Nekromanti Plundrad stad - vad händer sen?

Phelan

Hero
Joined
21 May 2002
Messages
1,397
Location
Umeå
I min pågående kampanj lyckades Vrimzikiel och hans här med lite list och god planering inta Jarla, plundrade och beteddes sig allmänt dåligt i några dagar och lämnade sedan staden innan Landsrådets armé hann fram. Förutom att ta med sig så mycket värdesaker som möjligt tog de även med sig Todor Fete och flera av de andra rådsmedlemmarna i Jarla.

Vad händer egentligen i en plundrad stad när den ska komma på fötter igen? Det politiska läget är oklart då man inte fått några krav på lösen för Todor och övriga rådsmedlemmar och olika viljor förespråkar fritagande, val av helt nytt råd osv. Men, frånsett detta, hur kommer staden och dess invånare igång igen? Jag kan tänka mig att det finns utrymme för den opportune investeraren att mot höga räntor eller andel i verksamheten låna ut kapital för hantverkare och köpmän som försöker komma på fötter igen och för stunden råder det brist på ganska många varor, inklusive livsmedel, efter plundrarnas framfart.

Tacksam för uppslag och förslag!

/ Phelan
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,167
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Vilken jättespännande situation! Gud så intressant.

Hmm...så vad händer...

det första jag tänker på är; hur återhämtar sig folk som farit illa? Behöver folk gå igenom traumat att gå och leta efter försvunna fäder, söner och döttrar bland likhögarna och dragga efter kroppar i floden? Hur bemöts folk som blivit våldtagna, etc.

"Hantera trauma"-fasen ovan är liksom den första fasen på nåt sätt, först därefter påbörjas Återuppbyggnads-fasen. Jag har lätt att tänka mig att cirefalierna spelar ett dubbelspel där de dels högljutt fördömmer Vrimzikiel och sponsrar jakten på honom, men samtidigt gnuggar de händerna över situationen och börjar plotta för att flytta fram sina positioner i Jarla, och håller tummarna för att Todor Fete aldrig återvänder, utan ligger död nånstans i Mithera. Falierna mobiliserar omedelbart alla sina resurser och försöker ingå en allians med tex Zoloddvärgarna eller några andra femtekolonnare i ett försök att få en cirefalier eller Cirefalien-sympatisör vald till ställföreträdande frijarl. Något lokalt ashariskt dominerat gille sätter sig givetvis emot detta, varvid intrigerna börjar gro. Todor Fetes ökänt brutala livvakt med den här tiraken i spetsen (Hemkathsomething Tokkh?) utvecklas kanske till nån slags gatugäng som tar ut hänsynslösa beskyddaravgifter av folket som försöker återuppbygga sina bostäder och verksamheter?

Vilken tid på året är det? Är det vinter ligger folk väldigt illa till, och svälten är nog inte långt borta. Kanske försöker den drunokiska Daakkyrkan också flytta fram positionerna genom att erbjuda mat och husrum, vilket storligen provocerar samoriterna, och leder till en lynchning eller något av någon Daaktroende, varvid en drunokisk hertig på andra sidan gränsen (tex Bernard den Okuvlige] går in med trupp för att skydda de Daaktroende, varpå det blir en ännu värre soppa...
 

Cybot

Mest spelbar
Joined
19 Oct 2001
Messages
4,320
Location
Helsingborg
Ligger Jarla på en bra plats för nuvarande?
Om inte så är det fullt möjligt att befolkningen helt enkelt överger staden.
 

Phelan

Hero
Joined
21 May 2002
Messages
1,397
Location
Umeå
Sett ur rollpersonernas ögon är den första fasen förbi när de återkommer till Jarla (de bolda äventyrarna var i staden då den anfölls men var mest måna om att inte själva bli plundrade på sina ägodelar och flydde så fort de kunde), säg 3-4 veckor efter att Vrimzikiel med här lämnat staden. Tiden är i början av juni så ingen risk att frysa ihjäl men det finns risk för livsmedelsbrist innan leveranserna kommer igång, och höga priser.

När det gäller det politiska läget finns det en del uppslag, förutom det du nämner så finns också den relativt stora byn västerut vars namn jag för tillfället glömt (böckerna hemma) - de har aspirationer på att bli eget jarladöme, det här kan vara ett bra tillfälle att övertala en hyfsad del av jarlaiterna att flytta sina verksamheter dit. Sen är det inte säkert att rollpersonerna kommer stanna tillräckligt länge i staden för att bli involverade beroende på vad spelarna vill, men i ett sånt här läge finns möjligheter för den hugade på flera nivåer.

Cybot lyfte frågan om Jarla ligger tillräckligt bra för att vara kvar. Jag skulle tro det, det har ännu en tillräcklig befolkning för att rättfärdiga ett jarladöme. Historiskt har det brunnit två gånger men byggts upp igen så läget torde vara ganska bra. Man kan argumentera för att en annan plats längs med Raunfloden skulle kunna fylla samma funktion som omlastningsplats och import/exporthamn men det finns kanske en extra fördel med att det ligger just där bifloden når Raunfloden.

Mvh / Phelan
 

Tell

Hero
Joined
21 Feb 2008
Messages
1,083
Plundringsmastodont.

OM rollpersonerna nu flydde kommer deras intryck framförallt att vara chock.

Ju värre staden gjorde mostånd, destå värre plundring, coh ju mindre disciplin armén har, d:o. Om V:s här plundrade staden, innebär det att ingenting finns kvar, för jag antar att han inte gav staden några säkerhetsbyggnader (historisk sedvänja, vid förhandlad plundring - x byggnader var fredade, och de/det som var i dessa fick inte röras)?

Om V gav säkerhetsbyggnader, bestäm hur många (Säg 1d12 om V var generös, 1d6 annars) och välj vilka eller vad som evakuerades dit. Slå därefter en tärning - vid udda står byggnaden kvar, och folket och godset där har överlevt, vid jämt förlorade V kontrollen över sina knektar där, och stället gick förlorat såsom det mesta andra. Undantag överlevande byggnader och de folk som du (före slagen) bestämt evakuerades dit. Nedanstående förutsätter att V: inte gav säkerhetsbyggnader.

Normalt sett var ett ställe sönderplundrat på en vecka - skövlingen av rom 1527 tog kortare tid än så, och det var när man försökte hejda soldaterna. Du ger V. 3 veckor, vilket innebär att hans män kommer att vara uttråkade och kreativa från omkring vecka nummer två.

Om V. inte givit säkerhetsbyggnader finns först och främst inga barn kvar i staden; inte heller några kvinnor under fyrtio - båda är för värdefulla som underhållningsobjekt och (eller) slavar. Kvar ligger liken efter de riktigt vackra ungarna och flickorna, samt alla högättade damer. Dessa har våldtagits till döds, och har inte sällan "extrahål" uppskurna i mage och nyckelben. Männen som gjort motstånd är alla döda. De som finns kvar har i ett fall av tio åtminstone lemlästats eller torterats för skojs skull.

Alla män i rådet som inte varit allierade med V har tagits tillfånga, eventuellt om de är riktigt viktiga, tillsammans med sina familjer och nyckelanställda, som i så fall undgått ovanstående öden.
Dessa är det sport att förnedra så mycket soldaterna över huvud kan utan att direkt bryta mot V:s regler. De kommer man att sälja till högstbjudande, vilket förmodligen innebär Drunoc, Thalamur eller Soldarn. Vilken nation som än kontrollerar dessa har plötsligen en stark rätt att hävda suzerainitet över Jarla, och kommer förmodligen att försöka bygga upp det, och bryta det ur unionen, med motiveringen att överlevande grandéer svor trohet till den egna staten.

Om V. har adelsmän i sin armé (vilket jag betvivlar, men slå för all del en d100 - adeln är alla resultat över #80, -80), så kommer dessa förmodligen att ta vissa kvarter under beskydd, om de är släkt med eller har haft kontakt med dessas ägare. Förhoppningsvis fungerar dessa som säkerhetszoner, där alla som tar sig in istället blir adelsmannens fångar. Slå en d100-40/adelsman, för att se hur många de kunde rädda.

Alla präster och kyrkbyar som inte har varit en del av en säkerhetszon har också de förnedrats. Kyrkorna har varit uppsamlingsplats för fångar, och har förmodligen inte längre några trädetaljer (som brändes för att steka de råttor man lyckats fånga, för att överleva), och de innhåller definitivt spontanlatriner. Alla präster som fångats blir antingen tvångsvärvade, eller förnedrade till döds, beroende på soldaternas tidigare erfarenheter av prästerskapet. Om man inte har haft exceptionellt goda relationer till det, så är det regel snarare än undantag att man agerar på sätt två, dvs. förnedrar dem för att bevisa för sig själv och sina kamrater att man minsann inte är rädd för någonting - inte ens helvetets alla eldar. Om de plundrande är riktigt riktigt religiösa, så kan det till och med hända att präster, munkar och nunnor lämnas i fred, och deras byggnader bara brandskattas på alla värdesaker, och alla individer som inte tillhör kyrkan. Vanligtvis tar man en respektabel och religiös borgare till fånga, och säger till honom -

"Hörru, vi har din hustru här, och hon är fortfarande vid liv. Om du går igenom alla präster och nunnor och ser till att vi får minst #-antal som inte egentligen är prästvigda som gömmer sig där, så klarar sig du och din hustru tills vidare, och får gömma er som hederspräster. Om inte, så ser vi till att hon dör en särdeles plågsam död, efter att vi har våldtagit sönder allt hon har, och skurit ut hennes tunga och ögon. Dig bländar vi, när vi är klara."


Klart som korvspad kommer den stackars familjefadern att hitta tillräckligt många fejkpräster, ofta men inte alltid faktiska fejkpräster, eftersom ryktet om att soldaterna inte angriper kyrkan har spridit sig. Om han är riktigt modig, kanske han till och med, möjligen framgångsrikt, lyckas förhandla till sig någon eller några av sina barn. Om soldaterna tror att det finns fler fejkpräster därinne, är dock seden att upprepa manövern, och straffa honom för sin ilojalitet, varför åtminstone någon nunna (de flesta soldater är heterosexuella män, statistiskt sett) nästan alltid ryker med, för att bevisa den religiöse borgarens desperation och goda tro.

Det sista en plundrande arme gör, är vanligen att sätta eld på staden, för att tvinga en förföljande armé att stanna, och se till att de återstående delarna av staden överlever. Vanligtvis samlar man så mycket folk man kan som har tillåtits överleva utanför säkerhetszonerna, i en stor publik och prestigefull plats - exemepelvis innanför grindarna till Todor Felx:s palats - varefter man sätter eld på hela staden, men framföralllt där.

Om armén lyckas släcka elden i tid (vilket inte är självklart - slå d6 - 1-2 ja, 3-4 nej, men de försökte: slå d100% av staden som överlevde, 5-6 nej, staden brann ned medan armén jagade V. för att få tag på fångarna och bytet) så stinker staden (eller de överlevande delarna av den) i månader av bränt ruttnande kött, och förkolnat trä. Inga färger finns kvar på någonting som inte är sten, och även där är allt nedsotat. Byggnader gås igenom en efter en för att se om de är strukturellt säkra. Försvarsverken och vattenförsörjningen är prioritet 1. Förmodligen har V:s soldater på kul dränkt våldtagna barn i alla brunnar utom 1, vilket innebär att dessa måste pumpas torra, och liket avlägsnas, förmodligen en tre gånger innan vattnet är drickbart igen. Med andra ord kommer en kåsa vatten att kosta mer än vad ett stort stop öl tidigare gjorde.

När vatten och försvar är tryggade, så kommer turen till nödvändigheter. Böndernas gårdar är förmodligen plundrade, men själva har de nog överlevt ute i skogarna. Alltså blir förstaprion att återställa deras odlingsmöjligheter, medan man sover i de skjul som byggts innanför de överlevande husen. Samtidigt skickas stora delar av befolkningen ut på floden eller in i Mithra för att trygga matförsörjningen efter vintern. Allt gods och alla föremål som kommer in i staden beslagstags av den militärguvernör som armén har lämnat efter sig (som dessutom är din trolige framtida frijarl) och används i stadens återuppbyggnad - om inga säkerhetsbyggnader lämnats. I så fall existerar inte heller rätten till privategendom, privatliv eller sin egen kropp och tid. Krigslagar råder, och armén dirigerar för att få staden att överleva vintern; återuppbyggnad är något som man får oroa sig för senare. Frammåt höstkanten/våren, kommer förmodligen de som tänker bli stadens nya borgarklass dit, med storslagna vagnar, brödutdelningar, och pengar som innebär att vilka som nu överlevt kommer att kasta sig över möjligheten att arbeta för dem. Staden överlever, men dess ursprungliga kultur och regenter kommer vara borta, och i dess ställe har en ny generation vuxit fram.

----

Om säkerhetszoner givits, så är situationen en annan. Dessa har i så fall hört skriken och känt stanken av vad som hänt utanför, men kommer förmodligen att våga sig ut när staden börjat brinna, och kommer att kunna släcka delar av elden på egen hand. Bestäm först vilka som evakuerats. Ett gott tips är att ägaren själv definierar, med sin framtida överlevnad som ledstjärna. Normalt sett innebär det att de skickligaste hantverkarna, samman med deras familjer, vasaller och deras familjer, samt de största egendomsägarna, med papper på alla egendomar, och stora mängder gods (sädestunnor, sprit, verktyg, värdesaker) evakueras först. Om plats finns kvar, tas kvinnor och (framförallt) barn in. Med säkerhetzonernas ledarskap, så tar återuppbyggnaden oftast mycket kortare tid, framförallt eftersom man för det mesta har tillräckligt mycket vatten (fler garanterade brunnar) och tillräckligt mycket gods för att kunna bygga upp staden utan att orsaka risken för en andra plundring, när man stjäl alla förbiresandes egendom.

De som lett säkerhetszonerna och hållit modet uppe under de tre veckor som plundringen pågick, är stadens nya råd, vilket innebär att det gamla rådet med stor säkerhet har förlorat all legitimitet, vilket (som setts ovan) kommer att medföra andra problem, när dessa återvänder i spetsen för en utländsk armé.

En inte helt ovanlig strategi är för den överhet som leder säkerhetszonerna att ta in så många gifta kvinnor som möjligt, tillsammans med deras giftasvuxna barn, framförallt sönerna. Detta håller fädren utanför säkerhetszonerna lojalare, och minskar risken för att de kommer att riskera zonernas överlevnad genom att göra för mycket motstånd mot de kränkningar som soldaterna utsätter dem för, för sitt höga nöjes skull. Genom att tänka på att varje incident av motstånd ökar risken för deras älskades liv, så minskar de driften att agera.

När väl plundringen är över, är dessa män för det mesta brutna, men deras familjer kommer att kunna ta hand om dem, till viss del. I åtminstone hälften av fallen, kommer personen fortfarande att duga till att arbeta med sitt gamla värv (om han inte var lemlästad), och i åtminstone en fjärdedel av fallen kommer han fortfarande kunna vara en god familjefader, och en fungerande samhällsmedborgare. Den hälft som varken duger till det ena eller det andra, förklaras vanligen som vansinnig, och drivs ut ur staden, där de vanligen sluter sig samman som banditer, och drar till grannstaden, i hopp om att plundra den (eller åtminstone dess bönder - att äta gott och våldta är deras nya livsdröm). Dessa kommer vara kärnan för V:s rekrytering om 5 år, om både de och han överlever så länge.

Med säkerhetszonerna kommer några av stadens nyckelbyggnader fortfarande att vara funktionsdugliga. Det kan röra sig om sädesmagasin, smedjor, eller kanske till och med tempel. Förmodligen rör det sig dock om företagshögkvarteren för Ramiz och de andra stora köpmännen, eventuellt också marknadstorget. Oavsett vad är dessa basen för stadens återuppbyggnad, och runt dessa kan den nästan återgå till det normala under mitten av nästa år.

Det slår mig också att jarla är en hamnstad. Bland de som inte hamnade i de eventuella säkerhetszonerna kommer man att organisera en snabbevakuering medels båtar av så mycket människor som möjligt över till andra sidan floden, varefter man drar upp eller förstör båtarna. Detta ger ytterligare människor och gods som inte är totalförstörda. Mitt förslag är att du slår en d6 för varje slp och godsgrupp (spikar och järnvaror, verktyg, säd, rep, etc. - använd sjöfarare och gå igenom listan). För varje 6:a har personen överlevt oskadad, eller godsgruppen har förts över i sådant överflöd att just detta inte är ett problem. För varje 5:a klarade sig personen - men på håret, exempelvis genom att ha sårats eller våldtagits en gång, innan hen lyckades fly (vid förstaplundringen våldtas allt, inklusive män). För gods innebär det att stora mängder finns, men för lite av dem för att man inte skall behöva ransonera det, eller annorstädes inskränka handel och privat äganderätt av det.

Var detta ungefär vad du sökte, eller missförstod jag frågan?
 

Phelan

Hero
Joined
21 May 2002
Messages
1,397
Location
Umeå
Re: Plundringsmastodont.

Var detta ungefär vad du sökte, eller missförstod jag frågan?
Lite väl grafiskt om själva plundringen för att vara juletider, men mycket matnyttigt om "efter"-fasen :gremsmile:

Förödelsen som jag tänkt mig är inte av den skalan du målar upp. Dels hade Vrimzikiels här inte så mycket tid till sitt förfogande (säg fem dagar max, staden togs med list och Ashariens landshär, större än Vrimzikiels styrkor, fanns i närheten och V ville inte riskera att bli fångad i staden) och V har dessutom sina egna skäl att inte jävlas *för* mycket (men cirefalierna har han svårt att låta bli). En del svinerier har de såklart hunnit med, men inte i en sån skala att befolkningen reducerats till en bråkdel av tidigare storlek. V & Co har inte härjat särskilt mycket på landsbygden, däremot såg man till att omringa staden innan man infiltrerade från flodsidan, vilket gjorde att väldigt få lyckades fly ur själva staden. Ska fundera på att utöka gisslan han tog något, så att V har mer att förhandla med och så asharierna inte misstar hans relativt lätta plundring för svaghet.

Bra saker om "efter"-fasen, det var främst det jag börjat fundera på, undantagslagar kommer jag högst troligen använda.

Du verkar rätt påläst, har du några bra litteraturtips (utanför vad jag behöver för det här, men historia är alltid kul)?

Mvh / Phelan
 

Tell

Hero
Joined
21 Feb 2008
Messages
1,083
Re: Plundringsmastodont.

Jag försökte hålla mig rätt diskret - sorry om jag misslyckades; plundringar är rätt hemska. Fem dagar var vad som tog sack of rome, som jag länkade till. Om han infiltrerade från flodsidan, är det bästa staden kunde göra att stänga in sig i byggnader med stora källare, vilket gör det hela lite lättare (men inte allt för mycket).

Tips är svårt att ge utan att veta vad du söker mer information om. Mina studier av plundringar initierades egentligen ur att ha rest i bosnien rätt snart efter kriget, och bygger på besök och fallstudier - få historiker tar sig an så makabra ämnen som huvudstudier. Romarna var ofta väldigt öppna med vad man ägnade sig åt under plundringar, och bland andra Tacitus Historier (om fyrkejsaråret) är en guldgruva för effekterna av vad du tänker som lättare plundring.

Annat som skulle kunna vara användbart för dig, om jag nu tar saker ur en hatt, är:

Viollet le duc:s bok om försvarsverk
en av de få ickeappologetiska studierna av medeltida krig
guldgruvornas guldgruva, som formellt sett hanterar hur man undviker plundringar
en genomgång om hur politker tänker i svårare situationer
en beskrivning från den andra sidan, som dessutom är vackert underhållande
en kort genomgång av ett krig med oerhört många plundringar
hur efterspelet kunde arta sig, thucydides utan hans horribla prosa och avsaknad av stilistik
plundringar, infiltrationer och hur man manipulerar städer

...Alla ovanstående är rätt lätt litteratur, skrivna av akademiker, men för en ickeakademisk publik. Om du bara tänker läsa en, läs mattingly. Om två, lägg till Prescott eller Tacitus (båda är gratis internetkällor) Var detta vad du sökte?
 
Top