luddwig
Lawful evil
- Joined
- 30 Jan 2013
- Messages
- 5,549
Universums öde är en världsbok till Sagospelet Rymd, i huvudsak skriven av Mikael ”Krank” Bergström och utgiven av Daniel Lehto AB. Boken är på 126 sidor i ”normalt svenskt rollspelsformat” vilket jag tror heter G5 på fackspråk. Den har hårdpärm, inlaga i färg och papperet är av det tjockare och blankare slaget.
Boken är baserad på George Johanssons serie av science fiction-romaner som riktar sig till barn och ungdomar. De fem böckerna är Uppbrott från jorden (1979), Planetjakten (1980), På okänd planet (1982), Datorernas död (1983) och Barn av Andromeda (1986). I en andra upplaga togs Planetjakten bort på begäran av författaren som var missnöjd med innehållet. 2019 kom Uppbrott från Jorden i nyutgåva från Eloso Förlag och 2020 kom På okänd planet, bearbetad till att innefatta delar av den strukna Planetjakten, i nyutgåva från Daniel Lehto AB. Även Datorernas död och Barn av Andromeda lär komma i nyutgåvor inom en överskådlig framtid.
Jag kom i kontakt med Johanssons romaner under högstadietiden. Vi pratar sent 80-tal här. Oklart om jag läste alla böckerna men åtminstone några av dem. De gjorde ett starkt intryck på mitt tonåriga jag men över tid har innehållet fallit i glömska. Den enda bok jag har i hyfsat färskt minne är därför Uppbrott från jorden som jag läste om när nyutgåvan kom. Oavsett var det med stort intresse jag tog mig an världsboken Universums öde.
Boken har sju kapitel; förord, jorden och Skandinavien, solsystemet, arketyper, bifigurer, rymdskepp samt ett äventyr vid namn Morgonstjärnans öde. Det är en logisk struktur. Även inom respektive kapitel känns texten välstrukturerad och kombinerat med ett tydligt språk och en ren layout gör det boken mycket lätt att läsa. Sannolikt hade jag dock upplevt den än mer lättläst med en vit botten till brödtexten istället för den nu ljust gråa tonen. På vissa ställen gör onödiga styckedelningar även att texten känns fragmenterad. Samtidigt finns, vilket är i det närmaste oundvikligt, även en del små missar i boken. Till exempel hör ett stycke av brödtexten på sidan 61 sannolikt ihop med ett äventyrsfrö på föregående sida, och en mening på sidan 72 är avklippt.
Innehållsmässigt tycker jag att Universums öde gör ett bra jobb med att presentera Johanssons dystopiska världsbygge som känns oväntat relevant så här 35 år efter att romanerna skrevs. Läsaren får en god inblick i allt från samhällsstruktur till rymdfart, precis vad en spelledare behöver. Särskilt asteroidbältet och de yttre planeterna känns spännande ur ett rollspelsperspektiv. Jag gillar även hur väl valda citat knyter ihop världsboken med Johanssons verk. Däremot tycker jag att det är märkligt att världsboken endast sporadiskt tar upp vad som händer i romanerna. Att ägna ett par sidor åt en översiktlig presentation av romanerna hade i mitt tycke gjort världsboken till en mer komplett produkt.
Äventyret Morgonstjärnans öde fångar känslan i Johanssons romaner och knyter på ett snyggt sätt an till händelserna i dem. Det finns dock passager där äventyret riskerar att stanna upp om spelarna misslyckas med ett tärningsslag, och på vissa punkter är informationen luddig. Detta kan skapa problem, särskilt för en ovan spelledare. Jag önskar även att det 57 äventyrsfrön som finns i boken – eller 56 om man tar med i beräkningarna att frö 008 och 010 är samma – varit färre men fylligare. Nu upplever jag många av dem som svåra att omsätta till bra äventyr.
I övrigt innehåller boken många bilder som är kompetent gjorda men inte riktigt i min smak rent stilmässigt, åtminstone inte när det kommer till personer. Jag föredrar finare linjer och renare detaljer. Vidare tycker jag att den murriga färgskalan passar till den dystopiska stämningen men ibland upplever jag att färgerna är så mörka att det är svårt att urskilja detaljerna i bilden.
Sammanfattningsvis ser jag Universums öde som en mycket trevlig produkt. Rekommenderad läsning för alla – både rollspelare och icke-rollspelare – som gillar George Johansson romaner, liksom för alla som har ett allmänt intresse för svensk science fiction. Jag håller även tummarna att Johanssons icke-punkiga cyberpunk kan locka en ny generation av läsare och rollspelare.
Boken är baserad på George Johanssons serie av science fiction-romaner som riktar sig till barn och ungdomar. De fem böckerna är Uppbrott från jorden (1979), Planetjakten (1980), På okänd planet (1982), Datorernas död (1983) och Barn av Andromeda (1986). I en andra upplaga togs Planetjakten bort på begäran av författaren som var missnöjd med innehållet. 2019 kom Uppbrott från Jorden i nyutgåva från Eloso Förlag och 2020 kom På okänd planet, bearbetad till att innefatta delar av den strukna Planetjakten, i nyutgåva från Daniel Lehto AB. Även Datorernas död och Barn av Andromeda lär komma i nyutgåvor inom en överskådlig framtid.
Jag kom i kontakt med Johanssons romaner under högstadietiden. Vi pratar sent 80-tal här. Oklart om jag läste alla böckerna men åtminstone några av dem. De gjorde ett starkt intryck på mitt tonåriga jag men över tid har innehållet fallit i glömska. Den enda bok jag har i hyfsat färskt minne är därför Uppbrott från jorden som jag läste om när nyutgåvan kom. Oavsett var det med stort intresse jag tog mig an världsboken Universums öde.
Boken har sju kapitel; förord, jorden och Skandinavien, solsystemet, arketyper, bifigurer, rymdskepp samt ett äventyr vid namn Morgonstjärnans öde. Det är en logisk struktur. Även inom respektive kapitel känns texten välstrukturerad och kombinerat med ett tydligt språk och en ren layout gör det boken mycket lätt att läsa. Sannolikt hade jag dock upplevt den än mer lättläst med en vit botten till brödtexten istället för den nu ljust gråa tonen. På vissa ställen gör onödiga styckedelningar även att texten känns fragmenterad. Samtidigt finns, vilket är i det närmaste oundvikligt, även en del små missar i boken. Till exempel hör ett stycke av brödtexten på sidan 61 sannolikt ihop med ett äventyrsfrö på föregående sida, och en mening på sidan 72 är avklippt.
Innehållsmässigt tycker jag att Universums öde gör ett bra jobb med att presentera Johanssons dystopiska världsbygge som känns oväntat relevant så här 35 år efter att romanerna skrevs. Läsaren får en god inblick i allt från samhällsstruktur till rymdfart, precis vad en spelledare behöver. Särskilt asteroidbältet och de yttre planeterna känns spännande ur ett rollspelsperspektiv. Jag gillar även hur väl valda citat knyter ihop världsboken med Johanssons verk. Däremot tycker jag att det är märkligt att världsboken endast sporadiskt tar upp vad som händer i romanerna. Att ägna ett par sidor åt en översiktlig presentation av romanerna hade i mitt tycke gjort världsboken till en mer komplett produkt.
Äventyret Morgonstjärnans öde fångar känslan i Johanssons romaner och knyter på ett snyggt sätt an till händelserna i dem. Det finns dock passager där äventyret riskerar att stanna upp om spelarna misslyckas med ett tärningsslag, och på vissa punkter är informationen luddig. Detta kan skapa problem, särskilt för en ovan spelledare. Jag önskar även att det 57 äventyrsfrön som finns i boken – eller 56 om man tar med i beräkningarna att frö 008 och 010 är samma – varit färre men fylligare. Nu upplever jag många av dem som svåra att omsätta till bra äventyr.
I övrigt innehåller boken många bilder som är kompetent gjorda men inte riktigt i min smak rent stilmässigt, åtminstone inte när det kommer till personer. Jag föredrar finare linjer och renare detaljer. Vidare tycker jag att den murriga färgskalan passar till den dystopiska stämningen men ibland upplever jag att färgerna är så mörka att det är svårt att urskilja detaljerna i bilden.
Sammanfattningsvis ser jag Universums öde som en mycket trevlig produkt. Rekommenderad läsning för alla – både rollspelare och icke-rollspelare – som gillar George Johansson romaner, liksom för alla som har ett allmänt intresse för svensk science fiction. Jag håller även tummarna att Johanssons icke-punkiga cyberpunk kan locka en ny generation av läsare och rollspelare.
Last edited: