Man får tänka på att Ohlmarks översättning skedde i en annan tid, där målgruppen antagligen var människor som främst konsumerade litteratur på svenska och inte hade en aning om vad en "hobbit" var för något. Han försökte antagligen skriva hur boken hade sett ut om den hade varit skriven på svenska från början. Det utspelar sig dessutom i en förmodern värld där tydliga engelska låneord hade sett underligt ut.
En modern översättning sker i en annan kontext. Den som läser Sagan om ringen på svenska idag har redan sett filmerna, kanske utan textning, och antagligen läst originalet på engelska också. "Hobbit" är en redan etablerad term, och de har ingen aning om varför det skulle heta något annat på svenska, eftersom det är ett engelskt ord. Vissa uttalar det kanske till och med "hahbit" också. Att "hobbit" är uppenbart utländskt är där ingen nackdel, eftersom de är vana vid engelska låneord i svenskan och det har en generellt positiv association. Fantasy som genre är också något som associeras mycket med engelska, och att ha engelska låneord i en svenskspråkig fantasymiljö stör därmed inte lika mycket. Hade boken skrivits på svenska från början så hade de kanske inte läst den. Om något kan man mena att pluralbörjningen borde vara "hobbitsar" i linje med "muffinsar" och "smileysar".
Att "hobbit" låter knasigt på svenska är därmed inte så viktigt, för det är ju inte svenska, och behöver inte låta som att det är det. "Hob" är naturligtvis en tusen gånger bättre översättning (och "hompe" kanske ännu bättre), men idag så behöver inte ordet översättas, så då spelar det mindre roll.