Rollspelsdrake.
Fan. Ja. Så är det faktiskt. Vännen Anders Lekberg dog. Det var verkligen helt ofattbart då. Nu har det gått en tid. En tid som jag bland annat ägnat åt att plocka upp en del av det han påbörjade.
Den postuma rollspelsdraken till Anders Lekberg 2015 var väl avvägd och en satans bra motivation. Alla som berörts av Anders entusiasm vet att det stämmer. En eldsjäl.
Nu slumrar rollspelsdraken.
Dagen då jag ska vara barnvakt åt min brors tvillingar poppar datorn ut en påminnelse, "Anders Lekberg fyller år i morgon".
Tvillingarna kom ut välskapta till världen efter mödosamt arbete och jag drog då en lättnadens suck som orolig farbror. Två timmar senare får jag veta att Anders inte längre fanns med oss.
Det har inte gått ett år. Allt det tråkiga och det roliga påminns man återigen om - varje gång det är första gången utan honom. Jag är inte den som saknar mest, sörjer mest eller kände bäst, det är hans familj och gamla vänner.
I en positiv anda, till Anders minne vore det fantastiskt om folk ville dela en upplevd spelupplevelse offentligt, imorgon på hans födelsedag. Han skulle säkert gilla det. Alla bör spela mer, att det är utvecklande, roligt, socialt och stimulerande var en av hans typiska poänger.
I vår relation, var jag mer rysk roulette-attityd än Anders och det draget triggar mig idag igen. Hjälp mig imorgon, kör en hashtag typ #LekbergDraken på din spelupplevelse du delar. Då kan han se alla dessa samlade, le och nicka där han är.
Anders Lekbergs minne går också att hedra, och dra kraft ur när Du behöver den, genom att exempelvis följa projektet The Dark North, följa Lekbergs Foundation, vara en god människa och framförallt spela spel, gärna med generösa mängder medmänniskor.
/Jim
ps. Imorgon taggar jag ett gammalt Facebook-inlägg med "Drake och Anders"-koppling som jag som 40årig spelnörd faktiskt var genuint glad för att upplevt, tack vare #LekbergsDraken.
Fan. Ja. Så är det faktiskt. Vännen Anders Lekberg dog. Det var verkligen helt ofattbart då. Nu har det gått en tid. En tid som jag bland annat ägnat åt att plocka upp en del av det han påbörjade.
Den postuma rollspelsdraken till Anders Lekberg 2015 var väl avvägd och en satans bra motivation. Alla som berörts av Anders entusiasm vet att det stämmer. En eldsjäl.
Som en genomsvepande kreativ kraft fick han folk i omgivningen att ruskas till, vakna, ta ställning, skapa - med eller utan honom - med beroendeterminologi var han en ”enabler” i stora mått.
Nu slumrar rollspelsdraken.
Dagen då jag ska vara barnvakt åt min brors tvillingar poppar datorn ut en påminnelse, "Anders Lekberg fyller år i morgon".
Tvillingarna kom ut välskapta till världen efter mödosamt arbete och jag drog då en lättnadens suck som orolig farbror. Två timmar senare får jag veta att Anders inte längre fanns med oss.
Det har inte gått ett år. Allt det tråkiga och det roliga påminns man återigen om - varje gång det är första gången utan honom. Jag är inte den som saknar mest, sörjer mest eller kände bäst, det är hans familj och gamla vänner.
I en positiv anda, till Anders minne vore det fantastiskt om folk ville dela en upplevd spelupplevelse offentligt, imorgon på hans födelsedag. Han skulle säkert gilla det. Alla bör spela mer, att det är utvecklande, roligt, socialt och stimulerande var en av hans typiska poänger.
I vår relation, var jag mer rysk roulette-attityd än Anders och det draget triggar mig idag igen. Hjälp mig imorgon, kör en hashtag typ #LekbergDraken på din spelupplevelse du delar. Då kan han se alla dessa samlade, le och nicka där han är.
Anders Lekbergs minne går också att hedra, och dra kraft ur när Du behöver den, genom att exempelvis följa projektet The Dark North, följa Lekbergs Foundation, vara en god människa och framförallt spela spel, gärna med generösa mängder medmänniskor.
/Jim
ps. Imorgon taggar jag ett gammalt Facebook-inlägg med "Drake och Anders"-koppling som jag som 40årig spelnörd faktiskt var genuint glad för att upplevt, tack vare #LekbergsDraken.
