Nekromanti Får lejon lejon?

[Illern]

Föreställ er en fabelvärld med antropomorfa djur med drag från antikens fabler i ett samhälle byggt på en senromersk republik.

Då finns det åtminstone två sätt att hantera art kontra avkomma.

A: Ett lejon får lejon, med andra ord modiga starka individer får modiga starka barn. Samhället blir rimligen väl strukturerat med de försynta mössen som de eviga bönderna och arbetarna. Känns inte fel i ett romerskt samhälle.

B: Lejon får oftast lejon men ibland kan de få ett lamm. De försynta mössen är de eviga bönderna och arbetarna men ibland kanske det föds en myra bland dem. myror är företagsamma och strävar uppåt och kommer kanske bli självägande bönder med en lite större gård. I bland kanske det bland de halvrika ickeadliga gässen som förvisso har affärssinne och håvar in rikedomar men är uteslutna från samhällets topp föds ett lejon som likt Caesar bänder på allt och tar sig till toppen. Det ger också utrymme för ful ankungeeffekter. Den här varianten känns också intressant.

Vad tycker ni, vilken är bäst? Sitter ni på något hemligt tredje alternativ?

Spelet det rör är Mustelas fabler som finns i Illerlyan

 

[Gurgeh]

Musse + Kajsa = Sant

Så vad händer när lejonet utnyttjar sina adliga rättigheter och kopulerar med sin mustjänarinna?

Jag har funderat på vad som skulle hända om Kajsa Anka dumpade Kalle och istället blev ihop med Musse Pigg. Hur skulle barnen se ut? (Som näbbdjur föreslog någon förra gången ämnet var uppe.)

(Egentligen skulle de inte få barn alls, de skulle få brorsöner och systerdöttrar, men det har inte riktigt med det här ämnet att göra.)

Den lösning jag skulle föreslå, i ett försök att bringa ordning i något som egentligen inte kräver ordning, är att alla pojkar de fick skulle vara möss och alla flickor de fick skulle vara ankor. Det känns relativt logiskt.

Med det utrett skulle jag nog ha lättare att acceptera en fabelvärld där lejon föder lejon. Konflikterna skulle bli intressantare om den mesiga sonen också är ett lejon än om han är ett lamm. Då skulle jag bara fundera på om han var adopterad. Ja skulle dessutom uppleva det som lite för enkelt att göra en klassresa för det lejon som föds av en gås. Varför skulle han inte få tillhöra den härskande klassen? Han är ju uppenbarligen ett lejon! Om han däremot var en gås med ett lejons ambitioner skulle klassresan bli intressant och konfliktfylld.

/tobias

 

[Rising]

Bra fråga!

Den första varianten (lejon får lejon) har fördelen att man kan prata om djurarter som om de vore folkslag eller andra större människogrupper.

Den andra varianten (lejon kan få får) har fördelen att den är mer individuell, och exempelvis kan användas för att symboliskt porträttera olika familjemedlemmar (såsom att den äldsta sonen i en familj är ett ädelt lejon, medan den mellersta sonen är en blid och beläst stork och den yngsta sonen en skurkaktig hyena).

När vi klurade på CCC så bedömde vi att båda varianter hade varsina fördelar, och använde oss följaktligen av båda.

Vi hade dels Fabeldjur som var biologiska väsen. Fabelbjörnar kunde enbart få avkomma med varandra och då få björnbarn. På så vis kunde vi använda apor som en symbol för afroamerikaner/hipsters/beatniks, och fabelharar som en symbol för puertoricaner/raggare.

Dels hade vi Pookor som var magiska älvfolk. Deras djurform representerade deras personlighet, och således kunde en ozelotpooka och en björnpooka mycket väl få lammpookor och ugglepookor som avkommor.

Fabeldjur kunde förväntas äga vissa egenskaper från deras respektive djurform (fabelhundar kunde ha välutvecklade luktsinnen och fabelfladdermöss kunde ha sonar, exempelvis) medan Pookor å andra sidan var helt symboliska väsen, vilket snarare kunde medföra att en ugglepooka var klok och en grispooka betedde sig svinaktigt.

Vi sade att för utomstående kunde det ibland vara svårt att se skillnad på fabeldjur och pookor, men att de själva instinktivt hade full koll på vem som var vad. För att göra det lite enklare så bestämde vi att fabeldjuren skulle vara traditionella furries, medan pookor kunde vara mer varierade till formen. Pookor kunde ofta vara väldigt människolika med vissa djurdrag, exempelvis (såsom att ha rävsvans och rävöron, men i övrigt likna en människa), eller så kunde de likna helt vanliga djur, men prata med människoröst (både Begemot från Mästaren och Margarita, Cheshirekatten från Alice i Underlandet, och åsnan från Shrek är allihopa Pookor enligt CCC's sätt att se på saken).

Det är väl den mest överarbetade lösningen jag erfarit på problemet.

---

I ett romerskt samhälle kan jag föreställa mig att den första lösningen (lejon får lejon) är mest gångbar, då antiken inte var en särdeles individuell period. Men jag måste säga att jag tilltalas mer av din andra variant såsom du beskriver den - då du med denna lösning behåller större delen av finessen med den förstnämnda lösningen, men också möjliggör symboliska effekter såsom att enskilda individer kan skilja sig åt från resten av sina familjemedlemmar, vilket jag tror kan ge upphov till mycket slagkraftiga berättelsestoff.

Så den andra lösningen - såsom du beskrivit den - tycker jag är lugnt bäst.

 

[Storuggla]

Re: Musse + Kajsa = Sant

"Så vad händer när lejonet utnyttjar sina adliga rättigheter och kopulerar med sin mustjänarinna?"

Rasförrädare!

Skämt åsido, i mutant är det väl så att muterade djur inte kan fortplanta sig mellan djurgrupperna, om jag inte missminner mig. Så brukar det vara i de flesta furryspel också tydligen, om inte annat för att slippa björngrisörnvarglejonavkomman (vilket är furryspelens motsvarighet till Tieflings).


Storuggla, handduk runt midjan på en anka?