Doktor Laser
Warrior
- Joined
- 9 Feb 2015
- Messages
- 225
I ett tillstånd av slapphet bänkade jag mig framför en Let's play-video av Eternal Darkness till GameCube, och blev efter ett tag givetvis inspirerad att än en gång ta upp konstruktionen av en gigantisk, hemsökt survival horror-herrgård för mina intet ont anande spelare att härja omkring i. Det där spelet väckte dock samtidigt några funderingar, särskilt sättet på vilket det hanterar den mer eller mindre klassiska Call of Cthulhu-lösningen på alla bekymmer; det vill säga att bänka sig i biblioteket och läsa igenom alla suspekta dokument man kan hitta.
För den som inte vet kan jag ju upplysa som så, att i Eternal Darkness hittar protagonisten allteftersom spelet går, olika kapitel i en ondskefull bok, som för handlingen framåt. När protagonisten således sätter sig och läser kapitlet tar spelaren rollen av personen som skrev kapitlet på klassiskt flashbackmanér. Kort sagt, varje kapitel som hjälten läser är en bana i spelet, snarare än ett textstycke som återberättas.
Det fick mig att börja fundera på om det här på något vis kan överföras till en Call of Cthulhu-kampanj på ett skojigt sätt, och som de facto hjälper till att föra handlingen framåt. Ponera följande: Rollpersonerna börjar spelet som det vanliga Scooby-gänget som av en eller annan anledning utforskar den mystiska herrgården. Det första scenariot leder till att de hittar exempelvis dagboken från en av arbetarna som byggde kåken. Istället för att spelledaren snällt läser upp de viktiga bitarna som finns, så kommer spelarna i nästa äventyr få ikläda sig rollerna som just några av arbetarna, när mystiska saker händer på bygget. Det som händer i det äventyret ger i sin tur ledtrådar till hur spelarna kan komma vidare med sina "riktiga" karaktärer; exempelvis genom att man får reda på att ett hemligt rum finns bakom en bibliotekshylla, etc.
Det är visserligen hög rälsningsfaktor på det hela, men det är ofta till viss del ofrånkomligt i dylika mysteriescenarion, så det är kanske inget större problem.
Så, tankar? Funderingar?
Har någon av er försökt sig på den här typen av kampanj med hoppande fram och tillbaka mellan karaktärer? Fungerar det, eller blir det mest förvirring och bitterhet över att man inte får spela sin tuffa privatdetektiv varje omgång?
Jag kan föreställa mig att det blir förbannat häftigt om man får det att fungera, samtidigt som risken är stor att det blir total kalkon av det hela. I synnerhet om man spelar med ett system som riskerar att sätta P för det hela med ett fett TPK mitt i läsningen av ett brev hem från västfronten... (eller så blir det total succé även det, vem vet?)
Finns det rent av något färdigt äventyr till något spel som är uppbyggt på det här viset?
För den som inte vet kan jag ju upplysa som så, att i Eternal Darkness hittar protagonisten allteftersom spelet går, olika kapitel i en ondskefull bok, som för handlingen framåt. När protagonisten således sätter sig och läser kapitlet tar spelaren rollen av personen som skrev kapitlet på klassiskt flashbackmanér. Kort sagt, varje kapitel som hjälten läser är en bana i spelet, snarare än ett textstycke som återberättas.
Det fick mig att börja fundera på om det här på något vis kan överföras till en Call of Cthulhu-kampanj på ett skojigt sätt, och som de facto hjälper till att föra handlingen framåt. Ponera följande: Rollpersonerna börjar spelet som det vanliga Scooby-gänget som av en eller annan anledning utforskar den mystiska herrgården. Det första scenariot leder till att de hittar exempelvis dagboken från en av arbetarna som byggde kåken. Istället för att spelledaren snällt läser upp de viktiga bitarna som finns, så kommer spelarna i nästa äventyr få ikläda sig rollerna som just några av arbetarna, när mystiska saker händer på bygget. Det som händer i det äventyret ger i sin tur ledtrådar till hur spelarna kan komma vidare med sina "riktiga" karaktärer; exempelvis genom att man får reda på att ett hemligt rum finns bakom en bibliotekshylla, etc.
Det är visserligen hög rälsningsfaktor på det hela, men det är ofta till viss del ofrånkomligt i dylika mysteriescenarion, så det är kanske inget större problem.
Så, tankar? Funderingar?
Har någon av er försökt sig på den här typen av kampanj med hoppande fram och tillbaka mellan karaktärer? Fungerar det, eller blir det mest förvirring och bitterhet över att man inte får spela sin tuffa privatdetektiv varje omgång?
Jag kan föreställa mig att det blir förbannat häftigt om man får det att fungera, samtidigt som risken är stor att det blir total kalkon av det hela. I synnerhet om man spelar med ett system som riskerar att sätta P för det hela med ett fett TPK mitt i läsningen av ett brev hem från västfronten... (eller så blir det total succé även det, vem vet?)
Finns det rent av något färdigt äventyr till något spel som är uppbyggt på det här viset?
