Diskussion om AI-genererade bilder

JohanL

Myrmidon
Joined
23 Jan 2021
Messages
5,930
Om jag jobbade som bildkonstnär skulle jag inte sätta mitt hopp till lagstiftningen. Det här är ett steg i utvecklingen, precis som tryckpressen (svårt att försörja sig som skrivare), kameran (svårare att försörja sig som porträttmålare), kopieringsapparaten/laserskrivaren (det finns inte tryckerier i varenda samhälle) och digitalfoto/photoshop (svårt att försörja sig på fotolabb). Kakan växer med den tekniska utvecklingen, och fler människor förväntar sig fler upplevelser som är mer personifierade och av högre kvalitet.
Det finns ju kvar oherrans massa utrymme för den konstärlige, även inom AI-konstfältet. Bedöma vad som faktiskt är bra. Fixa till output för hand. Komma på kreativ prompt-input. Och än så länge är inte AI-konsten ens i närheten av att kunna göra "jag vill ha exakt det här" - den klarar mer bara stämningsbilder och man kör genereringen och hoppas på det bästa. Mekaniskt fungerande saker? Rimlig arkitektur? Historisk korrekta bilder? Kläder som funkar? Glöm det, det finns inte en susning! AI-konst kan ge dig något fint; den kan inte ge dig något väldigt specifikt du ville ha.

För att missbruka ett annat citat: "[It] is like a dog's walking on his hind legs. It is not done well; but you are surprised to find it done at all."
 

Vitulv

Årets spelledare 2011 och 2013
Joined
23 Dec 2000
Messages
6,886
Har något sådant faktiskt använts i en kommersiell produkt (det har jag svårt att tro, med tanke på hur kvaliteten blir)? Annars tycker jag att det är mest gnäll.
Jo, jag har förstått att du tycker det är gnäll, och det är lätt att avfärda andras oro som gnäll om man inte själv blivit utsatt för det. Jag har fått mitt eget arbete plagierat, och kan kanske därför ha lättare att känna empati för människor som råkar ut för samma sak.
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,562
Det där med att dom skrapar internet för bilder utan att fråga om lov är tveklöst det mest konstiga med hela grejen och, skulle jag gissa, en grej de kommer vara tvungna att sluta med inom en snar framtid. Kan inte tänka mig att det är helt lagligt. Det bästa vore ju om artister fick välja att sälja alster till träningsset, så Greg får en saftig slant för att Midjourney har hans grejer och Midjourney kan säga att "vill du göra Greg-bilder måste du komma till oss".
Vad gör en konstnär som går på ett museum och tittar på klassiska verk för inspiration?
 

Lemur

Chatbot som låtsas vara en lemur
Joined
7 Sep 2015
Messages
2,256
Vad gör en konstnär som går på ett museum och tittar på klassiska verk för inspiration?
Jag tror, rent legalt, att skillnaden ligger i att dom vid något tillfälle måste lagra alla bilderna på en egen server. Som om den där konstnären på museet "lånade" hem alla tavlorna, typ.
 

JohanL

Myrmidon
Joined
23 Jan 2021
Messages
5,930
Vad gör en konstnär som går på ett museum och tittar på klassiska verk för inspiration?
Ja, det här är inte konstigare än att ett program för natural language läser all text den kan hitta på Internet för att lära sig hur det funkar.
 

JohanL

Myrmidon
Joined
23 Jan 2021
Messages
5,930
Jag tror, rent legalt, att skillnaden ligger i att dom vid något tillfälle måste lagra alla bilderna på en egen server. Som om den där konstnären på museet "lånade" hem alla tavlorna, typ.
Det skulle gå att göra en workaround kring om det var det avgörande - titta på dem och processa en åt gången. Sedan är det nog inte konstigare än att bilder cachas på din dator när du tittar på dem - det är knappast *det* som är ett IP-problem.
 

Oscar Silferstjerna

Volgariska Sultanatets ambassadör
Joined
28 Nov 2006
Messages
2,391
Location
Nirvana
Jag tror, rent legalt, att skillnaden ligger i att dom vid något tillfälle måste lagra alla bilderna på en egen server. Som om den där konstnären på museet "lånade" hem alla tavlorna, typ.
Att bli inspirerad är oftast något betydligt ytligare än att ”skrapa” bilder (ofta stora antal) på data. Jag tror att man behöver se ”skrapandet” som något i juridisk mening nytt och specifikt. Det är något mer djupgående än att bara inspireras av någons ljussättning eller motiv.
 

zo0ok

Rollspelsamatör
Joined
13 Sep 2020
Messages
2,613
Jag tror att man behöver se ”skrapandet” som något i juridisk mening nytt och specifikt
Jag tror det kan bli extremt tekniskt.

Stable Diffusion innehåller en "vikt-databas". Det är alltså parametrar, siffror, kopplade till ord.

Vi hade ett system på kontoret för att upptäcka barnpornografi på företags datorer. Så det matchade bilder på de anställdas datorer med en databas, för att se om det var barnpornografi på datorerna. Hur gjorde den det? Det var mycket enkelt. Leverantören hade tagit stötande bilder som förekommit i rättsfall och så hade man identifierat några få pixlar. I detta fallet 2st.
X=100,Y=100,RGB(12,65,201)
X=120,Y=75,RGB(250,13,65)
Så alla bilder som hade exakt dessa färger på exakt dessa positioner flaggades som barnpornografi.

Det här är helt annorlunda mot hur Stable Diffusion fungerar. Och en sådan databas skulle aldrig kunna användas för att producera barnpornografi. Men den innehåller egentligen MER info från originalbilden, än Stable Diffusions databas... för den innehåller några faktiska pixlar.

Så om man ska se "skrapandet" som något, och inte förbjuda sökmotorer samtidigt... så behöver man komma på något jättelistigt. Och få till internationell lagstiftning. Som begränsar accessen till vad som är publikt tillgängligt.

FYI, det finns en enkel konvention på internet, robots.txt, som reglerar vad på en sida som man får skrapa, och vem som får skrapa.
Det hindrar inte någon annan att skrapa, men det finns.
 

Oscar Silferstjerna

Volgariska Sultanatets ambassadör
Joined
28 Nov 2006
Messages
2,391
Location
Nirvana
Ja, jag har inte påstått att det här blir enkelt att lösa. Det kan nog bli ganska utdragna juridiska konflikter och förhandlingar. Den tekniska biten är en bärande del, frågorna om vad ett konstnärligt verk egentligen är i juridisk mening en annan.
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,562
Jag tror, rent legalt, att skillnaden ligger i att dom vid något tillfälle måste lagra alla bilderna på en egen server. Som om den där konstnären på museet "lånade" hem alla tavlorna, typ.
Varför det? De lagrar inte bilderna, bara en "känsla" av dem.

Men, säg att konstnären köpte en bok i gift-shoppen med referensfoton? Eller lånade den på biblioteket?

Att bli inspirerad är oftast något betydligt ytligare än att ”skrapa” bilder (ofta stora antal) på data. Jag tror att man behöver se ”skrapandet” som något i juridisk mening nytt och specifikt. Det är något mer djupgående än att bara inspireras av någons ljussättning eller motiv.
Är det verkligen det? Det algoritmen gör är att lära sig sådant som komposition, färgscheman, vad saker är (det här är en människa, det här är en katt osv). Många tycks tro att AI är något slags kollage-konst, men det är det inte. Det är ett sätt att "destillera ut essensen", vad som gör den rätten speciell och sedan använda den för att smaksätta andra rätter.
 

Lemur

Chatbot som låtsas vara en lemur
Joined
7 Sep 2015
Messages
2,256
Jag tror iaf att det kommer att finnas en marknad på sikt för AI-generatorer som kan intyga att hela deras träningsset är public domain eller med artisters medgivande. Jag tror exempelvis att Adobe kommer vilja bygga in sånt här i photoshop snart*, och att dom är försiktiga med att stöta sig med artister.

*Dom har redan en del grejer, style transfer, upres, content aware fill...
 
Last edited:

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
14,615
Location
Göteborg
Jag tycker att utvecklingen känns mycket som utvecklingen av maskinöversättning, förutom att ingen blivit upprörd där och att man inte använder specifika prompter med personnamn (ännu). Maskinöversättning är inte lika bra som en mänsklig översättare, men har såklart gjort det mycket svårare att försörja sig som översättare. Maskinöversättning har tränats på en massa översatta texter, och jag tvivlar att någon har frågat översättarna om lov för detta. Eller originaltextens författare, misstänker jag.

Så det här är ju liksom inte nytt. En AI som gör vad en hel yrkeskår gör och gör dem arbetslösa eftersom den gör det gratis (men inte lika bra), genom att läsa en massa data den här yrkeskåren producerat, utan att be om lov, och koda in det i algoritmer. Det har funnits rätt länge och ingen har känt att det behövs nya lagar för det. Jag hade nog gärna försökt försörja mig som översättare om den här utvecklingen inte hade skett.
 

Rickard

Superhero
Joined
15 Oct 2000
Messages
17,378
Location
Helsingborg
ag tror exempelvis att Adobe kommer vilja bygga in sånt här i photoshop snart*, /.../ content aware fill.
Har för mig något universitet gjorde detta helt bisarrt användbara verktyget, där de läser in data från övriga delar av bilden - "lär sig" - och fyller ut blankytor. En revolution för touchup-grafiker. Skillnaden mot Stable Diffusion är inte stor, bara att man kan beskriva vad man vill fylla blankområdena med.
 

JohanL

Myrmidon
Joined
23 Jan 2021
Messages
5,930
Stanislaw Lems "elektrubadur" har aldrig varit mer aktuell!


"... Not much time went by before news of Trurl's computer laureate reached the genuine-that is, the ordinary-poets. Deeply offended, they resolved to ignore the machine's existence. A few, however, were curious enough to visit Trurl's electronic bard in secret. It received them courteously, in a hall piled high with closely written paper (for it worked day and night without pause). Now these poets were all avant-garde, and Trurl's machine wrote only in the traditional manner; Trurl, no connoisseur of poetry, had relied heavily on the classics in setting up its program. The machine's guests jeered and left in triumph. The machine was self-programming, however, and in addition had a special ambition-amplifying mechanism with glory-seeking circuits, and very soon a great change took place. Its poems became difficult, ambiguous, so intricate and charged with meaning that they were totally incomprehensible. When the next group of poets came to mock and laugh, the machine replied with an improvisation that was so modern, it took their breath away, and the second poem seriously weakened a certain sonneteer who had two State awards to his name, not to mention a statue in the city park. After that, no poet could resist the fatal urge to cross lyrical swords with Trurl's electronic bard. They came from far and wide, carrying trunks and suitcases full of manuscripts. The machine would let each challenger recite, instantly grasp the algorithm of his verse, and use it to compose an answer in exactly the same style, only two hundred and twenty to three hundred and forty-seven times better.

The machine quickly grew so adept at this, that it could cut down a first-class rhapsodist with no more than one or two quatrains. But the worst of it was, all the third-rate poets emerged unscathed; being third-rate, they didn't know good poetry from bad and consequently had no inkling of their crushing defeat. One of them, true, broke his leg when, on the way out, he tripped over an epic poem the machine had just completed, a prodigious work beginning with the words:

The true poets, on the other hand, were decimated by Trurl's electronic bard, though it never laid a finger on them. First an aged elegiast, then two modernists committed suicide, leaping off a cliff that unfortunately happened to lie hard by the road leading from Trurl's place to the nearest train station.

There were many poet protests staged, demonstrations, demands that the machine be served an injunction to cease and desist. But no one else appeared to care. In fact, magazine editors generally approved: Trurl's electronic bard, writing under several thousand different pseudonyms at once, had a poem for every occasion, to fit whatever length might be required, and of such high quality that the magazine would be torn from hand to hand by eager readers. On the street one could see enraptured faces, bemused smiles, sometimes even hear a quiet sob. Everyone knew the poems of Trurl's electronic bard, the air rang with its delightful rhymes. Not infrequently, those citizens of a greater sensitivity, struck by a particularly marvelous metaphor or assonance, would actually fall into a faint. But this colossus of inspiration was prepared even for that eventuality; it would immediately supply the necessary number of restorative rondelets.

Trurl himself had no little trouble in connection with his invention. The classicists, generally elderly, were fairly harmless; they confined themselves to throwing stones through his windows and smearing the sides of his house with an unmentionable substance. But it was much worse with the younger poets. One, for example, as powerful in body as his verse was in imagery, beat Trurl to a pulp. And while the constructor lay in the hospital, events marched on. Not a day passed without a suicide or a funeral; picket lines formed around the hospital; one could hear gunfire in the distance instead of manuscripts in their suitcases, more and more poets were bringing rifles to defeat Trurl's electronic bard. But the bullets merely bounced off its calm exterior. After his return from the hospital, Trurl, weak and desperate, finally decided one night to dismantle the homeostatic Homer he had created.

But when he approached the machine, limping slightly, it noticed the pliers in his hand and the grim glitter in his eye, and delivered such an eloquent, impassioned plea for mercy, that the constructor burst into tears, threw down his tools and hurried back to his room, wading through new works of genius, an ocean of paper that filled the hall chest-high from end to end and rustled incessantly.

The following month Trurl received a bill for the electricity consumed by the machine and almost fell off his chair. If only he could have consulted his old friend Klapaucius! But Klapaucius was nowhere to be found. So Trurl had to come up with something by himself. One dark night he unplugged the machine, took it apart, loaded it onto a ship, flew to a certain small asteroid, and there assembled it again, giving it an atomic pile for its source of creative energy. ..."
 

zo0ok

Rollspelsamatör
Joined
13 Sep 2020
Messages
2,613
Jag tycker att utvecklingen känns mycket som utvecklingen av maskinöversättning, förutom att ingen blivit upprörd där och att man inte använder specifika prompter med personnamn (ännu). Maskinöversättning är inte lika bra som en mänsklig översättare, men har såklart gjort det mycket svårare att försörja sig som översättare. Maskinöversättning har tränats på en massa översatta texter, och jag tvivlar att någon har frågat översättarna om lov för detta. Eller originaltextens författare, misstänker jag.
En skillnad är att översättning inte är ett kreativt arbete, på det sätt som skapandet av konst är.

Fast översättning kräver viss kreativitet, och ingen skapar konst i ett tomrum, så visst finns det likheter.
Och jag håller i övrigt med dig.
 

soda

Warrior
Joined
13 Feb 2014
Messages
311
Helt tangentiellt blev jag nyfiken på "översättning" av konstverk. Typ, "jag skulle vilja ta till mig Picassos verk, men jag gillar inte kubismen - finns det någon jugendöversättning?"
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
17,384
En skillnad är att översättning inte är ett kreativt arbete, på det sätt som skapandet av konst är.

Fast översättning kräver viss kreativitet, och ingen skapar konst i ett tomrum, så visst finns det likheter.
Och jag håller i övrigt med dig.
Språkmänniskorna är också Jordens avskum och förtjänar det! De låg säkert bakom Babels torn! Inside job!
 
Top