Nekromanti Nights Black agents, En krönika

[Swedish Chef]

Jag slänger ur mig den här krönikan skrivet från min rollpersons perspektiv.
Marcel tryckte beslutsamt ner galloisfimpen i askfatet, för en stund kunde han nästan känna smaken av Frankrike i röken. Men han var inte hemma ,bullret från gatan utanför och det alldeles för italienska kaffe bröt illusionen. Fast det var i alla fall bättre än det skräp som kallades kaffe i kolonierna. Tänk att han spenderat nästan 20 år med att jaga en osynlig fiende där, så långt från civilisationen i Midi-Pyrénées. Den osynliga fienden som tillslut inte visat sig vara så annorlunda än han själv. Men varför tänka på tider som varit, han hade ett jobb att utföra och tydligen tre nya samarbetspartners. Om han bara spelade sina kort rätt kanske vägen skulle leda honom tillbaka till Toulouse .Med en suck reste han sig från plaststolen , tände ännu en gallois och vandrade ut längs med gatan.

Vem var den här Herr Rudek som behövde hans expertis, det fanns en tid när Marcel hade varit den bästa i branschen, men nu efter nästan ett år i östeuropa, hade han det fortfarande? Hade Rudek bara plockat upp honom som ett bete eller vad var det som var i görningen egentligen? Dubrovniks urgamla gator väste av värmen när Marcel trängde sig fram genom turisthavet, för ett ögonblick kändes som han var tillbaka i Algeriet, varmt, ovisst och dåligt luft.

Välbetalt och låg risk, det lät som något man kunde satt vem som helst på, farligt inbjudande. Marcel´s kontakter hade inte gett honom någon bra information på den här Rudek, varken vem han var eller vad det var Rudek ville han skulle göra . Hur visste Rudek något om honom när han själv inte hittat något på Rudek, frågorna fortsatte komma.

Väl framme vid hotellet där mötet skulle hållas stannade han upp och kikade mot entrén, efter att ha stått där i fem minuter och vädrat efter bakhåll samlade han ihop sig. Du kom trots allt ur Mali med endast ett ärr på kinden, tänkte han, hur farligt kan det vara att gå in på ett hotel i Dubrovnik. Den obehagliga känslan ville inte försvinna, men Marcel rättade till kniven i linningen så att den skulle vara lätt och dra och stegade sedan beslutsamt mot hotellet.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Marcel stod i nattvärmen på hotellbalkongen och stirrade ut i mörkret. Ett välbetalt och enkelt uppdrag, ja han hade gjort värre saker än att stjäla en dator från en Natoofficer utan dödsfall. Flygplanen surrade när de landade på Camp Butmirs militärflygplats knappt en kilometer bort. Han funderade över dagen som varit och lite på männen som skulle hjälpa honom.

Ryssen Yuri var en speciell typ han såg ut som en seriefigur och den silvriga kostymen var så ful att Marcel inte använt den ens som förklädnad, Marcel visste dock om Yuri´s expertis ,ett datorproffs världsklass, alltid praktiskt att ha med. Att Yuri fått sparken av ryssarna för att han blivit för intresserad av hemligheter var dock något oroande, bäst att hålla sina egna hemligheter gömda.

Amerikanen Jackson var en helt annan typ en praktiker som fick saker gjorda, hans expertis i att plocka ut folk från farliga sitsar skulle säkert komma till användning, han kändes som en man kan lite på i en knipa.

Ungraren Mattias däremot ,Marcel hade aldrig litat på stiliga män, och ryktet som spridits i att han blivit av med jobbet på grund av att han legat med fel kvinna kändes som något som Matias hade hittat på själv, men bara kunde spela sin roll i operationen så löser nog allt sig.

Att Rudek bara var en mellanhand kunde han känna redan på doften av honom, den typen skulle man väl inte lita på i onödan men allt verkade vara i ordning, men en liten undran vem som gett Rudek uppdraget gnagde i Marcel,att inte veta vem man jobbade för var nästan lika störande som Yuri´s snarkningar från det delade hotellrummet.

Marcel fingrade på telefonen och funderade en stund på vad Paolo gjorde i Triste, satt han på verandan och tänkte på Marcel eller höll han på ännu ett av sina byggprojekt. Han drog ut handen ur fickan, inte läge att ringa hem nu, han hade ett uppdrag att utföra. Han kunde dock inte sluta fundera på vad det var för information som egentligen fanns på kanadensarens dator och varför den inte fick lämna landet, konstigt att en man som verkade så pass ren i personal filen skulle ha något så spännande på datorn.

Han slängde en kyss ut i natten , god natt min älskade Paolo, och gick in sovrummet där Yuri låg och snarkade, I morgon tänkte han då är det tid för handling.

 

[Swedish Chef]

Marcel kände sig okoncentrerad där han satt i hotell baren, de senaste dagarnas händelser surrade som om han hade ett bi i hjärnan. Att plocka datorn från kanadensaren hade varit en enkel match. Först hade de placerat en av Yuri´s bevaknings kameror vid entrén på huset och fått hushållerskans larmkod. Därefter hade Marcel själv brutit sig in och placerat ut buggar och kameror i hela huset. När väl Majoren kommit hem och lagt sig valde gruppen att slå till.

Yuri hade stulit en bil och medan Matias höll uppsikt bröt sig Marcel och Jackson in. Jackson tog hand om Majoren med en rejäl dos sömn medel medan Marcel snabbt samlade ihop dator och utplånade alla spår på att de haft huset under övervakning. Sen bar de med sig kanadensaren ut till bilen och lämnade platsen. De lämnade Majoren på ett motell fullproppad med hallucinogener och bytte bilar och gav sig av mot mötesplatsen.

Marcel snurrade den undermåliga konjaken i glaset för att få in lite luft i denmedan klev ut på den lilla restaurangens uteservering. Det här med att inreda sitt etablissemang som alpstuga, bosnien-serbernas känsla för arkitektur var i klass med amerikanernas. Dedopvich bara namnet fick honom att få rysningar längs med ryggraden, vem var han och varför var han så intresserad av att Majorens undersökningar skulle stanna i landet.

De hade stannat på ett motell mitt i ingenstans för att kolla upp Dedopovic och han hade visat sig vara en vara en serbisk gangster, Marcel hade jobbat med obehagliga typer förut men det var något med den här typen som gjorde honom extra vaksam. Yuri hade sökt igenom Majorens dator och det hade visat sig att kanadensaren gjort undersökningar om vapen som borde varit förstörda men aldrig blivit det.

Efter de kollat upp Dedpovic hade de delat upp sig och Jackson och Marcel hade mött upp med en av amerikanens kontakter i Neum vid den bosniska kusten. Vapenhandlaren som såg ut som en karikatyr på Don Johnson men hade utan för mycket strul fixat fram ett gevär till Jackson och lite C4 till Marcel, om man inte litade på sin uppdragsgivare var det lika bra att ta det säkra före det osäkra.

På vägen tillbaka från Neum hade Yuri kontaktat dem och berättat att en prickskytt satt och övervakade kyrkogården där överlämningen skulle ske, och att de var övervakade.

Marcel tände en gallois och stirrade ut i natten, man kan aldrig lita på någon. Jackson kom ut på uteserveringen med en öl i handen och Marcel räckte över en cigg.

-Är du redo för i morgon? Frågade han amerikanen,
-Så redo man kan bli.

Marcel tänkte på Paolo och huset i Trieste , bara någon dag till sen skulle han vara tillbaka. Sov gott min älskade tänkte han medan han och Jackson gick tillbaka in på hotellet för att sova.