Vanliga jävla människor

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
14,617
Location
Göteborg
Jag gillar ju inte vanligt jävla rollspel, men vet ni vad jag gillar? Vanliga jävla människor. Inte superhjältar, inte krigare och magiker, inte poliser*, inte vampyrer och inte kommandosoldater. Jag gillar revisorer, barnpsykologer, bibliotekarier, personalschefer, författare, taxichaufförer och ja, till och med managementkonsulter. Jag tycker nog att rollspel är som bäst när man spelar vanliga jävla människor.

Ännu bättre, jag vill att de ska vara i den vanliga jävla världen, också. Ett fantasyspel blir genast bättre om man spelar vanliga jävla människor, men det blir ännu bättre om man spelar i den vanliga jävla världen istället. Gärna Sverige, men jag kan gilla lite Brasilien, Japan, Grekland, Sydafrika eller andra vanliga jävla länder också.

Och vad ska rollpersonerna göra? De har såklart problem. Det är ju ofta vad bra rollspel handlar om. Men de har … japp, vanliga jävla problem. Inte att de jagas av demoner, inte att världen håller på att gå under, inte att de dragits in i en mystisk konspiration eller att de plötsligt fått magiska krafter. Nej, jag vill spela folk som har svårt att öppna sig inför andra, folk som inte kan sluta med spriten, folk som inte har pengar nog i slutet av månaden, som är rädda för att de kastar bort sitt liv på fel karriär och folk som inte vet om de borde skilja sig.

Jag kan gilla de andra grejerna också, men jag har lite tänkt tillbaka på de spelpass jag spelat de senaste åren och alla spelpass med vanliga jävla människor i vanliga jävla världen med vanliga jävla problem har blivit bra spelpass. Vartenda ett. Jag har absolut haft bra spelpass även med ovanligheter, men ovanstående trio är fan rakt av garanterat bra spel. Det blir mer äkta, mer nära, mer verkligt, mer gripande. Det blir alltid berättelser där jag kan leva mig in och empatera. Jag kan bygga roller med ett djup och en kännedom som påhittade världar aldrig kan erbjuda. Jag kan säga att min rollperson kommer från Åmål och folk har genast mer associationer till Åmål än någon stad i en annan värld. Jag kan säga att min rollperson sätter sig ned och njuter av små bitar västerbottenost och ett glas billigt rödtjut från systemet för 199 kr för en trelitersbox. Inget culturegamingspel kan matcha alla kulturella associationer som finns i detta.

Vad vill jag säga med den här tråden? Äh, jag vet inte. Det är något mellanting mellan en insikt, en provokation och ett manifest. Kanske en fråga, också. Vad tycker ni? Ovanstående är ju, om man tittar på rollspel i stort, uppenbarligen inte en populär åsikt. Men jag är ju rätt van vid att jag tycker tvärtom mot alla andra. :gremgrin:

* Okej, kanske poliser, men de ska fanimej inte lösa mystiska brott!
 

Sömniga Isaac

Rollspelsinkvisitor
Joined
9 Feb 2008
Messages
1,928
Location
Örebro
Jag känner att rollspel känns som bäst för mig när jag kan relatera till personerna och det är i regel enklare för mig desto mindre fantastik som är med och desto närmare vår verklighet vi är. Det är relationer, det är dramat och det är de mänskliga problemen jag vill utforska. Är lika dan när jag läser böcker och ser filmer. Jag zonar ut om jag ser på fantasy, men jag sitter som klistrad framför ett drama om mellanmänskliga relationer.
 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,479
Location
Rissne
Vad tycker ni?
Nästan exakt den raka motsatsen till det där =)

Men jag är ju rätt van vid att jag tycker tvärtom mot alla andra. :gremgrin:
I egenskap av någon som ganska ofta har "konstiga åsikter" som ingen annan håller med om så sympatiserar jag. Den positiva sidan är väl att man (eller jag iaf) korta stunder kan övertyga sig om att den egna åsikten helt enkelt är bättre och lite finare och mer upphöjd i största allmänhet än alla de andras. Enda problemet med det är väl den nästan omedelbara skammen över vilken elitist man tydligen är.

//Krank, bättre än er som inte inser vilket cinematiskt mästerverk Jupiter Ascending är, och definitivt er som inte fattat hur störigt det är att ha handen i vägen hela tiden när man ritar.
 

erikt

Hero
Joined
21 Feb 2014
Messages
1,176
Spela vanlig människa som gör vanliga saker i den vanliga världen - det gör man ju i princip vartenda vakna ögonblick ändå, så det känns inte bara tråkigt utan även rätt onödigt att göra det i rollspel också.

Spelar jag rollspel vill jag kunna komma bort från allt det där alldagliga och spela något jag inte så lätt kan prova på i verkligheten.
 

JJoghans

Regelknackare
Joined
13 Sep 2012
Messages
826
Location
Wakoku
Fantastik av något slag är viktigt i rollspel för mig. Skulle någon fresta mig med att spela en managementkonsult som kämpar med sin alkoholism och sönderfallande äktenskap skulle jag nog säga "nej tack". Men det är ju det här som är det tjusiga med rollspel; att det går att göra så mycket sjukt olika saker.
 

Leon

Leo carcion
Joined
8 Mar 2004
Messages
6,395
Det du behöver är portalfantasy - vanliga människor som gör vanliga saker tills de trillar genom förtrollade obsidianspeglar och istället brottas med ormhövdade halvgudar på en brinnande minaret över en fördömd glasstad.
 

Basenanji

Postd20modernist
Joined
4 Nov 2002
Messages
8,460
Jag är med dig till 80%!

Jag gillar nutidsspel och jag gillar verkligen när man spelar (hyggligt) vanliga dudes. Jag kan gilla poliser, utredare, militärer mm men just nu skulle jag helst vilja spela typ journalister eller hjälparbetare som gör sketna grejer runtom i världen.

En pitch är att rp är lycksökande unga typer som vill skriva en tung text om något mystiskt ämne "Why the US joins forces with chinese spies and develops anti-Ufo weapons in rural Siberia". Givetvis ska redaktionen vara cyniska medelålders män som bara vill skapa klick.

Och så visar det sig att Det Finns Mer Att Gräva Upp.

Det jag går igång på är just känslan av at vara en (ganska) normal person som sakta men säkert - av omständigheter denne inte kan styra över - blir en klassisk protagonist.

Så, vi är lika i mycket, men diskbänken måste för mig till slut bli mer än bara diskbänk. Och ja, jag kan acceptera et och annat övernaturligt inslag.

🙂
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
14,617
Location
Göteborg
Min grundinställning är att jag genom rollspel vill uppleva något jag inte kan eller redan har upplevt i mitt vanliga liv.
Ja, det kan jag nog hålla med om. Men jag har aldrig varit managementkonsult, halft alkoholproblem eller kämpat med mitt sönderfallande äktenskap. Och för mig blir det nog kraftigare när det är saker som ligger nära. Jag vill inte heller spela mitt eget liv, men ett liv som någon har, ett liv som jag skulle kunnat ha, ett liv som är möjligt, det ger mig mycket mer än ett liv som aldrig skulle kunna vara annat än fiktivt. Då kommer jag genast längre bort från det.

Av den anledningen kan jag gå igång på historiska spel, för det är också något som har funnits, och jag kan digga hård scifi, för det är visioner om hur framtiden kan se ut. Men det ska alltid slängas in jävla trollkarlar i alla spel.

Som sagt, jag kan ha kul och få bra spelpass på andra sätt också, men att spela close to home är nästan en garanti för att det ska bli bra. Kanske min favoritkampanj genom tiderna gick ut på att vi var ett belgiskt elektropunkband som försökte slå igenom i Frankrike. En annan spelade vi personalen på ett grekiskt hotell som hade ekonomiska bekymmer. Jag har bara hört talas om den episka Follow-omgången på LinCon där de spelade fiskadvokater (alltså advokater som hanterade fall gälande fisk, inte advokater som var fiskar*), men den verkade toppen. Min favoritomgång i Hantverksklubben handlade om en pensionerad stridspilot som skrev om sina erfarenheter från andra världskriget, men som samtidigt kämpade med att hans eget minne höll på att gå förlorat. Så jävla vackert.

Inget av detta är saker som jag upplever i mitt vardagsliv, men de är saker som händer eller skulle kunna hända i verkligheten, och det gör dem så mycket starkare för mig. Att få mig att bry mig lika mycket om en magisk krigare vars hela klan mördades av en demon är mycket svårare än att få mig att bry mig om en sjukpensionerad lärare vars bror dog i cancer.

* Om du vill spela advokater som är fiskar så kommer du ganska nära med Sea Dracula. Där spelar man advokater under vatten, men man är inte fiskar, utan hästar, kor, älgar och sån't.
 

Zorbeltuss

Hero
Joined
7 Nov 2012
Messages
1,105
Jag kan inte säga att jag älskar det men jag älskar konceptet och är oerhört sugen på att testa!
 

guldfink

Hero
Joined
6 Feb 2011
Messages
1,006
Jag spelar och gillar att spela fantasy och allt det där andra, men går i gång på ditt manifest. Enda invändningen är att jag tycker att du tar för dramatiska exempel på problem. Det finns gott om (mindre) problem även för människor som inte är fattiga, missbrukare och/eller står inför skilsmässa. Ta mig här om dagen: Jag satt hemma och jobbade, blev lite magsjuk vid lunch och när det var dags att hämta barnen från skola och förskola kunde jag knappt stå. Min fru jobbar en timme från där vi bor, grannarna var på jobbet och min mamma har brutit armen och kunde inte köra bil! Vilken knivig situation! Bra uppslag för ett rollspelsscenario!
 

Ape of Wrath

DOWN WE GO
Joined
13 Jul 2012
Messages
1,581
Location
Göteborg
Men jag har aldrig varit managementkonsult, halft alkoholproblem eller kämpat med mitt sönderfallande äktenskap. Och för mig blir det nog kraftigare när det är saker som ligger nära. Jag vill inte heller spela mitt eget liv, men ett liv som någon har, ett liv som jag skulle kunnat ha, ett liv som är möjligt, det ger mig mycket mer än ett liv som aldrig skulle kunna vara annat än fiktivt. Då kommer jag genast längre bort från det.

Inget av detta är saker som jag upplever i mitt vardagsliv, men de är saker som händer eller skulle kunna hända i verkligheten, och det gör dem så mycket starkare för mig. Att få mig att bry mig lika mycket om en magisk krigare vars hela klan mördades av en demon är mycket svårare än att få mig att bry mig om en sjukpensionerad lärare vars bror dog i cancer.
Ja, det kan jag nog hålla med om. Men jag har aldrig varit managementkonsult, halft alkoholproblem eller kämpat med mitt sönderfallande äktenskap. Och för mig blir det nog kraftigare när det är saker som ligger nära. Jag vill inte heller spela mitt eget liv, men ett liv som någon har, ett liv som jag skulle kunnat ha, ett liv som är möjligt, det ger mig mycket mer än ett liv som aldrig skulle kunna vara annat än fiktivt. Då kommer jag genast längre bort från det.

Av den anledningen kan jag gå igång på historiska spel, för det är också något som har funnits, och jag kan digga hård scifi, för det är visioner om hur framtiden kan se ut. Men det ska alltid slängas in jävla trollkarlar i alla spel.

Som sagt, jag kan ha kul och få bra spelpass på andra sätt också, men att spela close to home är nästan en garanti för att det ska bli bra. Kanske min favoritkampanj genom tiderna gick ut på att vi var ett belgiskt elektropunkband som försökte slå igenom i Frankrike. En annan spelade vi personalen på ett grekiskt hotell som hade ekonomiska bekymmer. Jag har bara hört talas om den episka Follow-omgången på LinCon där de spelade fiskadvokater (alltså advokater som hanterade fall gälande fisk, inte advokater som var fiskar*), men den verkade toppen. Min favoritomgång i Hantverksklubben handlade om en pensionerad stridspilot som skrev om sina erfarenheter från andra världskriget, men som samtidigt kämpade med att hans eget minne höll på att gå förlorat. Så jävla vackert.

Inget av detta är saker som jag upplever i mitt vardagsliv, men de är saker som händer eller skulle kunna hända i verkligheten, och det gör dem så mycket starkare för mig. Att få mig att bry mig lika mycket om en magisk krigare vars hela klan mördades av en demon är mycket svårare än att få mig att bry mig om en sjukpensionerad lärare vars bror dog i cancer.

* Om du vill spela advokater som är fiskar så kommer du ganska nära med Sea Dracula. Där spelar man advokater under vatten, men man är inte fiskar, utan hästar, kor, älgar och sån't.
Jag vill nog mest slippa bry mig mer känner jag :) Det gör jag dagarna i ända ändå.

Jag har dealat med psykisk ohälsa, missbruk, otrohet, kraschade förhållanden, självmord, vårdnadstvister, misshandel, övergrepp och fan och hans moster. Rollspel är för mig en väg bort från allt det. Jag skulle aldrig vilja ha mer av det.

Men såklart, to each his own. Vi spelar av olika anledningar och med olika ryggsäckar.

Ju längre bort jag kommer från mitt eget, eller ett alternativt liv, desto bättre :)

OBS! Jag menar inte att jag på något sätt är missnöjd med mitt liv, tvärtom är jag oerhört nöjd med allt vad mitt liv innebär. Jag vill bara ha en ventil.
 

Svarte Faraonen

Oenofil oikofob
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,643
Location
Värnhem, Malmö
Jag tänker här lite på Norm MacDonald och hans klagomål på komiker som bestämmer sig för att ställa sig på scen och berätta om sin cancer. Hans poäng var "det är intressant, det är bara så livet är".
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
14,617
Location
Göteborg
Jag har dealat med psykisk ohälsa, missbruk, otrohet, kraschade förhållanden, självmord, vårdnadstvister, misshandel, övergrepp och fan och hans moster. Rollspel är för mig en väg bort från allt det. Jag skulle aldrig vilja ha mer av det.

Men såklart, to each his own. Vi spelar av olika anledningar och med olika ryggsäckar.
Ja, en del av detta kan ju absolut vara mitt privilegierade medelklassliv. Jag har egentligen aldrig behövt genomlida något särskilt dåligt i mitt liv. Men utanför rollspelskretsar tror jag inte att jag är ensam. Det finns ju gott om teater, böcker och filmer som handlar om just dessa saker, och utanför Hollywood är nog filmer om vanliga människor till och med majoriteten. Men lite i och med att rollspel framförallt handlar om fantastik så drar det nog till sig folk som gillar fantastik. Inget konstigt eller fel med det. Jag gjorde det också när jag började spela rollspel.

Men just nu vill jag ha mindre Marvel och Tolkien och mer Almodóvar och Balzac.

BTW nu påmindes jag att införskaffa Nerver av Stål :) Lulu va?
 

Ape of Wrath

DOWN WE GO
Joined
13 Jul 2012
Messages
1,581
Location
Göteborg
Ja, en del av detta kan ju absolut vara mitt privilegierade medelklassliv. Jag har egentligen aldrig behövt genomlida något särskilt dåligt i mitt liv. Men utanför rollspelskretsar tror jag inte att jag är ensam. Det finns ju gott om teater, böcker och filmer som handlar om just dessa saker, och utanför Hollywood är nog filmer om vanliga människor till och med majoriteten. Men lite i och med att rollspel framförallt handlar om fantastik så drar det nog till sig folk som gillar fantastik. Inget konstigt eller fel med det. Jag gjorde det också när jag började spela rollspel.

Men just nu vill jag ha mindre Marvel och Tolkien och mer Almodóvar och Balzac.


Underbart, detta är ju en stor del av charmen med rollspel, vi kan hitta vår grej!

Nu blev det ett long overdue köp av Nerver av Stål också :)
 
Top