Speltimmen v25-26 2020

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,481
Location
Rissne
Speltimmen! En tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

Enkla riktlinjer/målsättningar jag själv tänkte följa:
  • Helst ett nytt spel varje vecka.
  • Helst spela minst 60 minuter.
  • Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.
  • Nytt för 2020: För att försöka motivera mig att inte bara spela flera olika spel utan också spela klart fler spel tänker jag förutom ovanstående också försöka varje vecka spela en timme av något spel jag redan skrivit om. Då blir det utan betygsättning.
Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygssystem jag tänker använda mig av när jag känner det. Använd det om ni vill:

75 – spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 – Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 – "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 – Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare. Eller så kan jag rekommendera spelet.
95 – Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG. Och du borde verkligen spela det också.
 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,481
Location
Rissne
Jag har spelat ett par timmar Final Fantasy XII igen.

Jag har alltså kämpat med det här spelet av och till i flera år nu. Det är inte det att det är svårt, det är att jag lider av rätt mycket FOMO. En grej i många Final Fantasyspel är ju att väldigt mycket av spelets content är gömt – antingen bakom löjligt svåra utmaningar eller bakom… tja, "krav på specialiserad kunskap". Typ "du får inte öppna vissa kistor i spelet om du vill ha det bästa svärdet, men spelet talar inte om detta för dig – eller vilka kistor det gäller". Eller "det här svärdet kan du bara få tag på genom att ha rätt armband på dig, då kommer det här monstret ges en 3% chans att droppa det när det dör". Den sortens skit.

Och… Jag är komplettist. Jag vill inte missa stora delar av spelet bara genom att vara för dum eller dålig. Så det finns alltid en viss risk att jag fastnar i långa kedjor av wikiartiklar, walkthroughs och forumposter som diskuterar mekanik och hemlisar på en nivå jag egentligen inte är så intresserad av.

Så… Jag försöker vandra något slags balans nu, mellan att å ena sidan röra mig framåt och att å andra sidan inte missa alltför viktiga eller stora grejer. Vi får väl se hur det går.
 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,481
Location
Rissne
Eftersom jag varit borta från datorn (och elström) hela helgen så har jag inte kunnat spela vidare på något av de Steamspel jag påbörjat.

Däremot hade jag med mig min Odroid Go Advance. Fantastisk liten mackapär! Jag är skitnöjd över köpet – sammanlagt (med tullavgifter etc) en tusenlapp för en ganska kraftfull liten maskin man kan köra Linux och specialiserade operativsystem på. Jag kör Batocera och har lagt in ett gäng äldre konsollspel – den är kraftfull nog för att emulera upp till och med 2D-spelen till PSP. Jag skulle inte rekommendera den för racerspel, men Persona funkar helt ok.

Jag har däremot tagit på mig nostalgiglasögonen och spelat Legend of Zelda: Link's Awakening DX, alltså den färglagda versionen som kom till Gameboy Color. Såhär i efterhand ångrar jag lite att jag inte valde den klassiska fyra-nyanser-av-gröntversionen. Det var ju den jag hade, men aldrig kom så speciellt långt på, när jag var liten pilt och hade en stor grå Gameboy-klump som drevs av fyra AA-batterier.

Men DX-versionen känns som en okej mellanväg; fortfarande vacker pixelart, men inte riktigt lika primitivt som originalversionen. Jag lär ju inte skaffa någon Switch, så den där remaken av spelet lär jag inte se förrän Yuzu blivit en bra bit bättre.


Hur som helst: Link's Awakening är ett fucking briljant litet spel. Det har tighta spelloopar, lagom klurig karta, lagom svåra fiender, lite meta-humor i narrativet och märkliga inhopp av Yoshi och andra Nintendofigurer. Charmiga SLP:er med personlighet. Det går att utforska en bra bit framåt och se vad som komma skall, även om spelet egentligen är hyfsat linjärt. Det är inte riktigt en metroidvania, även om man definitivt belönas för att gå tillbaka till tidigare områden och testa nya förmågor man skaffat.

Jag tror att mitt favoritögonblick hittills var när jag räknade ut att man kunde ha pegasusskorna och hoppfjädern equippade samtidigt. Det tog mig pinsamt lång tid – jag satt fast där i tredje dungen och till slut stängde jag frustrerad av spelet och lade mig att vila. Sedan fick jag från ingenstans en riktig aha-upplevelse: Ugglan sade att man inte skulle vara rädd utan ta sats och hoppa, det skulle ju kunna handla om den här avgrunden… men… man kan väl knappast byta mellan stövlar och fjäder mitt i? MEN VÄNTA LITE NU!!!

Jag borde såklart ha fattat det tidigare, framför allt givet att en av de första grejer jag gjorde var att byta plats på sköld och svärd för att jag föredrog att ha dem på de knapparna.

Så. Lagom svårt, väldigt charmigt, vansinnigt snygg lågupplöst pixelart. Det här var ett perfekt sitta-i-stolstolen-spel som jag definitivt vill fortsätta på. Nu har jag precis tagit mig förbi tredje dungen och jag har definitivt mersmak.

BETYG: 95
 
Top