Search results

Det finns ett sådant föremål om du som Dunkelmäster kommer på att det finns. Vad sägs om en hjältedryck bryggd av en bard, en ståuppkomiker, för att hantera dennes scenrädsla? Rejäl bonus på räddningsslagen, men med bieffekten att bli väldigt fnissig och dra skämt hela tiden?

En tanke jag haft sedan jag som elvaåring 1980 kom i kontakt med Gary Gygax verk är att fantastikfiktion med nordamerikansk bakgrund är en soppa av sagor, legender, och historiska skeenden. Eklektiskt mixat och blandat och filtrerat genom ett vitt manligt USA:iskt nittonhundratalsperspektiv...

Tag den tid och plats du befinner dig på. Dra bort 1500 år. Tänk om legenderna vore sanna och magi fanns på riktigt? Kör!

Part Water, Sticks to Snakes ... vilka mer klassiska (OD&D/AD&D1ed/B/X) mirakler och besvärjelser är från GT`?

City of Brass? Mässingsstaden på Eldplanet som vaktas av efriter (enligt Sutherlands omslag till DMG1ed)?

Det beror på världen och spelstilen, tänker jag. Hur känns en utmaning, hur känns narrativet runt en varelse, hur känns det att bli bättre? Oavsett om vi pratar färdigheter eller egenskaper är det fråga om ett slags förmågor. I mitt modulära system kan man öka graden av särskiljande och...

Den som känner sig väldigt väldigt liten. Och som tror att demonen ska göra dem väldigt väldigt stor. Så tror jag att mycket ondska fungerar. Och historiska fakta verkar stödja tesen att detta är en bidragande orsak.

Ah, männen ser ut som kvinnor pga 1700-talet! :-) Och nä, det var inte helt uppenbart för mig (som dock tittade på telefon och med ett par ögon som varit med i över femtio år).

Mycket fint! Dock: nästan bara män? Pga 1700-talet?

Pusselknäckarlabyrint. Spelade nån session i början av 80-talet, annars har jag mest läst det.

White Plume Mountain?

Jag är en av dem som slavar på kung Keops pyramid Och det är vi som jobbar nere intill foten Och vi sliter och vi svettas för att inte tappa tid Och det är synd om dem som inte fyller kvoten Har man en gång kommit hit Blir man aldrig mera fri Om man slutar här så slutar man i gropen Men om...

There's a lady who's sure all that glitter's gold and she is buying a stairway to heaven Så nu har hon anlitat äventyrarna att leta upp snickaren Josef, mannen med stjärnor i sin lykta. Den enda i hela världen som kan bygga en himmelstrappa.

Kan minimalism hjälpa?

Jag tänkte också på keltiska stridsmålade nakenkrigare, men började genast fundera på om inte dessa bäst spelas som barbarer?

En viktig grej i all interaktion är att gruppen gör som de mest tongivande personerna gör. Och i spelledarlett rollspel gör folk som spelledaren. Så när jag spelleder varelser i strid så spelar jag dem så som jag vill att det ska vara. Och när spelarna tycker att det känns bra så gör de...

Jag gillar cineastisk strid i rollspel. Mycket: "jag svingar mig upp på takbjälken!" eller "jag försöker avväpna henne genom att trassla in henne i gardinen jag viftar med!" Action och drama och spektakulärt. Och gärna att det uttrycker makt och känslor.

Håller med. Men när jag tänkte den tanken lite längre så blev ALLA klasser till specialförmågor.

Gammeltecknet. Gammtecknet.

Skriva en liten kampanjmiljö för OSR-ig D&D5: En vulkan-ö med många hemligheter, polynesisk/anglosaxisk klankultur och förfäderskult. Bärnstens- och jade-ekonomi, bronspansar samt valbenssvärd.