Edda, eller "Det blir på ett helt annat sätt än vad spelledaren tänkt sig ändå!"
Min tanke som spelledare var ju att spelarna skulle spela släktingar och efterlevande till de som gick ut på ett uppdrag från kung Ales hall i Skepplanda i slutet av sommaren. Min tanke var att de skulle komma till Ale på kvällen, få reda på vad som hade hänt, och dra ut på äventyr i Risveden morgonen därpå. Att episoden med Ale skulle ta någon kvart, och att vi sedan skulle vara igång med utforskandet av granskogsdungeonen.
Jo, tjena!
Spelarna hade bestämt sig för att skapa en ätt tillsammans. Det var den ätten den förra figurgruppen kom ifrån. Man bestämde sig för ätten "Hisingarna", från den kluvna ö som ligger mitt i Götälvens utlopp mot västerhavet. När jag slog tärning för att se hur Hisingarna stod sig emot Skepplandaborna under Ale så slog jag "1" på den tolvsidiga. Kraftigt jobbiga relationer. Många saker i historien som behöver hanteras.
Vi hittade tillsammans på att den förra gruppen (som skulle föra ett runförsett älghorn som vängåva från Skepplanda vid Göta älv landvägen via Risveden till Mjörn och sedan kung Tjodriks by Näs vid Sävelången) gjorde detta som ett försök att reparera de frostiga relationerna. När förra gruppen råkade ut för TPK i Risveden (älvakonungen Vidr lät dem förtrollas av en tjock dimma) så trodde Ale att Hisingarna hade stulit älghornet. Gruppen som kom nu till Ales hall i Skepplanda var där för att återgälda detta, så att inte Hisingarna hamnade i vanära.
Hisingarna var Göte - bror till en i förra gänget, Ketil - ung lycksökare, samt Sigrid - änka till en i förra gänget. Vi spelade som vi brukar: platsen är ungefär vår egen plats, tiden är dagens datum minus 1500 år vilket ger månaden Göje år 516, och vädret är detsamma som syns utanför fönstret vilket i söndags (då vi spelade) betydde ett ymnigt men slafsigt snöfall.
Hisingarna var duktigt blöta när de kom till Ales hall. Ale drog några skämt på deras bekostnad, men var i övrigt villig att ge dem mat och husrum. Sigrid blev sur och beslöt sig för att skalda en drapa som skulle ta ära av kung Ale. Problemet var att spelaren skaldade så in i bänken uselt att jag som spelledare var beredd att ge minuspoäng (men det tillåter inte System-16 så jag lät bli), och sedan slog spelaren "1" på den tjugosidiga (fummel). Vi kom gemensamt fram till att Sigrid hade ställt sig på ett bord för att skalda, men halkat av och ner i höet.
Alla skrattade medan figurerna rusade ut i natten. Spelarna bestämde sig för att ge sig ut på expedition i Risveden redan samma natt (riktigt dålig idé). Tanken var att om man hittade älghornet skulle man kunna återställa den förlodrade hedern.
Jag har tagit Lantmäteriverkets kartdata och skapat en järnålderskarta av Risveden. Det är en riktigt blöt och vattensjuk mark. Men det betyder att labyrinten blir given: man navigerar genom att försöka följa vattendragen. Åarna blir labyrinten!
Men spelarna försökte sig på skogsnavigering i mörkret. Det fungerar inte riktigt. Istället hittade de domarringen någon fjärding (km) in i skogen från Ales hall (en verklig domarring). Domarringen är ställd i en glänta. Medan nutidens arkeologer spekulerar i vad domarringar användes till så VET jag som spelledare över Eddas värld sanningen: domarringar är platser där man genom schamanska riter frammanar förfädernas andar för att få deras hjälp i att hantera krångliga juridiska frågor.
När figurerna från Hisingarna kom till domarringen visade det sig (återigen den tolvsidiga spelledartärningen) att en kummelgast (en förfäderande från sten- eller bronsålder) hade frammanats men inte bortmanats ner i gravsömnen igen. Alltså satt den på den höga mittstenen i domarringen. Strid utbröt.
Efter ett antal stridsrundor lyckades spelarna "döda" kummelgasten (den bleknade bort och återtog sin sittande position i gravkumlet bredvid domaringen igen), men gasten lyckades med konststycket att sätta tänderna i Sigrid. Hon misslyckades med ett Viljeprov. Vad händer nu? Blir hon en kummelgast? Eller är det någon annan sjuka som drabbat henne via kummelgastens huggtänder?
Figurerna drog sig tillbaks till Ales hall igen. Samtidigt slog jag "1" återigen på den tolvsidiga (måste kanske byta ut den tärningen) vilket betydde att det snöslafsiga vädret tilltog...
Jag lade två dagar på att kartera Risveden och komma på coola händelser och grejer som skulle finnas i olika delar av skogen (tack vare er påhittighet). INGET av det kom till användning. På grund av en sköld- och svärdförsedd änkefru på väg att hämnas sin döda make under fornnordisl järnålder och en tolvsidig tärning som slog en massa ettor på raken...
Min tanke som spelledare var ju att spelarna skulle spela släktingar och efterlevande till de som gick ut på ett uppdrag från kung Ales hall i Skepplanda i slutet av sommaren. Min tanke var att de skulle komma till Ale på kvällen, få reda på vad som hade hänt, och dra ut på äventyr i Risveden morgonen därpå. Att episoden med Ale skulle ta någon kvart, och att vi sedan skulle vara igång med utforskandet av granskogsdungeonen.
Jo, tjena!
Spelarna hade bestämt sig för att skapa en ätt tillsammans. Det var den ätten den förra figurgruppen kom ifrån. Man bestämde sig för ätten "Hisingarna", från den kluvna ö som ligger mitt i Götälvens utlopp mot västerhavet. När jag slog tärning för att se hur Hisingarna stod sig emot Skepplandaborna under Ale så slog jag "1" på den tolvsidiga. Kraftigt jobbiga relationer. Många saker i historien som behöver hanteras.
Vi hittade tillsammans på att den förra gruppen (som skulle föra ett runförsett älghorn som vängåva från Skepplanda vid Göta älv landvägen via Risveden till Mjörn och sedan kung Tjodriks by Näs vid Sävelången) gjorde detta som ett försök att reparera de frostiga relationerna. När förra gruppen råkade ut för TPK i Risveden (älvakonungen Vidr lät dem förtrollas av en tjock dimma) så trodde Ale att Hisingarna hade stulit älghornet. Gruppen som kom nu till Ales hall i Skepplanda var där för att återgälda detta, så att inte Hisingarna hamnade i vanära.
Hisingarna var Göte - bror till en i förra gänget, Ketil - ung lycksökare, samt Sigrid - änka till en i förra gänget. Vi spelade som vi brukar: platsen är ungefär vår egen plats, tiden är dagens datum minus 1500 år vilket ger månaden Göje år 516, och vädret är detsamma som syns utanför fönstret vilket i söndags (då vi spelade) betydde ett ymnigt men slafsigt snöfall.
Hisingarna var duktigt blöta när de kom till Ales hall. Ale drog några skämt på deras bekostnad, men var i övrigt villig att ge dem mat och husrum. Sigrid blev sur och beslöt sig för att skalda en drapa som skulle ta ära av kung Ale. Problemet var att spelaren skaldade så in i bänken uselt att jag som spelledare var beredd att ge minuspoäng (men det tillåter inte System-16 så jag lät bli), och sedan slog spelaren "1" på den tjugosidiga (fummel). Vi kom gemensamt fram till att Sigrid hade ställt sig på ett bord för att skalda, men halkat av och ner i höet.
Alla skrattade medan figurerna rusade ut i natten. Spelarna bestämde sig för att ge sig ut på expedition i Risveden redan samma natt (riktigt dålig idé). Tanken var att om man hittade älghornet skulle man kunna återställa den förlodrade hedern.
Jag har tagit Lantmäteriverkets kartdata och skapat en järnålderskarta av Risveden. Det är en riktigt blöt och vattensjuk mark. Men det betyder att labyrinten blir given: man navigerar genom att försöka följa vattendragen. Åarna blir labyrinten!
Men spelarna försökte sig på skogsnavigering i mörkret. Det fungerar inte riktigt. Istället hittade de domarringen någon fjärding (km) in i skogen från Ales hall (en verklig domarring). Domarringen är ställd i en glänta. Medan nutidens arkeologer spekulerar i vad domarringar användes till så VET jag som spelledare över Eddas värld sanningen: domarringar är platser där man genom schamanska riter frammanar förfädernas andar för att få deras hjälp i att hantera krångliga juridiska frågor.
När figurerna från Hisingarna kom till domarringen visade det sig (återigen den tolvsidiga spelledartärningen) att en kummelgast (en förfäderande från sten- eller bronsålder) hade frammanats men inte bortmanats ner i gravsömnen igen. Alltså satt den på den höga mittstenen i domarringen. Strid utbröt.
Efter ett antal stridsrundor lyckades spelarna "döda" kummelgasten (den bleknade bort och återtog sin sittande position i gravkumlet bredvid domaringen igen), men gasten lyckades med konststycket att sätta tänderna i Sigrid. Hon misslyckades med ett Viljeprov. Vad händer nu? Blir hon en kummelgast? Eller är det någon annan sjuka som drabbat henne via kummelgastens huggtänder?
Figurerna drog sig tillbaks till Ales hall igen. Samtidigt slog jag "1" återigen på den tolvsidiga (måste kanske byta ut den tärningen) vilket betydde att det snöslafsiga vädret tilltog...
Jag lade två dagar på att kartera Risveden och komma på coola händelser och grejer som skulle finnas i olika delar av skogen (tack vare er påhittighet). INGET av det kom till användning. På grund av en sköld- och svärdförsedd änkefru på väg att hämnas sin döda make under fornnordisl järnålder och en tolvsidig tärning som slog en massa ettor på raken...