Jag sitter nu med två kampanjer Kopparhavets hjältar och två felikiska riddare, en dubbad i kampanj och en annan från rollpersonsskapande. Det kändes ohållbart att inte ha en ed som de svärs in vid så jag knåpade ihop något. Den tar avstamp i en stadsstatsed för medbrogare i vår verkliga antiken men det kändes som en fungerande grund för Felikien och de stadsstater som utgör Felikiska edsförbundet. Synpunkter mottages tacksamt.
Den felikiska riddareden.
Eden används i hela Felikien och många andra städer under Felikiskt politiskt eller kulturellt inflytande. Centrum för eden är den stadsstat till vilken man svär eden, inte Felikien som helhet även om Feliken så klart är nästa lojalitet efter staden man tillhör.
Jag skall aldrig dra vanära över mitt vapen vilket är heligt för mig. Jag skall inte överge kämpen bredvid mig oavsett var jag är i striden. Jag skall skydda allt som är heligt och det som är givet av gudomarna till de dödliga att bruka. Landet kommet av mina förfäder skall jag lämna i ett skick som inte sämre utan större och bättre. Detta skall jag göra, inte bara själv utan tillsammans med alla andra. Jag skall alltid hörsamma de med sann auktoritet för att bringa saker till dess fulländning. Detta skall jag göra med ett sunt sinne och följa den lag som står och den lag som kommer av ett sunt sinne för all framtid. Om någon försöker riva dessa skall jag skydda dem, inte bara själv utan tillsammans med alla andra. Jag skall hedra de heliga tingen, det som givits oss dödliga av gudomarna och det kommet från förfäderna. Var så vittnen till denna min ed; Sankma, Melkart och Astoret.
Jag tänker mig att Lejonorden har något liknande, kanske något sådant här? Fokus här är då Lejonorden och Melkarttemplet i första hand och sedan Tyrus följt av Feliska edsförbundet.
Jag skall aldrig dra vanära över ordens resurser eller dess mysterier vilka är heliga för mig. Jag skall inte överge kämpen bredvid mig oavsett var jag är i striden. Jag skall skydda allt som är heligt och det som är givet av gudomarna till de dödliga att bruka. Melkarts sjölejonorden skall jag lämna i ett skick som inte är sämre utan större och bättre än vid mitt inträde. Detta skall jag göra, inte bara själv utan tillsammans med alla ordensmedlemmar. Jag skall alltid hörsamma de i orden med sann auktoritet för att bringa ordens åtaganden till fulländning. Detta skall jag göra med ett sunt sinne och följa den ordensskrift som står och den ordensskrift som kommer av ett sunt sinne för all framtid. Om någon försöker riva dessa skall jag skydda dem, inte bara själv utan tillsammans med alla ordensmedlemmar. Jag skall hedra ordens heliga ting och riter, det som givits oss dödliga av gudomarna och det kommet från ordens förfäder. Var så vittnen till denna min ed; Melkart, Kastyke och Astoret.
"Helig" skall här förstås i en mer mundan mening och inte nödvändigtvis religiös mening. Många andra saker än exempelvis tempel eller tempelarbetare kan vara heliga och starkt skyddade i samhället; exempelvis murar, vägar eller viktiga grödor så som olivträd i ett lite kargare greklandsliknande klimat och natur. "Vapen" tänker jag mig är både vapnet så som ett svärd och skölden med dess heraldiska vapen och därmed släkten. "Religion" är troligen inte heller så separerad från det mundana samhället som i dagens Sverige utan sammanvävt och en integrerad del, särskilt när gudomar, naturandar och förfäder finns på riktigt och de dödas andar ibland besöker de levandes sfär. Religio blir då "de rätta riterna" snarare än det vi kallar "religion" i dag.
Den felikiska riddareden.
Eden används i hela Felikien och många andra städer under Felikiskt politiskt eller kulturellt inflytande. Centrum för eden är den stadsstat till vilken man svär eden, inte Felikien som helhet även om Feliken så klart är nästa lojalitet efter staden man tillhör.
Jag skall aldrig dra vanära över mitt vapen vilket är heligt för mig. Jag skall inte överge kämpen bredvid mig oavsett var jag är i striden. Jag skall skydda allt som är heligt och det som är givet av gudomarna till de dödliga att bruka. Landet kommet av mina förfäder skall jag lämna i ett skick som inte sämre utan större och bättre. Detta skall jag göra, inte bara själv utan tillsammans med alla andra. Jag skall alltid hörsamma de med sann auktoritet för att bringa saker till dess fulländning. Detta skall jag göra med ett sunt sinne och följa den lag som står och den lag som kommer av ett sunt sinne för all framtid. Om någon försöker riva dessa skall jag skydda dem, inte bara själv utan tillsammans med alla andra. Jag skall hedra de heliga tingen, det som givits oss dödliga av gudomarna och det kommet från förfäderna. Var så vittnen till denna min ed; Sankma, Melkart och Astoret.
Jag tänker mig att Lejonorden har något liknande, kanske något sådant här? Fokus här är då Lejonorden och Melkarttemplet i första hand och sedan Tyrus följt av Feliska edsförbundet.
Jag skall aldrig dra vanära över ordens resurser eller dess mysterier vilka är heliga för mig. Jag skall inte överge kämpen bredvid mig oavsett var jag är i striden. Jag skall skydda allt som är heligt och det som är givet av gudomarna till de dödliga att bruka. Melkarts sjölejonorden skall jag lämna i ett skick som inte är sämre utan större och bättre än vid mitt inträde. Detta skall jag göra, inte bara själv utan tillsammans med alla ordensmedlemmar. Jag skall alltid hörsamma de i orden med sann auktoritet för att bringa ordens åtaganden till fulländning. Detta skall jag göra med ett sunt sinne och följa den ordensskrift som står och den ordensskrift som kommer av ett sunt sinne för all framtid. Om någon försöker riva dessa skall jag skydda dem, inte bara själv utan tillsammans med alla ordensmedlemmar. Jag skall hedra ordens heliga ting och riter, det som givits oss dödliga av gudomarna och det kommet från ordens förfäder. Var så vittnen till denna min ed; Melkart, Kastyke och Astoret.
"Helig" skall här förstås i en mer mundan mening och inte nödvändigtvis religiös mening. Många andra saker än exempelvis tempel eller tempelarbetare kan vara heliga och starkt skyddade i samhället; exempelvis murar, vägar eller viktiga grödor så som olivträd i ett lite kargare greklandsliknande klimat och natur. "Vapen" tänker jag mig är både vapnet så som ett svärd och skölden med dess heraldiska vapen och därmed släkten. "Religion" är troligen inte heller så separerad från det mundana samhället som i dagens Sverige utan sammanvävt och en integrerad del, särskilt när gudomar, naturandar och förfäder finns på riktigt och de dödas andar ibland besöker de levandes sfär. Religio blir då "de rätta riterna" snarare än det vi kallar "religion" i dag.
Last edited: