DoD Vad spelade man egentligen för rollfigurer? [varning: 80-talsnostalgi]

Skarpskytten

D&D-smurf
Joined
18 May 2007
Messages
5,973
Location
Ett häxkräl
Jag började spela DoD 1982 och slutade i praktiken 1992. I mina samlingar har jag bland annat ett gäng rollfigurer bevarade, och jag tänkte skriva lite om dem som överlevt tidens tand här och göra lite statistik också. Vad spelade jag och mina kompisar för gubbar, i termer av folk och yrke?

Jag har inga gubbar kvar från 82 års utgåva och bara en från 84 års, den senare verkar vara ospelad. Vet inte varför det blev så, men jag tror det var så att det var SL som hade gubbarna och jag började nog leda på allvar först from EDD. Följaktligen har jag ett gäng EDD-gubbar som överlevt tidens tand, inklusive en handfull på de alternativa rollfigursbladen från Sinkadus, ni vet det med alla grundegenskaper. Jag har inte kvar gubbarna från den sista kampanjen, som spelleddes av Jonsson från slutet av 80-talet fram till 1992, för det var ju han som var SL. (Jag träffade honom c 2015, och då sa han att han inte hade kvar några av sina gamla papper).

Så det jag har kommer mer eller mindre allt från 86-90. Av dessa går ett antal koppla till tre kampanjer som jag kan rekonstruera ur minnet och ur andra papper, och sen är det en bibba med rollfigurer som jag inte kan koppla till kampanjer eller äventyr. Några av dem har jag själv tydligen spelat, men de flesta tillhör mina kompisar.

Det finns också några SLPs. De säger nog en del om hur vi gjorde EDD till vårt, och tog ut svängarna. Ett par exempel:
  1. Sauron, en svartalf. Skriven med Knuttes handstil, är rätt säker på att den var med i vår Erkenbrand-kampanj. Sauron har FV 14 i Handyxa, Slunga och FDT, och måste ha hängt med ett tag. Jag vet att en svartal-SLP dog av fällan längst ned i Khmorda-templet, men det var kanske en annan?
  2. Keeresh, en demon med höga grundegenskaper och ett helt gäng trollformler. Min handstil. Inget minne av detta.
  3. Yucatan, en papegoja med ”famillaris” som yrke. Mentalism 19, Elementarmagi 10, 26 trollformler mellan 2 och 14 i S. Jag har inget minne av detta? Kanske från Erkenbrand-kampanjen.
Fortsättes i nästa post.
 
Last edited:

Skarpskytten

D&D-smurf
Joined
18 May 2007
Messages
5,973
Location
Ett häxkräl
Folkslag
  • Människa 27
  • Alv 2
  • Dvärg 2
  • Kattman 1
Yrke
  • Krigare 7
  • Riddare 6
  • Magiker 5
  • Sjöfarare 5
  • Jägare 3
  • Tjuv 2
  • Köpman 1
  • Munk 1
  • Ninja 1 (ingen aning…)
  • Präst 1 (historisk korsfararkampanj)
Kön
  • Man 31
  • Kvinna 1 (detta val orsakade mycket huvudbry och hån mot spelaren som så grovt bröt mot våra försanthållanden)
Någon som känner igen sig? Någon som har likande statistisk?

(I Jonssons ovan nämnda kampanj spelade vi om minnet inte sviker alv/jägare, människa/tjuv, människa/krigare, karkion/magiker).
 

Sinisa_

Aeronautisk bokbindare
Joined
2 Jul 2022
Messages
740
Av någon anledning var jag besatt av olika djurfolk och metamorfer, kan de ha hetat så? Formskiftare. Hjortid, Säling. De var älvfolk. Sen även hajman. Råttfolk.

Jag inser nu hur oerhört påverkad uppväxtens fantasilekar måste varit av att min kompis råkade ha just Monsterboken 2.

Det är som med en viss färgskala jag älskar i allt - i sjalar, kläder, när jag skriver fram mina bilder och världar - det är mycket mörkt blått och grönt, och industriellt grått och vitt, och så skarpt lysande apelsinfärgat och solnedgångsrosa, violett - och jag känner hur jag älskar dessa färger och vissa kombinationer med hela min själ - men jag har insett att färgskalan kommer ifrån Empire strikes back, eller mer specifikt från en sorts ljudbok på kasettband med tillhörande häfte som jag ägde i barndomen.

Örnman!
 
Last edited:

Skarpskytten

D&D-smurf
Joined
18 May 2007
Messages
5,973
Location
Ett häxkräl
Av någon anledning var jag besatt av olika djurfolk och metamorfer, kan de ha hetat så? Formskiftare. Hjortid, Sälman. De var älvfolk. Sen även hajman. Råttfolk.

Jag inser nu hur oerhört påverkad uppväxtens fantasilekar måste varit av att min kompis råkade ha just Monsterboken 2.

Det är som med en viss färgskala jag älskar i allt - i sjalar, kläder, när jag skriver fram mina bilder och världar - det är mycket mörkt blått och grönt, och industriellt grått och vitt, och så skarpt lysande apelsinfärgat och solnedgångsrosa, violett - jag har insett att den kommer ifrån Empire strikes back, eller mer specifikt från en sorts ljudbok på kasettband med tillhörande häfte som jag ägde i barndomen.

Örnman!
Mina grupper såg uppenbarligen helt annorlunda på detta. Undrar vad grejen var? Delvis för att människa, alv och dvärg var bäst? Vi tycks ju mest ha spelat riddare, krigare och magiker … Tror att ha en bra gubbe var viktigt i vår lilla ankdam, och äventyret och systemet premierade tunga vapen och rustningar framför allt annat.
 

Bifur

Veteran
Joined
28 Dec 2015
Messages
5,180
Ingen statistik men hur minnet var de återkommande rollpersonerna i vår grupp tre människor, en halvlängdsman, en dvärg en alv och en alvalv. Dessa genomlevde i olika konstellationer 90% av äventyren. Var någon annan RP med på ett hörn minns jag det inte.

Men det var DoD. Mutant 2089 förbrukade RP i högre grad men kan inte påminna mig att någon spelade annat än IMM.
 

Franz

Things aren't different. Things are things.
Joined
4 Dec 2010
Messages
5,815
Det beror lite på vilken period i ungdomen vi pratar om, det gick lite i vågor vad jag gillade att spela.

I början av mitt rollspelande, när jag var typ 11 till 14 tyckte jag att Flykten från New York var världens bästa film och de flesta karaktärer blev kopior av Snake Plissken, tystlåtna tuffingar som väste fram allt de sa. Det tog ett tag att förstå att de övriga spelarna inte var det minsta imponerade av mina karaktärers ”coolhet” utan mest tyckte det var lite trist attde typ nästan aldrig sa nåt 😄

Efter det blev det rätt mycket alver av det sympatiska slaget. Har för mig att jag hade rätt mycket dille på alverna i Sagan om Ringen och detta var samtidigt som både PJ’s filmer och Matrix kom ut och jag var fascinerad av actionscener med akrobatiska konster.

Efter det har det varit väldigt mycket blandat. Jag gillar att testa nya grejer varje gång jag gör karaktärer så det finns ingen röd tråd längre.
 

Gurgeh

The Player of Games
Staff member
Joined
23 Feb 2001
Messages
9,867
Location
The Culture
Jag har ingen statistik, men jag vet att det var väldigt få som valde människor när vi spelade Drakar och Demoner. Det spelades dvärgar och alver och ankor och karkioner och vargmän och ännu konstigare saker, men bara en handfull människor.
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
16,931
Location
Ereb Altor
Det kanske misstas för någon form av ironisk metapropaganda men jag spelade ofta...ANKA. inte sällan baserade de sig på olika bilder i böckerna och där får jag medge att Tonys kung-fu-anka nog träffade helt rätt. I min första spelgrupp så tyckte vi quack-fu var coolt! Vi tränade kampsport och såg Bruce Lee-filmer, bygde egna "karatepinnar" etc. När vi flyttade och jag hamnade med ett annat gäng som tydligen hade medeltiden (hör och häpna!) som bas krockade ju detta. De rökte, hade svarta kläder och rakade frisyrer så det var ju uppenbart vem som hade rätt här. Hej då Bruce Lee, välkommen medeltid! Och dessvärre försvann då ankan ur vårt spelande och ersattes av (hör och häpna!) svartklädda unga män med stora svärd. Antagligen rökte de med.
 
Last edited:

koraq

Swordsman
Joined
1 Jan 2016
Messages
555
Location
Uppsala
Jag har oftast spellett, så jag har inget menageri av gamla favoriter. En av de få jag minns var en rollfigur jag tog över av en kompis och sedan spelade rätt länge med i Mutant. Han hette Zaphod och var en fysiskt muterad människa med silverskinn och fem armar. Naturligtvis hade han därför två katanas i tvåhandsfattning och en laserpistol i den femte handen, och kunde jiujitsu (vår spelledares egna kampsportsregler). Han frös ihjäl under Grå Döden...

Dessutom vet jag att jag hade minst en rollperson i WHFRP som var alvkvinna. Den sista jag minns blev gravid med Altdorfiska arvsprinsens barn. Det hade ju kunnat bli nåt...

Så jag tror många av oss helt enkelt spelade det som gav mest coola förmågor. Alver i 1st ed WHFRP är helt groteska!
 

Rangertheman

Swashbuckler
Joined
15 Dec 2015
Messages
3,059
Jag tror min första rollperson någonsin var en stråtrövare, men allt med honom var en flagrant kopia av Boromir. Kan till och med vara så att jag döpte honom till just Boromir. Sedan dröjde det länge innan jag spelade igen; jag var alltid spelledare de första åren.

Jag har sparat statistiken (och gruppens rollpersoner från nr. 100 och framåt) över vilka raser vi spelat sedan -85, då vi gick över till EDD. Det var flest människor. Flera tror jag inspirerades av Madmartigan. Annars var det mest personer med stor rättspatos och ett ridderligt beteende. Den mest minnesvärda ankan var en mycket sniken köpman vid namn Zimrathon Silveranka. Fem rollpersoner var ankor. Jag spelade lika många kattmän. De var oftast "Ranger-typer".
 

JohanL

Myrmidon
Joined
23 Jan 2021
Messages
5,929
Min erfarenhet var att Människa/Krigare, Människa/Jägare, Dvärg/Krigare och Vargman/Jägare var de vanligaste (i Expert). Köpmän, tjuvar och (elementar)magiker splashades in.
 

Skarpskytten

D&D-smurf
Joined
18 May 2007
Messages
5,973
Location
Ett häxkräl
Min erfarenhet var att Människa/Krigare, Människa/Jägare, Dvärg/Krigare och Vargman/Jägare var de vanligaste (i Expert). Köpmän, tjuvar och (elementar)magiker splashades in.
I min samling framstår människa/riddare, människa/krigare och människa/magiker som vanligast (ur minnet, är på stranden). Elementarmagi var ju bäst, men i min samling var det flera nekromantiker, tror jag.

Sen vill jag minnas att dvärg/krigare var ett poppis val, men det syns i min samling, vars representativitet är oklar.

Kan inte minnas att någon någonsin spelade anka eller halvling.
 

Skarpskytten

D&D-smurf
Joined
18 May 2007
Messages
5,973
Location
Ett häxkräl
Folk verkar ha bränt igenom rollpersoner i ett vansinnigt tempo. Vi spelade ganska långa kampanjer med samma rollpersoner och väldigt liten dödlighet.
Jag tror att vi körde många one-shots och äventyr under mellan- och högstadiet (då att göra gubbar var typ halva hobbyn), det var först på gymnasiet vi började köra kampanjer. Och så vitt jag minns blev det bara två riktiga långkörare EDD för min del, de ovan nämnda Jonsson- och Erkenbrand-kampanjerna. Den senare var en solo-kampanj.

Frapperande många krigare och riddare i min samling har FV 16-18 i pimärvapen och sköld, vilket jag antar säger något om vår uthållighet.
 
Top