Nekromanti Astro Elite - Strapats #1. Regler

G

Guest

Guest
Reptilvakten sjunker ihop med en slemmig suck och Torax reser sig sammanbitet upp över den ihopsjunkna kroppen, Abdomi torkar av sin truststav ifrån det vitslemmiga klägget som reptilmännens magar har visat sig innehålla och nickar mot sin bror.
Polyhymnia Slickz, för tillfället klädd i en persikofärgad body som matchar hennes korpsvarta hår och käckt vinröda rymdkallott ypperligt, nynnar muntert medan hon mixtrar med kablarna i den lilla plåtlådan bredvid den osedvanligt sedvanliga köksdörren. Warpskulls fängelsecitadell reser sig hotfullt ovanför trion.

Med ett pysande ljud glider dörren upp och trion rör sig, smidigt som traxpantrar, in i de metallklädda korridorerna som ekar av de galna skriken ifrån galaxens värsta avskum som hålls fångna innanför väggarna. Här och var blandas de rysliga tjuten upp av diverse frihetskämpars ensliga sorgesånger, även de inspärrade av Warpskull, inte för sin ondska utanför sitt mod och sin handlingskraftighet.
Polyhymnia suckar uppgivet när hon hör de vackra och sorgsna rösterna.

”Jag önskade att vi hade tid att hjälpa alla dessa tröstlösa kvinnor och män, kejsar Warpskull är verkligen osande ondskefull, det är nästan parodiskt så ond han är…”

Torax och Abdomi svarar inte, de vet vilken känslig skäl Polyhymnia är och förstår när de bör vara tysta.

”Ahh, sensorn visar att prinsessans cell bör befinna sig på andra sidan av ventilationstrumman där”.

Miss Slickz pekar på den lilla öppningen ovanför det grovhuggna slaktbord som står i ett dammigt hörn i köket de för tillfället råkar befinna sig.

”Men den öppningen kommer vi omöjligen igenom… Eller jag kanske klarar det om med lite hjälp av den där väldoftande nejlikeoljan som lägligt ligger slängd under bordet. Men ni mina kära livvakter måste finna en annan väg är jag rädd. ”

Polyhymnias röst fylls av mjukhet när hon omfamnar sina välformade följeslagare och knäpper upp locket på oljeflaskan. De bägge brödernas ögon svämmar över av tårar över att lämna sin mästarinna, men deras oerhörda stoiskhet tar till slut överhanden och de nickar manligt mot varandra och efter att ha sett till att Polyhymnias kropp är täckt av ett ordentligt lager olja beger de sig joggande ut ifrån köket för att hitta en annan väg till cellen.

Polyhymnia står en stund och studerar deras guppande stjärtar medan de beger sig och skuttar sedan vigt upp på bordet och bänder raskt upp ventilationstrummans lucka. Med ett slurpande ljud glider hon in.
Tjugo minuter senare flyger ännu en lucka upp, denna gången i en tom cell. Ut ur hålet sticker Polyhymnias förvirrade ansikte ut. En lock av hennes korpasvart hår har lite gulligt fallit ner i hennes ansikte och rymdkalotten sitter lite snett, annars är hon samma under av självsäker skönhet som vanligt.

”Vad i… Jag är säker på detta skulle vara prinsessans cell, och kejsaren också såklart, men mest prinsessan… Vart har de nu förts? Jag hoppas för kejsar Warpskulls skull att de inte torteras, för då ska jag visa det rymd-… miffot hur jag behandlar jungfrutorterande rymddiktatorer! Men vänta, det hörs röster ur den öppna celldörren som leder ut i den där korridoren!”

Mjältepoäng: 8
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
Together at last

"Vänta, unge lärling... Låt mig använda mitt Astro-Sinne för att känna av levande varelsers närvaro..."

Master Galacto och Raix stannar upp i de släta, gråa (något anonyma) fängelsegångarna. Han sluter ögonen och med handflatorna sammanpressade så låter han kosmos väv omfammnas av sitt Astro-Sinne: "Ommmmm...."

Han öppnar ögonen.

"Kusten är klar. Nu rullar vi."

De två rundar hörnet, och springer nästan i famnen på en sluskig rymdhjälte på väg från andra hållet. Från höger så kommer en välsvarvad siren svassande ur en celldörr, även hon tycks just ha stött på sällskapet. Bakom Rick Nebulon skymtar en robot som bär på ytterligare en slusk, och... och...

"Stanna! Vad är det här? Jag varnar er, den här lilla gumman är laddad!"
"Och vilka är ni, om jag får fråga..."
"Jag trodde att..."

Medans ett lätt tumult utbryter så arbetar Galactos Astro-Sinne för fullt när hans blickar far mellan våra hjältar, och en svettdroppe utbryter i pannan. Hur ska han kunna göra rätt val? Hur ska han kunna göra rätt?

Nej, i slutändan finns bara ett svar! Yngst är bäst. Det kan bara inte förnekas. Master Galactos ögon slits från Polyhmnias tajta overall där de varit fastklistrade under några intensiva ögonblick, och glider över till prinsessans figur.

Med ett Master Warpstep så lirkar sig Master Galacto över till far och dotter:

"Ers majestät! och er... förtjusande dotter..." Pausen dras ut lite väl länge medans Master Galacto stirrar på prinsessan. En pytteliten blodsdroppe syns i mästarens näsborre. ("Nej! fokusera dig på din uppgift Galacto! Använd tekniken för en rymdnovas koncentration!") Långsamt flyttar han blickan till hans majestät.

"En sådan lycka att vi fann er! Ni förstår... ni har inte en astro-hundring? Jag somnade på rymdfärjan och fick gå av här på ändstation... Eller om ni är på väg att ge er av så kanske ni kan avvara lite plats, bara till grannsystemet, jag kan stå för soppan" Han fingrar på Batteridunken.

16 Hjälte(?)poäng
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
Re: Astro Elite - Strapats #1. Story

Jag väljer prinsessans gunst! Återkommer med berättelseinlägg när jag sitter vid en dator. (Nu mobil) Kör på utan att vänta på mig ni, mitt inlägg passar bra på t.ex kryssaren.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
STOPP!

Det har varit en händelserik (awesome, faktiskt!) första etapp, och om jag räknar rätt med poängen så betyder det att budgivningen i slutänden blev:

Arvidos: 16 poäng
Banarok 15 poäng
Basenanji: 13 poäng
Anderson: 12 poäng
Simon: 10 poäng
Ignatius_Reilly: 8 poäng

...vilket betyder att Arvidos får välja pris först av alla, följt av Banarok, Basenanji, Anderson, Simon och Ignatius_Reilly på slutet.

(Och här visar sig nog ett av problemen med att spela sådana här draftmekanismer på forum, eftersom jag gissar att det kan uppstå situationer där somliga får det tråkigt av att bara sitta och vänta på att spelarna framför en gör sina val innan man själv får göra sitt. Ett par val är dock ganska uppenbara, såsom vad #1 och #6 kommer få i just den här omgången. Jag hoppas att det inte uppstår problem i storyn av att jag drar igång nästa etapp innan alla klimaxinlägg för den här etappen är färdigskrivna)

Så; vad ni gör nu är alltså att i tur och ordning välja ett av priserna och gärna skriva ett berättelseinlägg där ni broderar ut hur det gick till när er rollfigur fick mottaga just detta pris.

Priserna var:

A. Du utför någon sorts slug bluff som får reptilerna att jaga efter fel skepp. +600 List
B. Du får en utskällning av Kejsaren för att ha uppvisat karaktärsbrister under striden. Minus 100
C. Ett dilemma uppstår: Skall du osjälviskt riskera din hälsa för att sätta prinsessan i säkerhet, eller låta henne ta stryk men sedan hämnas på den som åsamkat henne lidande? +300 Styrka eller Prinsessans Gunst (?)
D. Du lyckas säga en hård oneliner vid ett dramatiskt tillfälle. +50 Mod
E. En demonstration av din järnvilja, när du lyckas prestera stordåd trots att du tagit allvarliga skador. +300 Styrka
F. På rymdkryssaren gömmer sig den farliga ligisten Mutant Mangler, som du besegrar i en spännande duell. +100 Styrka och Mod

Den som (eventuellt) väljer Prinsessans Gunst får veta värdet på detta kort i ett hemligt meddelande.

I Etapp #2 så kommer jag att hålla räkningen på era kvarvarande Hjältepoäng, där jag räknar in de +5 nya som ni då kommer att få.
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
Arvidos avslutande inlägg:

"Ssssätt ssschockvapnen på paralysss!" väser det plötsligt nerifrån korridoren. "Ta ssssikte på prinsssesssan!" Nu är goda råd dyra, och Master Galacto tar ett djärvt steg mellan prinsessan och reptilvakterna som närmar sig, han börjar sitt rosslande och gurglande och viftar frenetiskt med armarna.

"Åh fy ssssatan, rymdgubbhosta!" reptilmännen skyndar bakåt. "Håll honom borta!"

En paralysstråle sätter sig i bröstet på Master Galacto som faller som en fura.

"Gud! Är han död? Han verkar rätt gammal." säger en flickröst. Medans sällskapet driver bort reptilmännen så tar prinsessan en titt på Master Galacto. Master Galacto tittar henne djupt i ögonen.

Astro-Sense Hypnogaze!

"Jag klarade mig fröken, men väl i säkerhet så kommer jag behöva en ömsint massage för att klara mig utan men!"

"Ja... Master... Galacto..." svarar prinsessan med en frånvande blick.

"Hihihihi" Master Galacto klappar händerna förtjust.
 

Banarok

Veteran
Joined
7 Jun 2008
Messages
196
Location
Stockholm
Banaroks avslutande inlägg:

Raix springer och ser Rymdskepps hangaren, när han får se alla skeppen blir han överlycklig, inte bara ser han en utväg han ser även skepp som inte behöver extrem repparering innan de fungerar.
han vinkar dit resten av rymmarna, nu ta stjärnkryssaren därborta och starta upp den jag kommer snart, jag fick en underbar ide säger Raix medan han springer längre in i hangaren.

Strax därefter börjar ett rymdskepp lyfta med stora grönt självlysande bokstäver
LEVE KEJSAREN
WARPSKULL SUGER RYMDSNIGLAR
innan den rammar sig igenom hangar dörren med hjälp av skeppets Energi sköldar.

Raix Kommer fram i Ett BOOM mitt i Stjärnkryssaren.
-Jävlar vilken krut i teleportern säger han och vacklar lite snurrig fram till Kontroll panelen och tar och trycker på knappen för att Kommunikations systemet ska starta.

-Ssssstopaa dem, sssskjut ner sssskeppeet sssssnabbt, innan de kooommeer undan! säger raix i mikrofonen med en förvånansvärt bra imitation av Reptil männens sätt att tala

innan han vänder sig om och frågar är alla här?
 

Andersson

Hero
Joined
28 Apr 2005
Messages
1,193
Location
Uppsala (Umeå)
Anderssons avslutande inlägg

Rick Nebulon njöt i några tysta ögonblick av allas odelade uppmärksamhet när de samlades runt honom i stjärnkryssarens luxuöst inredda lounge för att höra hans redogörelse. Han harklade lätt innan han tog till orda: - Det var en fruktansvärd kamp skall ni förstå. Mad Mangler lurade på mig i luftslussen, där han gömt sig för att följa med oss ut i rymden, och där döda oss en efter en. Uppenbart valde han sin potentiellt farligaste motståndare först – d v s jag. - Ni verkar ha fått något i halsen Roland? – Vart var jag? Jo, där dyker han på mig, beväpnad med två långa laserslipade zandariska slafsarknivar i ena paret händer, och i det andra paret händer hans signaturvapen: två stycken spikförsedda brödkavlar av titan. Läget var uppenbarligen prekärt, speciellt som min enda beväpning var mitt skarpa intellekt och mina blixtsnabba reflexer. Innan jag hann tänka ut en plan anföll han mig med alla fyra vapen i högsta hugg. Lyckligtvis stod jag bredvid ett brandskåp och hann slita åt mig en brandyxa innan monstret var över mig. Jag köpte mig några millisekunders respit att förbereda mig för hans anstormning genom att drämma brandskåpsluckan i hans vårtiga ansikte. Jag hade fullt sjå att freda mig från den solstorm av knivblad och spikkavlar som flög emot mig. Men jag är man nog att erkänna att jag inte kunde stå kvar – utan han pressade mig bakåt steg för steg. Utan yxan hade jag nog inte stått här och berättat detta för er – och då hade nog allas, ja till och med prinsessans liv, varit förlorade. Vår duell fortsatte genom hela hangaren, genom servicekorridoren bort till sanitetsingenjörernas mäss där jag fattade posto på ett bord. Medan jag skickligt avvärjde hans attacker märkte jag att han började mattas. Jag insåg att nu hade jag min chans, om jag spelade mitt sabacc rätt. Efter en baklängesvolt ned på golvet låtsades jag fly. Manglaren vädrade falsk morgonluft och rusade efter mig med slafsarknivar och kavlar i högsta hugg. Men så!

Rick pausade för att låta publiken andäktigt dra in luft innan han fortsatte: - Men så, vände jag mig om, gjorde ett smidigt fintsteg och måttade ett mäktigt slag med yxan på den vidrige mördarfiguren just som han levererade fyra hugg och en massa slemspott på platsen där jag nyss stått. Kraften av min slag och hans framåtrörelse var så stark, att han stöp som en gigalonisk himmelsfura i jonstorm. Av kraften slungades han in i och ut genom det soputkast som jag nyss stått framför och fick en enkelbiljett ut till världsrymdens vakuum. Och så – mina prinsessor, kejsare, damer och herrar räddades universum, ni och inte minst min kära prinsessa från vederstyggelsen Mad Mangler.

Samtidigt, medan Rick lapade i sig av de andras uppskattande blickar och lutade sig närmare prinsessan för att tydligare kunna förklara sitt mod och den livsfara hon varit utsatt för, utförde 6-10 sin herres order i sanitetsingenjörernas mäss. Hade androiden kunnat, eller för den delen haft tillstånd att, muttra hade han gjort det, men nu var han tvungen att lyda. I det soputkast som helt riktigt fanns i mässen pressade han in Mutant Manglers döda kropp, i vars bröstkorg man kunde se ingångshålet från ett laserskott i hjärttrakten, samtidigt som hans byxor och kalsonger med en markant brist på värdighet hängde neddragna vid hans anklar. Efter massmördarens kropp följde strax en toalettdörr, som uppvisade tydliga spår av att nyss blivit genomskjuten av ett lasergevär, diskret samma väg ut i tomheten.

+100 Styrka och Mod
 
Top