Search results

Fasen, vill läsa men är inte riktigt beredd att betala €15 för en pdf...

Jag spelar datorspelet baldurs gate 3 nu (som använde DnD 5e regler) och slås av hur sjukt ball barbar-klassen är där. Hon förflyttar sig snabbt och slaktar allt i sin väg. Upp till fyra fiender per runda ibland! Så du skulle kunna köra 5e och bara förbjuda alla klasser förutom Barbarian, om det...

Usch!

En kollega sa en gång när vi passerade sfbokhandeln: "det är väl där man kan köpa lajv". Det tyckte jag var skoj.

Attans, jag hade verkligen tänkt få in något men har varit tvungen att prioritera annat... Så kan det gå.

Ja, asså, mina reservationer gäller spel med klassisk uppdelning spelare/spelledare. I samberättarspel (som jag spelar ibland) gäller en helt annan överenskommelse. Men det är lite en äppel-päron grej kan jag tycka. När SL är allsmäktig blir det helt enkelt lite frustrerande som spelare, tycker...

Nej, och nu missförstod du mig, det viktiga är inte att något planerats i förväg utan att det är konsekvent med sådant som redan etablerats i spel. Både spelare och SL kan jazza loss hur mycket de vill så länge det inte rör något som är etablerat och/eller salient. I ett spel med klassisk...

Jag håller med @krank här, i synnerhet om det där med att sanningar kan vara mer eller mindre salienta. Jag håller med @Genesis om att saker inte är sanna förrens de händer i spel, men jag kanske har en lite mer strikt tanke om när de kommer i spel, jämfört med @Rangertheman. Om de ledtrådar...

Nja, det är nog ganska ovanligt egentligen. Men det är väl en vanlig fördom gentemot trad att det är så, jag ville mest ge ett bra exempel på motsatsen.

De är lika helt klart. Men Spindelkonungens pyramid är inte typisk trad, enligt mig. Dvs, det är inte en serie scener som ska spelas i en särskild ordning, det är en plats. Man kan spela hela äventyret Dimmornas Dal utan att alls besöka platsen Ridders rös. Det är det jag menar, att många nya...

Jag tycker Dimmornas Dal till nya DoD är ett bra exempel. Det är en öppen karta, det finns lite olika fraktioner osv.

Fast, det blir ju inte oförutsägbart för spelaren som tog beslutet. Så det är en skillnad.

Det är inte egentligen utmaningen så mycket som det oförutsedda som man är ute efter, tycker jag. Vad jag menar är att nya äventyr ofta är skriva lite öppet och eftersträvar sandlådor och fisktankar. Medans 90-tales trad mer var scener som var staplade i en specifik ordning.

Jag grämde mig över att jag redan äger allt till Hjältarnas Tid och Kopparhavets Hjältar. Annars hade jag köpt allt det. Men jag köpte sista delen av törnetronen-kampanjen (Davokar vaknar). Så nu är min Symbaroum-samling komplett!

Håller mer @Mogger om att det är ett löst problem. Men vill tillägga följande: det är inte målet utan resan som är det viktiga. Edit: tror också man måste skilja på rollpersonernas mål och spelets mål. Syftet med att ha ett mål för rollpersonerna kan vara att ge berättelsen en tydlig riktning...

Bara fyller i vad andra har sagt. VTT:er har ofta en hel drös med funktioner, men man måste inte använda alla! Precis som att man inte måste använda alla tänkbara tillbehör som finns för analogt rollspel. Och att det skulle leda till mer rälsning tycker jag inte alls stämmer. Det är bara som...

Jag sätter ju kaffet i vrångstrupen varje gång @Rangertheman skriver om att sanningen i rollspelet är helt flytande. Att SL kanske har en tanke om vem som är mördaren men sen helt ad hoc ändrar sig i stundens hetta. Jag är ingen nitisk blorbare, men jag har gränser! :D

Tycker det är perfekt att köra som ett "prova rollspel" för nybörjare. Kanske just för att det är så opretentiöst, enkelt och "töntigt". Men att spela det en gång om året är fullt tillräckligt för mig.

Men, egentligen är det kanske inte DoD23 som är dödligt så mycket som att det medföljande äventyret är dödligt?