Avrans krönika II
Jag kom inte ens ihåg vad jag tyckte var gott eller inte. Men det satt ändå riktigt fint med mat – vi hade varit utslagna i fyra dagar.
Mekanikern Tessa föreslog en skål för att fira att vi åtminstone hade vaknat. Under skålen bländades vi av en vision. En liknande händelse, skålande – fast mycket god stämning. Det fanns minst en person extra där, kanske två. Vi alla upplevde visionen gemensamt, med undantag för Tessa.
Ingen hade någon aning, men kanske orsakade armbanden det.
På vägen tillbaka till sjukstugan gick vi förbi en stor pråm, där det festades ordentligt. Tydligen tillhörde den Provani-familjen från Shallamas. De var i Husk för att förhandla om någon form av beskyddsavtal för samhället. Något med deras sigill – en hök – gav mig en känsla av att vi hade förflutet med dem. Eventuellt har vi lurat dem på något sätt.
Vi sov i sjukstugan. Under natten verkade alla få svaga upplevelser av minnen. Jag var i en folkmassa, letade efter någon farlig – ett hot. Kändes bekant. Rimligt, om det nu var ett minne.
Morgonen därpå gick vi till Aeon-prästerskapet. Förutom Gavi – han stannade i sjukstugan med kristallen. Först pratade vi med en prästassistent. Riktigt arrogant. Ansåg sig ha rätt till vårt skepp, ungefär. Knappast. Misstänkte oss för att vara fiendespioner. Möjligt.
Sedan fick vi tala med prästen Oberon. Betydligt trevligare och tillmötesgående. Han ville gärna undersöka skeppet och vi kom överens om att låta prästerna ta en titt – förutsatt att vi fick närvara och att de delade med sig av information till oss.
Oberon erbjöd oss även mat och husrum för att upprätthålla lite ordning i Husk. Sheriffen hade nämligen försvunnit under attacken på samhället. Vi sa att vi kunde undersöka saken lite närmare.
Vi visade armbanden för prästen. Han kunde se att de skickade någon form av signal och föreslog att vi skulle försöka triangulära den. Hain och Vics experimentera lite med sina armband. De fick någon vision om att vara på varsin sida om ett fängelsegaller.
Vi gick till sheriffens byggnad. Där inne var lampan tänd, så vi knackade på. Lampan släcktes, jag sparkade in dörren, Hain rundade byggnaden och blockerade bakdörren. Vi verkar vara i bra synk.
Väl inne visade det sig att sheriffens son Markus var där för att släppa ut en fånge. Vi skickade hem honom och pratade själva med fången. Fallenfot. Han hade tydligen blivit instängd för att ha orsakat oreda, sedan hade han glömts bort. Fallenfot hävdade att han sett en gudavarelse kalla ned solen mot det anfallande skeppet, vilket fick det att brinna upp.
Siva på samhällets krubbstuga bekräftade Fallenfots ”brott” och verkade besvärad över att de glömt honom inlåst. Vi släppte ut stackarn.
Därefter gick vi till försvarsverket, dit sheriffen tydligen ska ha varit på väg. Eftersom det anfallande skeppet blev fullständigt omintetgjort – helt utan vrakdelar – var vi lite nyfikna på försvarskanonernas duglighet.
Utsikten var absurt fantastisk, med stora kristallmoln som svävade i skyn. Vet inte om det var första gången jag såg dem.
Kanonerna var också respektingivande. Svårt att säga hur dugliga de var dock. Vi talade med en som höll vakt under anfallet. Skeppet hade tydligen kommit som från ingenstans och kommit nära väldigt plötsligt. Inget i försvarsverket hade tagit skada från det anfallande skeppet, innan skeppet slukades av infernot. Kunde det kanske ha varit någon form av illusion?
Genom triangulering listade vi ut att armbanden skickade signaler till varandra – och till skeppet. På håll kunde vi se att Tessa hade lyckats ta sig in i det, genom att montera av vindrutan. Vi skyndade oss dit.
Inne i skeppet kastade Vics på ren reflex sin hatt mot en spak. Hatten krossade en skiljevägg av glas. Inte helt lyckat. Själva spaken fällde dock ned en bädd och öppnade en garderob, som verkade tillhöra Vics. Garderoben var full av utklädander och maskeringar. Närliggande spakar aktiverade ytterligare bäddar och garderober. En till var och en av oss. Och en var städskrubb. Och en som verkade tillhöra en kvinna?
Skeppet var fortfarande skadat, men reparerade sig självt. Mitt i fanns någon form av ringanordning som hade kärvat. På golvet ringlade sig någon form av märken. I skeppets cockpit var något bortslitet. Skeppet verkade inte göra någon ansats att reparera den bortslitna delen. Vi fick alla tre vaga och olika minnesbilder från skeppet.
Vi bestämde oss för att hämta Gavi, för att visa honom skeppet.
----------
Hain
Jag känner mig bekväm med att arbeta med Hain. Vi är i synk.
Gavi
Hann knappt träffa honom, så min bild är oförändrad.
Vics
Personligen litar jag på Vics. Men det är nog bara för att jag tror att han är på min sida.
Avran
Är jag en av de schyssta? Eller motsatsen? Kanske lite av båda.