Produkt: Medan världen går under
Författare: Wilhelm Person
Som del i utmaningen SERU 2009 (Skriv Ett Rollspel Under 2009), som både er ädle recensent och herr Person deltog I, ingick att innan årsslutet förutom sitt eget rollspel även recensera någon övrig deltagares. Då vi två visade oss vara de enda som faktiskt blev färdiga med våra spel så faller det på min lott att recensera herr Persons alster – Medan världen går under.
Jag vill på förhand varna för att jag egentligen inte tillhör målgruppen för spelet och att jag har en tendens att hänga upp mig på småsaker.
DET VISUELLA
Omslaget till spelet är svart med gröna illustrationer, som för mina tankar till gamla datorspel, fladdrande gröna datorskärmar och dylikt. Om det perspektivställda block av blinkande lampor som pryser omslaget ska betyda något så går det mig helt förbi, möjligen på grund av min färgblindhet. Spelets namn står sedan i simpel sans serif; jag hade kanske önskat något mer spännande. Baksidans små illustrationer fortsätter känslan av gamla datorspel, eller åtminstone gamla datorer, men är pedagogiska och tydliga, och berättar hur många spelare spelet är tänkt för, hur lång tid det förväntas ta, och så vidare.
Själva speltexten är typografiskt grann, och känns väldigt mycket som en ”vanlig” bok eller en avhandling än en rollspelsbok; här finns fotnoter och inga som helst konstigheter design- eller layoutmässigt. ”Sparsmakat” tror jag är ett inte helt missvisande ord. Det finns en del läsflödesstörande detaljer, som till exempel att en mening klipps itu i slutet på en sida, avbryts av en hel illustration som upptar halva nästkommande sida, och sedan fortsätter.
Spelets enda illustrationer är regelförklarande; jag hade möjligen önskat mig åtminstone några andra bilder för att ge mera luft åt texten och luckra upp det hela samt ge mer känsla åt vilken sorts stämning spelskaparen eftersträvat. Det hade också varit klokt, enligt min mening, att inkludera något fler av de pedagogiska illustrationerna; men mer om detta senare.
Överlag tycker jag att spelet visuellt hamnar i ett mellanläge; det är absolut inte fult, men det är inte så värst snyggt heller. Inga konstigheter, relativt funktionellt – men inget man köper efter att ha kollat på i en affär. En genombläddring ger inget köpesug.
SPELSYSTEMET
Regelsystemet är samberättande, och för den som redan är bekant med denna terms innebörd blir det inte många frågetecken; spelet är spelledarlöst – eller snarare, som författaren påpekar, är alla spelare spelledare – med decentraiserad spelarmakt, sceninramande regelmekanik, skiftande roller mellan deltagare, relationsscheman och annat som hör till. Spelet har en extensiv förberedelsefas där man först konstruerar en värld genom att ge den vissa egenskaper (”Aspekter”) som till exempel ”Kloning” eller ”Övervakningssamhälle”. Någon av dessa egenskaper väljer man sedan som huvudtema, och man bestämmer två sätt som den egenskap man valt kan utveckla sig, om den dras till sin spets. Man ritar ut platser som relaterar till de olika egenskaperna och placerar personer på platserna. Varje spelare plockar åt sig varsin av dessa personer som sin ”huvudperson”, och kopplar huvudpersonens mål till någon av den tematiska egenskapens möjliga utgångar. Det är givetvis aningen mer komplicerat än så, men ovanstående får tjäna som en översiktlig bild.
Under spel turas man sedan om att skapa scener. Scener är antingen Drivande eller Berättande. Berättande scener ger relationsmarkörer, som används för att rita nya relationspilar. Drivande scener avslutas med ett Framgångsslag. Framgångsslag avgör dels om huvudpersonen kommer närmare att nå sitt personliga mål, och lyckade framgångsslag ger ”omvälvningsmarkörer” till någon av de tidigare nämnda möjliga utgångarna av den Omvälvning spelet handlar om. Återigen, detta får anses vara mer en snabb överblick, med reservation för missuppfattningar, mer än en ordentlig sammanfattning.
Överlag tycker jag nog om reglerna, i den mån jag tycker om samberättarregler. De kunde ibland ha förklarats tydligare, och jag skulle ha uppskattat fler pedagogiska illustrationer, och kanske ett löpande exempel som gick genom texten. Det tog mig ett par genomläsningar av vissa kapitel för att jag skulle förstå hela sammanhanget. Däremot är ju spelet såpass tunnt att sagda genomläsningar knappast tog någon nämnvärd tid, och när jag var klar kände jag mig i stort sett redo att spelleda spelet, så överlag betraktar jag spelets regler som hyfsat välkommunicerade.
TEXTEN
Spelets text har en del knepiga meningar, som visserligen är grammatiskt korrekta men som saknar tydlighet och antagligen skulle upplevas som alltför ”tunga” av en läsovan publik. Även jag som trots allt har ganska goda läsvanor var tvungen att läsa om vissa meningar för att klura ut dem. Två exempel:
“Medan världen går under är ett samberättarspel I vilket en historia berättas där några främlingars vägar korsas under det att världen står inför en stor omvälvning”.
“Under förberedelserna tog deltagarna fram aspekterna som beskriver hur världen som berättelsen skall utspela sig i är beskaffad”
Jag fann också en del andra textmässiga knepigheter, men inget som förstörde läsintrycket annat än för petimetersidan hos mig. Kanske hade texten mått bra av några vändor korrektur till. Man får dock hålla i huvudet att detta knappast är någon storproduktion, så ett viss mått av budgetkänsla är ju att vänta.
PEDAGOGIKEN OCH STRUKTUREN
Här blir betyget väldigt blandat; å ena sidan har spelet ett bra extensivt exempel och mycket bra korta sammanfattande textrutor som lätt kan användas för att få en bra överblick över reglerna – å andra sidan saknas genomgående exempel och pedagogiska illustrationer.
I början av boken förbereds läsaren på vad som komma skall, med en kort sammanfattning av de kapitel som ingår. Detta är väldigt bra. Sedan följer en terminlogilista, som nu innan reglerna mest känns malplacerad och förvirrande, framfr allt för en ovan läsare som kanske bara läst böcker ”från pärm till pärm” förut, till skillnad från rollspelsläsaren, som vant hoppar till de sidor som känns relevanta. Jag skulle nog ha placerat terminologin sist.
Spelet presenterar vad som behövs för att spela, vilket känns bra och tryggt – liksom för vanliga brädspel kan man lätt bocka av och veta vad man har och behöver. Sedan kommer beskrivningen av Aspekterna, alltså egenskaperna hos världen – och här börjar man med en kort text om varför man behöver dem, sedan ungefär vad de kan vara, följt av konkreta exempel. Jag hade nog skrivit exemplen tidigare i texten, för att direkt förankra hos läsaren vad för typ av saker man kan eller bör tänka på.
Jag har tidigare nämnt både en och två gånger att jag saknar ett löpande exempel i texten; de pedagogiska illustrationerna tror jag skulle ha blivit mer effektiva om de kompleterats med ännu fler och därtill varit kopplade till just ett löpande, konkret exempel. I varje fall om man ser till den pedagogiska aspekten.
SLUTBEDÖMNING
Det här är ett spel som är en produkt av kärlek, men som enligt undertecknad kanske mått bra av en smula mer korrekturläsning och kanske pedagogik. Det är absolut inte ett dåligt spel, men jag ser det mycket som en oslipad diamant. Kärnan i spelet är mycket bra och det är mest kommunikationen det brister i. Ibland har jag också lite svårt att föreställa mig vilken målgruppen är; ibland verkar det vilja vända sig till ickerollspelare, ibland till rollspelare, ibland till sådana med god läsvana, ibland till de med sämre. En uppstramning och uppsnyggning av språket kombinerat med en förenkling tror jag skulle göra god nytta.
// Mikael "krank" Bergström
Share Link: 
