Nekromanti Dynamiska SLP:s

[LeJonklev]

Kanske inte världens bästa namn på det men med dynamiska slp:s menar jag spelledarpersoner som man låter spelarna gestalta istället för attg öra det själv som spelledare.
Att det är ett synnerligen välanvänt när det gäller konventsäventyr och flummiga kultkampanjer har jag märkt men hur är det med andra, inte-så-flummiga kampanjer?
Att vissa av spelarna lägger undan sina orinarie rollpersoner under just detta äventyret och istället får en kort beskriven roll av spelledaren som de skall göra sin egen tolkning av och spela mot de andra, ordinarie rollfigurerna.

Jag använde det själv helt nyligen i min eonkampanj och det fungerade utmärkt.
Är det någon annan som använder detta, anser ni det vettigt eller hör det bara hemma i friformsscenarion på konvent?

/Johan

 

[regelslaktaren]

Det är mycket användbart.
Men som sagt, mest i flummiga kultkampanjer...

Det gör spelarna mer uppmärksamma på karaktären, och ibland helt nödvändigt för att spelet ska fungera. Typiska exempel är antagonister i engångsäventyr. Alltså sådana som är med i spelgruppen, men är förrädare....egentligen passar de bäst på det viset...

 

[Skuggvarg]

Intressant koncept

Jag tycker att det är intressant och funderar allvarligt på att använda det i fortsättningen, när jag är Spelledare. Idén är ganska ny för mig, men skulle underlätta att leda spelet. Man måste ju dock inte bli så drastisk att spelaren måste lägga bort sin rollperson för en hel spelsession, det kan räcka med de få minuter som det krävs för att gestalta spelledarpersonen.

/Skuggvarg

 

[Krille]

"Att det är ett synnerligen välanvänt när det gäller konventsäventyr och flummiga kultkampanjer har jag märkt men hur är det med andra, inte-så-flummiga kampanjer?"

Det funkar speciellt bra om spelledarpersonen har specialkunskap som spelaren har men som spelledaren saknar. Jag har till exempel hoppat ur min roll tillfälligt och spelat dvärgisk advokat i Eon, eftersom jag känner till mer om juridik och då speciellt sabrisk juridik (jag skrev modulen, liksom) än spelledaren.

Min erfarenhet är att det krävs att spelledaren tydligt definierar upp vad spelledarpersonens mål är, både som person och stårymässigt, och vad hans resurser är. Dessutom krävs det att spelaren klarar av att lämna sin vanliga roll och ge sig in i spelledarpersonens kläder. Det viktigaste av allt är att det kräver att resten av spelgruppen accepterar att man spelar en spelledarperson, och därmed inte har något att göra med resten av spelgruppen och till och med kan komma att motarbeta dem.

Återigen, den dvärgiske advokaten, som kallades in som rollpersonernas försvarsadvokat. Eftersom det fanns en kasse alver bland rollpersonerna (min ordinarie rollperson var en av dem) så var han inte direkt förtjust i dem. Det ledde till lite motsägelsefulla instruktioner - advokaten skulle vara hederlig men ändå motarbeta rollpersonerna, eller åtminstone alverna. Så när det var dags för advokaten att ta plats på golvet (kort, skäggig, i svart rock, med en kasse dokument i näven och med fårullsperuk - lätt bisarr syn) så gjorde han nästan ett bättre jobb än åklagaren som åklagare. Spelarna blev inte glada (förstås), och till slut hoppade spelledaren in som domare och undrade varför advokaten gick helt på åklagarens linje. "Jag håller med om att det inte är mycket till försvar, melord" svarade dvärgen riktigt ärkesnorkigt, "men under rådande omständigheter är det det bästa som jag kan prestera."

Det var inte helt lätt för övriga spelare att acceptera att jag som spelare faktiskt motarbetade dem, men till slut gick det in, och sedan dess har det fungerat riktigt bra.

 

[Firefly]

det där kan men ju leka med ganska mycket, tex man har då två st SL, varav en spelar alla SLp:s och den andra gör berättandet och beskrivandet av milöer m.m.

men man måste då vara väldigt sammanspelta och ha en bra komunikation för att det ska fungera bra tror jag.

 

[Vindhand]

Nakdelen

...eller i.a.f. risken med spelargestaltade SLPs är att deras betydelse blåses upp bortom varje rimlig gräns. Låter man stadsvaktschefen gestaltas av en för tillfället sysslolös spelare så kommer den genast bli mycket viktigare för historien än vad den kanske borde blivit. Vad som skulle varit en litet grinig och motsträvig kuf blir helt plötsligt en fanatisk paragrafryttare som gör allt för att få synas mer i historien.

Det jag har märkt är att spelare som får ta över en SLP med något motstridiga intressen mot de andra spelarna gärna tar tillfället i akt att _tävla_. Istället för att agera som karaktären rimligtvis borde agera så försöker de vinna mot de andra spelarna.

Jag har sett för många överintelligenta byrokrater och överdrivet närgångna barflickor för att gilla den här lösningen. Det finns få saker som är mer irriterande än att försöka övertala någon (med hjälp av goda argument och lyckade övertalaslag) bara för att mötas av "nej" för att den puckade spelaren inte vill "förlora". Det är också upplagt för gräl när spelledarens och spelarens idé om hur rollen skall gestaltas divergerar.

Det är bättre att ha en co-spelledare för att hantera SLPs IMHO. Då är denne redan från början inställd på spelledarrollen och vad det innebär. Dessutom finns det då gott om SLPs så co-spelledaren kommer inte försöka göra den där läkaren till den sadistiskaste läkaren i världshistorien bara för att få synas mer.

 

[Vindhand]

hmm...

Återigen, den dvärgiske advokaten, som kallades in som rollpersonernas försvarsadvokat. Eftersom det fanns en kasse alver bland rollpersonerna (min ordinarie rollperson var en av dem) så var han inte direkt förtjust i dem. Det ledde till lite motsägelsefulla instruktioner - advokaten skulle vara hederlig men ändå motarbeta rollpersonerna, eller åtminstone alverna. Så när det var dags för advokaten att ta plats på golvet (kort, skäggig, i svart rock, med en kasse dokument i näven och med fårullsperuk - lätt bisarr syn) så gjorde han nästan ett bättre jobb än åklagaren som åklagare. Spelarna blev inte glada (förstås), och till slut hoppade spelledaren in som domare och undrade varför advokaten gick helt på åklagarens linje. "Jag håller med om att det inte är mycket till försvar, melord" svarade dvärgen riktigt ärkesnorkigt, "men under rådande omständigheter är det det bästa som jag kan prestera."

Var det inte väldigt lite "hederlig" och väldigt mycket "motarbeta rollpersonerna" i den tolkningen?

 

[Krille]

Re: hmm...

"Var det inte väldigt lite "hederlig" och väldigt mycket "motarbeta rollpersonerna" i den tolkningen?"

Han gjorde inget fel, om man säger så. Rollpersonerna var, utefter den bevisning som fanns vid tillfället, skyldiga som synden, och spelarna ansträngde sig inte det minsta med att hitta på alibi eller bortförklaringar eller leta efter bevis som kunde rentvå dem. De kunde gott ha't.

 

[Vindhand]

Re: hmm...

Han gjorde inget fel, om man säger så.

Annat än att han inte gjorde sitt jobb för fem öre då...

Rollpersonerna var, utefter den bevisning som fanns vid tillfället, skyldiga som synden, och spelarna ansträngde sig inte det minsta med att hitta på alibi eller bortförklaringar eller leta efter bevis som kunde rentvå dem.

Det är sådant en advokat värd sitt salt och med den minsta smula heder borde hjälpa dem med... eller? Är sabriska advokater bara där för att hålla tyst på de åtalade?

 

[Krille]

Re: hmm...

"Annat än att han inte gjorde sitt jobb för fem öre då... "

Man kan inte jobba om man inte har något att jobba med.

"Det är sådant en advokat värd sitt salt och med den minsta smula heder borde hjälpa dem med... eller? Är sabriska advokater bara där för att hålla tyst på de åtalade?"

Se det så här: för en dvärg är man oskyldig tills man bevisats alvisk.

 

[Rising]

Håller helt med

Jag har inte använt det här i samma utsträckning som ni andra verkar ha gjort, men jag resonerar också som Vindhand i den här frågan. Jag vill som spelledare ha koll på mina spelledarpersoner och låter inte en spelare ta kontroll över dem hur som helst utan vidare. Då är det bättre att i förväg prata igenom rollen ordentligt med spelaren (och hur spelledarpersonen bör agera/reagera i olika skeenden i äventyret) så att denne egentligen snarare är att betrakta som en assisterande spelledare än en av spelarna.

...men jag har inget att säga på området som inte Vindhand redan sagt.

/Riz

 

[LeJonklev]

Re: Nakdelen

Nå det beror ju på spelarna. När jag har använt detta har jag fått mycket positiv respons. Spelaren faller in i den nya rill som jag ger honom/henne och spelar enligt den personens förutsättningar. Men jag förstår om det går snett om man låter spelarna spela pytteroller(som stadsvakter) så kanske de anstränger sig för att ge dem plats men jag tänker mer på stora roller.
Tex så skulle jag ha en del romantik i min eon-kampanj, slö som jag är orkar jag inte spelleda rollpersonens tilltänkta utan låter en annan spelara göra det. Alla andra spelare fick oxå temporära rollfigurer och det var bara just den ordinarie rollfiguren som var med i någon större utsträckning.

Så jag tog fokus från spelargruppen och lade det på en av rollpersonera genom att låta de andra spelarna vara biroller.

Att spelarnas och spelledarens uppfattning om rollen handlar ju bara om förberedelser och gemensam uppfattning om vad kampanjen handlar om. Spelar vi en episk sago-kampanj och alla vet om det så kommer de spela sina roller utifrånd et.

/Johan

 

[Vindhand]

Re: hmm...

Man kan inte jobba om man inte har något att jobba med.

Advokater kan. De är så illa tvugna

Se det så här: för en dvärg är man oskyldig tills man bevisats alvisk.

M.a.o. var killen ifråga en god dvärg men en usel advokat. Det kanske var meningen?

 

[Krille]

Re: hmm...

"Advokater kan. De är så illa tvugna "

Näe. De är tvungna att peka på de olika lagrum som gäller i det aktuella fallet och som är till deras klienters fördel. Dessutom är de, i möjligaste mån, tvungna att ifrågasätta bevismaterialet mot deras klient. Däremot är advokater faktiskt inte tvungna att ljuga eller bortförklara åt sina klienter. Det får klienterna göra själva.

"M.a.o. var killen ifråga en god dvärg men en usel advokat. Det kanske var meningen?"

Delvis. Ett av syftena med dvärgen var att aktivera spelarna så att de gjorde något vettigare än att sitta och vänta på att spelledaren skulle frikänna deras rollpersoner (för man kan väl inte avrätta rollpersoner utan chans, eller hur?).

Således skapade han en försvarsadvokat som inte tänkte lyfta ett finger för de uppenbart skyldiga alvjävlarna, om inte alvjävlarna tänkte göra något åt saken och visa att de inte var skyldiga, så att alvjävlarna var tvungna att göra något åt saken.

När det sedan visade sig att de inte var skyldiga (ur dvärgens synvinkel) så var det en hederssak att göra något av det material som de gav honom. Men innan dess hade han inget material att arbeta med. Därmed var åklagarens material oemotsagt, därmed var rollpersonerna skyldiga och dvärgen tänkte därmed inte lyfta ett finger. Hans enda uppgift fram tills att spelarna började aktivera sig var att se till att rättegången och domen inte var orättvis (i betydelsen illegal och godtycklig). Om rollpersonerna inte ville ta chansen av att utnyttja en rättvis rättegång så var det deras problem.

 

[Vindhand]

Re: Nakdelen

Nå det beror ju på spelarna. När jag har använt detta har jag fått mycket positiv respons. Spelaren faller in i den nya rill som jag ger honom/henne och spelar enligt den personens förutsättningar. Men jag förstår om det går snett om man låter spelarna spela pytteroller(som stadsvakter) så kanske de anstränger sig för att ge dem plats men jag tänker mer på stora roller.

Där finns ett annat problem. Är personen viktig och inte allierad med spelarna så vill jag antagligen inte att en spelare skall _ha_ sådan insikt i den utan att hennes egen karaktär har det.

Det är egentligen ingen större skillnad mellan att ha spelare som får hantera SLPs och att ha en samarbets-spelledare som även har sin egen karaktär. Det är upplagt för problem...
men om det funkar så är det ju bra. Ni kan vara litet extra stolta att ni undvikit problemen

Så jag tog fokus från spelargruppen och lade det på en av rollpersonera genom att låta de andra spelarna vara biroller.

Jupp, det är ett vettigt användningsområde. Det kan definitivt slå att ha fyra sysslolösa spelare som väntar på att den femte skall avsluta sitt sidospår.

Personligen föredrar jag dock att hålla fokus på hela spelgruppen och minimera sidospåren (spela dem utanför det reguljära mötet eller via lappskickande).

 

[Vindhand]

Re: hmm...

Näe. De är tvungna att peka på de olika lagrum som gäller i det aktuella fallet och som är till deras klienters fördel. Dessutom är de, i möjligaste mån, tvungna att ifrågasätta bevismaterialet mot deras klient. Däremot är advokater faktiskt inte tvungna att ljuga eller bortförklara åt sina klienter. Det får klienterna göra själva.

De skall försvara sin klients intressen. En svensk advokat som gjorde det din dvärg gjorde skulle åka ur samfundet snabbare än Henning Sjöström.

Men sabrisk lag är säkert annorlunda...

Delvis.

Oki.

 

[Krille]

Re: hmm...

"De skall försvara sin klients intressen."

Inom lagens ramar. Det är därför som en advokat inte säger "min klient är oskyldig" (det skulle kunna vara att ljuga, ju, och skulle kunna vara mened i värsta fall) utan säger "min klient förklarar sig oskyldig".

"Men sabrisk lag är säkert annorlunda..."

Framförallt sabrisk rättsväsende.

 

[Vindhand]

Re: hmm...

Inom lagens ramar. Det är därför som en advokat inte säger "min klient är oskyldig" (det skulle kunna vara att ljuga, ju, och skulle kunna vara mened i värsta fall) utan säger "min klient förklarar sig oskyldig".

Mened kan man enbart begå när man är _under_ ed. Advokater vittnar inte åt sina klienter så de kommer aldrig hamna i den situationen.
Det finns hellet inget som hindrar en advokat att påstå saker han själv inte tror på eller vet är osanna. "Min klient är oskyldig" kan man säga även om man vet att klienten är i högsta grad skyldig. Om man vill hålla på klientens lögn om att han var hemma och tittade på TV när båtklubbens klubbhus sprängdes, för att man tror att det hjälper hans fall så får man det.
Tror du O.J. Simpsons advokater _trodde_ att blodbevisen var planterade av polisen av rasistiska skäl?

 

[regelslaktaren]

Re: Nakdelen

"orkar jag inte spelleda rollpersonens tilltänkta utan låter en annan spelara göra det"

Vad gäller romantik så är det är svårt ämne. Vi har nu haft en kvinna med i vår kampanj som först hade en affär med en rp, senare blev hon kär i en annan. Hon har funnits som karaktär i snart 2 riktiga år, är väldigt mycket en person för oss. Det som ibland känns konstigt då, är när jag ska gestalta henne, o vad hon säger...för vi tar det seriöst, det är allvarliga känslor i svall...så jag känner mig otillräcklig när jag gestaltar henne numera. Känner mig inte tillräckligt kvinnlig, eller nåt. Så vad ska jag göra åt det? Nu funderade jag på att låta en annan person (en tjej) spela henne, men insåg genast problemet med din idé.
Om ni är seriösa i det romantiska, dvs att det romantiska faktiskt står i centrum, det är mycket vad det handlar om för rp, då måste man ju spela dessa kärleksscener där man förklarar för den andre hur man känner o sånt. Och det måste göras med inlevelse, annars känns det mest som, hö-hö, en tjej, hö-hö......om ni förstår vad jag menar. Om man då spelar dessa scener med inlevelse, o tar en person som bara ska spela den karaktäreren, då är det så starka känslor det kan röra upp att...tja, man för över en del av det till resten av livet? vad tror ni? Nu började det handla om att skilja på spel o verklighet....I seem to have wandered a bit....Nu slutar jag.

 

[LeJonklev]

Re: Nakdelen

Just i mitt fall var det just en tjej och en kille som gestaltade de två. Men vi som spelar ihop har gjort så länge och känner varandra väldigt bra så det finns så vit jag kan se ingen risk för "missförstånd".

Nu hoppades jag att jag svarde på avd du menade. Hade lite svårt å tolka det

/Johan