Session noll

Hur brukar ni preparera för session noll? Har tankar men alltid trevligt att höra hur andra gör och få inspiration. Upplägget är längre kampanj i CoC Sverige där mycket fokus kommer ligga på att bygga karaktärsark(er) för utredarna. Tänker att vi rullar fram minst två karaktärer per spelare och finner en gedigen bakgrund till varför de känner varandra.

JonnyBboy said:

Hur brukar ni preparera för session noll?

Click to expand...

Detta är otroligt varierat, så jag kommer svara med lite olika utgångspunkter.

One-Shots
Jag skriver färdiga rollpersoner med färdiga relationer. Sätter upp en premiss. Sen kör vi. Startsträckan bör vara så kort som möjligt. Finns ingen handling, inget slut, ingenting, utan det landar där vi landar det. Är nog mitt favoritsätt att spela, överhuvudtaget. Placerar ofta scenariots centrala konflikter i gruppen istället för gentemot något externt, men inte alltid.

Det häftigaste med det är att det verkligen aldrig går att förutse hur saker faktiskt utvecklar sig. Rollspel när det är som bäst, för mig.

Friform
När jag deltagit i friformsspelande har det oftast varit med en väldigt kort premiss, snabbt samtal om eventuella trygghetsmekanismer eller andra system som används, och sen har vi mest bara kört. Väldigt nära one-shots dynamik och även här tycker jag generellt att det är mycket roligare med konflikter i gruppen istället för - likt den mesta genrefiktion - gentemot någon sorts externt hot.

Egentligen är nog detta och one-shots samma sak när jag tänker efter... Skillnaden är att det inte rullas plast.

Kampanj i nytt spel
Förbereder oftast någon sorts hjälphäften. Till Conspiracy X fixade jag häften för karaktärs- och cellgenerering exempelvis, för att slippa sitta och bläddra i böckerna och svara på samma fråga 100 gånger. Sen fick den som undrade något som bara fanns i böckerna fråga mig, så kunde jag ta reda på det längs vägen. I den kampanjen är ju del av nöjet dock att ingen känner någon annan, utan cellens hemliga konspiratörer samlas ihop av en moderorganisation.

När vi började spela Blades in the Dark så berättade jag lite om hur rollspel fungerar (på grund av ny obekant spelare) och sen gick vi direkt till att välja playbooks. De fick länkar till spelets regler och lite olika referenser några veckor innan. När allt väl kändes bra så körde vi en första kort stöt, men struntade i att skapa gäng etc. (Det utvecklade sig så att de inte fick ett Hideout etc förrän efter tre spelmöten.) Just att inte lägga ALLA kort på bordet direkt från start är något jag lärt mig. Det är bättre att spela sig fram till svaren. Dock måste jag lägga till en brasklapp om att vissa typer av spelare starkt ogillar den typen av överraskningar ("VA?! kunde jag få ett värde i X, då hade jag ju spelat annorlunda...") så du måste känna dina spelare och anpassa det lite allt eftersom.

När vi spelade D&D 5E så fick folk tillgång till Roll20:s olika kompendier någon månad i förväg, men vi gjorde rollpersonerna tillsammans. Just att det kördes online underlättade väldigt mycket. Misstaget som begicks då var att inte framtvinga lite mer variation. Det var många rollpersoner som tillhörde samma fraktioner, vilket orsakade en del onödiga slitningar.

Jag gillar numera att ha ett hyfsat fastställt slut när jag påbörjar en kampanj. Dessa är ytterst sällan narrativa, utan snarare en sorts "triggers". Exempelvis "när första rollpersonen dör" eller "när ni lämnar staden" eller vad som nu kan passa. Kan även bara vara "vi spelar mellan fem och sju spelmöten". Detta både för att undvika att kampanjen fiser av och för att jag vill spela fler spel.

Bygg RP, setting, kroka i, utforska, läs av, bejaka. Vart är det på väg? Vad intresserar sig RP för? Vad intresserar de sig inte för?

Så inte så mycket prepp alls.

Session noll är väl preppen?

Jag brukar prata med spelarna om förväntningar. Vilka förväntningar har de på spelvärlden och rollpersonerna etc. Sen brukar jag förklara hur jag tänkt mig spelvärlden. Om något krockar försöker vi reda ut det. Och så gör vi rollpersoner utefter vad vi pratat om

Min tanke inför att köra Dungeon World är att vi ska bestämma vilken typ av fantasy det ska vara och vilken teknologinivå. Sedan får de välja spelarklasser och utifrån dem kommer jag att ställa mängder av frågor kring platser, magi, religion, gillen, historiska händelser, m.m. Därefter gör vi en grov kartskiss med många blanka områden. Allt enligt DW:s regelbok.

Preppen kommer sedan när jag ska skapa fronter (eller kanske almanacs á la Perilous Wilds, har inte riktigt bestämt mig där) och eventuellt bygga ut lite andra småsaker. Men jag ska verkligen tvinga mig själv att inte förbereda mer än det absolut nödvändigaste.

Det har varierat en hel del över åren. För det mesta har det historiskt inneburit en rollpersonsskaparsession som inleds med att lite kort presentera världen. Jag har faktiskt aldrig varit brydd om att det ska finnas relationer mellan rollpersonerna eller mellan rollpersonerna och världen på olika sätt. Väldigt tidigt började folk dock skriva bakgrunder till sina rollpersoner och därifrån kunde jag fiska idéer om kampanjen tillät.

I allmänhet kör jag rollspel som de är skrivna och jag har vääldigt få rollspel som bygger in hur rollpersoner känner varandra och liknande.

I allmänhet så kör jag den här metoden i upptrappningen inför spelande:
1. Jag kollar vad jag är intresserad av för tillfället, och pratar ibland med spelarna och ser om de har idéer/vad de är sugna för.
2. Flera spel/världar pitchas väldigt kort och det/den som vinner börjar förberedas.
3. Under grundförberedelserna sätter jag ihop en lite mer utförlig guide för att ge spelarna lite mer kött på benen för deras rollpersonsskapande.
4. Rollpersoner skapas.
5. En mer detaljerad beskrivning av värld och regler skickas ut innan vi börjar spela.

Av mina spelledarkollegor nu, 6 stycken, så kör 2 mer spel eller har en stil med tydligare session zero där världen beskrivs, med frågor och diskussion med gruppen hur vi vill att världen ska vara och stil på äventyr. Rollpersonerna "avkrävs" ofta en inbördes relation, krokar i världen och sånt.

På den här sidan på min klubbs sajt kan ni om ni är intresserade ta en titt på en bunt olika spelguider:

Session 0 är de åtta timmar det tar att göra sin Eon karaktär (med astroligiska uträkningar och allt).

Kommer spelaren tillbaka efter det vet man att denne är av rätt virke. Annars har man en finfin SLp att slänga in nånstans.

1. Reda ut vad man inte vill ha med. Slaveri? Våld mot barn? Etc grejer som är "över gränsen" eller för mkt.
2. Prata om förväntningar. Vad ska vi spela, och vad är bäst/sämst med genren/motsv? Är strid kul? Deckargåtor? Hur är det med räls/bomber/osv.
Nedan är nog fokuserat på vad jag brukar spela, dvs trad/neotrad:
3. Vid behov, skapa karaktärer. Utgå från vad det är för grupp ("ett gäng pirater" eller "ett gäng bigfoot-entusiaster" eller "några grottmarodörer") och se sedan vad för RP som kan passa.
4. "Typ av grupp" bör ha besvarat frågan "varför gör vi det här?". Pirater jagar skepp, Bigfoot-entusiaster söker kryptider, grottmarodörer letar skatter på farliga platser. Osv.

Det har redan skrivits flera kloka inlägg i den här tråden. Mitt bidrag blir därför kondenserat med förhoppningen att det blir mer användbart så.

1. Vad motiverar RP att agera i just den här kampanjen som sannolikt utspelar i ett lovecraftskt Sverige? En del av svaret tror jag behöver finnas i RP:s bakgrunder.
2. Varför utgör RP en grupp (om de nu gör det)? Finns det några särskilda relationer inom gruppen som spelarna vill utforska? Har de en gemensam fiende och/eller en delvis gemensam agenda?
3. Finns det en plats (kanske en byggnad) som är återkommande? Där kan det finnas resurser och kanske även ledtrådar. Vill spelarna vara med om att utforma denna plats?

Jag har insett att det är ganska viktigt i mina två spelgrupper att ge bränsle till vad rollpersonerna förväntas göra i kampanjen under session 0. Tex spelade vi en ganska lång kampanj med iden om att vi var high-level karaktärer i en low-level värld och kom inför en "invasion" från high-level kontinenten på andra sidan havet. Vi var alltså fria att gå åt typ valfitt håll på kartan, och göra vad vi ville för att underlätta den kommande hunudtruppen.
Vi valde att förbereda för invassionen genom att utföra hjältedåd och lösa olika problem på folkets sida mot nuvarande regeringar. Perspektivet att vi var "de goda" dök mer eller mindre upp från spelarnas håll under session 0 och färgade hela kampanjen.

Session 1 tänker jag är det första spelmötet. Session 0 är när vi ska skapa karaktärer och prata om spelet ganska förutsättningslöst innan vi kör igång. Till session 0 brukar jag se till att jag har läst igenom reglerna och är tanken att vi ska köra en färdigskriven kampanj så brukar jag något så när ha läst igenom det också. Men i övrigt har jag ganska lite prepp till just session 0. Till session 1 däremot...

(Jag tycker att session 0 i sig är prepp, för resten av kampanjen.)

Jag tycker inte om att bara mötas för att göra rollpersoner. Det måste bli spel annars känns det som slöseri.

En annan sak som kan vara speciellt relevant om man kör deckargåtor (vilket ju CoC ofta är) är att reda ut lite detaljer ang. hur man som SL kör sådana. Hur "smalt" ska det vara ok att det är - om man missar en ledtråd, vad händer då? Finns det backup-ledtrådar? Se t.ex

Vidare på samma tema finns det en annan stötesten (som iofs kanske inte är lika relevant med publicerade äventyr): behöver SL veta "vem mördaren är"/motsv från början? Eller är det ok att ta spelarnas bästa idé och köra med den? Vissa tycker den senare metoden gör att de egentligen inte "lyckats" - vad de än gör så blir det ändå "rätt" och de tappar bort belöningen med att lösa en tankenöt. Andra är mer där för story och drama och är kanske helt ok med att ingen från början vet, inte ens SL, "vem mördaren är".

Att SLa mysterier har helt klart sina egna utmaningar och att reda ut lite bomber och lite nya krokar för att dra igång saker om RPna går vilse kan evt oxå vara bra.

Vid närmare eftertanke - eftersom det handlar om just CoC Sverige, så har jag ytterligare ett par tankar:

1. RP lär under någon form av utredning behöva gräva efter information. Det kan de göra på platser som blir återkommande: bibliotek med stor materialsamling (KB?), klipparkiv (Sigtunastiftelsens?), tidningsredaktion (som även kan ha internt klipparkiv), polisstation (vem som helst kommer förstås inte in där, men det kan lösas med kontakter), kafé eller krog för taxichaufförer (de vet vad som egentligen händer i stan) eller någon form av hemligt sällskap (exempelvis Frimurarna, som också har eget arkiv). Under session noll kan gruppen diskutera vilken sorts platser som kan vara särskilt intressanta att använda. Naturligtvis kan även personer fungera som utredningsresurser. Exempelvis polis, professor, advokat, krögare, servitris, bibliotekarie, arkivarie, obducent, begravningsentreprenör. Spelarna kan under session noll vara med och skapa minst en sådan återkommande SLP.

2. De svenska motsvarigheterna till Arkham borde vara Lund och Uppsala. Jag hade i en svensk CoC-kampanj befolkat universiteten där med rivaliserande forskare, som kan dyka upp på allehanda platser i landet. Minst någon RP bör då ha koppling dit. Institutionerna kan också under kampanjens gång bidra med information (bibliotek, materialsamling) och andra resurser. Förmodligen har någon akademiker även ockult anknytning, vilket kan visa sig efter hand. En lösning är att låta institutionen stå i kampanjens centrum. Kanske är då en professor den återkommande uppdragsgivaren. Självklart är han eller hon inte en helt oproblematisk person. Rivaler finns, både lokalt och nationellt. De förhatliga kollegorna/rivalerna från Lund eller Uppsala dyker med jämna mellanrum upp och ställer till det. Även denna akademiska koppling kan diskuteras och utvecklas gemensamt under session noll.

Om det är en ny grupp tycker jag det är en bra idé att köra nåt i stil med the same page tool för att kolla av att alla går in med ungefär liknande förväntningar.