Torbern Klason
Gammal rollspelsräv
Så var det dags för del 17 av äventyret Ärans Väg och vi är i Mörkrets Hjärta vilket är del IV av Ärans Väg
Spelarna är
Efter visst funderande så beslutar de att ta vägen till Ön Is-Hel. Medan de står där och diskuterar så bestämmer sig halvlängdsmannen Örjan Början att testa sin kanot i en bäck men bäcken blev till en flod och sedan till ett vattenfall och vips så var Örjan Början och hans kanot väck igen.
Spelarna rör sig österut mot byn Gösefjärd. Alva tar ut riktningen och men mot mitten av dagen så ser de en drake som sveper fram över skyn och blir lätt nervösa. Alva är ju perfekt på att fixa läger och Bianca med 17 i Psy bestämmer sig för att ta första vakten och somnar på sin post. Obdurian vaknar under natten av att han har en dålig känsla..... Han tittar ut genom tältet och ser en björn som äter ur deras ryggsäck. Obdurian blir arg som ett bi och springer ut och vevar med sitt svärd men fumlar. Björnen ger Obdurian två rejäla smällar och det börjar se lite illa ut. Men Bianca vaknar op sin post och bestämmer sig för att slänga iväg en eldboll. Men björnen duckar och eldklotet träffar Obdurian med en direkt träff. Nästa runda går bättre. Obdurian får till ett hugg och Bianca drar till med E3 eldklot och sänder björnen till andra jaktmarker.
Sällskapet bestämmer sig för att sova vidare och nästa dag så fortsätter de sin färd och ser att draken dyker upp igen, och denna gång landar den på något litet torn längre bort. Spelarna får lätt panik och bestämmer sig för att skynda vidare så snabbt de kan. Kvällen kommer och de slår läger. Denna natt somnar Alva på sin post och vaknar av 3 vargar som är framme och äter ut ryggsäckarna. Obdurian vaknar och väcker de andra och de springer ut för att situationen kort för vargarna men vargarna tar med sig ryggsäckarna och försvinner. Nästa dag så spårar Alva upp ryggsäckarna och de märker att 3 av 5 spelarna nu inte har någon mat (vi använder Svärdet Sång med mat och vatten, dvs de har T12, sedan T10, T8, T6 och till slut T4). Matsituationen skapar en del frustration men mot slutet av dagen når de fram till Gjösefjärden och märker att byn har blivit attackerad. Det mesta är bränt och förstört men de ser lite rörelser.
Gruppen går ned och ser några få grodfolk som begraver sina döda. Bianca lyckas med främmande språk och förklarar att de behöver mat, husrum och en smedja eftersom Obdurian slagit sönder sitt svärd i Otag. För 10 guldmynt per person så kan de få en T4 i mat och de visas vägen till smedjan. De finner en smedja där det står "Carl F. Smed och dödgrävare". Carl F förklarar att han blev trött på Döda Skogen och ville flytta till ett ställe där han kunde kränga vapen. För 50 guldmynt, dvs 2 ggr vad ett svärd kostar så kan han fixa svärdet. Hutlöst tycker Obdurian men han har inget val. De får ett kvitto för svärdet men det visar sig att kvittot har berättelsen om Ilvariel. Spelarna funderar på vad de ska finna på ön emedan de går till sömns. Nästa dag så går de ner för att förhandla med Otis och Sorke angående att hyra en båt....men Obdurian fumlar på köpslå så priset för Otis eka går upp till 200 guldmynt. Spelarna försöker förhandla med Sorke men det slutar med slagsmål mellan grodorna. Efter särat på de stridande så kommer de på att ingen vet hur en båt fungerar....de lyckas övertala Otis att följa med dem och styra båten.
På väg ut så ser de att Örjan Börjans kanot är ute på sjön men en sjöorm dyker upp och äter upp den i ett naffs. Nu blir alla oroliga och funderar på vad de ska göra. Otis förklarar att Sjöormen brukar äta upp en fiskare varje vecka, så nu borde det vara lugnt att ro ut till ön. Dock ser de hur sjöormen hostar och fräser och spottar ut Örjan Början och hans kanot. Tydligen smakade han inte tillräckligt gott. Det första som händer på båtfärden är att de stöter på hungerdimman och får ta i för kung och fosterland för att ro iväg ifrån den. De hittar också en båt med en sjuk kvinna i som de hjälper så hon blir frisk mha lite dvärggrogg.
Resten av dagen så drar Orik och Tyra inte jämt bakom årorna så de ror i stora cirklar, men efter flera timmar så får de äntligen rätt på takten och når fram till ön. De hittar en trasig eka och Örjan Börjans kanot. Så fort de stiger i land så skakar ön och bergen svajar. Alvas hår står rakt ut pga magiska spänningar. Bianca fumlar med sitt slag för att kolla magin och menar att ön är helt stabil, emedan Orik muttrar att ön kommer att rasa samman inom 4 fyra timmar.
Första hindret blir dörren in till gravvalvet. De lyckas tyda skriften men ingen fattar vad de ska göra. SL ger lite tips men det hjälper föga. En av spelarna använder intuition och SL får hjälpa till så att de kan öppna dörren. Väl innanför går det bättre. Orik fumlar på upptäcka fara och skyndar förbi fällan utan att förstå att de är en fälla. De andra står dock kvar och biter på naglarna över vad det kan vara för hemsk fälla som dödat tidigare äventyrare. SL konstaterar att detta var nog det bästa som kunde hända då de tänkte börja pilla på trädet och utlöst fällan.
Den falska kungagraven visar sig vara piece a cake för Orik tyder perfekt vad som står där och kistan gilder undan och de kliver in i den riktiga kungagraven. När de står och pillar på kungens grav så dyker ett spöke upp och förklarar att mörkrets hjärta inte finns här och ber dem att inte störa deras vila. Örjan Början dyker upp och pillar på en spak som visar sig vara självförstörelsemekanismen och de får fly för sina liv. Väl ute så bestämmer de sig för att ta sig med Kalins kullar för att gräva där.
Och här tog äventyret slut. För ovanlighetens skull inte ett hack and slash äventyr utan mer av tänkearbete.
Spelarna är
- Vargkrigaren Obdurian
- Dvärghantverkaren Orik (snickare)
- Smeden Tyra (människa)
- Bianca magiker och människa
- Alven Alva (jägare)
Efter visst funderande så beslutar de att ta vägen till Ön Is-Hel. Medan de står där och diskuterar så bestämmer sig halvlängdsmannen Örjan Början att testa sin kanot i en bäck men bäcken blev till en flod och sedan till ett vattenfall och vips så var Örjan Början och hans kanot väck igen.
Spelarna rör sig österut mot byn Gösefjärd. Alva tar ut riktningen och men mot mitten av dagen så ser de en drake som sveper fram över skyn och blir lätt nervösa. Alva är ju perfekt på att fixa läger och Bianca med 17 i Psy bestämmer sig för att ta första vakten och somnar på sin post. Obdurian vaknar under natten av att han har en dålig känsla..... Han tittar ut genom tältet och ser en björn som äter ur deras ryggsäck. Obdurian blir arg som ett bi och springer ut och vevar med sitt svärd men fumlar. Björnen ger Obdurian två rejäla smällar och det börjar se lite illa ut. Men Bianca vaknar op sin post och bestämmer sig för att slänga iväg en eldboll. Men björnen duckar och eldklotet träffar Obdurian med en direkt träff. Nästa runda går bättre. Obdurian får till ett hugg och Bianca drar till med E3 eldklot och sänder björnen till andra jaktmarker.
Sällskapet bestämmer sig för att sova vidare och nästa dag så fortsätter de sin färd och ser att draken dyker upp igen, och denna gång landar den på något litet torn längre bort. Spelarna får lätt panik och bestämmer sig för att skynda vidare så snabbt de kan. Kvällen kommer och de slår läger. Denna natt somnar Alva på sin post och vaknar av 3 vargar som är framme och äter ut ryggsäckarna. Obdurian vaknar och väcker de andra och de springer ut för att situationen kort för vargarna men vargarna tar med sig ryggsäckarna och försvinner. Nästa dag så spårar Alva upp ryggsäckarna och de märker att 3 av 5 spelarna nu inte har någon mat (vi använder Svärdet Sång med mat och vatten, dvs de har T12, sedan T10, T8, T6 och till slut T4). Matsituationen skapar en del frustration men mot slutet av dagen når de fram till Gjösefjärden och märker att byn har blivit attackerad. Det mesta är bränt och förstört men de ser lite rörelser.
Gruppen går ned och ser några få grodfolk som begraver sina döda. Bianca lyckas med främmande språk och förklarar att de behöver mat, husrum och en smedja eftersom Obdurian slagit sönder sitt svärd i Otag. För 10 guldmynt per person så kan de få en T4 i mat och de visas vägen till smedjan. De finner en smedja där det står "Carl F. Smed och dödgrävare". Carl F förklarar att han blev trött på Döda Skogen och ville flytta till ett ställe där han kunde kränga vapen. För 50 guldmynt, dvs 2 ggr vad ett svärd kostar så kan han fixa svärdet. Hutlöst tycker Obdurian men han har inget val. De får ett kvitto för svärdet men det visar sig att kvittot har berättelsen om Ilvariel. Spelarna funderar på vad de ska finna på ön emedan de går till sömns. Nästa dag så går de ner för att förhandla med Otis och Sorke angående att hyra en båt....men Obdurian fumlar på köpslå så priset för Otis eka går upp till 200 guldmynt. Spelarna försöker förhandla med Sorke men det slutar med slagsmål mellan grodorna. Efter särat på de stridande så kommer de på att ingen vet hur en båt fungerar....de lyckas övertala Otis att följa med dem och styra båten.
På väg ut så ser de att Örjan Börjans kanot är ute på sjön men en sjöorm dyker upp och äter upp den i ett naffs. Nu blir alla oroliga och funderar på vad de ska göra. Otis förklarar att Sjöormen brukar äta upp en fiskare varje vecka, så nu borde det vara lugnt att ro ut till ön. Dock ser de hur sjöormen hostar och fräser och spottar ut Örjan Början och hans kanot. Tydligen smakade han inte tillräckligt gott. Det första som händer på båtfärden är att de stöter på hungerdimman och får ta i för kung och fosterland för att ro iväg ifrån den. De hittar också en båt med en sjuk kvinna i som de hjälper så hon blir frisk mha lite dvärggrogg.
Resten av dagen så drar Orik och Tyra inte jämt bakom årorna så de ror i stora cirklar, men efter flera timmar så får de äntligen rätt på takten och når fram till ön. De hittar en trasig eka och Örjan Börjans kanot. Så fort de stiger i land så skakar ön och bergen svajar. Alvas hår står rakt ut pga magiska spänningar. Bianca fumlar med sitt slag för att kolla magin och menar att ön är helt stabil, emedan Orik muttrar att ön kommer att rasa samman inom 4 fyra timmar.
Första hindret blir dörren in till gravvalvet. De lyckas tyda skriften men ingen fattar vad de ska göra. SL ger lite tips men det hjälper föga. En av spelarna använder intuition och SL får hjälpa till så att de kan öppna dörren. Väl innanför går det bättre. Orik fumlar på upptäcka fara och skyndar förbi fällan utan att förstå att de är en fälla. De andra står dock kvar och biter på naglarna över vad det kan vara för hemsk fälla som dödat tidigare äventyrare. SL konstaterar att detta var nog det bästa som kunde hända då de tänkte börja pilla på trädet och utlöst fällan.
Den falska kungagraven visar sig vara piece a cake för Orik tyder perfekt vad som står där och kistan gilder undan och de kliver in i den riktiga kungagraven. När de står och pillar på kungens grav så dyker ett spöke upp och förklarar att mörkrets hjärta inte finns här och ber dem att inte störa deras vila. Örjan Början dyker upp och pillar på en spak som visar sig vara självförstörelsemekanismen och de får fly för sina liv. Väl ute så bestämmer de sig för att ta sig med Kalins kullar för att gräva där.
Och här tog äventyret slut. För ovanlighetens skull inte ett hack and slash äventyr utan mer av tänkearbete.