Jag hänger inte riktigt med på all indignationen. Det handlar inte om någon sweatshop här, marknaden är fri, och alla har olika intressen. Tonåringen på åttiotalet ville kanske mest se sitt alster i tryck och få några hundralappar och är helt nöjd så. Den som tecknar eller skriver på kvällar gör det antagligen inte i första hand som inkomstkälla, även om det är trevligt med pengar som gör skillnad i kassan, och väljer uppdrag utifrån det. Den som tjänar sitt levebröd att skriva eller illustrera rollspel behöver förstås vara noga med nivån på ersättningen, men begriper det bättre än jag. En viss konstnär är kanske så snabb att det är OK med ett litet lägre pris per stycket - det kan man ta igen på volymen.
Allt är frivilligt, så så länge avtalen hålls ser jag inget problem i vad som överväldigande är en hobbyverksamhet eller bisyssla. Är du och motparten inte överens om nivån på ersättning kan ni gå skilda vägar. Det är ingen som jobbar i kolgruvan och får betalt i company scrip.