Nekromanti [VFX] Shaka vs. McJack

[Genesis]

Zeke Musashi här, hälsar alla blodlystna fajtingfans välkomna. Ursäkta förseningarna, men vi har haft vissa ... tekniska problem. Detta är nu kirrat, och vi skall inte längre behöva vänta på den stora fajten, den slutgiltiga zombie-vs-hård-jävel-fajten: Shaka kaBhekuzulu vs. Fuckin' Bloody McJack! Agoge-Roger, vad har vi för arena idag?

Idag har vi luskat fram en alldeles speciell arena, Zeke. Efter Kalles tragiska självmord i efterdyningarna av skvallerpressens utläggningar om has sexuella böjelser har VFX lyckats få ett kanonpris på Willy Wonkas gamla chokladfabrik. Arvtagarna ville uppenbarligen inte ha något att göra med den, och fabriken, med oompa loompier och allt, såldes rubb och stubb. Produktionen fortgår fortfarande, även om alla underliga godisar numera lagras på hög. Våra kombattanter kommer att behöva tampas med kakaokvarnar, hårdhetstestarmaskiner för hårdkaramellerna, för att inte tala om Wonkas legendariska experimentella maskiner, som fortfarande står kvar. Chokladrummet, uppfinningsrummet (med hårkaramellerna och de fortfarande experimentella trerättersgodisarna), nötsorteringsrummet med förbränningskammaren, tv-rummet och alla de andra fantastiska rummen lovar en fajt fylld med än fler specialeffekter än vi såg i Doktor Destructions hemliga labb i fajten mellan Jolene och Lacerta! Men ingen vet vilka förändringar Kalle har infört sedan Wonkas tid, och med tanke på de avslöjanden om hans despotiska natur som läckt ut i skvallerpressen är det svårt att veta vad man kan vänta sig. Vi har lämnat stället helt orört, ända ned till de små utnyttjade oompa loompierna som fortfarande lallar omkring.

Låt fajten börja, och må bästa vedervärdiga monstrositet vinna!

 

[kefka]

Den lilla Oompa loompiern Borock Obamba spatserade glatt fram genom en chockrosa korridor visslandes pà en äckligt klämkäck melodi, när han plötsligt kände en isande kall vind. Som den nyfikna lilla Oompa loompiern han var bestämde han sig för att undersöka det hela närmare, kanske en ny glass sort? Den kalla vinden ledde honom fram till uppfinningsrummet med alla sina konstiga mackapärer och meckanicker, kontrollpaneler med stora röda knappar och blickande lampor. Förvànad sàg Obamba hur nàgon hade slagit upp ett gigantiskt hàl i fabriksväggen! Snö virvlade in och lade sig i drivor kring maskiner och godisprototyper. Försiktigt gick han fram till hàllet och stack ut sitt lilla huvud genom öppningen och stirrade ut i vinternatten. Pà marken framför honom kunde han se ett gigantiskt fotavtryck. Försänkt i tankar märkte han först inte den mörka skugga som tonade upp sig i den vita snön framför honom. Ett tungt fotsteg bakom honom ryckte tillbaka Obamba tillverkligheten och fick honom att hoppa till som en guttaperka boll. Làngsamt vànde han sig om med tänder och knän skallarande pà ett sätt som skulle gjort den främsta stepdansare avundsjuk.

Framför honom stod Oompa loompernas värsta mardröm, hans hjärna fylldes av otaliga hemska historier han fàtt höra som liten parvel. Den onda jätten, döden i natten hade kommit fràn Afrikas djungler för att hemsöka dem. Han släppte förskräckt greppet om sin bytta och den dyrbara chockladsmeten rann làngsamt ut pà det kalla fabriksgolvet. Obamba sprang sà fort hans ben bar honom genom korridorerna, skrikandes för att varna sina fränder.

”Stoopma hoopma hoooo! Stoopma hoopma hoooo! OLOOO!”, ”Dödens jätte är här! ”Dödens jätte är här! HJÄLP!”

Bakom sig kunde han höra tunga fotsteg eka genom korridorerna.

 

[Basenanji]

Den som har haft en äkta nära-döden-upplevelse vet att de vanligaste beskrivningarna av sådana är helt fel (ljus-i-slut-av-tunnel, livet passerar revy etc).
Man tänker helt enkelt att oj, det här gick fort, nu dör jag!
Och ungefär så gick tankarna när Fuckin' Bloody McJack störtade in på mitt rum och svingade upp mig med sitt helvetesgrepp samtidigt som han vrålade så väggarna vibrerade:
"Vad är denna for en konferensen? It's a fuckin' ordinary teachers' meeting, for fucks' sake!"
Greppet om min hals var så hårt att jag kunde räkna antalet syremolekyler (eller frånvaron av dem snarare) som passerade genom mitt då mikroskopiska luftrör.
"And I WANNA FIGHT!"

Uppenbarligen var inte Nordiskt Nätverk för Musikpedagogisk Forskning något som föll min hårdhänte vän på läppen. Förmodligen för lite action. Bloody McJack kände sig nog lite tveksam till undertiteln: Vad har musik med musikpedagogik att göra? Jag tror så här i efterhand att den torra akademiska stilen inte riktigt passar min amerikanske vän. Så det är inte utan att jag, vid frukosten, ler lite triumferande när jag kan berätta att det har blivit dags för match. Först tittar han på mig så där klentroget (hans uppsyn skvallrar om att han tänker: Vadå, ska' ru ha spö eller?) men jag försöker stå på mig:

"Det är sant, jag läste Genesis matchprogram, du ska möta nån Shaka nånting."
"You know, Genesis, what är den for en dålig namn på en arranger? I doubt it! Don't throw another teachers conference at me or you'll die, moron!" svarar McJack med bitar av rått ägg flygandes ur munnen.
(Man får beundra McJacks inlärningspotential. Numera pratar han hygglig svenska, okej med rätt kraftig brytning, men ändå! Inte illa, på bara nån månad)
"Läs själv då, eller just det...du kan int..."
"Jag kanske inte kan läsa men jag kan spöa glas-ogon-ormen all day long"
"Okej. Vi säger så. Jag läser då. (Dock med visst besvär, efter debaclet på konferensen har jag en sån där gul plastkrage runt halsen. Ni skulle hört doktorns skratt när jag undrade över hur länge jag skulle ha på mig kragen. "Vaddå, tror du att du nånsin får ta av den, eller?" Så hårda nypor har McJack. Och det är den sortens upplevelser som gör att jag läser och McJack slåss. Vi har liksom delat upp tillvarons beståndsdelar, kan man säga.

När jag har läst ur matchprogrammet formligen exploderar McJack av återhållen fajtinglusta. Bröd, musli, youghurt, juice, ägg (McJack dricker mest ägg till frukost, inspirerad av nån boxningsfilm), tallrikar, bord och en bit av golvläggningen virvlar omkring i rummet. Trafikljus slocknar av explosionen, isar går upp, Hammarbybacken rister till, barn vaknar och fruar bestämmer sig för skilsmässa när McJack slutligen vrålar i triumf. Förmodligen nåt slags glädjetjut. Köket ser ut som ett bombnedslag.
"At last!" Han kramar om mig och lyfter upp mig i luften (och jag tänker: nej, släpp ner mig, det existerar inga bröstkorgs-kragar, snälla släpp ner mig...)

När allt har lugnat ner sig någorlunda och vi kan prata med varandra vågar jag trots allt vädra min nyfikenhet:
"Men du McJack, killen du ska slåss mot är död. Han är en sorts zombie. Hur ska du...liksom kunna...döda nån som redan är död...?"
Och McJack tittar på mig med sitt sedvanliga 'Ska'ru ha spö eller?' men så vinner hans lilla spillra av pedagogisk medvetenhet överhanden och han tar till orda:
"You know, har du sett den där filmen om en kille som slåss med motorsågen i stället för händer? You know why I like you swedish vikings? You've got... HUSQVARNA!"

Och med ett våldsamt surr drar han igång det värsta hembygge till mördarsåg jag nånsin sett.
"This hell was built in Smaland, you know! It's fuckin' amazing!"
Den monstruösa skapelsen liknar mer en vansinnig helikopter än något annat. Genom det öronbedövande dånet skriker McJack de triumferande klokheter som förts vidare genom alla hans släktled:

"And as my old folks' said: you need the tools to deal with fools! I'm turning that Boom-Shak-a-lak into a human puzzle!"

 

[kefka]

Shaka vandrar metodiskt genom korridoerna letande efter sin fiende. När en vägg eller dörr hamnar i hans väg slàr han dem i bitar med sin näve eller skivar dem likt papper med sitt jättelika spjut. Överallt springer oompa loompier runt som yra höns och skriker av skräck, dà och dà blir en oompa loompier som hamnat i hans väg förvandlad till en krämig vàffla under Shakas tunga fot. Tillslut nàr Shaka ett gigantiskt rum helt gjort av chocklad, träd, buskar allt gjort av godis, men ingen McJack! Frustrerad rycker Shaka àt sig närmsta bästa oompa loompier och knycklar sönder honom likt en coca-cola burk.

Plötsligt sprider sig ett elakt leende över Shakas ansikte, han verkar ha fàtt en ide. Med sin stora hand fàngar han en förtvivlat sprattlande oompa loompier. Rycker àt sig en illröd godissvamp formad likt en dödskalle och tvingar ned den i oompa loompierns hals. Den lilla pygmen börjar làngsamt svälla tills han blir till en stor röd boll, bara fràn näsan, de utstàende öronen och de skräckslagna ögonen kan man se att det en gàng var en oompa loompier.

"Haha jag visste att han egentligen är en korgbollsspelare", skrattar Agoge-Roger i studion, "Snubben fàr ju Ping Ming eller Ding Dong eller vad han nu heter att se ut som en dvärg".
"Ähh, jag tror snarare att det är ett försök att kombinera biologisk och kemisk krigsföring",svarar Zeke.

Med ett vràl som fàr fabriken att skaka och de stackars oompa loompier som befinner sig i närheten att spräcka sina trumhinnor, börjar Shaka kasta ut okvädningsord och förolämpningar över sin fiende. Men värst av allt, han kallar McJack för britt! och skriker pà Swahili àt den fege engelske hunden att visa sig.

 

[Basenanji]

"FUCK THIS!"
McJack är ursinnig. Han är vrålförbannad. Han är helt utom sig.
Hans fantastiska mördarmotorsåg med småländsk ursprungsort har precis tagit sin sista suck i ett hav av smält lakritstoffee. Samtidigt rinner det en jämn ström av små bröstkarameller i huvudet på honom, från ett rör långt ovanför. Förnedringen är total.

"Ge mig Willy och jag ska göra om hans namn till 'Bonka'!" Till slut ger multimästaren McJack upp de enfaldiga försöken att få tag i sitt vapen ur den kladdiga smeten och försöker i bästa stil att ta sig ur de pölar av kladdighet som ligger på golvet.
Chokladfabriken-McJack 1-0.

"Utan vapen känner jag mig nästan...naken...! Men jag orkar inte bry mig längre. Jag får väl ta mig an Shaka på något annat sätt. "

Under det att McJack i förvirring och frustration går genom den märkliga chokladfabriken, lämnar han ett spår av mosade, ihopknycklade, sönderdelade, avbitna, uppsprättade, i-sär-tagna och splittrade (i ordets rätta bemärkelse) oompa-loompier efter sig. Hans stormästare i Thousand Deadly Shurikens hade skakat på huvudet åt denna ogenomtänkta taktik ('Ninjan är som fjärrkontrollen till TV- försvinner och lämnar aldrig spår efter sig!'), men McJack är inte längre sig själv. Taktik, strategi och planering har fått lämna skutan vid det här laget. "Bra gjort Genesis. Stoppa in en fuckin' diabetiker i det här plejset!" muttrar McJack missmodigt.

Det började med den totalt urballade chokladkakan som hans promotor tvingade på honom. För i helvete, hade McJack sagt, jag reser bara första klass, men så hade han ändå, på något sorts magiskt vis, hamnat utanför portarna till det som McJack numera kallar "chokladhelvetet!". I tron att "en fajt är ändå alltid en fajt" hade han gått in i fabriken. Dumt.

"Men var är han? Var är zombien?" McJack vandrar omkring i den gigantiska godisfabriken (Och det här fittiga nygotiska feminina bögstuket muntrar knappast upp den genommanlige amerikanen. "Tim Burton är en landsförrädare! And he'll pay for it. Jag ska fan klippa sönder honom, till tonerna av Edward Scissorhands-soundtracket!") och med gråten i halsen hamnar han slutligen i ett helt tomt, mörkt rum med bara en enda gigantiska pelare i brun-svart nougat.

"Å för fa-an, Willy, kolla in bäst-före-datumet här - det här luktar värre än alla skyttegrav i Viet....!"

Sedan ser han upp. Och upp. Och upp. Och upp. Till slut har McJack äntligen hamnat helt rätt.


Eller heeelt fel...

 

[kefka]

Uttràkad efter att ha vandrat runt utan att hitta sin fiende stannar Shaka upp och inser att McJack förmodligen fegat ur, inte för att det förvànar honom särskild mycket. Men när Shaka vänder sig om för att lämna fabriken upptäcker han en skepnad nedanför sig. En kort stund stàr de där stilla och stirrar pà varandra, stor och liten, dum och dummare, zombie och människa, sedan kastar Shaka ner den uppsvällda oompa loompier han burit med sig, den slàr i backen och spricker med ett splash och täcker McJack med röd kletig jordgubbsylt. Besviken pà hur liten och ynklig hans fiende är släpper jätten sitt spjut och sin sköld, med bedövande kraft slàr de i marken och krossar nästan den fult svärande amerikanen.

För att slà sönder en sàdan liten krake borde det väl räcka med en knäpp pà näsan. Med en mäktig högernäve tänker han làta McJack bli den tjugofemte amerikanen pà mànen, swisch! det mäkiga slaget hugger bara luft. Plötsligt känner Shaka hur nàgot klättarar upp längs hans ben. Likt en ettrig ekorre klänger sig McJack fast pà jättens rygg hamrandes med sina järnhàrda nävar, men ninjaslag och nervtekniker biter inte pà Shakas döda kropp. Den svarta jätten försöker förjäves slita bort krypet fràn sin rygg. Frustrerad och med ögon röda av vrede tar Shaka sats och ger amerikanen en sàdan àktur att han aldrig mer kommer kunna känna sig lycklig pà sin HD.

De brakar genom väggar, chockladhav, marshmallowsskogar, glassberg och krossade maskiner, lämnades ett sàdant spàr av förödelse och kaos efter sig att livsmedelsverket skulle gà i taket och dra in tillstàndet, tur för Kalle att han redan begàtt självmord. Men McJack hàller sig fast, lite rodeo är naturligtvis inget problem för en äkta superamerikan som McJack, han har ju trots allt lyckats rida allt fràn björnar till Gudrun Schyman. Tillslut kastar sig Shaka framstupa genom tjock fabriksvägg, krossandes bàde maskiner och oompa loompier pà andra sidan i sitt fall, de är tillbaka i uppfinningsrummet. Med ett vràl börjar den svarte jätten rulla runt pà golvet i ett försök att göra McJack plattare än den plattaste pannkaka.

 

[Basenanji]

OOOOMPF!

braaaaak

OOOOMPF!

"Åkeeej, tänker McJack, åkeeeej, det här var...

OOOOMPF!

"...här blev det åka a..."

OOOOMPF!

braaaak

Och stackars Mcjack får vackert finna sig i att vara som en liten dammtuss under den väldige afrikanen. En dammtuss som för varje golvträff...

OOOOMPFfffff...

...blir plattare och plattare. Zombiens väldiga momentum har fått dem in i uppfinningsrummet. Väl där är de på väg mot en märklig tingest, en sorts godis-centrifugs-tunnel. "Här måste jag använda min intelligens!" tänker McJack och i allra sista sekund lyckas han kasta sig av den väldige jätten och kan se hur Shaka rullar rakt in i tunneln.

"Puh!" utbrister Agoge-Roger, "Det där var nära ögat! Jag trodde att det här skulle bli den kortaste fajten överhuvudtaget! "
"Tja...vet inte det..." fortsätter Zeke Musashi "...men jag måste tillägga att McJack inte har imponerat hittills. Han har uppträtt för känslosamt och planlöst. I VFX måste man vara snabb och kraftfull. Jag vill se start-stopp, tydlig forechecking och att man menar allvar i sargerna, liksom! Att gå emot Shaka på det där oövertänkta sättet var ett felsteg."

Men McJack är inte utslagen riktigt än. Han pustar ut och gör sig redo att slåss. Kravla-upp-på-ryggen-stilen, eller som man säger i Thousand deadly Shurikens: 'Huvudlusens Väg' var fel val. McJack ser sig omkring i rummet. Så ser han något och ett slugt leende formar sig i hans ansikte.

Frågan är bara vad som hände med Shaka efter att ha hamnat i Willy Wonkas märkliga godisapparat?

 

[kefka]

När Shaka inser att hans fiende är borta är det för sent, han har redan rullat in Wonkas mystiska mackapär. Med ett dàn slàr locket till godiscentrifugen igen bakom honom. Ett illvarslande gnisslande ljud ekar genom tunneln, sekunden senare börjar tunneln rotera. En lucka öppnas och rosa tuggggumismet forsar in och dränker Shaka. Tuggummismeten väller in genom mun och näsborrar och fyller hans strupe. Utan att kunna se nàgonting àlar sig Shaka fram làngsamt fram genom den snurrade rosa geggan och slàr sönder det kraftiga stàllocket, zombie och tugggummismet rinner ut pà golvet. När jätten làngsamt och desorienterat reser sig ur debrisen ser han ut som en blanding av träskmonstret och barbapappa.

Förnedrad och förbannad tar Shaka kraft för vràla ut sitt hat. Men istället för ett skrik kraftigt nog att skaka väggar kommer bara en rosa tuggummibubbla ur Shakas mun. Argare och argare försöker han skrika högre och högre, men bubblan bara växer och växer. Samtidigt som bubblan ökar i storlek verkar den suga kraft och styrka ur zombien, ser han inte lite mindre ut? Desto större den rosa bubblan blir ,desto mindre blir jätten. Tillslut spricker den med ett högt poff! En rosa tuggummi hinna lägger sig över rummet.

"Haha! Det verkar som Shaka fàtt i sig lite förkrympningstuggummi. Lika bra att han lär sig hàlla käft! primalvràl och svordomar pà Swahili blir tröttsamt i längden," ropar Agoge-Roger.
"Exakt, mindre snack och mer verkstad. Vi vill se action!" svarar Zeke. "Kolla det verkar som han tänker gà in för knockouten."

Med nävarna i högsta hugg och en sprattlande oompla loompier som fastnat i tugggummismeten rusar Shaka fram för att göra slut pà McJack en gàng för alla.

 

[Basenanji]

En vild strid tar sin början. Shaka utnyttjar sekel av afrikansk visdom och kampkonsthistoria medan McJack svarar med en minst sagt blek variant av historielöst improviserande.

"Oki doki, Mr, nu ska du få..." hinner McJack börja i sedvanlig skrävlig stil, innan han...

SPLOBB!

...åker på en riktigt saftig tuggummisnyting.

"..jag menar att det är dags för mig att visa var..."

Tre, fyra, tio, tjugo hårda, sparkar träffar McJack långt innan han hunnit avsluta meningen. Shaka är fullkomligt rasande, förminskningen verkar knappast ha försvagat honom. Tvärtom har Shaka fått en ny oväntad resurs: snabbhet.

"...aschå, lägg av nu'rå...så få ja' föshöka..." prövar McJack att säga, men utan tänder och med tuggummi över hela kroppen är det en minst sagt omöjlig uppgift.

"Tja, Agoge, här tror jag att vi får se ett slut på matchen. McJack är ju f-u-l-l-k-o-m-l-i-g-t utspelad va...!"
"Mmh..." svarar Musashi i uttråkad ton. "Rätt åt'na, med den förhandsinfo vi fått om McJack måste jag säga att man är duktigt besviken. Det där är inte ens juniorhockey, det där är fan korpfotboll för enbenta blinda poeter i Enskede! Kom igen nu Shaka, slå ut han en gång för alla! Vi vill gå och poppa poporn och kolla på Ekonomi-Aktuellt!"
"Hahahaha!" Agoge skrattar ohämmat och rått. "...det var den värsta sågning jag har hört dig komma med, men det är han faktiskt värd, den där uppblåsta amrisen!"

Under tiden som kommentatorerna hånar McJack till oigenkännlighet får han lika mycket stor-spö av den suveräne Shaka. Det delas ut pungsparkar, armbågar, kroppsslag, förbannelser på afrikansk rotvälska; det petas ut ögon, kinder rivs till ett rutmönster, njurslagen formligen dånar i Chokladfabriken. Zombien Shaka sparar inte på nåt, McJack ska få betala för allt vad den vite mannen har gjort mot Afrikas folk och lite till rätt mycket därtill. Här och nu!

Och det är då som McJack, med ett allra sista uppbådande av sina sinande krafter och med en viljeansträngning som skulle imponerat till och med på Willie O'Dillie, lyckas kräla sig fram till en liten anspråkslös kartong, 2*2*2 meter.

"Hö, vad tror du att du ska göra nu?" smädar Shaka genom rummet "Förbereda din likkista? Haha! När jag är färdig med dig skulle det passa bättre med en påse att hälla dina kvarlevor i! Jag ska fan göra korv av dig, mosa dig och hälla upp det på tarm. McJack-pölsan är snart redo! Jag kan ta upp beställningar!"


"Hey, din döa, ruttna, supertaskiga, genomtjabbiga, orättvisa, elaka...nånting...Titta Noga Nu!"

Och med förvånansvärd snabbhet hinner McJack stoppa ner sina kladdiga labbar i lådan, dra upp några märkliga föremål och ställa sig i den fruktade "Snart-Skjuter-Jag-Nånting-Jävligt-Läbbigt-På-Dig!"-posen.

"Dags att kontakta folkbokföringen? "Tjacka Bättre Linsvätska" ska bli ditt namn hädanefter!"

Varpå amerikanen oväntat fiskar upp ett godishalsband, och skjuter iväg små svarta godisbitar mot Shakas ögon som om halsbandet vore en M-16. Med suverän precision träffar McJack den fruktansvärde zombiern i ögonen om och om igen. Shaka skriker gällt och tar sig mot ögonen, oförmögen att gnugga bort smärtan.

"HA! Fuck You VFX! I'm Fuckin' Bloody McJack och jag är faen inte rädd för att slåss fult! Det där...det där är inget annat än...HOCKEY-PULVER blandat med TURKISK PEPPAR!"

Och nu är kommentatorerna tysta. Med guldfiskmunnar ser de hur McJack skjuter Shaka bortom sans och förnuft, redighet och ära.

 

[kefka]

En sådan smärta har Shaka aldrig någonsin upplevt. Det svider värre än bettet från den värsta afrikanska pissmyra. Förblindad snavar Shaka runt i rummet och krockar med maskiner och kontrollpaneler. Väldiga lampor börja blinka, maskiner börjar dundra och skaka och ångor i regnbågens alla färger fyller rummet.

McJack tar tillfället iakt och flyger fram med en karatespark. Smack! Knack! Klockrent träffar McJacks stenhårda fot zombiens huvud. Med ett väldigt knak krossas ben och tänder, sparken vrider runt zombiens huvud ett halvt varv och sänder Shaka ner i golvet med väldigt kraft.

“Another one bites the dust!” Skriker Agoge-Roger och Zeke unisont. Lika flyktigt som centerpartiet byter energipolitk har de bytt sida och börjat heja på McJack.

Liggandes på mage och stirrandes upp i taket känner Shaka hur smärtan i hans ögon försvinner, blink blink, han kan se klart igen. Shaka häver sig upp på alla fyra och vrider huvudet fram och tillbaka i ett försök att hitta sin fiende som får kommentatorerna i studion att glatt hånskratta. Samtidigt gör sig McJack redo för att med ännu spark avskilja zombiens huvud från dess döda kropp. Men till amerikanens stora fasa lättar han inte från golvet, stelnande tuggummisörja håller honom fast. ”Shit! Fucking fucking shit!” Utbrister McJack, men trots att han använder all sin kraft kan han inte slita sig loss, likt rosa cement håller tugggummigeggan honom i ett järngrepp.

Långsamt och obönhörligt kryper Shaka sig närmare och närmare…

 

[Svarte Faraonen]

Här kommer då pollen.

 

[Genesis]

Förlängning!

Fajten förlängs med ett dygn. Kläm fram era bästa inlägg nu, Base och Kefka! Vinn över de tveksamma röstarna! En ny omröstning sker som slutar imorgon torsdag 21:30 (valfri admin kan lägga in den så snart som möjligt, så att vi får in fler resultat?).

Vi vill ha mera blod! Avkapade lemmar! Fräckare moves! Släpp alla hämningar!

 

[Svarte Faraonen]

Spänning!

 

[Basenanji]

Shaka går triumferande mot McJack som på nytt hamnat i ett hjälplöst läge. Han flinar.

Sedan sparkar han McJack hårt i ansiktet så att näsbenet knäcks med ett ljudligt kni-ck. Smärtan fullkomligt paralyserar McJack innan en flod av blod strömmar fram som en vårflod i alperna.

Shaka tar en medveten paus och beudrar konststycket innan han på nytt delar ut en kolossalt hård spark över munnen på McJack. Amerikanens början på ett skri av smärta tystnar abrupt då käken helt plötsligt lossnar och hänger slappt.

Inga ord kommer mera över McJacks läppar.

Inget mer sägs ur den mun som nu fullkomligen duschas av blod från den knäckta näsan, den sönderrivna kinden och från den tomma ögonhålan där rester av ögat hänger som darrande gelé.

Shaka kan lugnt ta sig tid att planera en ny attack. Nästa skoningslösa symfoni av smärta ska snart spelas upp av McJacks hjälplöst lydiga kropp.

Det går flera långa sekunder.

Shaka njuter av varenda en.

Så, efter ett långt tag inser Zombien vad han ska göra och går med några nonchalanta steg iväg från McJack, för att därefter ta sats, springa och sedan hoppa fram mot sitt offer. Genom luftfärden gör sig afrikanens kropp sig redo för det ultimata slutet: han ska hoppstampa sin motståndare till döds.

Och helt plötsligt känns det som att allt går i fullkomlig superrapid: Shaka som i luften formerar sig perfekt till en lika mänsklig som dödlig torped med siktet inställt på den fullkomligt handlingsförlamade McJack. Endast ett svagt bröl kan höras från honom. Inget mer.

Sedan träffar hoppstampet.

Och det är en mäktig syn: de kraftfulla mörka fötterna som träffar med flera tons kraft rakt i huvudet får hela kraniet att deformeras, de sista resterna av McJacks öga sprutar ut ur ögonhålan samtidigt som de sista tänderna sprids över golvet som porslinsplitter. Huvudet trycks ihop och nackkotorna knäcks som knäckebröd. Shaka följer upp attacken med att låta knäna utnyttja det sista av rörelsens momentum och träffar bröstkorgen vilken bryts ihop och kollapsar fullkomligt.

Därefter finns inte mycket kvar av Fuckin' Bloody McJack. Han är totalt sönderslagen. Shaka hånler och sträcker upp armarna långsamt i en segergest.

"Ehhh...ni tittar på VFX..." börjar Zeke Musashi långsamt och utan riktig övertygelse.
"...där vi kan se...se... hur Shaka...vinner mot...ehh...Fuckin' Bloody McJack..." fyller Agoge-Roger i.

Och kameran zoomar in en leende Shaka som utgör en imponerande gestalt mot den blodstänkta bakgrunden.





Som börjar röra på sig.

Som börjar röra på sig i riktning mot Shaka.

Och bakom Shaka står helt plötsligt de absurda resterna av McJack: med ett kranium som liknar en uppsvälld blodboll märkligt fläckad av något som hade kunnat vara anletsdrag. Käken hänger slappt och först är det svårt att se vad som är vad av mun, hals och bröstkorg. Blodet pumpar mot golvet med ett slörpande ljud som om det drack upp McJack.

I högerhanden tar han upp en borr, ursprungligen avsedd för att tillverka "Sugardreams", ett godis som inte bara smakar gudomligt utan dessutom ger konsumenten vackra drömmar.

Och Shaka stirrar in i kameran och ska precis hålla sitt avskedstal, sitt "Där ser ni vad Afrikas stolthet gör med den förljugne amerikanen!" Precis när Shaka i ord ska förmedla den euforiska känsla av fullkomlig segersötma...

...börjar McJacks kvarlevor borra ihjäl honom. I ett slött, men taktfast tempo borrar McJack rätt igenom afrikanen. Ett förvånat smil sprider sig över Shakas ansikte, innan borren går igenom ena ögat.

Det går retligt långsamt och ändå verkar inte Shaka förstå vad som är på väg att ske.

Och McJack borrar. Han borrar hål genom Shakas huvud så att hjärnsubstans och rinner ut över afrikanens mörka hud, han borrar sönder rygg, skuldror, lungor och hjärta. Han borrar sönder ryggradskotor så att det sprutar bensplitter över rummet, han borrar och borrar.

Och borrar och borrar.

Och låter ett enda långt "Blööööhrg..." ackompanjera våldet. Det enda ljud den sönderslagne amerikanen kan producera.