Nekromanti Upsala-sviten
- Thread starter guldfink
- Start date
Bifur
Veteran
- Joined
- 28 Dec 2015
- Messages
- 5,211
Den är skriven för upp till fem spelare. Den är dock hårt vriden mot sina förskrivna RP (konventsscenario från början) så vill man göra egna blir det ett styvt jobb för SL att lägga om (kanske omöjligt). Jag funderade på det men släppte idén ganska fort. Del 1 och 2 går möjligen att synka ihop men del 3 är knepigare. En av få svagheter i en annars mycket bra kampanj.
guldfink
Hero
- Joined
- 6 Feb 2011
- Messages
- 1,031
Okej! Förskrivna RP är perfekt. Jag tänkte spelleda första delen på ett minikonvent, så det är bara bra om vi slipper skapa nya. Finns det alltså 5 förskrivna RP?
Jag har förstått det som att scenarierna inte är skrivna för ett särskilt regelsystem. Stämmer det? Är det enkelt att spela dem enligt Kutulus regler?
Jag har förstått det som att scenarierna inte är skrivna för ett särskilt regelsystem. Stämmer det? Är det enkelt att spela dem enligt Kutulus regler?
här är anteckningar får en aldrig färdigställd post på Boningen från när jag körde svitens två första delar: Dagboksanteckning våren 2015, Kungsholmen, Stockholm:
Det tog två möten att ta sig igenom Mörkret mellan Stjärnorna, hava gruppen var med om det hela för första gången, därför fick en av de spelarna ta rollen som Aurora, den yngsta av systrarna som varje natt drabbas av fruktansvärda mardrömmar.
Det märks att friform är ett gammalt sett att spela på, det är otroligt annorlunda att kräva lydnad och underkastelse av sina spelare, i stället för att förvänta sig att de försöker ha sönder och överlista en dungen som är så poppis nuförtiden. Men jag går händelserna i förväg…
Det hela tog sin början några vekor efter påsk när Boningens spelförening, Bedlam, till slut lyckades hitta två veckor i rad när i alla fall fem personer kunde närvara.
(här skrev jag aldrig om äventyret)
Till slut fann vi också tid till att spela Ur Afgunden, ett scenario där åter ingefära halva gruppen spelat scenariot tidigare. Det är ett kanske inte lika rakt igenom stämningsfullt, efter som spelarna hela tiden gör en massa saker i stället för att bar vända på handouts i en timme eller två. Å andra sidan är så jävla tight skrivet att det borde vara näst intill omöjligt att misslyckas med det spekatkulära och fruktansvärda slutet. Det innehåller också många bra och handgripliga tips, men saknar saker jag idag skulle se som självklart.
Själva uppsalaromantiserandet går på högvarv i både Mörket och Avgrunden.
Det är kartor, ritningar, tågtidtabeller, biografier över personer, ständiga anteckningar om det finns eller inte finns historiska belägg för att en viss person vart inne i ett visst hus och så vidare.
edit: Här är en arkivpost från min prepp http://www.mandrill.se/boningen/2015/04/28/att-kliva-ned-i-samma-flod/
Det tog två möten att ta sig igenom Mörkret mellan Stjärnorna, hava gruppen var med om det hela för första gången, därför fick en av de spelarna ta rollen som Aurora, den yngsta av systrarna som varje natt drabbas av fruktansvärda mardrömmar.
Det märks att friform är ett gammalt sett att spela på, det är otroligt annorlunda att kräva lydnad och underkastelse av sina spelare, i stället för att förvänta sig att de försöker ha sönder och överlista en dungen som är så poppis nuförtiden. Men jag går händelserna i förväg…
Det hela tog sin början några vekor efter påsk när Boningens spelförening, Bedlam, till slut lyckades hitta två veckor i rad när i alla fall fem personer kunde närvara.
(här skrev jag aldrig om äventyret)
Till slut fann vi också tid till att spela Ur Afgunden, ett scenario där åter ingefära halva gruppen spelat scenariot tidigare. Det är ett kanske inte lika rakt igenom stämningsfullt, efter som spelarna hela tiden gör en massa saker i stället för att bar vända på handouts i en timme eller två. Å andra sidan är så jävla tight skrivet att det borde vara näst intill omöjligt att misslyckas med det spekatkulära och fruktansvärda slutet. Det innehåller också många bra och handgripliga tips, men saknar saker jag idag skulle se som självklart.
Själva uppsalaromantiserandet går på högvarv i både Mörket och Avgrunden.
Det är kartor, ritningar, tågtidtabeller, biografier över personer, ständiga anteckningar om det finns eller inte finns historiska belägg för att en viss person vart inne i ett visst hus och så vidare.
edit: Här är en arkivpost från min prepp http://www.mandrill.se/boningen/2015/04/28/att-kliva-ned-i-samma-flod/
Bifur
Veteran
- Joined
- 28 Dec 2015
- Messages
- 5,211
Jag håller inte helt med, även om reglerna måste vara väldigt enkla för att inte komma i vägen. Vi använde regler, men i praktiken bara för striderna och eftersom de hålls ganska öppna av spelkonstruktören (”här kan en RP dö om du vill...”) funkade det bra. Även om det inte blev många tärningsslag var det roligare än att bara bestämma utfallet.Jocke;n269369 said:
I övrigt håller jag med om att SL måste klippa hårdare än annars och ibland sätta scener som spelarna inte alls valt.
guldfink
Hero
- Joined
- 6 Feb 2011
- Messages
- 1,031
Okej! Vilka regler har du kört med Bifur?
Bara så att jag vet vad som väntar: Har spelarna någon som helst agens, eller kommer jag bara läsa en saga för dem? Har de olika karaktärerna olika kvaliteter eller handlar rollspelandet bara om skådespeleri?
Bara så att jag vet vad som väntar: Har spelarna någon som helst agens, eller kommer jag bara läsa en saga för dem? Har de olika karaktärerna olika kvaliteter eller handlar rollspelandet bara om skådespeleri?
Mörkret handlar om att spelarna går igenom en oändligt stor mängd handouts samtidigt som de spelar sina roller, typ. I och med att de förstår hur saker hänger ihop flyttar du till nästa scen (inte riktigt så enkelt, men nästan)
Ur Afgrunden är mer klassiskt konventsscenario, men med många bra fasta delar och I skuggorna är i princip Culture Gaming. När vi spelade det så förklarade jag ganska många scener innan vi spelade dem.
Ur Afgrunden är mer klassiskt konventsscenario, men med många bra fasta delar och I skuggorna är i princip Culture Gaming. När vi spelade det så förklarade jag ganska många scener innan vi spelade dem.
Tre solar
Hero
- Joined
- 8 Mar 2014
- Messages
- 1,164
Mysterieäventyr av den här typen är väldigt mycket som en dungeon: rollpersonerna förväntas gå in i nästa rum, men kan välja höger eller vänster. Så länge alla accepterar formatets begränsningar har man agens. Spelarna gör egna undersökningar, väljer vilka ledtrådar de vill följa och hur, men du presenterar ledtrådarna och styr dem genom att säga "ni hade stämt träff klockan 10 på stationen". Ibland kanske du sätter käppar i hjulen "ni ska precis smyga in i huset när lampan tänds: de är vakna därinne" för att kontrollera när de centrala upptäckterna görs.
Rollpersonerna har olika kvaliteter, men framförallt personligheter. Här håller jag med om att det blir konstigt med ett regelsystem, för då kommer rollformuläret helt plötsligt komma med förslag på hur olika problem ska lösas som kanske inte alls passar för stunden.
Jag spelade Mörkret mellan Stjärnorna med Jocke som spelledare i modern tid, efter att ha spelat det en gång förut för länge sedan. Vid ett tillfälle kände jag att vi blev snuvade på agens (vi letade på en plats men hittade inget, en timme senare hittar vi "något ni missade förra gången" på den platsen). I övrigt sa vi vad vi ville göra, och äventyret lät oss göra det. Så rälsen är mjukt lagd
Rollpersonerna har olika kvaliteter, men framförallt personligheter. Här håller jag med om att det blir konstigt med ett regelsystem, för då kommer rollformuläret helt plötsligt komma med förslag på hur olika problem ska lösas som kanske inte alls passar för stunden.
Jag spelade Mörkret mellan Stjärnorna med Jocke som spelledare i modern tid, efter att ha spelat det en gång förut för länge sedan. Vid ett tillfälle kände jag att vi blev snuvade på agens (vi letade på en plats men hittade inget, en timme senare hittar vi "något ni missade förra gången" på den platsen). I övrigt sa vi vad vi ville göra, och äventyret lät oss göra det. Så rälsen är mjukt lagd
Bifur
Veteran
- Joined
- 28 Dec 2015
- Messages
- 5,211
Ja alltså man ska verkligen inte överdriva betydelsen av mina regler. Som jag nämnde användes de i huvudsak inte under spel, men vår spelgrupp tyckte det förhöjde värdet av tex konfrontationen med Evert i del 1 genom att inte bara låta SL beskriva utfallet utan låta slumpen komma in. Det ger en (måhända falsk) upplevelse av agens och gjorde i vårt spelarna lite mer investerade i utfallet. Samma sak vid flykten från staden på berget (minns inte namnet) i del 2. Sedan slutar ju scenariona som de gör ändå, så i så motto klarar man sig utan regler. En smaksak helt enkelt.
Mitt senaste inlägg föll bort! Det jag sa var att om man vill köra med samma rollpersoner som huvudpersoner så är det nog enklast att skriva en del till som handlar om att de rolleprsonerna hittar brev och anteckningar från de som är huvudpersoner i de olika äventyren. De handlar ju ganska mycket om rollerna och hur de passar ihop. Dessutom använder ju redan sviten sig av greppet "hitta ett gammalt dokument -> byt roller ovh spela ut det som dokumentet innehåller" så det gör ju inte våld på formen. Det enda som krävs... är ju att skriva ett äventyr till 
Jag skulle inte säga att det vore speciellt svårt att skapa egna rollpersoner. Det viktiga är väl egentligen att man ramar in "mörkret" med att RP skall vara syskon eller syskons respektive och skulle egentligen även kunna sträckas ut till "professorns arvtagare".Bifur;n269363 said:
I både "afgrunden" och "skuggorna" räcker det med att etablera att RP är skolkamrater? Sen rullar väl egentligen resten på?
Ok. Då är jag med.Bifur;n269446 said:
Samtidigt borde man kunna låta syskonen i mörkret vara lite yngre, så borde de kunna studera tillsammans i del 2 och 3? Egentligen behöver de väl inte vara studiekamrater där heller sålänge bara någon av dem studerar?
Nu var det iofs längesen jag läste Upsala-sviten (bara lyckats spelleda halva mörkret såhär långt). Jag tycker kampanjen är en av de mer gedigna och genomarbetade jag läst, men vissa av mina spelare tyckte av någon underlig anledning inte om den så det har inte blivit att vi har spelar klart den.
Robert Jonsson
Nothing is True. Everything is Permitted.
Här till exempel.Hubarth;n269613 said: