Nekromanti 1800-talssvenska

Don Kennetho

Warrior
Joined
17 May 2000
Messages
385
Location
Oslo
Jag har just börjat sträva med att "översätta" en text skriven på 1950-talet till att försöka få den att se ut som om den är skriven på 1800-talet, men det är inte det lättaste.

Är det nån som vet vilka stavningsregler som gällde (med ord som t ex hvilar, aflida, samladt etc, och sätt att skriva på och så) eller något sätt att få reda på det?
 

Lindenius

Swashbuckler
Joined
10 Jun 2003
Messages
1,896
Location
Umeå
Svenska Akademien

kan hjälpa till viss del. Kolla upp deras etymologiska ordlista. Den borde funka på vissa ord. Hav dock inte för stora förhoppningar.

Gammal översättningar av Bibeln torde fungera finemang också.

Annars är min tanke att det kanske inte är så himla noga, eftersom dina spelare (som ska läsa det?) förmodligen inte heller är superexperter inom området. Det går nog med andra ord bra att skriva lite som det känns bra.

//erik. dustar vidare
 

Simon

Swashbuckler
Joined
10 Oct 2000
Messages
2,602
Location
Malmö/Stockholm
Yesss, äntligen nån som frågar! :gremgrin: Jag har tänkt skriva ihop en sån här artikel ända sen vi hade ett Strindbergsblock på skolan i höstas, men nu så ska det bli av. Håll i hatten, snart kommer det nåt här!

:gremlaugh:
 

solvebring

Superhero
Joined
19 Mar 2004
Messages
13,027
Location
Fellingbro/Arboga
Hm, har funderat över en sak väldigt länge. En ordhjälpare till DoD skulle sitta väldigt fint. Liksom "Hej, Tja, Tjena" etc funkar ju inte så bra i ett Fantasy rollspel, men många spelare kör med det. "Var hälsad, Goddag, Godmiddag, Godafton" etc funkar dock, men skulle alla raser uttrycka sig så, det finns miljoner ord som blir så fel gent emot den "tid" och värld man spelar i. Någon som kan ge förslag till ord som ofta blir för nutid då man spelar, vad man kan ersätta dem med?
Jag skriver mycket och försöker formulera mig olika och givande, men kan jag inget - och har heller ingen koll då det gäller "forna" tungmål.
 

Simon

Swashbuckler
Joined
10 Oct 2000
Messages
2,602
Location
Malmö/Stockholm
OK, here goes...

Awright, då ska jag försöka skriva ihop lite praktiska riktlinjer för gammelsvenska, typ artonhundratal, men det är inte så noga. Jag ska försöka akta mig så mycket som möjligt för grammatiskt fikonspråk.

Tilltal och titlar
För det första så är det skitnoga med titlar. Jämför med engelskan, där det är skitnoga om man kallar någon Mister, eller Doctor, eller Captain. Vi har inte det tänket kvar i modern svenska, så det kan vara bra att jämföra med den amerikanska kultur vi super i oss så mycket av.

Uppenbara titlar är ju lätt, alltså typ militära titlar (major, löjtnant, general osv), akademiska titlar (kandidat, student, docent osv), religiösa titlar (pastor, prost, abedissan) med mera. Personer som inte har någon titel, eller åtminstone ingen som ger status, får något slags default-titlar: herr för vuxna män, fröken för ogifta kvinnor (oavsett ålder) och flickor, fru för gifta kvinnor, änkor och frånskilda (gud förbjude!), unge herr för pojkar och unga män.

Titlarna använder man även i ganska avspända sociala sammanhang -- de är alltså inte bara till för uppstyltat språk eller för att visa någon särskild grad av vördnad, utan de är ganska självklara.

Ofta använder man titeln i bestämd form istället för att säga "ni". ("Vill studenten ha en kopp te?")

Förutom med familj och nära släkt så lägger man bort titlarna med nära vänner. Det görs till och med helt uttalat för det mesta ("Nä, vad säger byrådirektörn, ska vi inte lägga bort titlarna?), men det finns en viktig regel: det är i allmänhet bara den med högst status, eller som tog sin akademiska examen först om det inte är så tydligt, som föreslår att lägga bort titlarna.

Man tilltalar också alla som inte är närstående med "ni" (skrivs inte med stor bokstav, som det ibland gör nuförtiden), och det är samma "gräns" som med titlar. Om man säger det ena så menar man båda ("Nä, vad säger byrådirektörn, ska vi inte vara du med varandra?).

Verbformer
Den största skillnaden mot modern svenska är kanske att verben (springa, hoppa, tala, vara...) har olika form beroende på om det är en eller flera personer som gör en sak. Om det är flera personer så används verbets pluralform. Denna form kan vara ganska oregelbunden, vilket kan vara knepigt, men i allmänhet så har man en känsla för hur den "ålderdomliga" formen av ett verb ser ut, och ofta är det pluralformen man tänker på.

Exempel: Jag/du/han/hon/den/det kommer ; Vi/ni/de komma.
Jag/du/han/hon/den/det är; Vi/ni/de äro.
Jag/du/han/hon/den/det springer; Vi/ni/de springa.
Jag/du/han/hon/den/det sprang; Vi/ni/de sprungo.
Jag/du/han/hon/den/det åt; Vi/ni/de åto.
Jag/du/han/hon/den/det dör; Vi/ni/de dö.
Jag/du/han/hon/den/det kom; Vi/ni/de kommo.
Jag/du/han/hon/den/det fick; Vi/ni/de fingo.

Lägg märke till att den vanliga formen ("singularformen") i allmänhet är densamma som används idag! Det heter alltså INTE typ "Jag kommo sent hem igår" utan helt enkelt "Jag kom sent hem igår"!

Ålderdomliga ord
Sådana finns det många, och det är inte alltid de betyder det som de liknar.
Exempel: Emedan (betyder typ "därför att", INTE "medan")
Icke (=inte. En klassiker!)
Intet (=ingenting)
Ehuru (=trots att)
Huru (=hur)
Ock (=också)

Lästips
Tilltal och pluralformer och lite inströdda ålderdomliga ord, det kommer man en god bit med. Kör på det och fråga om du vill ha mer. Ett stort tips är ju så klart att läsa lite, framför allt då August Strindberg och Selma Lagerlöf. Eftersom jag antar att du har mest nytta av hur folk faktiskt pratade så kan jag speciellt rekommendera att läsa pjäserna -- dels så är det inte så mycket text som i en roman eller novellsamling (enstaka noveller är ju bra, också, så klart) så det tar inte så lång tid att läsa, och dels så är det som sagt talspråk.

Fråga om du vill veta mer om nåt, eller skäll på mig om jag har babblat för mycket om något ointressant! :gremwink:
 

Simon

Swashbuckler
Joined
10 Oct 2000
Messages
2,602
Location
Malmö/Stockholm
Re: Jag tycker det är intressant i alla fall

Vilken tur!

Så har jag inte skrivit det där helt i onödan i alla fall... :gremlaugh:
 

Robert Jonsson

Nothing is True. Everything is Permitted.
Joined
13 Mar 2000
Messages
5,263
Location
Örebro
Nej då...

...jag tyckte också det var mycket intressant. Tackar för artikeln!
 

Rickard

Superhero
Joined
15 Oct 2000
Messages
17,468
Location
Helsingborg
"Hm, har funderat över en sak väldigt länge. En ordhjälpare till DoD skulle sitta väldigt fint. Liksom 'Hej, Tja, Tjena' etc funkar ju inte så bra i ett Fantasy rollspel, men många spelare kör med det."
Tja, du kan ju läsa saker som hobbyspråkvetare så som Simon skriver ihop.... och du ska inte läsa det en gång utan läsa det, spara information och sedan läsa det igenom efter en månad(s spelande och användande).. Annars finns det språkanalysböcker som tar upp det.. Nu kanske jag skriver något obscent men faktiskt så innehåller svenskaboken en del vettig information.. I alla fall om du går på gymnasiet.. Svenska A har ju språkhistoria i sig och du kommer att få läsa de författare som Simon tagit upp..

Men du kommer inte att lära dig något om du inte analyserar texterna.. Visst, du kan se när orden används i sitt rätta bruk men det ger i regel inte så mycket.. Sedan bör du nog passa dig för (eller titta extra noga på) Selma Lagerlöf.. För hon skrev så som man talade och inte som man skulle skriva.. Vill du gå till bibliotek så sök efter etymologiböcker (läran om ett ords ursprung).. Det ger dig lite djup i alla fall..

Själv brukar jag sitta och filosofera runt ord.. Det är för mig roligare än att sitta och läsa om dem.. Ta ordet "Välkommen".. Ord idag skrivs ofta ihop men det gjorde de inte förr i tiden.. Jag antar att "Välkommen" var två ord från början, så försök uttala det på det sättet.. "Väl kommen".. Likaså ordet "Farväl".. Säg "Res väl" eller "Lycka på vägen" eller "Far du väl" eller något.. Det är lätt att sitta och ändra på fraser, om man bara tar sig tid att fundera igenom dem..

/Han som använder de fraser som han skrev i stycket ovan när han spelleder DoD
 

Simon

Swashbuckler
Joined
10 Oct 2000
Messages
2,602
Location
Malmö/Stockholm
Svenska A har ju språkhistoria i sig och du kommer att få läsa de författare som Simon tagit upp.
Japp, och en tanke var att med min miniartikel i ryggen så har du förhoppningsvis större möjligheter att ta till dig vad du ser när du läser -- istället för att bara se att det står "kommo" lite här och där så är det förhoppningsvis lättare att se mönstret (pluralformerna i det fallet) än annars.

Sedan bör du nog passa dig för (eller titta extra noga på) Selma Lagerlöf.. För hon skrev så som man talade och inte som man skulle skriva..
Vilket är utmärkt om man vill veta hur de pratade...
 

Don Kennetho

Warrior
Joined
17 May 2000
Messages
385
Location
Oslo
Re: OK, here goes...

Man får verkligen tacka! :gremlaugh:

Men faktum är att jag är väldigt intresserad just av hur folk skrev, texten jag ska skriva om är en dagbokstext så stavningen känns som lite problematiskt. Jag har kollat litegrann på uppslagsverk från slutet av 1800-talet men har lite svårt att kunna finna ut de grammatiska reglerna och stavningsreglerna i textmassorna.

Har du mer info om sånt får du gääärna skicka. :gremgrin:
 
Top