God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 21,354
”Som det kanske alltid varit” av Franz Ung är en serie i journal comic stil som handlar om karaktären Franz som har en kass dag. Det är en väldigt relaterbar dålig dag i att det mest handlar om att må dåligt utan att någonting särskilt dåligt egentligen händer. Franz är i tidiga 20-års åldern, hans flickvän har nyligen gjort slut med honom och nu försöker han få en långsam, ensam dag att passera. På vägen oroar sig Frans för att folk skrattar åt honom, har en socialt smärtsam fika med någon han inte egentligen vill umgås med, grämer sig för att han inte istället umgicks med någon han hellre hade umgåtts med, tar sin mamma för givet, spenderar pengar spontant på något dumt och andra saker som man gjorde när man var i tidiga 20-års åldern. Det känns lite som att ta en tidsmaskin till för 15 år sedan. Det är jobbiga känslor som i stunden då kändes stora men som man i backspegeln känner mest var att vara i den åldern. Det bästa sättet jag kan beskriva det på är att det tar en sak man känner igen och som var jobbig i stunden men genom serietidningar alkemi blir det en nästan nostalgisk positiv känsla. Serien är från 2011 vilket mest konkret kanske märks i att unga människor använder Facebook, i övrigt hade det här kunnat vara skrivet igår eller 1997. Det finns en tidlöshet i det känslomässiga innehållet.
Jag gillar verkligen att författaren inte viker av från att huvudpersonen har stunder då han framstår som ogin eller orimlig. Det ger en ärlighet och emotionell sanning som är viktig i den här typen av journal comic. Utan den dimensionen hade det här fungerat mycket sämre. För vi har alla varit i situationer som de som dyker upp här och vi har också varit ogina om det!
Bilderna är snygga i svartvitt, de förmedlar plats och känsla effektivt utan att röra sig iväg från att vara i en klassiskt svensk stiliserad serietidningsstil.
Sammanfattningsvis, riktigt bra! Läs om du gillar vardagsskildringar eller om du har varit 23!
Jag gillar verkligen att författaren inte viker av från att huvudpersonen har stunder då han framstår som ogin eller orimlig. Det ger en ärlighet och emotionell sanning som är viktig i den här typen av journal comic. Utan den dimensionen hade det här fungerat mycket sämre. För vi har alla varit i situationer som de som dyker upp här och vi har också varit ogina om det!
Bilderna är snygga i svartvitt, de förmedlar plats och känsla effektivt utan att röra sig iväg från att vara i en klassiskt svensk stiliserad serietidningsstil.
Sammanfattningsvis, riktigt bra! Läs om du gillar vardagsskildringar eller om du har varit 23!
