Nekromanti Storskaligt spelande: fältslag och förläningar

[Pendragon]

Eftersom det har diskuterats på facebook en del på sistone, och även lite grann här, så undrar jag vad folk hade velat ha om/när regler för storskaliga saker som fältslag och styrande av förläningar kommer till Eon IV? Dvs ungefär det de gamla modulerna Krigsherren och Riddaren täckte in. Vad är de mest spännande aspekterna av sånt spel och vad var särskilt eller bra eller bristfälligt i de gamla böckerna? Jag syftar alltså både på regler och världsinformation (eller om vi ska slänga oss med branschterminologi; fluff och krunch).

Några konversationsstartare:

Är det roligare om en armé i ett fältslag rent regeltekniskt beter sig i huvudsak som enskilda förband med egna styrkor och svagheter (som det ofta simuleras i tex Warhammer Fantasy (innan age of Sigmar iaf), Total War-serien av datorspel eller för den delen Krigsherren), eller är det att föredra om armén beter sig mer som en helhet vars egenskaper bestäms av vad för slags enheter som bygger upp den?

Är själva slaget det självklara fokuset, eller ska det bara var avrundningen på ett mer strategiskt fokuserat fälttåg? Är fälttåget bara kulmen på logistiska utmaningen att sätta upp samhällsmekanismerna för att rekrytera och drilla en armé?

Om man spelar länsherrar eller generaler, i vilken tidsskala är det viktigast att reglerna spelar in? Ska t ex en borg/förläning/stad primärt ge rollpersonerna som styr den något att göra om man spelar dag för dag/vecka för vecka eller mer som i Riddaren, där det är mer upplagt för att hoppa in någon gång om året och sen ägnar man sig åt annat eller hoppar bara fram till nästa år?

Hur pass "aktiv" ska en förläning eller annat område rollpersoner styr vara? Vill man hellre har något som aktivt drar i spelarna till att åtgärda saker eller ska saker rätt mycket sköta sig själva och spelarna behöver inte engagera sig själva?

Beslut kontra tärningar - är det bäst när reglerna är upplagda för att ge spelarna tuffa beslut, dilemman och avvägningar, eller är det viktigare att rollpersonerna får skina med sina skickligheter? Alltså lite "player skill" kontra "character skill"?

Jag inser att svaren på många är "båda/alla" och idealiskt hade alla rollspel varit skrivna för att täcka alla situationer, men tyvärr finns det ju begränsningar, inte bara i de stackars hjärnor som ska läsa och framförallt skriva hela alltet, utan även praktiska, typ att böckerna ska bli färdiga till en generation som minns vad "böcker" var för något...

Detta inlägg finns också i Eon-gruppen på facebook.

 

[Zaphod]

Bra frågor. Jag SLar en lång kampanj där det spelats och beslutats fram vad som ska ske i förläningen och större (allt eftersom de levlat i hierarkin). Jag gillar systemet med utmaningar där flera spelare få vara med och hjälpa till att få fram övertag i en situation och ge bonusar eller avdrag baserat på spelarnas agerande.

Fältslagsmässigt har jag byggt ett eget system för slag i Eon IV och ska speltesta det nu. Jag har tagit inspiration från gamla Krigsherren-reglerna men är primärt ett Eon IV-övertags-baserat system. Det är enhetsbaserat men jag experimenterade med ett armé-baserat system och ett mixat system där armén uppställning kunde ge effekter till enheterna. Det är supersvårt att bygga ett system som täcker in alla situationer som kan uppstå så det är viktigt att det finns situationer där SL kan ge bonusar baserat på spelarnas agerande, annars blir det bara brädspel.