Hur man ser på regler

För mig är det en mognadsfråga. På 80-talet, när vi började spela rollspel, var det viktigt att följa reglerna. Då var det fullt naturligt att pesta Äventyrsspel med en massa regelfrågor. Som vuxen+ vill jag att reglerna ska vara ett stöd för upplevelsen jag är ute efter, annars går de bort. Rulings är ett acceptabelt mellanting. Många har t.ex. problem med att Symbaroum är luddigt och saknar regler för många saker. För mig är det toppen. Rollspel som är väldigt regelstyrda eller "mekaniska" passar däremot inte mig.

Jag är nog ganska "allt eller inget" när det gäller regler. Antingen kör jag med regelsystemet strikt och enligt alla regler, eller så friformar jag. Jag gillar att friforma, så jag har definitivt inget problem med det, men kör jag med regler så ska reglerna följas. Jag är okej med att frångå regler, men då görs det explicit och det är därmed ett hack, så då är det tydligt att vi inte spelar originalspelet. Att köra lite sådär "Vi följer reglerna när vi vill" eller "Vi spelar efter reglerna, men en av oss får ändra på reglerna när hen känner för det" ligger inte riktigt för mig. Jag vill veta vad vi spelar, och jag vill att alla följer reglerna vi satt upp. De finns där av en anledning.

Jag ogillar också regler som är såpass komplicerade att man inte kan förklara dem lite snabbt innan man sätter igång.

Rangertheman said:

För mig är det en mognadsfråga.

Click to expand...

Om vi talar om mognadfråga i avseende "ju äldre man blir, desto fler saker har man haft möjlighet att prova på, och därmed kunna hitta vad som passar en" så håller jag med.
Om det är "omogna personer gillar X, men mogna personer gillar Y" så kan jag inte mer än säga att jag inte håller med.

Jag tror att många spelare, inte minst med en bakgrund i D&D, lägger stor vikt vid att klasser ska va balanserade mot varandra så att man inte har generell fördel eller nackdel av att välja en viss klass. Restriktioner kring rustningar är en metod för att skapa sådan balans.

Liknande resonemang finns t.ex. kring klanerna i VtM eftersom vissa av dem har klan-nackdelar som anses mindre hindrande än andra samt att vissa har en uppsättning in-clan discipliner som spretar mindre än andra. Många spelare vill helt enkelt att det ska finnas någon sorts symmetri eller rättvisa.

Det kräver ju också en del regelkunskap eller förståelse för hur rollspel funkar för att veta vad som faktiskt blir skoj. En regeländring i ena änden av systemet kan ge knockoneffekter i andra änden som kan vara svåra att förutsäga och som kan minska behållningen i spelet. Så särskilt om man är lite oerfaren kan det kanske vara en bra policy att hålla sig till reglerna som skrivna för att maximera mängden skoj över tid.

Man Mountainman said:

Det kräver ju också en del regelkunskap eller förståelse för hur rollspel funkar för att veta vad som faktiskt blir skoj. En regeländring i ena änden av systemet kan ge knockoneffekter i andra änden som kan vara svåra att förutsäga och som kan minska behållningen i spelet. Så särskilt om man är lite oerfaren kan det kanske vara en bra policy att hålla sig till reglerna som skrivna för att maximera mängden skoj över tid.

Click to expand...

Tja, det beror väl lite på huruvida man rent generellt anser att spelskapare är bra på att skapa regler som ger upphov till skoj. Tycker man att regler i regel är skrivna så att de faktiskt blir skoj så är det ju som du skriver. Är det däremot så att spelmakare gissar och höftar ungefär lika mycket som alla andra, och dessutom knappast har koll på vad alla andra tycjer är kul (much less den specifika spelgruppen)… så skulle jag säga att det känns mer osäkert.

Och så beror ju såklart hur stark effekt detta har på hur mycket man använder reglerna. En gång per äventyr? En gång per spelmöte? En gång per scen? Konsekvenserna både av regler som är tråkiga as-written och regler som man råkar ta sönder och göra tråkiga varierar ju rätt mycket med hur stor plats man låter regler ta kring spelbordet och vilken vikt man tillmäter deras resultat.

Jag fattar att regler kanske inte är så viktigt för folk som har spelat i 20 år och har en massa erfarenhet och kan köra lite på känsla vad som är bra. Men det är varken särskilt hjälpsamt eller intressant. Regler för mig handlar inte om att optimera karaktärer, utan är (bör vara) grundläggande för att forma spelupplevelsen och stödja berättandet. Regler *är* själva spelet!

krank said:

Tja, det beror väl lite på huruvida man rent generellt anser att spelskapare är bra på att skapa regler som ger upphov till skoj.

Click to expand...

Även det är väl något man bara kan komma fram till på basis av hyfsat omfattande erfarenhet av regler.

Gerkub said:

Jag fattar att regler kanske inte är så viktigt för folk som har spelat i 20 år och har en massa erfarenhet och kan köra lite på känsla vad som är bra. Men det är varken särskilt hjälpsamt eller intressant. Regler för mig handlar inte om att optimera karaktärer, utan är (bör vara) grundläggande för att forma spelupplevelsen och stödja berättandet. Regler *är* själva spelet!

Click to expand...

Om reglerna är vad som formar spelupplevelsen så skulle jag säga att spelet har för dåliga spelledartekniker… Alltså, jag fattar ju att det finns folk som tycker regler är viktiga, och det får man ju såklart tycka, men det finns andra sätt att forma det som händer kring spelbordet än att ha en massa siffror och tärningar och mekanik som (i mina ögon) ställer sig ivägen för inlevelse och flow.

Om man dessutom envisas med att köra rules-as-written redan från början när man är ovan… då lär det ju bli paus för att räkna matte och rulla plast precis hela tiden. Hur hinner man då ens med något rollspelande? =)

För en del personer och i en del fall är reglerna absolut spelet. Men är det något man kan säga sådär i allmänhet? Nä.

Man Mountainman said:

Även det är väl något man bara kan komma fram till på basis av hyfsat omfattande erfarenhet av regler.

Click to expand...

Ja, men personen som ger råd till nybörjare lär väl rimligen ha sådan erfarenhet? Eller?

krank said:

Ja, men personen som ger råd till nybörjare lär väl rimligen ha sådan erfarenhet? Eller?

Click to expand...

Jag vet inte vad det är för person du pratar om nu. Jag sa bara att om man är oerfaren med regler (eller rollspel i allmänhet) så är det svårt att avgöra vilka avsteg från reglerna som kommer att vara en till gagn.

krank said:

Om reglerna är vad som formar spelupplevelsen så skulle jag säga att spelet har för dåliga spelledartekniker… Alltså, jag fattar ju att det finns folk som tycker regler är viktiga, och det får man ju såklart tycka, men det finns andra sätt att forma det som händer kring spelbordet än att ha en massa siffror och tärningar och mekanik som (i mina ögon) ställer sig ivägen för inlevelse och flow.

Om man dessutom envisas med att köra rules-as-written redan från början när man är ovan… då lär det ju bli paus för att räkna matte och rulla plast precis hela tiden. Hur hinner man då ens med något rollspelande? =)

För en del personer och i en del fall är reglerna absolut spelet. Men är det något man kan säga sådär i allmänhet? Nä.

Click to expand...

Jo visst, men du måste börja någonstans. Spelet är inte ett tomt papper, utan utgår från vissa tankar och förhållningssätt som gruppen måste vara överens om. Visst finns det regler som inte innehåller matte eller tärning. Jag tror att regler kan stödja inlevelse och flow på olika vis, och SL-tekniker kan kanske beskrivas som "mjuka" regler.

Man Mountainman said:

Jag vet inte vad det är för person du pratar om nu. Jag sa bara att om man är oerfaren med regler (eller rollspel i allmänhet) så är det svårt att avgöra vilka avsteg från reglerna som kommer att vara en till gagn.

Click to expand...

Jag tänker att när du skriver det så är du ju en person som kommer med en (hypotetisk) rekommendation…

Alltså. Jag tycker inte att det här nödvändigtvis är något nybörjaren själv behöver ha lång erfarenhet av. Jag tycker att jag generellt, med den erfarenhet jag har, så bör nybörjare inte ha alltför stor respekt för att spelskapare vet vad de håller på med, eller att reglerna så som de är skrivna faktiskt kommer att leda till Kul. Min erfarenhet, från det första spel jag någonsin spelade fram till nu, är att inget rollspelssystem jag kommit i kontakt med har varit roligt. De har varit olika grad av tråkiga, och en del av dem har varit mindre i vägen än andra.

Så om jag skulle ge ett råd till en nybörjare så vore det "don't sweat it. Testa att ändra på saker, se vad som händer. Plocka bort grejer, lägg till. Nej, man måste inte testa RAW först om RAW verkar dumt. Reglerna är inte det viktiga."

Jag tycker inte att man generellt kan säga att regler i rollspel är välkonstruerade för att "skapa kul", helt enkelt. Så jag tycker inte att det är rimligt att utgå från att följande av reglerna leder till maximal mängd skoj över tid.

Gerkub said:

Visst finns det regler som inte innehåller matte eller tärning.

Click to expand...

Behöver vi en gammal hederlig definitionstråd, "Vad är regler"? =)

Jag tenderar, när jag pratar om regler, att prata om regelmekanik. Poäng, listor, tabeller, värden. "Om du är magiker lvl5 så får du fjortom spell slots", "du har tre handlingar per stridsrunda", "rulla 1t8 för att se om du lyckas". Snarare än regler som "det finns en spelledare" eller för den delen "när du förbereder ett deckarmysterium, se till så att det finns minst tre sätt att nå varje viktig plats/person".

Använder man en bredare definition så funkar såklart ingenting jag säger längre =)

krank said:

Jag tänker att när du skriver det så är du ju en person som kommer med en (hypotetisk) rekommendation…

Click to expand...

Jaha, nä, jag avsåg bara att beskriva det beslutsproblem som nybörjaren de facto står inför och hur sträng trogenhet mot reglerna kan vara en rimlig lösning på det problemet.

Skulle jag ge *råd* till en nybörjare så... tja, det beror väl mycket på vem nybörjaren är. Men en bra början är väl alltid att bekanta sig med ett representativt urval av regler (och, mer allmänt, spelprocedurer) och försöka förstå deras syfte och vilken effekt de har på spelet, så att man blir bättre rustad att ta självständiga beslut om hur man vill att ens spel ska regleras.

krank said:

Behöver vi en gammal hederlig definitionstråd, "Vad är regler"? =)

Jag tenderar, när jag pratar om regler, att prata om regelmekanik. Poäng, listor, tabeller, värden. "Om du är magiker lvl5 så får du fjortom spell slots", "du har tre handlingar per stridsrunda", "rulla 1t8 för att se om du lyckas". Snarare än regler som "det finns en spelledare" eller för den delen "när du förbereder ett deckarmysterium, se till så att det finns minst tre sätt att nå varje viktig plats/person".

Använder man en bredare definition så funkar såklart ingenting jag säger längre =)

Click to expand...

Jaha, ja för mig är t ex Moves i Apocalypse World lika ”mekaniskt”. De hjälper SL och spelare att driva på händelserna på ett ganska formaliserat vis, utan att iaf sl slår tärning.

Krävs mer definition än att en regel är ett auktorativt påstående om vad man ska, får, inte ska eller inte får göra, eller beskriver vad som sker givet en viss förutsättning (tex en viss handling)?

Ett move i AP är ju en regel i bemärkelsen att den säger ”om rp/sl gör X händer Y”.

Gerkub said:

Jaha, ja för mig är t ex Moves i Apocalypse World lika ”mekaniskt”. De hjälper SL och spelare att driva på händelserna på ett ganska formaliserat vis, utan att iaf sl slår tärning.

Click to expand...

Ja, de räknar ju jag också till regler. De innebär ju typ alltid paus för matte och plast, och läsande i listor och annat som rollpersonen inte gör. De är för mig precis lika störande för flödet i spel som motståndstabellen eller stridsrundor.

(Med förbehåll för att jag inte spelat själva AW utan bara spel "powered by the apocalypse".)

krank said:

Ja, de räknar ju jag också till regler. De innebär ju typ alltid paus för matte och plast, och läsande i listor och annat som rollpersonen inte gör. De är för mig precis lika störande för flödet i spel som motståndstabellen eller stridsrundor.

(Med förbehåll för att jag inte spelat själva AW utan bara spel "powered by the apocalypse".)

Click to expand...

Jag har sett pbta-hacks helt utan tärning, men det är klart att det blir lite läsande ändå. För min lite ADD:iga hjärna hjälper de mig att hålla lite struktur på spelandet, och efter ett tag brukar jag inte ens tänka på att jag använder dom.

Tänker att det finns också andra typer av inlevelse, regler kan stödja en ”objektiv” spelvärld som spelare kan leva sig in i.

Lupus Maximus said:

Om vi talar om mognadfråga i avseende "ju äldre man blir, desto fler saker har man haft möjlighet att prova på, och därmed kunna hitta vad som passar en" så håller jag med.
Om det är "omogna personer gillar X, men mogna personer gillar Y" så kan jag inte mer än säga att jag inte håller med.

Click to expand...

Ja, jag menar mer åt det förra hållet att erfarenhet ger en trygghet, både i att veta vad man gillar och i vetskapen att rollspelet inte imploderar till ett svart hål om man inte följer spelskaparens avsikter till punkt och pricka.