WRNU:s filmklubb 2022 v17

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v17 2022 – #485 sedan starten.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
5) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET (sällan uppdaterat).

* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

 

[Rymdhamster]

31 (2016)
Av en händelse såg jag ett klipp med Richard Brake sin visade sig vara från den här filmen (det är filmöppningen, så inga direkta spoilers) som jag tyckte var riktigt bra. Jag gillar Richard Brake, men han är lite "hit or miss" som skådis. Här tycker jag han var mitt i prick.

Så jag såg den här filmen som jag annars hade avskrivit. Och jag gillade den! Ja, den är rätt grisig. Den har ingen större poäng, utan är en slasher-film. Men jag gillade den i alla fall. Mycket tack vare Richard Brakes insats. Och jag gillar Malcom MacDowel också.

Betyg 4/5 (om man är okej med poönglösa slasherfilmer).

3 from Hell (2019)
Så jag fick lite mersmak för Richard Brake efter att ha sett 31, så jag bestämde mig för att kolla in 3 from hell också, eftersom han tydligen skulle vara med där. Och det var han! Inte riktigt lika bra dock. Men filmen var helt okej. Inte lika grisig som filmen den är en uppföljare på (Devil's Rejects), vilket är tur för jag har egentligen inte någon smak för grisiga filmer (grisig som i mycket guts and gore och sånt). Den är lite i samma anda som Natural Born Killers. Huvudpersonerna är avskyvärda svin, och de beter sig svinigt.

Betyg 4/5 (om man är okej med lite ultravåld och sånt).

Offseason (2021)
En film jag inte ens hade hört tals om innan jag kollade upp filmer som Richard Brake varit med i. Han har inte så stor roll i denna. Och jag börjar nog bli nöjd på Richard Brake för ett tag. Filmen är rätt "meh" med ett par coola scener.

Mitt tips: skit i filmen, kolla in trailern och nöjd dig så. Trailern innehåller typ allt som faktiskt är coolt. Resten av filmen är mest bara utfyllnad.

Betyg: 2/5

Master (2022)
Har inget med Richard Brake att göra.

Alltså... jag vet inte vad jag ska säga om den här filmen. Den var bra, men samtidigt tyckte jag inte den levererade. I alla fall inte på vad jag ville ha. Men kanske vad jag behövde? Jag är förvirrad. Närmare förklaring (som spoilar slutet en del)

Spoiler

Hela filmen bygger upp en creepy övernaturlig stämning. Spöken, förbannelser, hemsökelse. Men i slutänden visare det sig inte vara något övernaturligt fuffens alls utan "bara" stress, rasism, ångest? Och inte ens på något påtagligt sett, typ en KKK-lynchmob eller nån annan kult med lite gaslighting och sånt, utan bara lite generellt? Den var bra, men jag ville ha spöken och en hemsökt skola där typ alla lärare var gengångare eller något sådant.

Betyg 3/5 (Men kanske en 4:a, eller möjligen en 2:a. Eller kanske 5?).

 

[Dr_Dängrot]

Jag har sett uncharted med Tom Holland i huvudrollen som Nathan Drake och Mark Wahlberg som Nathans mentor Victor Sully medans filmens Main villain Santiago Moncada spelas av Antonio Banderas och filmens kvinnliga main character Chloé Frazer spelas av Sophia Taylor Ali.

Filmen bygger på tv-spels serien uncharted som kom ut till ps3 och ps4


Nathan drake jobbar som bartender och en vacker dag kliver Victor Sully in på baren och rekryterar Nathan till att delta i en vild skattjakt som även ger Nathan en chans att finna sin försvunne bror

Off to Barcelona där dom stöter på gruppens framtida tredje medlem Chloé och nu är dom redo för skattjakt

Till saken hör bara att Santiago inte skyr några medel för att komma åt rikedomarna först .


Detta är äventyrsfilm i stil med indiana jones, national treasure, tomb raider , mumien , romancing the stone .


I tråden om nya DnD-filmen nämndes att har en film som bygger på ett spel någonsin varit bra ?

Jag skulle säga att detta är en av dom bättre filmatiseringar av ett tv-spel som jag har sett hittills

Betyg 3,5/5 manuset är sisådär , det är billig humor , det är slappa genvägar i narrativet och det är hjärndöda actionscener men om man skall vara ärlig så ser man inte en sån här film och förväntar sig ett cinematografiskt mästerverk utan man ser den som en popcorn hour action/adventure movie.

 

[krank]

Jag var just på bio och såg Sonic 2. Jag såg ettan som ändå förhållandevis habil, och tänkte att det blir säkert bra. Och så fick jag med mig trevligt sällskap och då fick det liksom bli så.

Det här är nog det sämsta jag sett på ganska länge. Det enda som gör att jag inte ångrar att jag överhuvudtaget såg den är att jag hade det där trevliga sällskapet.

Alltså… Robotnik har nu slagit över helt från något slags dryg men ändå begriplig Elon Musk-parodi till mouahahahahaha-skeletor. Medvetet ond som gör onda saker. Ideologi: ondska. Motivation: göra onda saker. Hobbies: också ondska. En helt genom-ointressant karaktär.

I ettan kändes det som att det fanns en värld, och så fanns karaktärerna i den. Här finns världen 100% bara för att stödja olika gags som filmmakarna hittat på. Världen har också komisk/dramatisk timing, vilket förstärker intrycket. Skådespeleriet är överlag så bedrövligt att jag mår fysiskt illa. Det är överskådespel på nivån "direkt-till-video-otecknat från Disney". Ni vet, såna där filmer som finns dubbade och som man, när man ser dem dubbade tänker "det kanske är bättre i original?" och så är det inte det.

Plotten är nonsens och platt och förutsägbar. Karaktärerna tråkiga och jobbiga. Och mycket, mycket dummare än senast. Det finns en jättelång scen med en hemlig agent och den kvinna han tydligen catfishat under flera månader för att kunna fånga in Sonic under deras bröllop. Det är precis så dumt och dåligt som det låter. Den scenen känns som att den är tagen från en helt annan film. Det finns så mycket onödig, ointressant skit i den här filmen att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen. Jag får intrycket av att målgruppen är betydligt yngre den här gången? Ettan funkade nog för en ganska bred åldersgrupp; det här känns som att det uteslutande riktar sig till typ… 3-6-åringar eller något. Barn som egentligen inte hänger med i storyn så mycket som de underhålls av vad som finns på skärmen precis för ögonblicket.

Jag tyckte om den stora Robotnik-roboten. Den hade några gags som var roliga, och så hade den en lite tuff design.

Men i allmänhet är inte ens specialeffekterna snygga.

Men nä, ju mer jag tänker på den här filmen desto mer missnöjd blir jag. Den var verkligen riktigt, riktigt dålig. Jag önskar att jag och det trevliga sällskapet hade gått och sett nästan vad som helst som inte var den här istället.

BETYG: 1/5

 

[Mundo]

Jag såg Uncharted (2022) som har mer eller mindre slaktats av kritiker.

Det tycker jag är lite väl hårt. Jag känner att hade det inte varit en TV-spels-tie-in så hade kritiker gett den en 3/5 istället för 1/5.

Mina klagomål är tre: 1 är att den är extremt plottfokuserad. Karaktärer pratar inte såvida det inte handlar om att driva plotten framåt. Det gör att karaktärerna känns rätt så platta.

2 är mer personlig. Mark Wahlberg är av någon anledning med i den här filmen, och ska spela karaktären Sully. Hur Sully är i spelet bör såklart inte påverka, jag har inte spelat så mycket Uncharted och har dålig koll. Men i filmen är han, tack vare Mark Wahlberg, en extremt ocharmig individ med ett enda ansiktsuttryck och utan känsloyttringar. Mark Wahlberg suger och är på det stora hela en ganska så vidrig människa. Hur han får fortsatt jobb förstår inte jag, men där är han och det är kass från början till slut.

3: Tom Holland är "Spiderman typ" i sin personlighet. Det känns inte helt naturligt utan känns snarare som att de vill casha in på hur populärt Marvel är.

På det stora hela är det en kompetent äventyrsrulle med en väldigt rolig final action-scene set-piece.

Jag ger den en svag 3 av 5. Om filmen varit lite mindre extremt plottfokuserad och om Mark Wahlberg ersatts med en satt potatis hade den kanske tom. kommit upp i 4 av 5.

 

[Franz]

Jag har sett Döden på Nilen. Denna film hade såvitt jag kom ihåg fått lite sisådär recensioner så mina förväntningar var inte skyhöga trots att jag gillar Poirot rent allmänt och förra filmen.

Jag vet inte riktigt vad alla negativa recensioner handlar om, för jag tycker denna var riktigt bra och snäppet bättre än förra filmen som kunde vara lite rörigt klippt och inte riktigt hade den där ”Alla pusselbitar faller på plats”-känslan. Denna är mycket bättre på denna punkt och på en del andra punkter med. Fotot är otroligt fint och har en egen stil som jag verkligen gillar.

Handlingen är vad man kan vänta sig i en historia signerad Agatha Christie, gillar man hennes verk kan jag inte tänka mig att man ogillar denna film.

Jag tror dock att det finns en sak som många fans av Agatha Christie inte kommer gilla. Poirots karaktäristiska mustasch fungerar i denna film som en central tematisk symbol. Personligen tyckte jag om detta, men jag fattar om det inte faller alla i smaken.

 

[DeBracy]

Jag avslutade veckan med att se Kieslowskis En liten film och kärlek (1988), vald främst för att det stod att den var 83 minuter lång, och jag ville både se film och komma mig i säng. Den får väl typ... tre mjölkflaskor av fem på den krankiska skalan.

 

[Rickard]

The Northman
2022

I tio år har Alexander Skarsgård velat göra en vikingfilm och senaste fem så har han arbetat med Robert "The Witch/The Lighthouse" Eggers och bollat idéer fram och tillbaka medan isländska författaren Sjón och Eggers skrev manuset. Jag måste säga att jag har nog aldrig sett en film som denna förut. Närmast jag kan tänka mig är västerfilmen Dead Men med Johnny Depp, men istället för surrealistisk så är den mer drömsk stundtals. Replikerna påminner mycket om något som Shakespear skulle kunna ha skrivit, bildmanuset påminner starkt om en teaterpjäs som "översatts" till film men blandat med (Eggers nu sedvanliga) rörliga stillbilder. Utöver sista striden är dem rätt tråkigt filmade med långsamma teatraliska utspel för att visa hur rått det var, snarare än någonting som är häftigt.

Plotten är tunn, men är breddad som en ... islänningasaga. Möjligvis Korpen Flyger/Yojimbo är närmast jag kan tänka mig - en pytteliten plott men händelser som sker runtomkring den. Filmen kändes lång med sina dryga två timmar, men jag vet inte riktigt vad jag skulle kunna tänka mig ta bort. Såg en intervju med Alexander när han nämnde "musikal" som en del av beskrivningen. Jag trodde han skämtade. Nicole Kidman visar vilken lysande skådespelare hon är när hon väl fick spela ut en dialog som var mer än någon mening lång.

Jag är glad att jag sett filmen. Jag kommer nog inte se den igen, men jag tyckte den var riktigt skön på några punkter.

BETYG: 4/5