RECENSION Atlantis: Äventyr i undergångens tid

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
17,386
Atlantis: Äventyr i undergångens tid - En bronspunk-värld av Anders Blixt med kreativt bistånd från Johan Lundström och grekisk rådgivning från Tommy Wasserman (vilket är en helt jävla fantastisk titel) är en systemlös kampanjvärld som ger dig allt det coola med Atlantis utan något av det rasistiska tankegodset så ofta förknippat med den förlorade ön.

Gēa, som den här kampanjen världen heter, är Anders Blixts tolkning av Atlantismyten. Det finns en fantastisk inledning där designprocessen (som varit ovanligt lång) och inspirationer gås igenom. Man måste älska en lista som innehåller både Hekataios från Abdera och Brett Ratner! Men att det är Atlantis betyder inte att hela kampanj världen är förlagd till en ö, medan Atlantis är viktigt är också andra delar av världen beskrivna och möjliga att spela i. Varför inte besöka Hyperborea eller Morgonlandet? Det här är en hel värld som är en lite mer fantasy version av den antika världen. Det är en unik blandning av låg magi, mycket, magiska saker och företeelser men inte så mycket trollkarlar. Det är en värld av amazonerna och förlorade öar som känns väldigt svärd och sandaler mer än post-Tolkien fantasy.

Så vad är brons-punk? Jag blev lite tveksam när jag hörde termen, som rollspelare är vi snabba att kalla allting punk. Men här finns det en fantastisk tanke och en anledning som gör det hela coolt. Grekiska sagor och episka berättelser fokuserar på de stora hjältarna, Odysseus och Akilles som behandlas annorlunda av narrativet och världen. Runt dem finns det de ansiktslösa massorna som mest är rekvisita i hjältarnas historier, och det är dem man spelar här! Hushållerskorna i Odysseus hus eller kille med spjut nummer 7 som står bakom Akilles. Folk som de stora sagorna inte bryr sig ett skit om! Man är bara några… ja, punks!… som också är där! Det är klass som narrativ tyngd.

Det karaktärerna har för att ge dem en chans är klenoder. Magisk metal bearbetad av de hemlighetsfulla Mekanurgerna kan bli till omöjliga klenoder. Som ett glidflygplan till exempel! Det känns mycket som ugglan i gamla Clash of the Titans eller andra saker av brons som känns lite magisk och mycket som förlorad teknologi.

En känsla av stundande undergång hänger över världen från starten. Vi vet alla vad som händer med Atlantis, det går under, och den metakunskapen görs till en tryckande känsla av att något är fel i settingen. Heliokraten härskar fortfarande, det är fortfarande fred och det är en rik fungerande hög kultur spelet tar plats i. Att världen känns så levande, med detaljer som en uttalsguide, gör att tragedin alltid hänger i luften. Detta kommer inte vara. Det är i den dömda världen karaktärerna blir indragna i intriger och äventyr.

Ungefär en tredjedel av texten är dedikerad till en pedagogisk genomgång av en kampanjstruktur med specifika exempel. Detta gör att man aldrig tänker ”Men vad ska jag göra i världen?”. Man kan direkt använda kampanjstrukturen och komma igång med sitt eget spelande. Sedan när man är varm i kläderna kan man gå vidare till att utforska andra delar av världen.

Det här känns som en antik saga, det känns punk, det känns nytt och spännande och det kliar i fingrarna på mig att skriva en kampanj baserad runt Arkimedes laserkanon! Den starkaste möjliga rekommendationen för en kampanjvärld.

5 av 5
 

terje

xenomorf mystiker
Joined
21 Jan 2001
Messages
1,623
Location
Demokratiska Republiken Latveria
Idag trillade senaste numret av Fenix ned i brevinkastet. En ansenlig del av numret ägnas åt Anders Blixts Atlantis, och det var mycket trevlig och inspirerande läsning! Programförklaringen för "bronspunk" är (trots det olyckliga suffixet) lockande. Detta är en setting och kampanj som jag gärna skulle se utvecklas i mer detalj.
 

Franz

Things aren't different. Things are things.
Joined
4 Dec 2010
Messages
5,816
Låter riktigt spännande!! Vi kanske kan få en ny tråd där @God45 recenserar artiklar i Fenix, det vore awesome!!! 😊😊
 
Top