampanj. Finns t.ex. många som vill kunna säga att de kört igenom hela Masks of Nyarlathotep.
 
Last edited:
Sidenote: Jag har haft enorm tur i hur sällan jag varit utan spelgrupp. Har ofta haft spelintresserade- eller nyfikna kollegor och utöver dem har jag nästan alltid snubblat in i nya spelbord.

För två år sedan flyttade vi till en ny stad, vilket löste upp det mer återkommande spelandet med min vanliga grupp. Efter någon månad blev jag stannad på gatan av en främling som sa "Är du Johan? Du är spelledare, eller hur? Kan du spelleda vår grupp??" och så blev jag SL för ett gäng i några månader . Visade sig att hans brorson var med i den nystartade rollspelsklubb jag startat på bibblan och han hade pekat ut mig för sin farbror (den gruppen löstes sen upp pga det kompisgänget hade något slags kris).
 
verlandes. said:
Sidenote: Jag har haft enorm tur i hur sällan jag varit utan spelgrupp. Har ofta haft spelintresserade- eller nyfikna kollegor och utöver dem har jag nästan alltid snubblat in i nya spelbord.

För två år sedan flyttade vi till en ny stad, vilket löste upp det mer återkommande spelandet med min vanliga grupp. Efter någon månad blev jag stannad på gatan av en främling som sa "Är du Johan? Du är spelledare, eller hur? Kan du spelleda vår grupp??" och så blev jag SL för ett gäng i några månader . Visade sig att hans brorson var med i den nystartade rollspelsklubb jag startat på bibblan och han hade pekat ut mig för sin farbror (den gruppen löstes sen upp pga det kompisgänget hade något slags kris).
Click to expand...
Ibland tror man spelledare är närapå utrotningshotade.. bli stoppad på stan av nån okänd.. :ROFLMAO:
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top