Vilken spännande diskussion det har blivit här! Jag har varit inne och varit på väg att svara på något inlägg, men så har något kommit i vägen (livet som lärare och med småbarn hemma) också har det inte hunnit bli publicerat. Jag har säkert missat någon fråga, men fråga gärna igen då!
Den här tråden uppstod genom att det uppkom frågor i min presentationstråd om mitt arbete som lärare i världsskapande. Jag har tidigare berättat att vi i min ettåriga kurs Skapa Världar jobbar utifrån och in i vårt världsskapande.
@Oscar Silferstjerna ställde då frågan om varför jag gjort det valet. Är det mest pedagogiskt tacksamt? Svaret är absolut, i min kurs är det mycket tacksamt. Deltagarna som kommer till mig har olika erfarenheter och riktningar fast med ett gemensamt mål: att lära sig hur man kan skapa en enhetlig fiktiv värld. För att vi ska kunna göra det tillsammans måste vi ha en gemensam startpunkt, oavsett om vi har skapat mycket eller lite tidigare. Att behöva skapa en detalj (exempelvis en karaktär, en byggnad, ett släkte, en berättelse) som ska styra allt vi skapar längre fram sätter mycket press på den som skapar, särskilt om denne inte har någon erfarenhet. Men om vi börjar med att begränsa oss till en planet, ett klimat, blir vi inte lika låsta i vårt fortsatta skapande. Vi kan också då börja med samma tema allihop: geologi och geografi.
En annan fråga som har kommit upp är; hur tusan lär man ut världsskapande? Tja... på samma sätt som vilket annat ämne som helst skulle jag säga. Teori, reflektion, diskussion och praktik. Hur fungerar vår värld? Hur hänger allt ihop? Hur har andra gjort? Hur kan vi använda det i vårt egna världsskapande?
Sen vill jag förtydliga att det här är det som fungerar för just min kurs, en kurs i världsskapande. Skapad av nördar, för nördar, för att kunna skapa en fiktiv värld från scratch som kan användas till vad som helst.
Världens bästa jobb.