Recent content by Genesis

Torsdagens första pass var Psychodrame med @Murmelgnu, Elsa, Jojjo och Nathalie. Det blev en riktig långkörare, och vi var inte klara förrän framåt kvällen. En grupp författare och författaraspiranter åkte på en skrivarstuga i fjällen för samvaro, skrivtid, skrivövningar och fjällvandring. Det...

LinCon 2024 är över. Det var, om jag förstått det rätt, årets största konvent, då det hade fler besökare än GothCon. Hörde att rollspelsutrymmet var dubblat från förra året och att det ändå var ont om plats. Det var också nytt rekord för Indierummet i antal besökare och pass. Över 70 pass, över...

Den heter Pang i plugget. Jag är också 80-talist och känner igen namnet, men har aldrig sett den.

Tror att du feltaggat här. Jag och @Murmelgnu spelade ett sjukt långt pass Psychodrame igår medan ni anabaptiserade er. Gissar att det var Kim du spelade Münster med.

Jag har ju skrivit ett halvdussin spel eller så som specifikt riktar in sig på de här grejerna. :gremgrin: Nerver av stål, Anatman och Hur man skriver en G E Trent-roman är nog de som tydligast jobbar med dessa teman. Länk i signaturen.

De två etablerade termer som används är väl ”spelarskicklighet” för när spelaren utmanas genom interaktion med den fiktiva verkligheten (OSR), samt ”systembemästrande” för när spelare utmanas genom interaktion med spelets regelsystem (D&D4). När det gäller att utmana spelare i att berätta en bra...

Fast CoC är ju sin egen genre, precis som D&D, och den genren emulerar den per definition bra. Det finns spel som är mycket bättre på att vara Lovecraft, men inga spel som är bättre på att vara CoC. Hur troget det är sin inspiration är mindre relevant, tänker jag. Däremot huruvida det känns...

Jag pratar ju specifikt om @Rangertheman här. Jag kan absolut missuppfatta honom. Det här var ju det jag reagerade på: Oavsett metod för att bibehålla balansen, står den i bjärt kontrast mot mycket av det som jag personligen tycker är roligast i rollspel. Jag vill kunna bygga en personlig...

Nä, inte nödvändigtvis. Men om det man är intresserad av är att få en rollperson som motsvarar ens vision så finns det ju inga nackdelar med att låta folk ändra värdena fritt efter eget huvud. Om man inte tycker att det låter kul så finns rimligtvis ett visst intresse för utmaning/spelbalans...

Jag fattar nog inte riktigt vad du menade med ditt förra inlägg, men det låter som att vi är överens, kanske. :gremsmirk:

Det här är såklart ett definitionsträsk. Jag ser ju rollgestaltninh och fiktionsskapande som utmaningar, och det faktum att de är utmaningar är en stor del av vad som gör rollspel kul för mig. Precis som bananbeskrivning är en utmaning. Tror att det är begränsande att snäva in ”utmaning” till...

Den rimliga spelstilen om man gillar detta är att alla får sätta ut precis vilka värden de vill på rollformuläret. Det är inte en populär spelstil, men det låter ju helt rätt för vad du vill åstadkomma.

Jag spelar ju med Shcrödingers drake, att ingenting finns förrän det etablerats i spel. Men så fort någon sagt något så finns ju det, och därmed finns saker att analysera. Och allt är inte lika rimligt, eftersom det måste stämma med vad som är etablerat. Och inget av det tar bort möjligheten...

Jag har två olika bilder av 90-talet som borde vara ömsesidigt uteslutande, men som på något sätt samexisterar. Den ena är "Det är 90-tal och det regnar", i kontrast mot "det glada 80-talet". Den andra är optimismen efter Sovjetunionens fall, kalla kriget är över, Fukuyama skriver Historiens slut.

Sedan är ju en stor fråga vilket 90-tal vi pratar om. Tråden handlar ju mycket om det amerikanska 90-talet, vilket är naturligt eftersom det är den allenahärskande kulturella referensen idag, men jag tänker mig att innan internet hade slagit igenom helt så var Sverige inte riktigt lika...