Rollspel.nu's filmklubb 2020 v25

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,481
Location
Rissne
Detta är WRNU's filmklubb för v25.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
5) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

1591730152931.png
 

Rymdhamster

ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Joined
11 Oct 2009
Messages
11,869
Location
Ludvika
Jag har sett My dinner with Andre (1981)

Det här var en film jag aldrig trodde jag skulle se, men den rekomenderades av en person vars smak jag normalt uppskattar.

Hela filmen är en konversation på en restaurang mellan Wallace Shawn och Adre Gregory. Båda två verkliga personer, som pratar om verkliga händelser ur deras liv. Men det är inte en dokumentär, utan den är filmad som en faktisk spelfilm.

Rådet jag fick var att inte "planera in" att se den, utan att bara ha den tillgänglig och kolla på den sent någon kväll när jag inte vill gå och lägga mig men inte heller riktigt vet vad jag ska göra för något. Det var under sånna omständigheter jag såg den, och jag kan hålla med om att det är så man bör se den. I gamla tider hade det varit en sån där film som man snubblade över medan man satt och kanalsurfade.

Andre är en (som det verkar) ekonomiskt oberoende pjäsförfattare, teaterregisör och skådespelare berättar om sina märkliga upptåg för sin gamle vän Wallace, även han pjäsförfattare och skådis, men som i kontrast kämpar för att få vardagen att gå ihop och för fram ett annat perspektiv på tillvaron.

Det är en svår film att rekomendera för folk. Men den är intressant. Både när det kommer till att höra om två personers perspektiv på saker och ting, höra om Andres märkliga påhitt, och bara för att se en ganska annorlunda film.

Betyg 4/5 på krankskalan (För mig).
 

Henke

Avdankad Konventsarkeolog
Joined
8 Mar 2009
Messages
4,260
Location
Kullavik
Jag har sett klart TV-serien 13 reasons why som finns på Netflix.

Serien innehåller fyra säsonger där man får följa Clay Jensen och hans vänner som går på Liberty High i den fiktiva småstaden Crestmont. Första säsongen kretsar kring ett antal kassettband som Clays vän Hannah Baker har spelat in och beskriver 13 orsaker till varför hon valt att ta sitt liv medan de fortsatta säsongerna bygger kring resultatet kring händelser i tidigare säsonger (och utveckling kring seriens huvudpersoner).

Det här är givetvis ingen lättsam TV-serie, och det är inte heller meningen. Känsliga tittare varnas vid upprepade tillfällen och avråds till och med att titta på serien om man överhuvudtaget känner sig psykiskt labil.

Serien växlar i första säsongen mellan filmisk nutid och flashbacks i form av Hannah´s berättelser och vinklade upplevelser utifrån kassetterna. Berättandet fortsätter genom att man fortsätter hoppa mellan nutid och flashbacks även genom övriga säsonger. Andra säsongen berättar historien ur en annan vinkel som ger en något annorlunda bild även om den inte avviker i det stora hela. Tredje säsongen berättas utifrån en ny elev som blir en del av kompisgänget och sista säsongen berättas främst utifrån Clay själv.

Serien skulle kanske kunna summeras som en rå berättelse om hur popularitet, vänskap, kärlek och grupptryck kan bli en förödande mix som i slutändan leder till fasansfulla konsekvenser i form av mobbing, sexuellt våld, missbruk, misshandel och mord. Serien lyfter också frågan vem som bär ansvaret, utan att egentligen kunna ge något tydligt svar. Vilket ansvar har egentligen föräldrar, vänner, skola och samhället i stort och vem stöttar om någon av dessa fallerar?

Jag gillar första säsongen men sedan dalar intresset några nivåer för varje säsong, även om tredje säsongen har sina stunder. Sista säsongen känns ganska krystad och som man bokstavligen drar ut på lidandet, men serien rundas ändå av tämligen snyggt i de avslutande avsnitten. Såhär i efterhand hade jag kanske nöjt mig med att se första säsongen.
 
Last edited by a moderator:

Dr_Dängrot

Myrmidon
Joined
1 Mar 2017
Messages
4,326
Jag har sett Rambo last blood .

Detta är precis vad man kan förvänta sig av en Rambo film , John Rambo sparkar slår och skjuter sig igenom horder av bad guys och i bakgrunden ligger det nån smått ointressant backstory om hämnd men ska man vara ärlig så ser man inte en sån här film för storyn utan för att se Sylvester Stallone göra slarvsylta av bad guys .

Det är rent och skärt underhållningsvåld uppskruvat till 11 .

3'5 av 5... du vet vad du får när du slänger på en Rambo rulle och den här rullen gör dig inte besviken.
 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,481
Location
Rissne
Jag såg skräckantologin XX på Netflix igår. Mest för att jag ville se något mer av Karyn Kusama.

Så. Fyra kortare filmer och en inramningshistoria. Inramningen är lite charmig; stop-motion med ett dockus som har ett ansikte och äter insekter och grejer. De fyra filmerna håller bra kvalitet – The Box, den första, är nog också den bästa. Lågmält obehaglig, inte så mycket chockvärde men väldigt trevlig. Eller otrevlig. You know what I mean. Efter den skulle jag nog placera Kusamas Her Only Living Son, som är lite förutsägbar men välgjord. Don't Fall är antologins mest klassiska creature feature, men fortfarande rätt bra. The Birthday party… Jag vet inte. Jag tyckte inte riktigt den passade in, eller gav mig så mycket. Den kändes knappt som en skräckfilm. Men den var väl OK den också.

Var den här värd 80 minuter av min tid? Ja, absolut. Bör man se den om man är intresserad av skräck? Ja, och framför allt om man vill ge lite uppmärksamhet till kvinnliga skapare – det är lite den här filmens gimmick, att filmerna har kvinnor som upphovspersoner.

BETYG: 4/5
 
Top