Verkar som att ingen nappade, men god som jag är och dippynarkoman så känner jag att jag måste hjälpa till här. (Även om jag knappast kan påstå att jag spelat _lite_ diplomacy utan snarare mycket omän inte lika mycket som vissa kändisar i diplomacyvärlden) Eftersom du ändå tänkt köpa det så tänker jag inte visa upp någon förskönad bild utan det blir den nakna sanningen.
Spelmöte 1
Efter att ha ringt runt dagen innan så visar det sig att helt plötsligt fyllde någon faster år och det hela slutar med att man istället för sju spelare blir fem och kvällen avlöper med ett stillsamt parti History of the World eller annat undermåligt dippysubstitut.
Speltillfälle 2
Efter att ha fått ännu mer dippy-abstinens gör man ett nytt försök, man är lyckosam och får ihop sju spelare redan klockan tio istället för fyra som man gjort upp innan. Sagt och gjort här ska liras dippy.
Vanliga regelmodifikationer används, viktigaste är att man spelar till 1908, har max 15min per drag och att ingen läser vad man själv har skrivit för drag.
Adrenalinet höjs när lottningen inleds, dagens enda slumpmoment är snart slut och alla ser nöjda ut förutom stackarn som drog Italien.
Klockan startar och blixtsnabbt rycker de mer erfarna tag i någon att snacka med och nämnda Italien blir ensam kvar vid bordet när alla andra gått iväg för att snacka två och två. Snart nog så får han också vara med och prata och allt fortsätter så i ett kontrollerat kaos tills klockan ringer.
Typisk dialog:
Ryssland: Jag vill pakta med dig, vi tjänar mycket mer på att arbeta tillsammans än att bråka med varandra.
Turkiet: Ja absolut
Ryssland: När det gäller uppdelning så får du naturligtvis Bulgarien och jag tar Rumänien och så samarbetar vi mot Österike sen.
Turkiet: Låter bra, hur gör vi med svarta havet? Jag tror inte jag vågar låta bli att studsa.
Ryssland: ok då studsar vi fast sen måste du försöka få ut den där flottan mot medelhavet
Turkiet: Bra, då säger vi så...springer vidare
När första draget så läses upp så är alla på helspänn det visar sig att både Turken och Ryssen gör som de har sagt så där finns inga sura miner men Italienaren har klivit in i Trieste och Österikaren skickar onda blickar.
Så fortsätter då kvällen där glädje blir till sorg och sorg till glädje i ett rasande tempo. Diptiden som kortats till 10 minuter känns alltför kort och pakter sluts och bryts fram och tillbaka.
Sedan kommer katastrofen, eller det som kunnat bli en katastrof. England som inte gått så bra och inte heller är erfaren dippyspelare säger att han måste gå hem.... När vi förklarat att det innebär dödstraff inte i spelet utan utanför så ger han med sig och sitter kvar.
När så kvällen slutligen är slut så står jag där som vinnare återigen, jag menar det är ju trots allt jag som hittar på det här så då kan jag väl få vinna för en gångs skull
För att summera: Diplomacy är ett underbart spel så länge man kan få ihop sju intresserade! deltagare som har tid att avsätta sju timmar (tar egentligen bara fem typ men folk brukar vilja äta också) för att spela spel. Detta gör att jag nästan bara spelar på konvent numera men som sagt när man väl får till det så finns det inget spel som slår Diplomacy eller ens kommer i närheten.
) Så att man kan få lite bättre koll på hur det kan gå till. Ska nämligen köpa det ganska snart... 
