Skarpskytten
D&D-smurf
Jag har spelat DnD5 med min sjuåriga dotter och tänkte skriva lite om det. Jag är nyfiken på andras erfarenheter av att spela just DnD med barn, så posta gärna om du har gjort det, här eller i egen tråd.
Ett mål jag har haft med att spela med min dotter är att hon ska få spela rollspel med mycken agens och med utforskande i centrum. När hon var fyra började vi spela mer samberättande, men jag har gradvis introducerat mer utforskande inslag. Bland annat har vi kört lite Döda skogen. Man kan säga att jag lyckades över förväntan, för när vi började köra det megarälsade introäventyret till My Little Pony havererade spelmötet efter några minuter med kommentaren "Pappa, det känns om du berättar en berättelse". Så vi är på utforskningståget rätt hårt bägge två nu.
För några månader sedan gjorde vi en rollfigur på Beyond åt henne och spelade LMoP. Det funkade sådär. Ett uppenbart problem är att DnD5 är för komplext när man är sju år, vilket gjorde att jag fick stötta rätt mycket = mindre agens för barnet. Jag tror också det kan vara svårt med ett point-crawl som LMoP för ett barn, då det lätt blir otydligt vad ramarna för och målet med utforskande är (Döda skogen funkade bättre). Det blev bara ett spelmöte.
Härförleden rotade jag runt på @2097s blogg och hittade då hennes egentillverkade 5e klass, The Searcher. Det är en extremt förenklad klass där man i praktiken kan komma igång och spela efter att bara hittat på ett namn. Så här skriver Sandra själv:
Först gjorde vi en rollfigur. Den fick heta Glimmer, och hon hade rosa päls, djuröron och enhörningshorn. Glimmer fick också en henchperson, en enhörning vid namn Glitter. Eftersom enhörningen i MM är för mäktig, använde jag statsen för älg, plus att Glitter kan Common och har INT10. Min dotter förklarade också att enhörningar kan prata telepatiskt genom sina horn, så så fick det bli.
Sedan pratade jag lite om spelstilen, vikten av att undersöka, och att det kan finnas fällor och hemliga dörrar. (Jag bestämde också att eftersom gruppen bara består av två figurer så skulle jag nerfa ned monster, men eftersom jag inte har läst äventyret i förväg fick jag tillåta mig att improvisera just detta utifrån en guide för solspel av Sly Flourish; exakt vad som händer om Glimmer eller Glitter går ned på 0 HP har jag inte bestämt än, men det blir ingen TPK i alla fall).
Och det gick hur bra som helst. En sjuåring med sökaren som klass kan spela DnD5, undersöka, klura, leta, ha agens. Barnet letade rätt grundligt och systematiskt. Hon missade inga uppenbara saker och var extra noga med att kolla bakom tavlor och under mattor och i alla rustningar. Barnet undersökte tom varenda trappsteg i den röda marmortrappan! Jag blev djupt imponerad. Jag styrde mer eller mindre ingenting. En gång när jag hade lite bråttom avbröt hon mig och sa, "Ska du inte fråga vad jag gör nu?" Spelstilen har satt sig bra.
Vi fick en strid (rustningen i rum 11, som fick se mig halvera dess HP för att nerfa den), som gick snabbt tack vare bra initiativslag och en crit.
För er som har äventyret kan jag berätta att barnet tog vägen 1A - 1B - 6 - 11 - 12A -12B - 12C - 16 - 20, där vi bröt just efter att spökbarnen visade sig. Någon kanske undrar hur hon kom upp på vinden utan att hitta lönntrappen? Ovanför det lilla taket på balkong 12C finns ett fönster. Hon använde sin enhörning för att klättra upp på taket, klirrade rutan med svärdet från 1B och haspade upp fönstret.
Det kan gå månader mellan vi spelar, så vi får väl se om det blir något mer med detta. Dottern gick i alla fall igång på det här med att barnen som fick in henne i huset dök upp som spöken och hon undrar också var bäbisen är, så jag tror att hon är rätt sugen på att fortsätta. För min del var detta kanske inte det roligaste mötet, för några av våra första samberättarmöten när barnet var fyra var rätt awesome, men det var ett möte där vi kändes mer som jämlikar än någon gång tidigare. Mitt långsiktiga mål är att kunna spela typ Dwimmermount om några år och jag tror att vi är på god väg dit. Först måste jag dock lyckas dra ned några av hennes kompis i träsket också.
Ett mål jag har haft med att spela med min dotter är att hon ska få spela rollspel med mycken agens och med utforskande i centrum. När hon var fyra började vi spela mer samberättande, men jag har gradvis introducerat mer utforskande inslag. Bland annat har vi kört lite Döda skogen. Man kan säga att jag lyckades över förväntan, för när vi började köra det megarälsade introäventyret till My Little Pony havererade spelmötet efter några minuter med kommentaren "Pappa, det känns om du berättar en berättelse". Så vi är på utforskningståget rätt hårt bägge två nu.
För några månader sedan gjorde vi en rollfigur på Beyond åt henne och spelade LMoP. Det funkade sådär. Ett uppenbart problem är att DnD5 är för komplext när man är sju år, vilket gjorde att jag fick stötta rätt mycket = mindre agens för barnet. Jag tror också det kan vara svårt med ett point-crawl som LMoP för ett barn, då det lätt blir otydligt vad ramarna för och målet med utforskande är (Döda skogen funkade bättre). Det blev bara ett spelmöte.
Härförleden rotade jag runt på @2097s blogg och hittade då hennes egentillverkade 5e klass, The Searcher. Det är en extremt förenklad klass där man i praktiken kan komma igång och spela efter att bara hittat på ett namn. Så här skriver Sandra själv:
Bara några veckor tidigare hade @God45 (tror jag det var) upplyst mig om introäventyret Death House. Så när jag hittad sökaren på Sandras blogg så såg jag direkt att jag skulle kunna spela Dödshuset med min dotter om hon gjorde en sådan rollfigur. Och idag skedde det.
Först gjorde vi en rollfigur. Den fick heta Glimmer, och hon hade rosa päls, djuröron och enhörningshorn. Glimmer fick också en henchperson, en enhörning vid namn Glitter. Eftersom enhörningen i MM är för mäktig, använde jag statsen för älg, plus att Glitter kan Common och har INT10. Min dotter förklarade också att enhörningar kan prata telepatiskt genom sina horn, så så fick det bli.
Sedan pratade jag lite om spelstilen, vikten av att undersöka, och att det kan finnas fällor och hemliga dörrar. (Jag bestämde också att eftersom gruppen bara består av två figurer så skulle jag nerfa ned monster, men eftersom jag inte har läst äventyret i förväg fick jag tillåta mig att improvisera just detta utifrån en guide för solspel av Sly Flourish; exakt vad som händer om Glimmer eller Glitter går ned på 0 HP har jag inte bestämt än, men det blir ingen TPK i alla fall).
Och det gick hur bra som helst. En sjuåring med sökaren som klass kan spela DnD5, undersöka, klura, leta, ha agens. Barnet letade rätt grundligt och systematiskt. Hon missade inga uppenbara saker och var extra noga med att kolla bakom tavlor och under mattor och i alla rustningar. Barnet undersökte tom varenda trappsteg i den röda marmortrappan! Jag blev djupt imponerad. Jag styrde mer eller mindre ingenting. En gång när jag hade lite bråttom avbröt hon mig och sa, "Ska du inte fråga vad jag gör nu?" Spelstilen har satt sig bra.
Vi fick en strid (rustningen i rum 11, som fick se mig halvera dess HP för att nerfa den), som gick snabbt tack vare bra initiativslag och en crit.
För er som har äventyret kan jag berätta att barnet tog vägen 1A - 1B - 6 - 11 - 12A -12B - 12C - 16 - 20, där vi bröt just efter att spökbarnen visade sig. Någon kanske undrar hur hon kom upp på vinden utan att hitta lönntrappen? Ovanför det lilla taket på balkong 12C finns ett fönster. Hon använde sin enhörning för att klättra upp på taket, klirrade rutan med svärdet från 1B och haspade upp fönstret.
Det kan gå månader mellan vi spelar, så vi får väl se om det blir något mer med detta. Dottern gick i alla fall igång på det här med att barnen som fick in henne i huset dök upp som spöken och hon undrar också var bäbisen är, så jag tror att hon är rätt sugen på att fortsätta. För min del var detta kanske inte det roligaste mötet, för några av våra första samberättarmöten när barnet var fyra var rätt awesome, men det var ett möte där vi kändes mer som jämlikar än någon gång tidigare. Mitt långsiktiga mål är att kunna spela typ Dwimmermount om några år och jag tror att vi är på god väg dit. Först måste jag dock lyckas dra ned några av hennes kompis i träsket också.
