Spelet kändes från början rätt fritt, som att SL godtyckligt kunde göra lite vad han ville. Reglerna verkade tolkas rätt generöst och allt kaos som uppstod verkade inte ha något strikt system bakom utan var säkert till stor del improviserat. Ok, det köper jag väl. Det var lite Marvel Secret Wars över det hela.
Jag är visserligen en dum fan men kunde hitta absolut ingenting att hålla fast vid. Röster kunde manipuleras så pass att det inte gick att utläsa nånting ur dem. Det gick inte att knyta rollerna till ulvighet. Alla tvångströjor i hur man fick skriva gjorde det svårt att utläsa nåt ur vad folk sade. Tre siare i all ära men vem litar på såna anyway?
Man kunde väl urskilja vissa suspekta suspekta grejer som BBs snajp, WHs mord och Vimes okaraktäristiska gnäll men allt drunknade ju i kaoset.
Häger var väl den som först luftade tanken att vi borde rösta på Fjodor. Just då var jag fortfarande inne på att försöka hitta någon reson i kalabaliken. Men ju sämre det gick, desto mer orimligt kändes det som att vi över huvud taget förväntades ha nån som helst chans med det. I en sjuk värld måste man hitta en sjuk lösning, och att hänga gud tyckte jag lät mer vettigt än någon annan logik jag försökte snickra ihop.
Att de tre zombiesarna alla verkade bilda en enad front mot iden var ju vatten på kvarnen och att spelet marknadsfördes spm ett enda stort internskämt gjorde att "röst:
@Genesis" kändes som ett självklart inslag. Och när Vimes började skrika på barrikaderna så hängde jag glatt med. Det kanske fanns en chans att få med byn på det här galenskapsprojektet.
När folk började diskvalificeras utan att jag tyckte att de hade gjort nåt värre än andra redan gjort tidigare i spelet, så var jag övertygad om att Fjodd började mörda bybor som en countdown. Vi var ju på rätt spår liksom. Varför skulle SL godtyckligt förstöra för byn om vi var helt fel ute och, som det visade sig, iom ulvarnas ökande antal var vi ju snabbt som fan på väg mot en tokförlust redan som det var. Så jag tolkade detta som slutstriden, att det var helt rätt move att anfalla SL men att vi förstås skulle drabbas av förluster på vägen. Episkt! Jää!
Jag var så övertygad att jag använde mordförmågan på Fjodor trots att han artigt avrått mig med "nja det kommer nog inte funka hörru. Testa kanske nån annan?" Klart en ond SL skulle säga så, liksom.
Nä jag blev fett paff och rätt besviken över att jag hade fel. Det hade varit apcoolt.