Torbern Klason
Gammal rollspelsräv
Så var det dags för del 18 av äventyret Ärans Väg och vi är i Mörkrets Hjärta vilket är del V av Ärans Väg
Spelarna är
Gruppen rör sig framåt och finner försänkningen. Det ligger döda lite överallt. Riddarna har dött omkring sitt baner och korparna cirklar runt de döda. Obdurian tycker att de kan väl undersöka de döda (läs plundra de döda) och se vad de finner. Han finner 3 kopparmynt. Emedanskändningen av de döda "de undersöker de döda" så kommer tre riddare på häst. De är de sista riddarna av Eledain och de undrar vad äventyrarna håller på med, PLUNDRAR NI DE DÖDA, utbrister en av riddarna. Obdurian försöker lugna ned stämningen men misslyckas kopiöst. Bianca och Alva gör inte saken bättre. Orik lyckas lugna ned situationen emot att de begraver de döda. Resten av dagen ägnas åt att i stillhet begrava de döda.
Därefter bygger de ett läger en bit därifrån och allt ser bra ut....tills de ska sitta vakt. Alva faller i sömn på sin vakt och alla sover tungt emedan vilda djur hittar deras packning och mumsar i sig deras mat. Dagen börjar med att alla får leta efter sina ryggsäckar och till slut hittas de men all mat är slut. Alva ger sig av för att jaga vilt och lyckas inte bättre än att hon rumlar rätt in i en björn-lya där den arga björnen går till attack och ger Alva ett rejält bett. De andra i lägret sitter och rullar tummarna och utgår ifrån att ALLT ÄR VÄL OCH LUGNT (misslyckande med Upptäcka Fara). Örjan Början ger sig ut och jagar och kommer tillbaka med en hare som han sätter sig att grilla. De andra börjar fundera på ifall allt är väl med Alva. Bianca börjar leta efter henne med går själv vilse. Under tiden är det full strid mellan björnen och Alva. Alva lyckas ge björnen ett rejält hugg och därefter fumlar björnen och lägger sig platt framför Alva som gör situationen kort för björnen. Alva konstaterar att det är EN VÄLDIGT STOR BJÖRN, så här finns det gott om mat (Alla kan få en T6 i dagsransoner, vi använder Svärdet Sång regler för mat, vatten och facklor). Men hon misslyckas med sitt INT-kast och börjar stycka upp björnen lååååångt från lägret. Så när hon delat upp den i 7 högar av kött slår det henne att *#¤#% jag kan ju inte släpa tillbaka allt kött, och går jag för att hämta de andra så kommer några rovdjur hit för att äta upp allt. Så hon börjar tillaga köttet ute i skogen. De andra noterar att de ryker ute i skogen och Bianca och Tyra beger sig dit för att se efter varför det ryker. Obdurian ger sig ut för att jaga under tiden och fäller ett vildsvin. När alla åter samlas igen så är de glada att matförråden nu ligger upp mot T10 och de beslutar sig för att sova MEN använda dubbelpost. Det vill sig inte bättre än att både Bianca och Obdurian somnar samtidigt på sin vakt. SL funderar på Viktor Rydbergs berömda dikt, Snön ligger vit på taken och endast tomten är vaken, samtidigt som han rullar för om det dyker upp djur för att äta upp maten igen.... japp det gör det.....Mitt i natten vaknar Bianca med ett ryck....vad är det för ljud? Hon hör något. Tyvärr har elden slocknat och det är kolmörkt. Hon kastar flamma på den nedbrunna elden som tar fyr igen. Hon er några djur som håller på och äter upp maten ur ryggsäckarna borta vid tältet. Hon blir så arg att hon drar i väg ett eldklot som EXPLODERAR bland djur, ryggsäckar och tält. Övriga spelare vaknar av att allt brinner och de flyr i panik ut ur eldshavet. Tält, sovfällar, en del ryggsäckar, alla facklor, rep, armborst, pilar, spjut osv brinner upp. Alla är på urdåligt humör och Bianca tänker lösa det hela genom att kasta frost på allihopa men FUMLAR och tappar minnet. Hon vet inte vem hon är, vad hon gör här, vilka är dessa arga figurer och varför står jag ute i skogen mitt i natten och allt brinner.
Utan mat, vatten, brist på utrustning, skadade och nedstämda funderar spelarna över vad de ska göra. Örjan Början kommer ihåg att det finns en by ½ dagsmarch ifrån dem. Djupadal heter den. Spelarna marscherar iväg i natten och Orik drösar ihop under kanotens tyngd och Obdurian får hjälpa honom. I grynningsljuset så när de fram till byn djupadal och möts av en vakt som sticker spjutet mot deras bröst och säger "halt ni främlingar, vilka är ni och vad gör ni här". Obdurian ska försöka övertala vakten att släppa in dem i byn men sabbar allt, Bianca, Alva och Tyra gör inte situationen bättre utan allt blir bara värre. Till slut dyker byälsten Kunda upp och säger till vakten att sluta larva dig. Vi behöver nya folk i byn och dessa är välkomna. Tyra tittar runt och undrar hur byn har kunnat klara sig undan armén med odöda och orcher som borde dragit förbi en dag tidigare. Hon drar sig till minnes att det finns byar som har någon form av skyddshelgon eller avgud som beskyddar dem i utbyte mot offer och annat läskigt. Men inget av detta bekymrar henne eller de övriga. De vill bara äta och sova. Ingen blir misstänksam över gratis mat, logi och allt annat och ingen funderar över varför de vill att de ska sova.... och varför just alven Alva tycks får varm getmjölk. Alla lägger sig för att sova och sover gott. Alva vaknar av att hon är bunden och han munkavel. Hon bärs ut ur värdshuset och fram emot en påle, en sådan där offerpåle. Byäldste Kunda står med en grön stenkniv och mässar. Det spelas på dova trummor och personer i mörka kåpor dansar runt elden och brinner nära pålen. Hela byn tycks vara samlad. Hon ryser när tanken slår henne....det är jag som ska offras till någon ond avgud...var är de andra? Återigen har Viktor Rydbergs Tomte på taket slagit gruppen i sitt våld för de sover sött....Men det visar sig att dvärgen Orik är Viktor Rydbergs tomte för han vaknar av trummornas ljud...
Tyra sover som en stock emedan de andra vaknar så långsamt. De tittar ut genom fönstret och konstaterar att de pågår någon fest med en fin brasa och folk tycks ha trevligt. Men....är det inte Alva som späns fast vid pålen???? Nu blir det fart på Orik som springer och väcker Tyra och ser till att alla kommer i rustning. De skyndar ned för trappan och ut genom dörren till värdshuset. Där ser de en skara på runt 14-15 personer som har sin uppmärksamhet riktad mot Alva och Kunda som ser ut att vilja sticka kniven i Alvas hjärta. Orik ropar BEFRIA VÅR VÄN!!!! Och sedan går de till anfall. Bianca slänger iväg ett eldklot som inte gör mycket till skada. Själva första rundan tycks bli en besvikelse. Tärningarna sviker våra tappra äventyrare och när allt är gjort och sagt så är endast en vakt nedgjord.
Pilar, spjut, knivar kommer flygande mot våra tappra hjältar. De klarar första anfallsvågen med bravur. Tydligen svek tärningarna SL likaså.
SL konstaterar att stridens första runda slutar 1-1
Runda två går lite bättre. Två vakter nedgörs men fortfarande sviker tärningarna spelarna. Bianca lägger allt på ett kort och hivar iväg det största eldklot som de någonsinn sett men vad gör det för nytta när Kunda lägger skingra och står kvar oskadd.... och nya vågor av spjut, pilar och knivar översköljer spelarna, och SL konstaterar att nu går det bättre. SL-Spelarna 2-1
Runda tre: Spelarna får äntligen till det hela. Vakterna nedgörs men kvar står 4 bågskyttar och 6 kultister och en ond byäldste. Obdurian slänger sitt spjut i Kunda som tar skada men inte värre än att hon nedkallar hagel som vräker ned över spelarna. Tyra räddas enbart genom att gömma sig under sin sköld och de andra får det svårt.
Runda 4. Nu lossnar det hela. Obdurian får iväg sitt spjut som borrar in sig långt i bröstet på Kunda som faller ned och säger "VARFÖR? Vi ville ju bara rädda vår by?"
SL-Spelarna 2-3
Alla andra flyr och spelarna befriar Alva. Men ur askan in i elden.... nu dyker en ond varelse fram ur ett träd och förbannar dem. Bianca funderar på vad det kan vara för varelse (en onaquini) men blir inte klok på det hela. Spelarna slänger iväg allt de har emot varelsen men utan större framgång. Den tycks mest bli arg över pilar, spjut och annat som flyger mot den. Istället kastar den sig över Tyra och klöser henne med sin klor, där det dryper av något hemskt gift. Tyra märker hur hon blir stel, stelare och börjar bli paralyserad. Onaquinin förbannar alla spelare så Tyra faller i backen och de andra håller på att gå ned för räkning. Alva tänker, det är nu eller aldrig men jag saknar vapen. Hon ser sig omkring och ser den gröna stenkniven, tar upp den och kastar den rätt mot den onda varelsen som är på väg att dyka ned mot dem. Kastet är ovanligt lyckat, kniven borrar sig djupt in i bestens bröst och den blir stel, ögonen oklara, blicken tappar fokus och den kraschar ned i marken med ett dån.
Orik skyndar fram för att lägga första förband på Tyra men blir arg och upprörd över hur han misslyckas. Till slut, när allt hopp tycks vara ut så får han till ett förband och Tyra vaknar till. Varelsen blir till aska och alla står på torget och tittar på de döda och vad som skett. Allt störs av en röst bakom dem. Ut genom värdshuset klivet Örjan Början och undrar varför det är så mycket oväsen, han försöker sova.
Gruppen kollar igenom byn och finner att alla försvunnit. De finner en smedja och Tyra kollar över Obdurians svärd som dvärgen Carl F. "lagade i förra äventyret". Det är ett klåjobb och svärdet skulle gått sönder vid första hugg. Tyra fixar ihop svärdet och Orik hjälper till. Gruppen fyller på matförråd, ryggsäckar, rep och annat som de kan behöva. Obdurian får tag på ett tungt armborst.
Nästa dag bestämmer de sig för att göra sig resklara. Alva vill ha med en gris i kanoten men Orik och Tyra avskyr att färdas på vatten och framförallt inte med en gris i kanoten. Alva föreslår då en ko istället. Det utbryter diskussion och under tiden snubblar Örjan Början och landar på huvudet rakt ned i kanoten och fastnar så benen är rätt uppe luften och kanoten drar iväg med ån. Spelarna får panik och försöker skynda efter men strömmen är för stark. De ser hur kanoten med all packning åker nedför floden med Örjan Början som är upp och ned.
Alva gör en ko till följeslagar och de bestämmer sig för att använda kon som packåsna och bege sig söderut mot Kalins Kullar.
Vi hade jätteroligt i detta äventyr och just spelare som somnar på vakten och djur som äter upp deras mat blev upphov till mycket skratt. En eloge till Fria Ligan för detta roliga äventyr.
Spelarna är
- Vargkrigaren Obdurian
- Dvärghantverkaren Orik (snickare)
- Smeden Tyra (människa)
- Bianca magiker och människa
- Alven Alva (jägare)
Gruppen rör sig framåt och finner försänkningen. Det ligger döda lite överallt. Riddarna har dött omkring sitt baner och korparna cirklar runt de döda. Obdurian tycker att de kan väl undersöka de döda (läs plundra de döda) och se vad de finner. Han finner 3 kopparmynt. Emedan
Därefter bygger de ett läger en bit därifrån och allt ser bra ut....tills de ska sitta vakt. Alva faller i sömn på sin vakt och alla sover tungt emedan vilda djur hittar deras packning och mumsar i sig deras mat. Dagen börjar med att alla får leta efter sina ryggsäckar och till slut hittas de men all mat är slut. Alva ger sig av för att jaga vilt och lyckas inte bättre än att hon rumlar rätt in i en björn-lya där den arga björnen går till attack och ger Alva ett rejält bett. De andra i lägret sitter och rullar tummarna och utgår ifrån att ALLT ÄR VÄL OCH LUGNT (misslyckande med Upptäcka Fara). Örjan Början ger sig ut och jagar och kommer tillbaka med en hare som han sätter sig att grilla. De andra börjar fundera på ifall allt är väl med Alva. Bianca börjar leta efter henne med går själv vilse. Under tiden är det full strid mellan björnen och Alva. Alva lyckas ge björnen ett rejält hugg och därefter fumlar björnen och lägger sig platt framför Alva som gör situationen kort för björnen. Alva konstaterar att det är EN VÄLDIGT STOR BJÖRN, så här finns det gott om mat (Alla kan få en T6 i dagsransoner, vi använder Svärdet Sång regler för mat, vatten och facklor). Men hon misslyckas med sitt INT-kast och börjar stycka upp björnen lååååångt från lägret. Så när hon delat upp den i 7 högar av kött slår det henne att *#¤#% jag kan ju inte släpa tillbaka allt kött, och går jag för att hämta de andra så kommer några rovdjur hit för att äta upp allt. Så hon börjar tillaga köttet ute i skogen. De andra noterar att de ryker ute i skogen och Bianca och Tyra beger sig dit för att se efter varför det ryker. Obdurian ger sig ut för att jaga under tiden och fäller ett vildsvin. När alla åter samlas igen så är de glada att matförråden nu ligger upp mot T10 och de beslutar sig för att sova MEN använda dubbelpost. Det vill sig inte bättre än att både Bianca och Obdurian somnar samtidigt på sin vakt. SL funderar på Viktor Rydbergs berömda dikt, Snön ligger vit på taken och endast tomten är vaken, samtidigt som han rullar för om det dyker upp djur för att äta upp maten igen.... japp det gör det.....Mitt i natten vaknar Bianca med ett ryck....vad är det för ljud? Hon hör något. Tyvärr har elden slocknat och det är kolmörkt. Hon kastar flamma på den nedbrunna elden som tar fyr igen. Hon er några djur som håller på och äter upp maten ur ryggsäckarna borta vid tältet. Hon blir så arg att hon drar i väg ett eldklot som EXPLODERAR bland djur, ryggsäckar och tält. Övriga spelare vaknar av att allt brinner och de flyr i panik ut ur eldshavet. Tält, sovfällar, en del ryggsäckar, alla facklor, rep, armborst, pilar, spjut osv brinner upp. Alla är på urdåligt humör och Bianca tänker lösa det hela genom att kasta frost på allihopa men FUMLAR och tappar minnet. Hon vet inte vem hon är, vad hon gör här, vilka är dessa arga figurer och varför står jag ute i skogen mitt i natten och allt brinner.
Utan mat, vatten, brist på utrustning, skadade och nedstämda funderar spelarna över vad de ska göra. Örjan Början kommer ihåg att det finns en by ½ dagsmarch ifrån dem. Djupadal heter den. Spelarna marscherar iväg i natten och Orik drösar ihop under kanotens tyngd och Obdurian får hjälpa honom. I grynningsljuset så när de fram till byn djupadal och möts av en vakt som sticker spjutet mot deras bröst och säger "halt ni främlingar, vilka är ni och vad gör ni här". Obdurian ska försöka övertala vakten att släppa in dem i byn men sabbar allt, Bianca, Alva och Tyra gör inte situationen bättre utan allt blir bara värre. Till slut dyker byälsten Kunda upp och säger till vakten att sluta larva dig. Vi behöver nya folk i byn och dessa är välkomna. Tyra tittar runt och undrar hur byn har kunnat klara sig undan armén med odöda och orcher som borde dragit förbi en dag tidigare. Hon drar sig till minnes att det finns byar som har någon form av skyddshelgon eller avgud som beskyddar dem i utbyte mot offer och annat läskigt. Men inget av detta bekymrar henne eller de övriga. De vill bara äta och sova. Ingen blir misstänksam över gratis mat, logi och allt annat och ingen funderar över varför de vill att de ska sova.... och varför just alven Alva tycks får varm getmjölk. Alla lägger sig för att sova och sover gott. Alva vaknar av att hon är bunden och han munkavel. Hon bärs ut ur värdshuset och fram emot en påle, en sådan där offerpåle. Byäldste Kunda står med en grön stenkniv och mässar. Det spelas på dova trummor och personer i mörka kåpor dansar runt elden och brinner nära pålen. Hela byn tycks vara samlad. Hon ryser när tanken slår henne....det är jag som ska offras till någon ond avgud...var är de andra? Återigen har Viktor Rydbergs Tomte på taket slagit gruppen i sitt våld för de sover sött....Men det visar sig att dvärgen Orik är Viktor Rydbergs tomte för han vaknar av trummornas ljud...
Tyra sover som en stock emedan de andra vaknar så långsamt. De tittar ut genom fönstret och konstaterar att de pågår någon fest med en fin brasa och folk tycks ha trevligt. Men....är det inte Alva som späns fast vid pålen???? Nu blir det fart på Orik som springer och väcker Tyra och ser till att alla kommer i rustning. De skyndar ned för trappan och ut genom dörren till värdshuset. Där ser de en skara på runt 14-15 personer som har sin uppmärksamhet riktad mot Alva och Kunda som ser ut att vilja sticka kniven i Alvas hjärta. Orik ropar BEFRIA VÅR VÄN!!!! Och sedan går de till anfall. Bianca slänger iväg ett eldklot som inte gör mycket till skada. Själva första rundan tycks bli en besvikelse. Tärningarna sviker våra tappra äventyrare och när allt är gjort och sagt så är endast en vakt nedgjord.
Pilar, spjut, knivar kommer flygande mot våra tappra hjältar. De klarar första anfallsvågen med bravur. Tydligen svek tärningarna SL likaså.
SL konstaterar att stridens första runda slutar 1-1
Runda två går lite bättre. Två vakter nedgörs men fortfarande sviker tärningarna spelarna. Bianca lägger allt på ett kort och hivar iväg det största eldklot som de någonsinn sett men vad gör det för nytta när Kunda lägger skingra och står kvar oskadd.... och nya vågor av spjut, pilar och knivar översköljer spelarna, och SL konstaterar att nu går det bättre. SL-Spelarna 2-1
Runda tre: Spelarna får äntligen till det hela. Vakterna nedgörs men kvar står 4 bågskyttar och 6 kultister och en ond byäldste. Obdurian slänger sitt spjut i Kunda som tar skada men inte värre än att hon nedkallar hagel som vräker ned över spelarna. Tyra räddas enbart genom att gömma sig under sin sköld och de andra får det svårt.
Runda 4. Nu lossnar det hela. Obdurian får iväg sitt spjut som borrar in sig långt i bröstet på Kunda som faller ned och säger "VARFÖR? Vi ville ju bara rädda vår by?"
SL-Spelarna 2-3
Alla andra flyr och spelarna befriar Alva. Men ur askan in i elden.... nu dyker en ond varelse fram ur ett träd och förbannar dem. Bianca funderar på vad det kan vara för varelse (en onaquini) men blir inte klok på det hela. Spelarna slänger iväg allt de har emot varelsen men utan större framgång. Den tycks mest bli arg över pilar, spjut och annat som flyger mot den. Istället kastar den sig över Tyra och klöser henne med sin klor, där det dryper av något hemskt gift. Tyra märker hur hon blir stel, stelare och börjar bli paralyserad. Onaquinin förbannar alla spelare så Tyra faller i backen och de andra håller på att gå ned för räkning. Alva tänker, det är nu eller aldrig men jag saknar vapen. Hon ser sig omkring och ser den gröna stenkniven, tar upp den och kastar den rätt mot den onda varelsen som är på väg att dyka ned mot dem. Kastet är ovanligt lyckat, kniven borrar sig djupt in i bestens bröst och den blir stel, ögonen oklara, blicken tappar fokus och den kraschar ned i marken med ett dån.
Orik skyndar fram för att lägga första förband på Tyra men blir arg och upprörd över hur han misslyckas. Till slut, när allt hopp tycks vara ut så får han till ett förband och Tyra vaknar till. Varelsen blir till aska och alla står på torget och tittar på de döda och vad som skett. Allt störs av en röst bakom dem. Ut genom värdshuset klivet Örjan Början och undrar varför det är så mycket oväsen, han försöker sova.
Gruppen kollar igenom byn och finner att alla försvunnit. De finner en smedja och Tyra kollar över Obdurians svärd som dvärgen Carl F. "lagade i förra äventyret". Det är ett klåjobb och svärdet skulle gått sönder vid första hugg. Tyra fixar ihop svärdet och Orik hjälper till. Gruppen fyller på matförråd, ryggsäckar, rep och annat som de kan behöva. Obdurian får tag på ett tungt armborst.
Nästa dag bestämmer de sig för att göra sig resklara. Alva vill ha med en gris i kanoten men Orik och Tyra avskyr att färdas på vatten och framförallt inte med en gris i kanoten. Alva föreslår då en ko istället. Det utbryter diskussion och under tiden snubblar Örjan Början och landar på huvudet rakt ned i kanoten och fastnar så benen är rätt uppe luften och kanoten drar iväg med ån. Spelarna får panik och försöker skynda efter men strömmen är för stark. De ser hur kanoten med all packning åker nedför floden med Örjan Början som är upp och ned.
Alva gör en ko till följeslagar och de bestämmer sig för att använda kon som packåsna och bege sig söderut mot Kalins Kullar.
Vi hade jätteroligt i detta äventyr och just spelare som somnar på vakten och djur som äter upp deras mat blev upphov till mycket skratt. En eloge till Fria Ligan för detta roliga äventyr.