När började rollspelens pågående guldålder, och när tar den slut?

Bifur

Veteran
Joined
28 Dec 2015
Messages
5,182
Så i korthet: Det fick oss att prova helt nya spel, spelstilar, och gav oss en bredd som jag idag gissar inte är representativ för många rollspelare (som inte hänger på rollspel.nu eller liknande platser, vi är antagligen undantag)
Lustigt. Jag har då den rakt motsatta upplevelsen. 90-talsförändringarna av Ävenryrsspels utbud var en stark bidragande orsak till att folk i min krets slutade spela (och jag med). Jag började inte bredda mig förrän jag tog upp spelandet igen 2007.

Kan bara vara avundsjuk på sådana som dig, den utvecklingen fanns inte på kartan i min sociala kontext. Sen vet jag inte om vi lär oss något av det, eller vems erfarenhet som är mest representativ.
 

luddwig

Lawful evil
Joined
30 Jan 2013
Messages
5,514
90-talsförändringarna av Ävenryrsspels utbud var en stark bidragande orsak till att folk i min krets slutade spela (och jag med). [...] Kan bara vara avundsjuk på sådana som dig, den utvecklingen fanns inte på kartan i min sociala kontext. Sen vet jag inte om vi lär oss något av det, eller vems erfarenhet som är mest representativ.
Min upplevelse är densamma som för @chrull. Jag och mina spelkompisar tappade intresset för Äventyrsspels produkter när DoD -91 kom men vi slutade aldrig spela. Istället växlade vi över till andra spel, främst ADD och Star Wars D6. Några hemmabyggen förekom också. Vi återvände till svenska spel när Riotminds släppte DoD men spelet höll inte i längden och MUA lockade aldrig. Istället blev det DnD 3.X följt av en paus när livet kom emellan. 2013 upptäckte vi OSR som drog oss tillbaka till hobbyn och det är också det vi i huvudsak spelat på senare år. Den lilla rollspelsdöd jag upplevt förknippar jag därför inte med Äventyrsspel utan snarare med TSR:s nedgång och fall 1997 samt WEG:s konkurs 1998.
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,167
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Rollspelsdöden är verkligen en bullshit-idé, och i synnerhet framstår det så för mig som Eon- och WoD-spelare. White Wolf publicerade några av sina absolut bästa moduler på tidigt 00-tal, och Eon blomstrade, moduler gavs ut på löpande band, fan-material skapades till höger och vänster och Eon-forumet här på rollspel.nu fucking ägde. Samtidigt gjorde indiespelen enorma innovationer som förändrade spelandet på fundamentala vis. 00-talet var inte en rollspelsdöd, det var en höjdpunkt. Jag tycker fan att dagens vanity publishing, nostalgi-runkande, IP-fixering och enorma balkanisering nästan är ett -sämre- rollspelsklimat än det som rådde på 00-talet.
 

Henke

Avdankad Konventsarkeolog
Joined
8 Mar 2009
Messages
4,259
Location
Kullavik
Rollspelsdöden är verkligen en bullshit-idé, och i synnerhet framstår det så för mig som Eon- och WoD-spelare.
Givetvis kan känslan vara mer subjektiv och produktkopplad utifrån vad man spelade under den perioden. Sen är det väl som nämnt i andra trådar att det beror på vilken fas i livet man befann sig i. För egen del hade jag spelat sedan 1986-87 med mycket fokus på gamla Mutant och Ereb Altor. När dessa spelvärldar trängdes undan av Mutant 2089 (och Rymd/Chronicles) och Chronopia så kom det ungefär samtidigt som jag slutade gymnasiet, började jobba, träffade flickvän osv vilket tillsammans bidrog till att utrymmet och fokuset för rollspel försvann. Att jag överhuvudtaget hittade tillbaka var främst för att jag började läsa Erik Granströms Konfluxsvit-böcker 2004 och blev sugen på att spela kampanjen, involverades i Svavelvinter-rollspelet, År Noll och på den vägen är det... Eon och WoD dök upp under min frånvaro och blev därför aldrig intressant då det handlade om helt andra spelvärldar. Däremot blev jag superpepp på MUA då det fortsatte på den tidslinje i mutant som jag gillade.

nostalgi-runkande
Trist och lite provocerande beskrivning av något som många uppskattar...
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,167
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Sen är det väl som nämnt i andra trådar att det beror på vilken fas i livet man befann sig i.
Jo men absolut, jag var ung student på 00-talet, med massor av fritid och energi. Jag var aldrig del av DoD-fenomenet på 80-talet.

Trist och lite provocerande beskrivning av något som många uppskattar...
De allra flesta gillar nog att runka, jag är inget undantag, man ska bara inte inbilla sig att det har verkshöjd.
 

Bifur

Veteran
Joined
28 Dec 2015
Messages
5,182
"Rollspelsdöden" har vi ju debatterat här förr och någon slags konsensus är väl att det är en metafor för minskad utgivning och minskat spelande, inte en faktisk död för hobbyn. Det går ju inte att mäta i sak men granskningar av data på Alexandra.dk visar att antalet konvent med rollspel och antalet arr på de konventen sjönk betydligt från ca år 2000 och 10-12 år framåt (men från en relativt sett hög nivå). Det förringar inte inflytandet de spelen som var stora under den perioden hade eller engagemanget hos dem som spelade dem. Det kan vara sant samtidigt som hobbyn som helhet hade färre utövare under de åren, jämfört med tidigare och senare.
 
Last edited:

afUttermark

Swashbuckler
Joined
17 Oct 2011
Messages
1,987
Jag åkte inte på konvent när jag var barn, 1982-1992. Under dessa år pratade jag aldrig om att jag spelade rollspel. Varken i klassrummet eller på fotbollsträningen. Man ville ju inte få stryk av de riktiga sportkillarna. Detta var ju på den tiden det var töntigt att spela comendore 64 också. Jag, Chrille, och Niklas spelade men vi pratade typ aldrig så någon hörde om det. I Högstadiet träffade jag ytterligare några som spelade och började hänga med dem. Men jag berättade typ inte för någon. Under gymnasietiden kanske man kunde erkänna någon gång på fyllan att man lirade rollspel och vissa som hörde det kunde undra lite vad det var. Men som raggningsreplik var det ju dödsdömt att diskutera Ereb Altor eller Mutant med någon tjej. Efter gymnasiet spikades väl vår spelgrupp och vi har väl hängt i och spelat sen dess. Vi åkte till något Borcon och strölajvade lite på skoj. Det var ju först i tjugofemårs åldern med MUA som spelandet blev helt okejat att prata om.
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
16,931
Location
Ereb Altor
Trist och lite provocerande beskrivning av något som många uppskattar...
Oerhört trist. Det finns f.ö inga rollspel som inte blickar bakåt, och har inte gjort sedan 90-talet. Att man inte fattar det är bara beklagligt, men för vissa är det tydligen viktigare att framhäva sin egen smak och sätta nedsättande etiketter på andra. Trist som sagt.

Eon är ett lysande exempel. Ett fantastiskt spel som lyckades fylla vakuumet efter DoD, men man lyckades ju med det tack vara att man var en andlig uppföljare till det vuxnare och mer seriösa DoD som många hade önskat sig. Vi var inte länger 14 och hade på många sätt vuxit ur DoD och ville ha något mer allvarligt. Eon blev en perfekt svarvad pusselbit här. Vilket spelets popularitet är ett tydligt bevis på. Men hade Eon lyckats med det utan Äventyrsspel? Nej, det är väldigt osannolikt. Innebär det att Eon är nostalgirunk utan verkshöjd? Naturligtvis inte. Jag vågar påstå att det inte finns några sådana spel alls. Det finns ingen som skriver rollspel för att tjäna lätta pengar och casha in på rådande trender. Finns betydligt enklare sätt att göra det på. Nej, vi som skriver "nostalgirunkande" spel gör det för att vi älskar rollspel, vi älskar arvet och vi vill ta det vidare. Precis som all kultur. Vissa aspekter av det som redan är gjort kan man inte, eller vill inte, frigöra sig ifrån. Det kan vara ren pragmatism, det kan röra sig om ärlig hyllning men ffa beror det på att vi älskar det som varit.

Att rollspelsdöden är en myt vet vi alla, men att det skulle finnas spel som helt saknar en nostalgisk ådra är rent bullshit. Men det är bara problematiskt om man tycker att nostalgi innebär låg verkshöjd. Lyckligtvis är det en rätt sällsynt åsikt, men tillräckligt vanlig för att jag ska vara fullständigt trött på den.

Ps. När vi lanserade Kopparhavets hjältar fick vi höra att det var just tomt nostalgirunk av folk som inte hade läst spelet. Det var oerhört tröttsamt. Det pågick ända tills spelet släpptes. Idag hör vi inget av det längre. Jag väljer att tro att det beror på att det visade sig att det var ett rätt bra spel, som inte försökte sno billiga poänger. Det är skapat med själ och hjärta, med helt utan tanke på profit.

Jag är fullständigt övertygad om att detta även gäller Kult, Svärdets sång, Chock, Tales from the Loop, CoC Sverige eller vilka andra spel man godtyckligt väljer att kasta in i "nostalgirunk"-gruppen.
 
Last edited:

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,167
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Att rollspel bygger vidare på det som föregick dem är självklart, det gör allt mänskligt skapande, och det har inte med nostalgi att göra. Det har med utveckling att göra.

Nostalgiska produkter är medvetet retro ur någon aspekt, det kan vara layout, illustrationer, färgval, språk, regler, känsla, världsbygge, you name it, och designade för att trigga känslor av nostalgi. Detta är inte nödvändigtvis dåligt, absolut inte, men bör idealiskt kombineras med radikalt nyskapande ur andra aspekter. Into the Spider-verse är ett exempel på en extremt nyskapande produkt som samtidigt bygger starkt på nostalgi, och den uppnår det genom att med helt nya metoder och designval föra över serietidningsformen till film. (Jag undviker medvetet att använda rollspel som exempel, för jag vill inte att det här ska bli en diskussion om specifika spel).

Tyvärr försöker nostalgiska rollspel sällan med detta, utan blir ofta rent reaktionära produkter. Undantag finns, givetvis - OSR-scenens förkärlek till weirdness är i viss mån ett helt nytt grepp, där man går mycket längre än 80-talets rollspel gjorde, och till mycket mörkare nivåer.

Jag tänker inte peka finger och säga att rollspel X är dåligt, för det tycker jag inte tvunget - jag vet att folk gör sina rollspel av kärlek till skapande, och på många sätt håller nästan alla svenska rollspel nuförtiden extremt hög kvalitét. Jag kritiserar en trend här, -inte- enskilda spel. Men nu pratar vi visioner, eller snarare bristen på dem. Jag är skittrött på rehashing av gamla brands likt det Hollywood så gärna ägnar sig åt, och vill så jävla gärna se något som känns fräscht och nytt. Rollspelens nuvarande nostalgifetisch går stick i stäv med min önskan att se nya, fräscha och nyskapande saker, och jag tycker att den är en black om foten för hela rollspelsmediet. Jag är så jävla trött på banal dussinfantasy och ytterligare en persons egen tagning på svensk folkhemsskräck. Jag är så jävla trött på stora nörd-franchises och deras överskattade jävla IPn. Jag vill se fler radikala, udda, visionära rollspel, som på 00-talet. Jag vill se nya, koola världar - eller mer support till de som redan finns.
 
Last edited:

Ram

Skev
Joined
11 May 2004
Messages
5,534
Location
Slätta
Hur ser vi att vi är i en guldålder nu egentligen...?

Jag ser att brädspel är i en guldålder i Sverige och även tror jag i världen. Jag märker bland ”vanligt folk” att det pratas mycket mer om brädspel och att många är nyfikna och vill spela spel med mig. Men för rollspel har jag inte märkt det alls faktiskt. Rollspelutvecklingsmässigt så görs det väldigt mycket bra spel, både större och mer påkostade produkter och mindre. Men vad gäller att spela rollspel så har jag i min bubbla inte hört en enda person prata om det utanför den redan kända sfären så att säga på många många år.

Men samtidigt så vet jag att min bubbla (mestadels medelålders akademiker med barn i nedre till övre tonåren) är ganska smal och begränsad och jag är inte ute och träffar nya personer direkt, inte ens före Corona. Hur är vädret på era planeter? :)
 
Last edited:

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
16,931
Location
Ereb Altor
Jag tänker inte peka finger och säga att rollspel X är dåligt, för det tycker jag inte tvunget - jag vet att folk gör sina rollspel av kärlek till skapande, och på många sätt håller nästan alla svenska rollspel nuförtiden extremt hög kvalitét. Jag kritiserar en trend här, -inte- enskilda spel. Men nu pratar vi visioner, eller snarare bristen på dem. Jag är skittrött på rehashing av gamla brands likt det Hollywood så gärna ägnar sig åt, och vill så jävla gärna se något som känns fräscht och nytt. Rollspelens nuvarande nostalgifetisch går stick i stäv med min önskan att se nya, fräscha och nyskapande saker, och jag tycker att den är en black om foten för hela rollspelsmediet. Jag är så jävla trött på banal dussinfantasy och ytterligare en persons egen tagning på svensk folkhemsskräck. Jag är så jävla trött på stora nörd-franchises och deras överskattade jävla IPn. Jag vill se fler radikala, udda, visionära rollspel, som på 00-talet. Jag vill se nya, koola världar - eller mer support till de som redan finns.
Ok, jag å min sida vill hellre se en trivsam Community där vi tillsammans diskuterar och stöter och blöter vår hobby och dess ingredienser. Jag är inte trött på någon enda aspekt av hobbyn bortsett från arga nördar. :)
 

Bifur

Veteran
Joined
28 Dec 2015
Messages
5,182
Hur ser vi att vi är i en guldålder nu egentligen...?

Jag ser att brädspel är i en guldålder i Sverige och även tror jag i världen. Jag märker bland ”vanligt folk” att det pratas mycket mer om brädspel och att många är nyfikna och vill spela spel med mig. Men för rollspel har jag inte märkt det alls faktiskt. Spelutvecklingsmässigt så görs det väldigt mycket bra spel, både större och mer påkostade produkter och mindre. Men vad gäller rollspel så har jag i min bubbla inte hört en enda person prata om det utanför den redan kända sfären så att säga på många många år.

Men samtidigt så vet jag att min bubbla (mestadels medelålders akademiker med barn i nedre till övre tonåren) är ganska smal och begränsad och jag är inte ute och träffar nya personer direkt, inte ens före Corona. Hur är vädret på era planeter? :)
Jag tycker det hänt mycket på 6-7 år. Det syns i kulturen (om än begränsat), i butikernas hyllor och i intresset för att prova på hobbyn hos många personer i olika sammanhang.

Jag har under året spelat med två nygamla spelare, en ca 30 och en ca 50 år. De spelade visserligen i ungdomen båda två, så inget konstigt där, men de har dessutom introducerat spelande i sina sociala kretsar till totala nybörjare och bildat bestående grupper där. Idag framstår det som helt normalt, för 10 år sedan hade det varit udda.
 

Skarpskytten

D&D-smurf
Joined
18 May 2007
Messages
5,973
Location
Ett häxkräl
Idag snubblade jag över en graf över hur många deltagare som varit med på Gen Con genom åren: https://upload.wikimedia.org/wikipe...tendance.svg/600px-Gen-Con-Attendance.svg.png. Antalet deltagare droppade av 1995 och låg sedan på en lägre nivå fram till 2010, när deltagarantalet stack iväg mot tidigare ouppnådda höjder. Tycker kurvan på något sätt rätt väl speglar utvecklingen i Sverige med vår så kallade "rollspelsdöd" och "andra guldålder".
 
Last edited:

Rymdhamster

ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Joined
11 Oct 2009
Messages
11,868
Location
Ludvika
Mycket mer väletablerad variation i hobbyn nu. Det ger en stabilare existens, då delar av hobbyn kan tackla av utan att det påverkar så mycket, och nya delar utvecklas hela tiden.

Tror risken är större att vi får se uppgång och fall av olika mer specifika fenomen, som OSR exempelvis.
 

Skarpskytten

D&D-smurf
Joined
18 May 2007
Messages
5,973
Location
Ett häxkräl
Mycket mer väletablerad variation i hobbyn nu. Det ger en stabilare existens, då delar av hobbyn kan tackla av utan att det påverkar så mycket, och nya delar utvecklas hela tiden.

Tror risken är större att vi får se uppgång och fall av olika mer specifika fenomen, som OSR exempelvis.
Den stora frågan för hobbyn som helhet är när luften går ur DnD-ballongen, tänker jag. För fler människor spelar 5e än alla andra rollspel tillsammans. Vad händer sen? Tappar hobbyn volym eller går dessa tiotals miljoner människor över till andra spel?
 

luddwig

Lawful evil
Joined
30 Jan 2013
Messages
5,514
...som OSR exempelvis.
Jag upplever att OSR förändrats avsevärt säg de senaste två-tre åren. Rollspelsarkeologi och retrokloner har blivit mindre framträdande medan nyskapande, minimalism, smarta lösningar och det konstnärliga har fått större utrymme. Jag tycker att det är en trevlig utveckling men det känns samtidigt allt mer påklistrat att kalla denna gren av rollspel för old-school.
 

Rymdhamster

ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Joined
11 Oct 2009
Messages
11,868
Location
Ludvika
Den stora frågan för hobbyn som helhet är när luften går ur DnD-ballongen, tänker jag. För fler människor spelar 5e än alla andra rollspel tillsammans. Vad händer sen? Tappar hobbyn volym eller går dessa tiotals miljoner människor över till andra spel?
En tredjedel kommer envisst hålla kvar vid 5e som kommer finnas tillgängligt via OGL, en tredjedel kommer gå över till DnD 6th edition, och resterande tredjedel kommer spridas ut mellan andra rollspel (inklusive en tredjepartsvariant av 5:e) eller sluta spela.

Även 5e håller ju på att breddas till att vara mer än bara DnD, med massor av andra varianter som i sig är kompletta spel.


Jag upplever att OSR förändrats avsevärt säg de senaste två-tre åren. Rollspelsarkeologi och retrokloner har blivit mindre framträdande medan nyskapande, minimalism, smarta lösningar och det konstnärliga har fått större utrymme. Jag tycker att det är en trevlig utveckling men det känns samtidigt allt mer påklistrat att kalla denna gren av rollspel för old-school.
Mm... man kan absolut gå på "detta är mina förfäders yxa"-hypotesen, men själv är det vad jag skulle kalla ett exempel på:

delar av hobbyn kan tackla av utan att det påverkar så mycket, och nya delar utvecklas hela tiden.
 

luddwig

Lawful evil
Joined
30 Jan 2013
Messages
5,514
...man kan absolut gå på "detta är mina förfäders yxa"-hypotesen, men själv är det vad jag skulle kalla ett exempel på...
Jag tänkte snarare på det du skrev om uppgång och fall, att just OSR så vitt jag kan avgöra inte är på väg mot något fall. Snarare är det frågan om en slags förvandling liknande den som tradspelen genomgått de senaste tio åren eller så. Just old-school förefaller dock som ett olyckligt ordval i sammanhanget, men beteckningen lär nog leva vidare ändå.
 
Top