Jag håller inte med om att det borde ha tagit slut när L dör (även om jag kan tänka mig att det var det skaparna ville); jag tycker Near och Mello absolut är intressanta tillskott till serien..
Däremot är det en sak som är dötrist under hela omläsningen och det är att Light a.k.a. Kira hela tiden är i mer eller mindre samma situation.
Både för och efter Ls död. Kira har omringat sig med typ ett av dom enda två lagen på hela gjorden som vill fånga Kira och så är han jagad av det andra laget som vill det. Resten av jordens befolkning dyrkar honom.
Eftersom han har ögonen på sig av dom typ sista 8 personerna som bryr sig så måste han hitta mer eller mindre långsökta sätt att ändå lyckas döda hundratals personer varje dag och han anställer olika underhuggare och groupies att göra detta. Varje nytt scheme han har är intressant i hur det sätts upp och i hur det övervinns och behöver bytas ut. Men, varje fas i dessa schemes (setupen, utförandet, och nedplockandet) är alldeles för utdragna. Och Kiras egen situation
Det här är en grej jag tyckte funkade på första läsningen så egentligen är det väl orättvist att klaga på nåt som dyker upp vid omläsningen. Första läsningen tyckte jag serien bara var bra rakt igenom. Gillar teckningsstilen.
Kira är misogyn mot ex vis mor, syster, Misa och Takki men jag får inte intrycket att skaparna nödvändigtvis delar det perspektivet. Visst, lite mer lampshade hade inte skadat.
Däremot är det en sak som är dötrist under hela omläsningen och det är att Light a.k.a. Kira hela tiden är i mer eller mindre samma situation.
Både för och efter Ls död. Kira har omringat sig med typ ett av dom enda två lagen på hela gjorden som vill fånga Kira och så är han jagad av det andra laget som vill det. Resten av jordens befolkning dyrkar honom.
Eftersom han har ögonen på sig av dom typ sista 8 personerna som bryr sig så måste han hitta mer eller mindre långsökta sätt att ändå lyckas döda hundratals personer varje dag och han anställer olika underhuggare och groupies att göra detta. Varje nytt scheme han har är intressant i hur det sätts upp och i hur det övervinns och behöver bytas ut. Men, varje fas i dessa schemes (setupen, utförandet, och nedplockandet) är alldeles för utdragna. Och Kiras egen situation
ändras egentligen inte utan han fortsätter tönta runt med alla ögon på sig i samma febriga, rätt tråkiga och statiska situation.
Det här är en grej jag tyckte funkade på första läsningen så egentligen är det väl orättvist att klaga på nåt som dyker upp vid omläsningen. Första läsningen tyckte jag serien bara var bra rakt igenom. Gillar teckningsstilen.
Kira är misogyn mot ex vis mor, syster, Misa och Takki men jag får inte intrycket att skaparna nödvändigtvis delar det perspektivet. Visst, lite mer lampshade hade inte skadat.