Recent content by Rickard

Wow, den här 13-minutaren var ruskigt välgjord. Ville dela med mig av den.

https://www.storycaster.io/ Jag tycker det verkar intressant att använda ChatGDP som ett hjälpmedel för att spela. Generera bilder, använda som inspirationsspruta och liknande. Vad Storycaster gör är att också presentera en struktur vid sidan av, både för preppen och för själva spelandet. Här...

Ja, det här använder jag mig mycket av själv. Varje slag ska säga något om rollpersonen, utifrån "hur" den löser uppgiften, men inte med "vad" (ex. Låsdyrkning - denna avskum till färdighet). Fast jag fokuserar mer på hur spelaren lägger sina beskrivningar än utmaningen i sig. Den finns mest där...

Men att spelledaren ska dela ut XP för "gott rollspelande" är på ett sätt att försöka kontrollera karaktären. Det värsta är att spelledaren bedömer karaktären utifrån sitt eget perspektiv. Om det ska vara individuell XP-utgivande föredrar jag hellre allmän diskussion kring vem som bidrog till...

Jag brukar alltid försöka göra rollpersonerna tillsammans med hela gruppen och vi diskuterar igenom varje koncept. Är det något koncept som väcker varningssignaler (på något sätt anti-social mot gruppen) så tar jag upp det tidigt och frågar hur spelaren vill hantera det. Finns inte så mycket...

Men vad då! XP för gott rollspelande!

Det här var en stark upplevelse att få spela igenom.

...och här har vi också frågeformuleringen: är det en utmaning för spelaren eller för rollpersonen? Slå en tärning är inte en utmaning för spelaren.

Håller med, men det är inte så jag uppfattar @Lemur använder ordet, utifrån alla exempel. Så jag försöker diskutera utifrån det perspektivet.

Sant, men det är vad trådstarten pratade om, så jag körde på att utmaning betydde det.

Även om jag håller med, vill jag inflika att detta gäller inte bara utmaning. Rollgestalning är ett beslut också som får konsekvens. Fiktionsskapande likaså. Så tar man bort utmaningen tar man inte bort allt som gör rollspel till rollspel.

Blade, Matrix och The Crow. Intressant kommer alla tre filmerna under detta decennium igen, men de har alla en subkultur/estetik som är hårt 90-tal. På samma tema: En vampyrs bekännelse - emo var väldigt 90-tal. Försökte se om filmen förra året och stängde av efter en halvtimme. Den tidens...

Feng Shui. Det är riktigt genialt i sin enkelhet (OK, tärningsystemet tar tid) och reglerna skapar ett visst tänkesätt som simulerar action-filmer. Sedan går action-genren aldrig ur tiden.

Ja, vi alla skapar vårt eget narrativ i livet, möjligtvis utifrån de fyra spelartyperna, eftersom vi är en blandning av alla i varierande grad utifrån humör. Man kanske spelar FIFA 1) för att vinna, 2&3) skämtsamt häcklar sina kompisar medan man 4) sitter och dricker tillsammans.

Behöver inte bara vara för story. Om man tittar på Bartley's spelartyper eller Lazarros Four keys of Fun så finns det olika sätt att njuta av spel: att uttrycka sig själv, att försöka vinna, att spela för umgänge eller spela som avkoppling.