Mikolos Magkos
Utseende
Mikolos ser ständigt ut som en sträng, bitter jävel och han har antagligen all anledning i världen att vara det. Han har en rakad skalle och ett skarpt hugget ansikte som är täckt av koppärr och även om detta inte direkt gör honom ful får det honom att se ordentligt härjad ut. Hans underläpp är delad nästan längst ut till höger och ärret följer hakan ner. Han har en näsa som ser ut att ha blivit bruten otaliga gånger och är något hålögd.
Hans kropp är relativt vältränad, även om han saknar högerbenet från knäet och neråt. Mindre och större tatueringar verkar jämnt utspridda över honom utan någon större plan eller sammanhang och han har en brännmärkning som tjuv på insidan av vänsterhandleden.
Han bär enkla, bylsiga kläder som det lätt går att dölja saker i, även om han ofta bär någon form av otäckt litet handvapen väl synligt i avskräckande syfte.
Personlighet
”En ogin jävel” har han många gånger beskrivits som.
Det är inte lätt att hålla sig på hans goda sida och ännu svårare att hamna där. Han tycker inte direkt illa om folk, han tycker bara inte bra om dem heller.
I stort kan han sammanfattas med allt man kan sätt ”små-” framför. Småaktig, småsnål, smågirig, småfeg o.s.v.
Han har också en tendens att vara rätt elak i vissa situationer; framförallt mot djur, barn och andra som han lätt kan komma undan med att ge sig på. Han är något av en förvuxen mobbare helt enkelt. Han drar dessutom maximalt nytta av situationer där han vet att han har fördelen och slingrar sig och skyller på andra om det någon gång är han som är utsatt.
Trots allt detta är han ofta målmedveten och driven och för grupper han tvingas samarbeta med framåt och får dem att anstränga sig det där lilla extra.
För honom är glaset alltid halvtomt och huruvida han är handlingens eller ordets man beror på vilket han håller på med för tillfället, i alla fall enligt honom själv. Och nåde den jäveln som trampar honom på tårna; hämnden kommer kanske inte idag, imorgon, om en vecka eller ett år, men var så säker, för eller senare kommer den, och då kommer den att vara gruvlig.
Agerande
Han är rakryggad och stolt men ger ett intryck som direkt får det att krypa i kläderna på folk och hans ganska vanligt förekommande avsaknad av ansiktsuttryck gör att folk har svårt att veta vart de har honom.
Ofta spelar han över mot folk som inte förstår honom bara för att han kan och kan vara tyst långa stunder för att utnyttja tystnaden till att stirra illasinnat på den/dem han talar med.
Han verkar konstant vara på sin vakt och placerar sig ofta så att han har ryggen skyddad av en vägg och en snabb flyktväg nära till hands.
Så länge folk inte trycker tillbaka agerar han överlägset, som om hela världen skulle vara underställd honom. Möter han på motstånd när han gör detta trycker han till lite extra för att testa, fungerar inte det så rättar han snabbt in sig i ledet och lismar för personen i fråga.
Bra/dålig på…
Han stora fördelar är hans kvicktänkthet, handlingskraft, kunskap om den undre världen, förmåga att luras och använda fula knep samt hans otrevliga aura.
Han kan också utan problem göra upp avancerade planer och genomföra dem.
Det han är direkt dålig på är saker som mänskliga relationer, hålla i pengar, vara trevlig, samarbete, hänsyn, sky medel samt att tänka sig en större värld än den han själv är en del av.
Mål
Mikolos främsta mål är han själv. Han vill göra allt för att makt och pengar ska komma till honom på ett snabbt och enkelt sätt och göra hans liv bra. Eftersom hans världsbild begränsar honom är det största målet just nu att bli den mest beryktade, mäktiga, rika och fruktade brottsfursten på platsen där han nu lever och verkar.
Bakgrund
Född till något gatuluder med okänd far slängdes han ut på gatan när han kunde gå. Till en början fick han tigga och stjäla saker, men när hans mor blev ihjälslagen av en kund åkta han ut helt ur ”tryggheten” och plockades snabbt upp av ett gatugäng.
Där lärde hans sig slåss, stjäla, luras, ta tillvara på sig själv, aldrig lita på någon o.s.v.
Hans kvicktänkthet och fysik var tills hans fördel och han blev snart någon form av ledare, något som han njöt mycket av då han kunde pennalisera gängets medlemmar (och andra som råkade vara i närheten) hur han ville.
Åren gick och bråken med andra gäng, droghandel, stöld, rån, mord och utpressning blev till vardag och avbytte vartannat tills en dag när han insåg att han var den ende som överlevt från det gäng han ursprungligen tagits upp i. Då började han fundera på en väg uppåt, mot en ny nivå, men innan han hann fundera för mycket hade ett av de rivaliserande gängen skaffat sig mäktiga vänner i form av Yiorgi och hans kumpaner. Mikolos gäng jagades ner och avrättades en efter en men han själv skonades, med undantag för ena benet då, eftersom Yiorgi såg hans potential och hur han gärna vände kappen efter vinden.
Motiveringen med benet var att han inte skulle kunna springa iväg.
Han agerade sedan i många år som nära underhuggare till Yiorgis och fick göra alla sorters ärenden, och kom tillslut upp sig ganska bra. Planer hade funnits på att ta Yiorgis plats, men än så länge hade det inte funnits något bra tillfälle för detta. Eller så var det så att han hade en svag punkt för mannen som hade tagit honom under sin vinge.
I vilket fall som hann dessa inte realiseras då Yiorgi lönnmördades.
När sedan don Cirillo tog över makten valde Mikolos att ta sitt pick och pack och flytta över till Nikoretas del av stan och istället hålla sig under hennes vinge. Huruvida detta är för att skydda sig själv eller för att stärka sin position till hämnd vet han ng inte ens själv än.
Några saker till är värda att ta upp i bakgrunden.
Mikolos har lärt känna många personer på sin resa genom livet. Mestadels bofasta men även några få tillresta. Han har också haft duster med lagens långa arm ett antal gånger och sovit i cell både för bråk, fylleri och mindre förseelser. Han har också blivit brännmärkt som en ”första varning” för stöld när han var liten och hunnit ha ihjäl några personer. Däribland folk från diverse gäng eller myndigheter.
