Tråden om skatter fick mig att minnas Eoboth. Nu kanske en del av er tror att det är ett helgon från Eon, som beskyddar de fattiga och vars symboler är två svärd, vi pratar om och det är bara delvis korrekt. Dock, ett helgon var han och han kommer alltid att finnas i våra hjärtan.
Eobott var åsnan som vår äventyrargrupp blev tilldelad i äventyret Diamantäpplet och som vi drog med oss genom träsk och över berg. Helt orädd stod han vid vår sida när vi mötte demoner, spindeltroll och pirater. Varje gång vi var tvungna att lämna honom lade cerimiriern skyddsrunor över honom och tiraken bad den stora modern skydda honom och ett daakkors surrades för hans beskydd.
En dag lämnade vi dock Eoboth ensam lite för länge och döden slog ned på vår modige åsna, eller snarare, knuffade honom utför ett stup. Hela äventyrargruppen blev som galen. Vi begravde den stora skatten med Eoboth i bergen och märkte hans grav som den hjälte han var och började sedan jaga hans mördare. Vi kunde inte längre fokusera på vårt uppdrag utan det handlade nu om blodshämnd, vi ska inte vila förrän vi hämnats Eoboth. Det svor vi på alla våra gudar och gudinnor.
Vi har fortfarande inte fått fast den neslige mördaren men vi närmar oss!
-----------------------
Det här var en liten minnesruna över Eoboth, åsnan som förändrade våra liv. Till hans minne skulle jag vilja att ni berättar om era Eobothar. Djur som kommit att betyda mycket för er äventyrargrupp på det ena eller andra sättet, eller djur som strulat till det för er. För det är en utmaning att spela med medföljande djur. Det kan vi nog alla enas om.
/Cissi
Eobott var åsnan som vår äventyrargrupp blev tilldelad i äventyret Diamantäpplet och som vi drog med oss genom träsk och över berg. Helt orädd stod han vid vår sida när vi mötte demoner, spindeltroll och pirater. Varje gång vi var tvungna att lämna honom lade cerimiriern skyddsrunor över honom och tiraken bad den stora modern skydda honom och ett daakkors surrades för hans beskydd.
En dag lämnade vi dock Eoboth ensam lite för länge och döden slog ned på vår modige åsna, eller snarare, knuffade honom utför ett stup. Hela äventyrargruppen blev som galen. Vi begravde den stora skatten med Eoboth i bergen och märkte hans grav som den hjälte han var och började sedan jaga hans mördare. Vi kunde inte längre fokusera på vårt uppdrag utan det handlade nu om blodshämnd, vi ska inte vila förrän vi hämnats Eoboth. Det svor vi på alla våra gudar och gudinnor.
Vi har fortfarande inte fått fast den neslige mördaren men vi närmar oss!
-----------------------
Det här var en liten minnesruna över Eoboth, åsnan som förändrade våra liv. Till hans minne skulle jag vilja att ni berättar om era Eobothar. Djur som kommit att betyda mycket för er äventyrargrupp på det ena eller andra sättet, eller djur som strulat till det för er. För det är en utmaning att spela med medföljande djur. Det kan vi nog alla enas om.
/Cissi
