Vilket ju inte är sant ens i Paranoia (där är det dödsstraff).vid andra tillfällen tror de att de kommer få livstid för nedskräpning.
Och som de flesta fördomar stämmer det i hygglig utsträckning.Fördomsprofilen är väl att de flesta är äventyrsgrupper utan närmare relation till sin omgivning. Outsiders, ensamvargar eller främlingar. Personer som kan agera utan risk för konsekvenser för någon de bryr sig om … även att de sällan bryr sig om någon utanför egna gruppen.
Och intressant nog gav detta samhällen som var rätt laglydiga. Varken "vilda" västern eller "mörka" medeltiden var speciellt vild eller mörk.I ett förmodernt samhälle, inklusive till exempel Vilda Västern, så är det väl mer sannolikt att vanligt folk som bönder eller småstadsbor tar saken i egna händer om någon stjäl eller mördar. En typisk bonde under antiken och medeltiden kunde mycket väl dra ut i krig under sommaren.
Även till exempel svenskt 1800-tal bör väl betraktas som förmodernt här. Gör du något fel är första instansen pryglibg av husbonden, sedan kyrkogukt, därefter fjärsman (som bara är en av de lokala bönderna som är vald till årets fjärdingsman), sedan länsman (och först här kommer någon sorts statlig representant in, men länsman har ju mest några fjärdingsmän med sig, och kanske om det bor en soldat i närheten), och om det inte täcker kallar man in armén, typ. Någon polisstyrka finns inte utanför städerna.I ett förmodernt samhälle, inklusive till exempel Vilda Västern, så är det väl mer sannolikt att vanligt folk som bönder eller småstadsbor tar saken i egna händer om någon stjäl eller mördar. En typisk bonde under antiken och medeltiden kunde mycket väl dra ut i krig under sommaren.
Fast om de är främlingar är de ju sjukt utsatta. Bråkar du med drängen, bråkar du med bonden, och bråkar du med bonden, bråkar du med socknen. Alla i området skyddar och hjälper varandra, och den som är svag står under någons beskydd. Men ett gäng främlingar beskyddas inte av någon och ses automatiskt på med misstänksamhet.Fördomsprofilen är väl att de flesta är äventyrsgrupper utan närmare relation till sin omgivning. Outsiders, ensamvargar eller främlingar. Personer som kan agera utan risk för konsekvenser för någon de bryr sig om … även att de sällan bryr sig om någon utanför egna gruppen.
Men om det är husbonden som gör fel? Eller när länsman är ett as vem gör något då?Även till exempel svenskt 1800-tal bör väl betraktas som förmodernt här. Gör du något fel är första instansen pryglibg av husbonden, sedan kyrkogukt, därefter fjärsman (som bara är en av de lokala bönderna som är vald till årets fjärdingsman), sedan länsman (och först här kommer någon sorts statlig representant in, men länsman har ju mest några fjärdingsmän med sig, och kanske om det bor en soldat i närheten), och om det inte täcker kallar man in armén, typ. Någon polisstyrka finns inte utanför städerna.
Sen hängs de för att någon skadat ens kusin.Men om det är husbonden som gör fel? Eller när länsman är ett as vem gör något då?
Jo då får äventyrarna kliva in och ställa allt till rätta.
Är det länsman som hängs för att han skadat äventyrarens kusin?Sen hängs de för att någon skadat ens kusin.
Känns lite bakvänt att inte få uppdrag, eftersom det är huvudprincipen i Shadowrun.Shadowrun har någon form av mekanism för detta i Notoriety, ett värde likt Street Cred som går upp om rollpersonerna är lite väl våldsamma e.dl. Det kan leda till mer mediabevakning av deras runs och det kan leda till sämre betalt eller att de helt enkelt inte får uppdrag.
I praktiken får man farliga uppdrag. Liksom, är du bränd i Nordamerika får man åka till Irland eller Amazonas eller något annat helveteshål.Känns lite bakvänt att inte få uppdrag, eftersom det är huvudprincipen i Shadowrun.
Fast att ha en mätare och skriva upp de saker som gjort att mätaren höjts är inte så dumt. Jag själv brukar ha Rykte i mina spel som ökar oavsett om det är bra eller dåliga handlingar som rollpersonerna gör. Som en konsekvens (eller som en anledning) av en handling kan de bli igenkända och då tittar jag på listan över saker de gjort och för in det i spel.
Precis. Lös inte äventyret/uppdraget genom att gå in i receptionen med väskorna fulla med vapen och luften full med bly. Det blir ditt sista uppdrag i så fall och du kan pensionera rollpersonen – eller tvingas spela flera äventyr där du bygger upp ditt rykte igen under ett nytt alias.Känns lite bakvänt att inte få uppdrag, eftersom det är huvudprincipen i Shadowrun.
Det beror på spelstilen dock. Kör man Pink Mohawk ska man göra så. Kör man Mirror Shades ska man inte.Precis. Lös inte äventyret/uppdraget genom att gå in i receptionen med väskorna fulla med vapen och luften full med bly. Det blir ditt sista uppdrag i så fall och du kan pensionera rollpersonen – eller tvingas spela flera äventyr där du bygger upp ditt rykte igen under ett nytt alias.
Inte min spelstil, så jag har inga konkreta erfarenheter. Men som sagt, i en förmodern miljö föreslår jag ett Karisma-slag, modifierat med typ:Många här skriver att de har använt ordningsmakten på olika sätt om rollpersonerna går för långt eller är klantiga. Men är detta något spelen ni spelat uppmanat eller gett information om eller är det ni själva som fattat de besluten efter ert egna sinne för världens logik?
Både när jag spelat och SLat tidigare så har jag inte haft detta i åtanke utan fokuset legat på gruppen och andra fraktioner där ordningsmakten av någon anledning inte varit en av dem. Hade jag tänkt på detta tidigare tror jag spelandet blivit roligare.
Allt kan förstås inte så i regelboken men hade nog uppskattat att det stod mer om konsekvenser av sitt handlande i världen. Ibland kan det finnas listor på olika straff men det är kanske jag som är korkad men har inte riktigt kopplat detta till hur det ska användas i spel.
Utöver de som nämnts kommer jag inte på någon mekanik, antagligen eftersom det är något som beror så mycket på kampanjen och hur gruppen vill att det fungerar. Det går att bluffa sig in förbi sekreteraren och få några minuter att söka igenom borgmästarens kontor efter komprometterande material eller så smyger man sig in på natten och har en timme på sig. Jag tror den absoluta majoriteten av alla rollspelare väljer det senare som ren ryggmärgsreflex och det samma gäller regelkonstruktörer och därför finns det sällan mekanismer för att motarbeta detta beteende. Det är en så integrerad del i rollspelandet.Många här skriver att de har använt ordningsmakten på olika sätt om rollpersonerna går för långt eller är klantiga. Men är detta något spelen ni spelat uppmanat eller gett information om eller är det ni själva som fattat de besluten efter ert egna sinne för världens logik?