Kan rollpersoner vara för komplexa?

Lemur

Chatbot som låtsas vara en lemur
Joined
7 Sep 2015
Messages
2,295
En tanke som uppstod i diskussionen om rollpersoners bakgrund.

Min upplevelse är att ingen bra karaktärsbakgrund är längre än 300 ord eller kortare än 6 ord. Sedan beror längden på äventyret/kampanjen. Emotionellt tung Vampire kampanj? 300 ord. OSR D&D? 6 ord. Allting annat någonstans i mitten
Är det alltid önskvärt att ha rollpersoner med komplex bakgrund?
 

Khan

Kondottiär
Joined
23 Apr 2014
Messages
4,262
Kortfattat, nej. Jag gillar idén hos Noir. Fem-sex rader räcker bra. Resten kan man bygga ut under spelets gång.
 

Bifur

Veteran
Joined
28 Dec 2015
Messages
5,218
Nej. Är premissen enkel kan RPna också vara det.

Sen behöver det inte nödvändigtvis störa om en spelare vill pilla extra med sin bakgrund, hjälper det den personen med sin inlevelse så varför inte. Dock kan det riskera att leda till förväntningar om visst innehåll som kan skapa skav om de inte möts, så det är bra att ha ett snack om det.

Men självklart är också motsatsen sann, i många spel behövs det mer tanke och genomarbetning för att skapa krokar och förankring och i lika många hjälper det även om det kanske inte är nödvändigt.
 

Skarpskytten

D&D-smurf
Joined
18 May 2007
Messages
5,988
Location
Ett häxkräl
Nej, det är självklart inte alltid önskvärt. Som i ”we dont explore characters, we explore dungeons”. (Det råder ingen motsättning här, men komplex bakgrund behövs inte i vissa spelstilar).

Mitt eget fumlande spelledande har dock landat i en annan slutsats: det är önskvärt att alla karaktärer i en given kampanj har ungefär lika komplexa bakgrunder. Annars tenderar de enkla rollfigurerna att hamna i skuggan av de komplexa, som SL har mer flaggor och krokar till. Tre pliktskyldiga stycken mot tio sidor blir inte nödvändigtvis bra.

I min nästa kampanj ska jag få alla att skriva lika långa bakgrunder och se till att alla har ungefär lika många flaggor och krokar i dem. Man lär sig hela tiden i den här DM-branschen.
 
Last edited:

Rangertheman

Swashbuckler
Joined
15 Dec 2015
Messages
3,142
Nej, inte alltid, men det beror delvis på om rollpersonen är "öppen" eller "sluten". Det är sällan fel att ha många trådar som SL kan dra i. Men olämpligt om de begränsar SL eller de andra spelarna. Skriver spelaren in att hans rollperson är den rättmätige arvtagaren till spelvärldens tron och beskriver släktträd och historia, är risken stor att mycket kommer att kretsa kring det och att den rollpersonen stjäl showen.
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
17,483
Nej, det är självklart inte alltid önskvärt. Som i ”we dont explore characters, we explore dungeons”. (Det råder ingen motsättning här, men komplex bakgrund behövs inte i vissa spelstilar).

Mitt eget fumlande spelledande har dock landat i en annan slutsats: det ör önskvärt att alla karaktärer i en given kampanj har ungefär lika komplexa bakgrunder. Annars tenderar de enkla rollfigurerna att hamna i skuggan av de komplexa, som SL har mer flaggor och krokar till. Tre pliktskyldiga stycken mot tio sidor blir inte nödvändigtvis bra.

I min nästa kampanj ska jag få alla att skriva lika långa bakgrunder och se till att alla ha ungefär lika många flaggor och krokar i dem. Man lär sig hela tiden i den här DM-branschen.
Det är jättebra när alla är på samma nivå! Jag har rullat in i en Vampire kampanj med 50 ord och upptäckt att alla andra har minimum 2000. Men eftersom jag inte får allt jag vill spelar jag ofta i grupper där någon gjort psykoanalytiska modeller av sin karaktär och någon spelar Donatello från Turlarna.
 

Dr_Dängrot

Myrmidon
Joined
1 Mar 2017
Messages
4,326
Det beror sig på spel skulle jag vilja säga , spelar jag ett spel där karaktärernas backstory spelar en stor roll så kan ju 10st a4 komplex backstory vara intressant men spelar jag DnD eller nått likande så räcker det med föräldrar dödade av Orcher , hatar alla orcher det är backstory enough
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
17,483
Jag är ett stort fan av grejen i Vampire där man spelar ut sin embrace. Man har redan gjort sitt karaktärsblad och så, man vet var det här kommer sluta, men det här är en chans att göra allting levande omedelbart. Man spelar ut den värsta dagen i sin karaktärs liv, en dag som kommer sluta med blod, död och fördömelse. Sedan klipper man till 30 eller 200 år senare.

Eller hur DCC gör det. Du gör 4-8 normala människor som går in i en dungeon. De har normala jobb. Överlevaren får en klass level. DET ÄR EN BACKSTORY!
 

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,609
Location
Uppsala
Komplexitet känns svårt att mäta i antal ord. Hur känner vi varandra? Varför hänger vi ihop? Vad heter din hund? Har du familj? Röstar du höger eller vänster? Är du rädd för något, kär i någon, eller särskilt duktig eller dålig på någonting?

Mycket av det här finns ju på rollformuläret, om det är relevant för just det här spelet. För mig är de enda frågor du behöver besvara direkt de som påverkar spelet. Allt annat kan växa fram längs vägen.

Under spel
Spelaren: Har jag varit i den här byn tidigare?
SL: Jag vet inte, har du det?

Har spelat med spelare som för egen skull känt sig mer bekväma med att improvisera om de först "skrivit av sig" lite och skapat en egen bild av rollpersonen. Men även den tråkigaste rollpersonen på pappret kan ju vara en komplex individ i spel.
 

Lemur

Chatbot som låtsas vara en lemur
Joined
7 Sep 2015
Messages
2,295
Sen behöver det inte nödvändigtvis störa om en spelare vill pilla extra med sin bakgrund, hjälper det den personen med sin inlevelse så varför inte. Dock kan det riskera att leda till förväntningar om visst innehåll som kan skapa skav om de inte möts, så det är bra att ha ett snack om det.
Precis, det händer ibland att någon spelare kommer på någon asfet grej i sin backstory och förväntar sig reda ut den i spelet. Men att det stjäl på tok för mycket fokus från huvudberättelsen och det som de andra spelarna vill utforska.
 
Joined
22 Sep 2011
Messages
1,420
Location
Malmö
Jag vet inte om mängd text är lika med komplexitet, 10 sidor backstory är ju mer än vad man gör i en grundläggande psykologi utredning, det är bara mycket text. Jag tror det viktigaste är att fundera lite kring vilka relationer ens rollperson har och varför. Både med de andra Rp:na och gentemot SLP:er. Är hen en ensamvarg fine men varför är det så, litar hen inte på andra, hur fungerar det med den övriga gruppen.
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
14,710
Location
Göteborg
För en enkvällare tycker jag att det finns en poäng med komplicerad bakgrundshistoria. Där kan man sätta in allt som ska få scenariot att kicka igång och dra mot ett snyggt klimax på ett speltillfälle. Och man kan pussla ihop allas bakgrunder precis rätt med konflikter och relationer mellan dem.

I en kampanj känns det ju dock helt menlöst (i min föredragna spelstil). Där har vi ju tid att spela fram en bakgrund, och en sådan kommer alltid att slå hårdare än en färdigskriven. Vilket känns mest, att få se din faders mördare om mordet var nedskrivet i bakgrunden eller om det var framspelat under kampanjen? Det där tycker jag att vi fixar på våra kampanjer, som ligger på relativt modesta längder, runt 5-10 speltillfällen. Vissa här har ju över 20 speltillfällen i sina kampanjer, och då finns det ju sjukt mycket tid att spela fram sådant. Sätt inte dramat i bakgrunden, sätt det i spel!
 

Leon

Leo carcion
Joined
8 Mar 2004
Messages
6,429
Jag vet inte om mängd text är lika med komplexitet, 10 sidor backstory är ju mer än vad man gör i en grundläggande psykologi utredning, det är bara mycket text. Jag tror det viktigaste är att fundera lite kring vilka relationer ens rollperson har och varför. Både med de andra Rp:na och gentemot SLP:er. Är hen en ensamvarg fine men varför är det så, litar hen inte på andra, hur fungerar det med den övriga gruppen.

Detta! Det går ju utmärkt att skriva flera sidor banal lila prosa om hur ens föräldrar mördades av orcher och att man vill hämnas, samtidigt som det går att bygga upp motsägelser och konflikter med psykologiskt djup med ett par hooks och bulletpoints
 

Sömniga Isaac

Rollspelsinkvisitor
Joined
9 Feb 2008
Messages
1,951
Location
Örebro
Jag funderar på i vilket syfte texten har blivit skriven och om texten uppfyller detta syftet. Nu har jag arbetat som svensklärare vilket påverkat hela min syn på texter, men mindre text är något jag föredrar nu för tiden.

En lång bakgrundstext behöver inte vara komplex, i regel är dessa i min erfarenhet pratiga utan substans medan korta texter med några få punkter ger mig en bättre bild av rollpersoner. Som redan nämnts i tråden, korta punkter som förklarar vad rollpersonen strävar efter, vad den värderar och vad den är beredd att göra för att få sin vilja igenom. En kort text säger mycket mer om rollpersonen än en lång text som endast känns som den blivit skriven för att spelaren vill visa sin förmåga att skriva skönlitterärt, något som inte är syftet med en bakgrundstext eller beskrivning av en rollperson enligt mig.
 

Lightshy

Hero
Joined
3 May 2014
Messages
1,067
En bra beskrivning lång eller kort är nödvändig tycker jag, så inte spelaren spelar ”samma” karaktär om o om igen eller bara är sig själv oavsett vem man ska gestalta.
Som SL tycker jag det är jättebra att veta vad som får en karaktär att ticka och hur dom är tänkta att ta ställning i olika frågor.
Sedan ser jag en fördel att spelarna har önskemål om att deras karaktärer ska ha en utveckling. Då känns det som dom blir mer engagerade i spelet. Viktig är dock att man som SL är med i utvecklandet av karaktären innan man börjar spela för att ta bort eller föreslå att lägga till saker som stjälpa eller hjälpa spelet att röra sig framåt.
 
Top